Övervakning

Nu visas arkiv för kategorin Övervakning.

Den ljusnande framtid är vår?

20 November, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Lawrence Lessig, mannen bakom creative commons, har tydligen gjort en snabb visit i Sveriges riksdag. Som väntat var det ganska stor uppslutning från många olika håll, men kanske inte så mycket från riksdagsledamöterna själva. Men, det är väl inte så förvånande. Varför bry sig om den nya världens problem och spörsmål när man kan doppa huvudet i de gamla istället. Jag tror det var, den visserligen utanför riksdagen varande, Ilmar Reepalu som formulerade det bäst tidigare i år genom att hävda att han var för gammal för att kunna ha en åsikt om Ipred.

Nu är inte Lawrence Lessig speciellt kontroversiell visar det sig. Till och med Henrik Pontén visar sig tycka att det kan finnas en del bra i det han säger och en del områden där upphovsrätten kan förändras. Hur genuin den viljan att förändra är är nog ganska osäkert i nuläget däremot. Herr Pontén har inte direkt det bästa ryktet i sammanhanget.  Att Lessigs och även andra personers starka åsikter om en förändrad upphovsrätt börjar leta sig ut i de bredare lagren börjar bli ganska tydligt. Se bara på den här motionen till Folkpartiets landsmöte. Tyvärr så har de flesta politiker hittils lagt sig på Ilmar Reepalus nivå, dvs. enbart röstat för status quo, som i upphovsrättens värld handlar om en långsam stegvis färd nedför ett sluttande plan.

Några som har förstått det här med den nya tiden och hur upphovsrätten ska fungera är Storbritannien. Där har man nu lagt ett förslag för den digitala ekonomin. Visserligen har man kanske missat några av Lawrence Lessigs poänger, eller, ja egentligen har man missat alla hans poänger. För att citera Boing Boing:

The British government has brought down its long-awaited Digital Economy Bill, and it’s perfectly useless and terrible. It consists almost entirely of penalties for people who do things that upset the entertainment industry (including the ”three-strikes” rule that allows your entire family to be cut off from the net if anyone who lives in your house is accused of copyright infringement, without proof or evidence or trial), as well as a plan to beat the hell out of the video-game industry with a new, even dumber rating system (why is it acceptable for the government to declare that some forms of artwork have to be mandatorily labelled as to their suitability for kids? And why is it only some media? Why not paintings? Why not novels? Why not modern dance or ballet or opera?).So it’s bad. £50,000 fines if someone in your house is accused of filesharing. A duty on ISPs to spy on all their customers in case they find something that would help the record or film industry sue them (ISPs who refuse to cooperate can be fined £250,000).

But that’s just for starters. The real meat is in the story we broke yesterday: Peter Mandelson, the unelected Business Secretary, would have to power to make up as many new penalties and enforcement systems as he likes. And he says he’s planning to appoint private militias financed by rightsholder groups who will have the power to kick you off the internet, spy on your use of the network, demand the removal of files or the blocking of websites, and Mandelson will have the power to invent any penalty, including jail time, for any transgression he deems you are guilty of. And of course, Mandelson’s successor in the next government would also have this power.

What isn’t in there? Anything about stimulating the actual digital economy. Nothing about ensuring that broadband is cheap, fast and neutral. Nothing about getting Britain’s poorest connected to the net. Nothing about ensuring that copyright rules get out of the way of entrepreneurship and the freedom to create new things. Nothing to ensure that schoolkids get the best tools in the world to create with, and can freely use the publicly funded media — BBC, Channel 4, BFI, Arts Council grantees — to make new media and so grow up to turn Britain into a powerhouse of tech-savvy creators.

På ren svenska så är alltså det här ett förslag som skulle skrattas ut om någon skulle föreslå det i riksdagen. Det är så fullkomligt absurt att ingen skulle kunna ta det seriöst. Nåja, ingen kanske är en liten överdrift. Jag är ganska säker på att Monique Wadstedt sitter och filar på nått liknande för när hon ska göra sitt machtübernahme.

