Försök till ett öppet brev till Margot Wallström

Hej Margot!

Jag har alltid varit en EU-vän. Inte för att EU alltid fungerat på ett särskilt bra sätt utan för att jag trodde på idén om ett enat Europa. På samma sätt så röstade jag ja till euron för att jag trodde att en gemensam valuta var någonting som i framtiden var oundvikligt. Det kanske inte skulle vara så bra i början men i längden var det ändå det bästa alternativet.

Idag har jag börjat tvivla. Ju mer jag hör från personer som har en aning om hur det verkligen fungerar desto mer tveksam blir jag. Det kan handla om viktiga politiska beslut som diskuteras fram i tysthet och sen klubbas igenom utan debatt i rådet för jordbruks- och fiskefrågor. Det kan vara regeringar som istället för att ta debatten på hemmaplan försöker övertyga EU istället och kan sen hävda att det är ett EU direktiv man måste genomdriva. Det kan vara ett försök av en branschorganisation att driva igenom ett EU beslut hur en svensk domstol ska agera i ett specifikt mål. Visserligen är inte beslutet fattat i den frågan än.

Det kan också vara en kommunikationsansvarig som i en intervju säger att medborgarna inte kan stoppa Lissabon fördraget. Missförstå mig inte, jag förstår problematiken med en organisation som växer. Det krävs nya regler. Problemet är att varje gång det sker en folkomröstning i frågan så röstas den ner. Som du säger så får man då lyssna på de enskilda ländernas klagomål och se vad man kan göra för förbättringar, och sen försöka igen. Snabbt inställer sig frågan, hur ska vi veta om de franska och holländska väljarna är nöjda med det nuvarande förslaget? Innebär en felaktig röst att man har straffat ut sig och inte får rösta igen?

Det tycks finnas ett glapp mellan politiker och väljare när det gäller EU. Jag vet inte vad det är som politikerna ser som så positivt men jag förstår många väljares bild av att EU är en mycket krånglig skapelse. Beslutsvägar är oklara och ibland verkar ingen riktigt veta när ett beslut ska tas egentligen. Jag, som anser mig vara en någorlunda välutbildad person, har ingen som helst aning om beslutsgången i EU. Man kan tycka att det är mitt eget fel, så jag letade upp en bra beskrivande bild av det hela. Säga vad man vill om processen men så hemskt enkel är den inte. Börjar man sen blanda in A-punkter och B-punkter och sånt så gör det inte saken lättare.

Om EU någonsin ska kunna få ett bredare folkligt stöd så måste allting göras mer transparent. Senare i år kommer runt 40% av den röstberättigade befolkningen i Sverige rösta i parlamentsvalet. Enda möjligheten att den siffran ökar är om det dyker upp någon stor debatt framemot valet som lockar EU-skeptiker att aktivt rösta istället för att bara ignorera valet. Majoriteten av dom som röstar vet inte riktigt vad dom röstar för eller vad deras framröstade parlamentariker egentligen har för uppgifter.

EU är ett dött ämne i media. Enda skälet till att jag överhuvudtaget hör något om de strider som pågår där är för att jag följer några parlamentarikers bloggar, några andra som bloggar om EU, och för att mitt fiskintresse har fått mig att läsa Tyst Hav. Det krävs en massiv utbildningsåtgärd för att förändra det här och det är du som måste göra det. Men, det räcker inte att bara göra det åt ett håll. Det måste finnas en vilja hos EU att visa sig utåt.

Vi lever i ett samhälle då det är enklare än någonsin tidigare att granska makten och nå ut med sina åsikter. Om politikerna inte förstår det och inte vill svara på frågor från medborgarna så leder det bara till apati och cynism. Ännu värre blir det när man smyger med beslut och har hemliga förhandlingar utan insyn.

Nu vill jag gå tillbaka till där jag startade. Jag trodde på EU. Det kanske inte var perfekt men det var bättre än alternativen. Med tiden så skulle vi fixa till problemen och förbättra transparensen och demokratin. Men, jag kan inte se den utvecklingen. Istället ser jag en utveckling mot en betongkoloss där ingen riktigt verkar veta hur den fungerar och den som har mest pengar är den som får bestämma. Det är dags att den utvecklingen vänder nu om EU ska ha en framtid. I alla fall en framtid som jag vill leva i.

Därför vänder jag mig här till dig för att berätta min syn på det hela. Du har ett hårt jobb framför dig om det ska lyckas. Ett jobb som måste riktas både inåt och utåt men framför allt är det EU själv som måste förändras.

Slutligen vill jag önska dig lycka till med det framtida arbetet.

.
.
.

Ok, det här kanske funkar bättre som en aningen frustrerad bloggpost än som ett brev. Får se om jag någonsin går vidare och skriver om det till en version som jag faktiskt kan skicka.