En dom har fallit och framtiden är osäker

Nu när domen har fallit och reaktionerna svallar så är det väl dags för mig att ta mig ur min mer eller mindre självvalda semester från bloggen.

Domen blev hård, 1 år var i fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Om jag hade gjort en gissning innan domen föll så hade jag trott att det skulle bli två friande domar för Peter Sunde och Carl Lundström och fällande domar men relativt milda sådana för de övriga två. Det tror jag att det allmänna rättsmedvetandet hade kunnat acceptera. Det hade också kunnat vara en form av kompromiss i den allt mer polariserade debatten.

Istället har man skapat en bild av 4 martyrer som blivit helt överkörda av den pengastinna mediamaffian och dess lakejer i våra riksdagar och domstolar. Jag måste ändå sägas att det ändå måste ha krävts ett visst mått av mod från domare och nämndemän att presentera en så ensidig dom i ett så uppmärksammat mål där de visste att en mycket stor mängd juridiskt kunniga personer skulle läsa igenom domen i minsta detalj och påpeka minsta felaktighet. De borde ana att de om 10 år antingen kommer att betraktas som föregångare, eller tas upp i varje grundläggande kurs i upphovsrätt som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Personligen tror jag inte att det här är en politisk dom, så mycket som en moralisk dom. Jag har fortfarande ett visst förtroende för att våra domstolar står fria från politiska påtryckningar, men det är en väldigt sviktande uppfattning. Däremot har de en tendens att svepas med i någon form av moralisk hysteri. Vi kunde se det i Göteborg, och återigen här. I det läget är bevis ointressanta, de åtalade personerna har redan genom sitt omoraliska sätt och förakt för gällande lagar visat att de är skyldiga. Då gäller bara att sätta så högt straff som möjligt för att visa att sådant beteende inte är acceptabelt. Det här är illavarslande inför de kommande ipred-processerna om bevisbördan sätts så här lågt.

Film- och musikbranschen jublar naturligtvis, med det här och ipred så kan man satsa på lagliga tjänster. Jag tror det när jag ser det. Tvärtom så tror jag om något så skulle en minskad illegal fildelning göra bolagen mindre benägna att satsa på nya tjänster. Då köper ju folk sina skivor och då finns ingen anledning att göra något. En friande dom hade istället tvingat fram en ganska snabb omställning om de ville fortsätta tjäna pengar.

Det som jag också tror är ett stort problem är domen mot Carl Lundström. På vilket sätt skulle det vara bra för innovationen? Om jag minns rätt så började spotify genom att grundarna använde sina egna nedladdade musikbibliotek i alfaversionen innan de slutit några avtal med bolagen. (rätta mig om jag har fel) Vem vågar gå in och satsa pengar i något sådant nu när det visat sig att även om du drar dig ur när juristerna börjar bli tveksamma så kan du dömas till fängelse och höga skadestånd?

Jämförelsen med det första ipredmålet är också intressant här. Säg att jag skulle vilja starta ett företag liknande spotify för film och till att börja med använde min hypotetiska 5 TB  hårddisk med nedladdade filmer för att bygga upp den slutna betan, för att sedan försöka sluta avtal med filmindustrin och kunna släppa det öppet. I likhet med det första ipredmålet skulle då Henrik Pontén och antipiratbyrån kunna hacka in på min privata server och försöka sätta dit mig för brott mot upphovsrätten. Det känns inte riktigt som att sådant gynnar innovationen.

Egentligen så tyckte jag att det var positivt att det såg ut att gå lite bättre för skivaffärerna efter att ipred införts. Inte för att jag tror att skivaffärerna har någon annan framtid än som försäljare av samlarobjekt, men då kanske maffian skulle sluta kräva ännu hårdare övervakningslagar. Men, det tog bara en dag efter den här domen innan kraven på censur började dyka upp. 

Och utvecklingen går framåt på det området på alldeles för många fronter för att hålla reda på. FRA har visserligen inte kopplat in sina kablar än men vad än uppgörelsen från september sade så är den död nu och shoppen börjar öppnas för folk som inte bör ha tillgång till den typen av information. ACTA förhandlas och den handlar om upphovsrätt, vad än våra godtrogna riksdagsledamöter tror om saken. Förlängningen av upphovsrätten som ingen gynnas av försöks fulspelas genom parlamentet. Telekompaketet är snart redo för omröstning. Våra svenska parlamentariker gör vad de kan för att minska skadorna. Och vår minister står upp för våra rättigheter till ett fritt internet… snart… så fort Åsa Torstensson avgår från sin post och ansvariga statssekreterare och delegater avskedas. 

Ska jag se någonting positivt med det här med 3-strikes som man så gärna vill pressa igenom i Frankrike t.ex. så har jag en väldigt bra affärsidé för anonymiseringstjänsterna. Skaffa ett avtal med en internetleverantör så att varje gång internetleverantören skickar ut ett varningsbrev så medföljer ett litet reklambudskap också: Vill du bli anonym på nätet? Testa Virtual Mållgan nu! För att registrera dig gå in på www.virtualmallgan.nu och börja surfa anonymt på 5 minuter.

Är internet en mänsklig rättighet då? Hos infrastrukturministern så anses det klart att mänskliga rättigheter handlar om tak över huvudet och vatten för dagen. Inget så obskyrt som internet. Men, om man istället jämför med att du kan få hjälp av socialtjänsten för att kunna äga en tv, gissningsvis för att kunna ta del av nyheter, debatt, upplysningar och allmänt följa med i vad som händer i samhället. För varje dag som går så hamnar samhället allt mer på internet. För 10 år sedan var internet definitivt inte en mänsklig rättighet. Idag står vi på gränsen och om 10 år så kommer det inte vara någon tvekan alls. Jag hävdar fortfarande att en avstängning från internet för de yngre generationerna i stort sett motsvarar det gamla bibliska straffet att kastas ut ur sitt folk. Förhoppningsvis är det ändå få personer i dagens samhälle som ser det gamla testamentet som någon juridisk förebild.

För att sluta det här långa, virriga inlägget så vill jag bara säga att jag inte förstår hur det kan bli så mycket liv av en sån skitsak som upphovsrätten. Visst är det trevligt om kreatörer kan få betalt, men att någon ändå tror att det ligger på samma nivå som yttrandefrihet, brevhemlighet eller budbärarimmunitet är bara absurt.