Det finns ett uttryck som heter att sätta geten till trädgårdsmästare. I det brittiska fallet är det snarare att göra den till statsminister. Allt annat blir underordnat en sak och en liten grupp intressenter. Vi som står bredvid undrar bara stillsamt, hur gör dom? Här är alltså ett förslag som egentligen gör alla sura, är dåligt för ekonomin och så bakåtsträvande betongpolitiskt att ingen skulle märka om man slängde in en subvention för att bygga telegrafledningar också på samma gång. Allt för en bransch som inte mår speciellt dåligt men lider av en mycket svår hypokondri.

Jag vill avsluta med lite Dylan. Lika aktuell nu som för 45 år sedan.

YouTube Preview Image

Taggar: , , , ,

Fingertoppskänsla av Torstensson?

6 November, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Efter långa förhandlingar så blev det till slut en kompromisslösning. Jag satt den kvällen beredd att skriva en jämförelse mellan den dåliga dag jag skrev om förra veckan och den katastrofala dag då nya tråkigheter läckt ut från ACTA-förhandlingarna och parlamentet lagt sig platt om telekompaketet. Nu blev det inte så utan kompromissen ser faktiskt ut att vara rätt ok.

Men, det jag tänkte skriva om idag handlar mera om Åsa Torstensson och hennes aningen uppseendeväckande uttalande i P3-nyheter:

– Det är en bra överenskommelse som betyder rättsäkerhet för internetanvändare, säger Åsa Torstensson.

– Som du ser det kan det ske rättslig prövning någon annanstans än i domstol?

– Ja

– Så det ska vara en myndighet som ska avgöra det här?

– Ja, till exempel.

För den som inte hängt med så har hela striden om telekompaketet och 138:an handlat om det ska vara möjligt att stänga av någon från nätet utan föregående domstolsprövning. I slutändan gick det inte i kompromissen att få med ordet domstol i texten. Däremot en hel del andra villkor som gör att beslutande instans måste i alla fall vara mycket lik en domstol.

Det som Åsa Torstensson säger är nog förmodligen formellt korrekt, så länge den här myndigheten uppfyller saker som att den anklagade anses vara oskyldig till motsatsen bevisats, och att man har rätt att bli hörd innan dom faller etc. Men, det är inte det intryck man får av uttalandet. Där låter det snarast som att det handlar om en myndighet där en anonym tjänsteman kopplar bort dig om klagomålen blir lite för många. Alltså någonting helt annat än vad den slutgiltiga kompromissen säger.

Frågan är då om Åsa Torstensson själv förstod hur det här uttalandet skulle tolkas. Om man först utgår från att hon sade det här medvetet och med full förståelse för hur det skulle tolkas så kan man dra flera slutsatser. I princip låter det då som att hon säger att ministerrådet har gått segrande ur det här på något sätt, genom att det på något sätt finns ett kryphål i paragraferna som möjliggör avstängningar med löpandebandprincipen. Om det nu inte finns några sådana luckor så kan hon ändå försöka låtsas som att dom finns för att utmåla förespråkarna för rättssäkerhet som sell-outs som gått med på ett alldeles för dåligt förslag. Den typen av anklagelser kan man t.ex. hitta i kommentarsfältet hos Christian Engström. Problemet är att alla dessa tänkbara motiv för hennes uttalande bara slår tillbaka mot henne själv och ministerrådet. Förtroendet för det, som kanske inte var så bra sedan tidigare, blir inte bättre av att det låter som att man går ut och bryter mot ett ingånget avtal mindre än ett dygn efter att man accepterat det.

Men, det finns också en annan tolkning av det hela och det är att Åsa Torstensson inte har någon som helst aning om hur det här skulle kunna tolkas. Hon har helt missat vad allt ståhej går ut på. Tyvärr, verkar det i det här fallet vara det mest sannolika. Inte för att jag hellre hade velat haft en kunnig manipulatör som skrattar bakom våra ryggar och inte tvekar att använda svårtydda byråkratiska formuleringar och köra lite utpressning i korridorerna för att få igenom sin vilja till varje pris, utan för att det här är en av de stora frågorna i dagens samhälle. Medborgarna är med rätta oroliga för vissa delar av utvecklingen och vi behöver en person som förstår problematiken på alla plan. I nuläget ser det ut som om vi fortfarande letar efter en sådan person. Åsa Torstensson får gärna bevisa att jag har fel, men fortsätter hon med den här nivån på fingertoppskänsla så är jag tveksam.

