COP15 är avslutat och resultatet blev det väntade. För mycket talade emot en uppgörelse för att jag skulle förvänta mig något annat resultat. Det är nästan så att jag är nöjd med att det blev som det blev. Det känns ändå ärligt på nått sätt att komma med några halvdana åtaganden istället för något konkret bindande avtal. Det hade ändå brutits när ekonomin så krävde det.

Trots allt så finns ett stort hinder för ett stort avtal om begränsningar. Det skulle skada tillväxten. Såsom världsekonomin ser ut idag skulle det vara katastrofalt. Det är den bittra sanningen. Vi är totalt beroende av tillväxt. Visst finns det dom som tror på en grön tillväxt. Att vi skulle kunna växa, inte genom det brukliga att öka energianvändningen, utan genom att energieffektivisera.

Jag undrar om det  någon gång i historien har funnits ett samhälle som kunnat växa samtidigt som deras energitillgångar minskat. Det är samma som ett företag som helt plötsligt kommer på ett sätt att klara sig på halva personalstyrkan. Teoretiskt sätt så skulle de kunna låta alla gå ned på halvtid med bibehållen lön. I praktiken i en konkurrensutsatt värld så avskedar man de som är överflödiga och använder överskottet till att expandera. Det är därför som vi, 200 år efter att vi börjat låta maskiner ta över våra jobb, fortfarande är tvungna att jobba så mycket.

På samma sätt så kan man förvänta sig att om man t.ex. satsar på kolkraft med carbon capture, som kostar en viss mängd energi för att fungera. Då kommer man ersätta den förlorade energin med att helt enkelt bygga fler kraftverk. Inget som gör situationen bättre alltså.

..

En annan detalj som jag reagerat lite på är rapporteringen runt det hela. Man har i diverse medier kunnat se någon slumpvis vald person från den fattigare delarna av världen stå och peka på något tecken på klimatförändringar. Det kan vara en torr flodfåra eller kanske ett berg utan snö. Bakom det hela ligger en fråga. Vem är det som ska göra nått åt det här egentligen?

Problemet är att om klimatprognoserna skulle visa sig vara riktiga så finns det ingenting att göra åt det där. Inte under de närmaste hundra åren i alla fall. Åtgärderna som diskuteras för tillfället handlar om att undvika fler problem i framtiden inte att vända utvecklingen direkt nu. För det skulle krävas en total avveckling av det moderna samhället.

Min åsikt är, och har varit ganska länge, att det är ett väldigt bra bevis på hur rikt vårt nuvarande samhälle att vi kan diskutera att lägga hundratals miljarder på förebyggande åtgärder för ett problem som knappast har visat sig ännu.

Om det skulle vara så illa med klimatet som vissa prognoser säger så kommer en stor del av den summan att behöva styras om till mer direkta åtgärder mot symptom som torka, stormar och andra naturkatastrofer.

..

Men, till slut är det stora problemet med det här klimatmötet att man ignorerar de farligaste problemen vi kommer stöta på under de närmaste åren. Att ställa om till ett samhälle baserat mindre på fossila bränslen framstår som ett val och inte någonting oundvikligt. De problemen jag nämnde när det gäller minskad tillväxt kommer vi få hantera vare sig vi vill det eller inte.

I slutändan så har det ingen större betydelse om matbristen orsakas av torka från klimatförändringar, eller av att vi gjort slut på vattenreservoarerna, eller för att bönderna inte längre har råd med bränsle och konstgödsel. Det kommer kosta pengar och det finns en gräns för hur mycket pengar som finns tillgängliga.

Jag tror inte att de här klimatmötena kommer någon vart innan folk börjar inse vidden av de verkliga problemen. Någon tidning körde med rubriken ”Hur många måste dö?” för ett tag sedan. En väldigt bra fråga. Fler än vad som har skett hittills. Ganska många miljoner skulle jag tro. Det hela beror lite på vilka som dör. Så ser världen ut idag.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , ,

Taggar: , , , , , ,

« Tillbaka till textkommentarer