Så hölls då hearingen om Ipred i riksdagen. Jag följde den inte själv men av kommentarerna från personer med insikt i ämnet så verkar den ha varit ungefär så som man hade kunnat förvänta sig. En gäng gubbar utan någon insikt i tekniken eller känsla för integritet men med en bestämd uppfattning att ingenting kan vara gratis.
Frågan om betalning verkar dyka upp hela tiden. Jag har aldrig förstått den. På samma sätt som att jag inte har förstått hur frågan om fildelning lyckas överleva år efter år. Den borde vara död sedan länge. För mig är det självklart att en produkt som är gratis att kopiera och gratis att distribuera inte kan ha något inneboende värde. I princip kan det skapas ett oändligt antal exemplar av produkten, eller med andra ord, exakt så många exemplar som behövs. Vem skulle då vara beredd att betala?
Även om våra politiker står oförstående inför föregående samband så gör inte upphovsrättsinnehavarna det. Dom ger sig på både kopierings- och distributionsledet genom DRM i det första fallet och Ipred i det andra. Ingen av dessa kommer att fungera av flera olika skäl.
Som jag ser det finns det bara ett sätt att ha en individuell exemplarförsäljning samtidigt som vi har kvar vår lagstadgade rätt att kopiera för eget bruk. Det är att låta filerna flöda fritt och istället sälja individuella licenser. Så varje gång du vill lyssna på din musik måste du identifiera dig och koppla upp dig mot en databas som kan verifiera om du har rätt att lyssna på den låten. Det här kanske är skivbolagens drömvärld, men det är ingen värld som jag skulle vilja leva i.
En annan sak i anknytning till det hela jag skulle vilja säga nånting om är ett citat från Copyriot:
”Bland annat tycks såväl byråkrater som politiker av olika färg mer eller mindre utgå från att anonymisering ska förbjudas.”
Ipred i sig är inget jag oroar mig speciellt över. Det är en korkad och verkningslös lag som tillfredsställer ett branschintresse genom att dra ner på rättssäkerheten, men jag har ganska stor förhoppning på att den kommer att avskaffa sig själv när politikerna märker att upphovsrättsinnehavare inte alltid är så moraliskt högstående. Framför allt när Ipred-offer börjar tala ut i aftonbladet. Nej, det jag oroar mig för är följdverkningarna och när man pratar om att förbjuda anonymiteten på nätet, då börjar det bli riktigt farligt.
Andra som tagit ett beskt Ipred piller: Christian Engström, Opassande, Johanna Nylander, Rick Falkvinge, projO och Lage Rahm.
Taggar: anonymitet, integritet, IPRED, upphovsrätt