Mer om ämnet hos: Lake, Henrik Alexandersson, Mikael Elmlund, Jan Lindgren, Juristens funderingar, Skapandets moral

Taggar: , , , , , ,

En ganska så dålig dag

30 Oktober, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Det har tydligen gått 40 år sedan den första antydan till det som numera är det globala datornätet skapades. En dag som idag kan man undra om vi egentligen har lärt oss någonting alls under de här åren. Av någon anledning så hopades de konstiga idéerna och märkliga slutsatserna just idag.

Det började med att jag noterade en artikel om att man i Tyskland nu skulle från nyhetsföretag kräva betalt för all länkning till deras nyheter. Uppenbarligen är det några smarta personer som har suttit och funderat på hur den digitala ekonomin fungerar och kommit på att om man bara stänger in sitt material tillräckligt mycket och förstör alla vägar dit, då kommer folk som är där att tvingas att stanna kvar. Eller nått sånt. Själva processen om hur folk faktiskt hittar dit verkar höra till den riktiga världen framför datorskärmarna där riktiga företag skapar riktiga varumärken som inger trygghet och trovärdighet.

Självklart är det här direkt riktat mot google news, som jag själv inte använder, inte fattar riktigt poängen med, och framför allt undrar på vilket sätt det skulle vara någon form av konkurrent till tidningar på nätet. En annan fråga är vilka det egentligen är som ska betala de här licensavgifterna för att få länktillstånd. Att definiera vad som är kommersiellt eller inte på nätet är inte så självklart. Räcker det med reklambanners och 200 kr inkomst per månad eller är det det lite mer bedrägliga kommersiell skala så det blir aktuellt när antalet besökare per dag blir fyrsiffrigt. Eller måste jag kanske skaffa F-skattesedel först.

Dagens andra mindre genomtänkta förslag stod Storbritannien för genom att följa Frankrikes exempel med att försöka stänga av fildelare från internet. Som vanligt ska det vara straff utan någon form av föregående korrekt juridisk prövning och oskuldspresumtion. Man kan undra vad det är som gör att det för just fildelning ska vara acceptabelt att sänka nivån på rättssäkerheten.

Så, varför inte införa samma metoder för andra brott. Säg att du har åkt dit tre gånger för att ha plankat på tunnelbanan. Ett mycket allvarligt brott, till skillnad från piratkopiering som bara drabbar enskilda och företag, som drabbar oss alla och våra gemensamma resurser och den infrastruktur vi alla betalar för. Ett rimligt straff är då att du och din familj blir avstängd från all form av kollektiva transporter, buss, tåg och flyg, under ett års tid. Naturligtvis får du inte åka taxi heller och för säkerhets skulle så spärrar vi din bil så att du maximalt kan köra i 30 km/h. Som av samhället betraktad som oansvarig så får du naturligtvis inte använda våra europa-, riks- eller länsvägar. Övriga vägnätet får du använda helgfri tisdag och torsdag, med undantag för när det råder regn eller vinterföre. Du har naturligtvis som medborgare fri rätt att röra dig som du vill i landet men det innebär inte att samhället har skyldigheten att göra det enkelt för dig.

Efter denna långa satiriska utläggning är allt jag kan tänka en fundering om vad som för mig personligen egentligen skulle leda till störst problem. Att bli avskuren från det fysiska kommunikationsnätet eller att bli avskuren från det digitala.

Sen ser jag att det svenska domstolsväsendet fortsätter att göra sitt bästa för att sänka sitt eget rykte. Den här gången genom att hota Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm med miljonböter om de inte slutar upp med att jobba med the pirate bay. Hur nu domstolen hade tänkt få reda på om de båda faktiskt gör någonting på sajten eller inte känns mer oklart. Man verkar inte heller ha gjort någon större undersökning om det har skett någon större förändring i driften sedan 2005, som att det juridiska ansvaret t.ex. ligger någon annanstans.

Men, när nu domstolen har insett sina nya befogenheter att, med hot om vite, tvinga folk boende utomlands att sluta med en verksamhet som är baserad utomlands, så kanske de kan göra lite gott i alla fall. Jag föreslår ett vite på 500,000 kr åt staten Eritrea för varje dag som Dawit Isaak sitter fängslad. Efter någon månad så inser de nog att det är mest lönsamt i längden att bara släppa ut honom.

