Det har varit mycket annat som hållit mig upptagen på sista tiden så jag har inte ägnat telekompaketet så mycket uppmärksamhet. Nu när röken lagt sig efter den värsta striden så är det kanske dags att försöka dra några slutsatser av det hela. Omröstningen i parlamentet slutade med ett stort frågetecken. Allting går vidare till flera förhandlingar och sker det vanliga fulspelet så lär väl det komma tillbaka en urvattnad version när kompromisserna är klara. Som tur var som kommer hela paketet under hösten hamna under de vakande händerna hos vår ståndaktige kämpe för integriteten. Våra digitala fri- och rättigheters försvarare. Infrastrukturminister Åsa Torstensson.
Två stora huvudproblem har nämnts när det gäller telekompaketet. Dels att det skulle öppna upp för att fildelare skulle kunna stängas av från nätet, dels att internet skulle gå från något fritt, öppet och deltagande till något begränsat där vi alla bara deltar i vår roll som konsumenter (eller möjligtvis som producenter). Internetleverantörer ska gå från att leverera innehåll mellan personer till att leverera lagligt innehåll mellan personer.
Jag är egentligen inte särskilt orolig för några principbeslut som fattas i Bryssel. Naturligtvis så stödjer jag våra grundläggande rättigheter, och till skillnad från den franska ministären så tycker jag att internet för varje dag som går blir mer och mer en rättighet. Men, precis som Åsa Torstensson desperat försöker säga så finns det inget i paketet idag som säger att man ska kunna stänga av folk från internet. Jag tror henne också när hon säger att hon tänker kämpa med näbbar och klor för att det inte ska bli ett EU-beslut om avstängning. Helt enkelt av det skälet att det skulle vara politiskt självmord att försöka driva igenom något sådant i Sverige idag. Piratpartiet är redan Sveriges tredje största parti. Man kan bara ana vad som händer om man skulle försöka driva igenom den typen av lag. För att inte tala om frågan hur man rent praktiskt skulle genomföra det. Vad är egentligen en avstängning från internet? Blir jag förbjuden att teckna nya abonnemang eller kommer antipiratbyrån och tar min mobiltelefon och drar ut nätverkssladden till datorn på jobbet för att verkligen vara säker på att jag ska hålla mig afk?
När det gäller den andra delen och transformationen av internet till ett kabel-tv nät så tror jag redan att det är för sent. Internet är för stort. Vi är för många som lever i det. Det finns ingen marknad för några begränsade alternativ. FRA och IFPI kan ju försöka låtsas som att det finns nationsgränser, men vi andra lever redan i en annan värld. Jag känner att aktivisten i mig vaknar lite av det här. Försök ni bara! Försök begränsa och inruta! Försök dela upp oss i producenter och konsumenter! Jag säger bara: ”You’ve got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?”
Till sist bara en lite oroande tanke jag hade om en fortsatt gränslös värld. Vad blir nationalstatens roll i framtiden? Under den senaste tiden har det gått åt ett håll där vi som tidigare var medborgare i en stat, nu är en del av staten i form av konsumenter. I extremfallet i den gränslösa framtiden så är staten inte längre regionsbunden utan existerar mer som ett globalt företag där vi köper tjänster såsom sjukvård och social säkerhet.
Det, eller en global supermakt känns som de möjliga styrelseformerna i en gränslös värld. Ingen av dom känns speciellt lockande så jag hoppas någon har bättre visioner än så här för framtiden.
Taggar: rättigheter, telekompaketet
