Igår följde jag den mycket intressanta debatten Vem tjänar på gratis kultur på nätet. 5 ”profeter” på området diskuterade framtiden. Jag tyckte hela debatten var så skönt post-piratisk. Fri kultur var något självklart vare sig upphovsmännen ville det eller inte. Däremot finns oerhörda möjligheter för entreprenörer att tjäna pengar ändå. Se exempelvis på Trent Reznor. Från anti-pirater tror jag det finns en bild av hopplöshet, ingen satsar för folk kommer ändå att stjäla materialet. Från entrerenörerna finns en helt annan bild. De kan se möjligheterna med den nya tekniken (tänk spotify) men får istället stå och banka huvudet i väggen över den tröghet och brist på flexibilitet som finns inbyggd i t.ex. skivindustrin.

Monique Wadstedt ondgör sig i DN över de onda piraterna och den lilla sekt kopimister de omger sig med. Hon fortsätter med: 

”En vanlig tonåring förstår att det här med olaglig fildelning är brottsligt och inte kan pågå för evigt.”

Det är en tanke som förmodligen är totalt felaktig. Jag tänker då speciellt på en av deltagarna i den tidigare nämnda debatten som hade sin 15-åriga lillebror som exempel. För honom var musik något som bara fanns. Inte något som egentligen kostade pengar och som man kunde stjäla. Inte ens som nånting gratis som det bara var att plocka på sig av. Musik var något fritt, som alltid finns tillgängligt överallt och (för honom) alltid har funnits. En sådan person förstår inte hur man kan ta betalt för ett enstaka exemplar.

Man får hoppas att den dagen när Monique Wadstedt inte längre får sin lön från medieindustrin så inser hon hur samhället egentligen ser ut. 

 

En annan sak jag tänkte nämna lite var att jag läste på Enligt min humla hur man hittar någon bra analogi för fildelning från den analoga världen som vanligt folk begriper. Jag har funderat över det tidiagre men nu slog det mig: Grus. Jag jämför min musikdatabas med en grusgång. Även om jag vill ha en stor och fin grusgång så är jag inte beredd att betala styckpris för varje litet korn. Däremot är jag mycket benägen att betala för att någon distribuerar ett lass grus åt mig. Skulle jag dessutom ha lite kvalitetskrav, t.ex. för att göra det extra fint på ett ställe, så hade jag varit beredd att betala för att någon skulle välja ut de allra bästa och finaste gruskornen.

Analogin stämmer inte riktigt eftersom det är möjligt att stjäla gruskorn, men den känns ändå bättre än att jämföra med t.ex. gräsklippare.

 

Taggar: , , ,

« Tillbaka till textkommentarer