I Norge har det visat sig att försvarets säkerhetstjänst (fost) kan ha övervakat regeringskansliet olagligt. (SvD) Det här handlar om en organisation som inte har rätt att bedriva avlyssning vilket gör det hela lite märkligare. Naturligtvis är det så att trafik från regeringskansliet bör kunna övervakas. Man kan t.ex. tänka sig situationer med infiltration av någon främmande makt som lyckats placera en spion i den innersta kretsen kring statsministern. Men, det bör ske enligt strikta regler och efter misstanke om brott. Här verkar det ha skett bara för att man råkade ha tillgång till trafiken.
Men, egentligen är jag inte särskilt stort fan av självcensur inom underättelseorganisationer. Dvs. att man undviker att titta i material man tekniskt sett men inte juridiskt sett har tillgång till. Organisationer som FRA och säpo kommer att utnyttja allt material de kan komma över. Det är vad jag hade gjort i deras kläder. Om det fanns en chans att avstyra ett terrordåd genom att söka igenom all epost, oavsett om den var på väg till präster, journalister eller till vanliga Svenssons så hade jag gjort det. Det är jag helt säker på att dom kommer att göra också. Det var ett tag en diskussion om vad som skulle hända om man snappade upp ett brev till en journalist från en misstänkt terrorist. FRA svarade att man självklart skulle slänga det. Jag tycker tvärtom, man borde öppna det, och det är också vad jag tror man hade gjort i den aktuella situationen.
Problemet är att FRA överhuvudtaget hade tillgång till det brevet. Som jag skrev så tycker jag att dom ska utnyttja all information dom har tillgång till. Däremot är det upp till det civila samhället och den lagstiftande församlingen att sätta upp dessa gränser. FRA bör inte få någon möjlighet till massövervakning i normalfallet. Naturligtvis kan det finnas undantagslagar för väldigt speciella situationer.
Det normala är också att alla organisationer ser sig själv som viktigare än de egentligen är, och det gäller i synnerhet allt som har med terrorbekämpning att göra. Ett av de allra första inlägg jag skrev på den här bloggen handlade om hur polisen i Maryland bland annat plockat upp två katolska nunnor på terrorlistan. I Sverige har vi exempel på hur man, i brist på riktiga Sovjetiska spioner, spionerat på dom som verkade stå närmast, ideologiskt sett. Därför tror jag att ett FRA (och säpo också för den delen) kommer att hitta yttre hot, oavsett om dom finns eller inte. Och dom kommer att använda alla tekniska medel tillgängliga för dom för att göra det, oavsett om det följer lagen eller inte. Det sistnämnda ser jag egentligen inget fel med, men det kräver också att politiker sätter upp tydliga gränser för vad som är tekniskt möjligt för dom.
För att till slut återknyta till det ursprungliga norska fallet så sägs det att det hela på något sätt hade sin utgångspunkt i att någon på justitiedepartementet porrsurfat. Här ser jag ett stort problem, och jag skulle helst se att våra politiker fick porrsurfa ifred. Det jag är rädd för är att någon tjänsteman ska sitta med uppgiften att t.ex. skolministern är väldigt förtjust i att sitta på småtimmarna och kolla BDSM. Ännu värre om den informationen hamnar hos någon underättelseorganisation. Det fanns ett skäl till varför Hoover kunde vara FBI-chef så länge.
Taggar: FRA, massavlyssning, Norge, Övervakning, säpo
