Och så har två dagar gått

Två dagar har gått av en av de allra mest intressanta rättegångarna i modern tid. Två dagar som gett tristessen ett ansikte. Nog förstår jag att den svenska domstolsmodellen förutsätter ett sådant beteende men det blir lätt både komiskt och sövande i takt med att informationsmängden växer.

Två dagar av åklagarens sakframställan. Borde det inte vara så att åklagarsidan står starkare efteråt innan försvaret fått chansen att säga sitt. Istället har Håkan Roswall lyckats schabbla bort halva åtalet och hans sakkunskaper har inte direkt imponerat. Jag har tidigare varit ganska säker på att det skulle bli en fällande dom på grund av det enorma tryck som finns på domare och nämndemän. Men, just nu verkar åklagaren gå försvarets ärenden så jag vet inte riktigt längre.

Bevisningen verkar till stor del bestå av skärmdumpar. Det ska bli väldigt intressant när det här fallet tar sig upp till HD om vi kan få ett prejudikat på hur mycket en skärmdump egentligen är värd. Att lita totalt på något som säkert åtminstone 100000 personer i det här landet kan förfalska känns inte helt rättssäkert.

Monique Wadsted fortsätter att raljera om pengarna. Det är helt klart rätt väg att gå om hon har rätt. The Pirate Bay har ett enormt stöd bland allmänheten. Om dom skulle visa sig vara giriga och ha miljoner i skatteparadis så kommer den bilden naturligtvis att ändras. Men, efter att ha lyssnat på Håkan Roswall uppläsandes epostmeddelanden idag så känns inte det så troligt. Det är trots allt ganska små summor det rör sig om. Räknar man in kostnader för hårdvara och bandbredd kan det inte ha funnits mycket kvar att plocka ut i lön.

Bild från tpbtrialimages.blogspot.com

Hittils tycker jag att medierapporteringen varit förhållandevis bra från de flesta håll. De flesta större media har liverapportering från rättssalen. Kanske dittvingade för att inte förlora för mycket av ensamrätten till att publicera nyheter. Man kan också märka en ganska tydlig skillnad beroende på varifrån de inkallade experterna kommer. Folk som förstår tekniken tror inte att rättegången har någon betydelse alls egentligen och folk som kommer från annat håll, oftast politiker eller jurister, tror att det här är nödvändigt. Egentligen oavsett om det har nån effekt eller inte.

Fortfarande kan man höra en och annan oinformerad röst yttra något argument som borde vara avklarat för mycket mycket länge sedan. Tänker då främst på journalisten Annika Rydman i Studio Ett igår och musikindustrins nya frälsare Björn Ulvéus som idag skriver på Newsmill om snyltarna som tar hans surt förvärvade pengar.

Nu är det väl så att Björn Ulvaeus borde vara en av dom svenska kulturarbetare som tjänat allra mest genom alla tider och dessutom har sin bästa tid bakom sig. Så något bra exempel för de musikskapare som dör om ingen köper deras skivor är han inte. Tvärtom tror jag att det här nonschalanta inlägget bara ökar föraktet för den maffia som stjäl pengarna från de hårt arbetande kulturarbetarna på botten. (Läs mina råd till Björn här)

Men, för att avsluta ska jag säga att jag ser fram emot morgondagen för att se hur de stora mediebolagen tänker lägga fram sina skadeståndskrav. Hur mycket en enskild nedladdning är värd borde vara en sån sak som får effekt nu när våra politiker bestämt sig för att kollektivt ställa sig och dunka huvudet i väggen.