Annars kan dom kanske gå vidare med det här att inte riktigt ha koll på vem som bär ansvaret nuförtiden. Man skulle till exempel hota Lars-Eric Petersson med vite på 500,000 för varje gång Skandia bryter mot reglerna för bonusprogram och förmåner. Det skulle allt lära dom.

..

Allt det här får mig att fundera på var vi egentligen är på väg någonstans. Jag får en känsla av att de olika staterna bara kommer att köra på med det här. Medborgarna är ett alldeles för stort hot för att kunna tillåta den sorts makt som kan skapas genom människors kommunikation med varandra. Dom kommer att fortsätta så tills den dag det inte går längre. Den dag som de hjälplöst skriker ”Vad är det som pågår här?” och vi medborgare lugnt svarar: ”Om en halvtimme kommer du vara på sjukhus. Du kommer inte kunna se på nått av ögonen. Ditt näsben kommer vara av och båda dina armar brutna.”

Eller så skulle jag i alla fall säga om jag var revolutionär. Nu är jag inte direkt det i nuläget men det verkar finnas en hel del krafter där ute som verkligen vill göra mig till det. Jag undrar bara, är det verkligen det här samhället ni vill ha, för det är det ni kommer att få.

Taggar: , , , , , , ,

Man börjar tappa räkningen nu

14 Oktober, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Så har då 158 väl inlästa riksdagsledamöter efter noggranna avväganden kommit till slutsatsen att signalspaning i kabel är någonting som är viktigare än brevhemligheten för elektroniska försändelser. Eller hur var det med de där kunskaperna egentligen.

Man kan ju undra över ledamöternas ointresse. Efter den stora debatt som var förra året, borde man inte fundera på om det kanske var dags att sätta sig in i frågan. Dom kan ju knappast tro att om man bara blundar och duckar för den här frågan så behöver man inte bekymra sig för de här jobbiga frågorna om internet och rättigheter i framtiden.

Jag är inte förvånad över hur det här slutade. Ingenting har väl talat för att lagen inte skulle ta vägen genom kammaren utan några större problem. Noterbart är att några röster från förra gången det begav nu var tysta. Var var ungdomsförbunden t.ex. Idag var det ingen som delade ut några exemplar av 1984.

Jag undrar vad hela den här affären har gjort för återväxten i politiken. Hade jag varit en ung ambitiös idealist i ett ungdomsförbund hade jag nog varit väldigt tveksam till att försöka ta mig in i rikspolitiken. Det är alldeles för tydligt att partiet alltid går först. Oavsett vilka demokratiska principer som står på spel.

Själv tillhör jag dom som absolut avskyr partipiskor. Enskilda riksdagsledamöter har en uppgift. Att kunna tillföra den enskilda individens perspektiv till olika lagförslag. Om man då inte bara röstar enbart efter partiledningens påbud utan också avstår från att läsa in sig på de lagförslag som man ska rösta om, då har man inte längre något existensberättigande. Då kan vi lika gärna låta partierna skicka en representant var till riksdagen för att avge en röst motsvarande partiets storlek.

Slutligen ska jag bara säga att jag hade förväntat mig att känna mer när det här var klart. Ilska, eller frustration eller vad som helst. Men, i själva verket är jag inte ens besviken. Man måste ha förväntningar för att kunna bli besviken.

Taggar: , , , , , ,

Tillbaka i verkligheten

10 Oktober, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Hösten har kommit. Med den kyla, mörker och en svag känsla av förändring som börjar göra sig påmind. Två månader har gått sedan mina senaste ord. Två månader av jobb, trötthet, vemod, likgiltighet, lättja, förnöjsamhet, frid och glädje. Allt som fyller det dagliga livet.

Samtalen flyter utan mig. Jag har aldrig varit någon större del. Ingen pådrivare. Inget fokus.

Så många som skriver så bra. Så många som vet så mycket. Vad skulle jag kunna tillföra? Vem är jag som tror att mina åsikter skulle kunna ha någon betydelse i det stora havet av flöden? Vem är jag som tror att någon skulle lyssna?

.

Saker förändras. Det börjar röra sig i korridorerna. Kugghjulen vrider sig och det som en gång har tagit sig in i systemet måste en gång också komma ut. Vi kan skrika tills våra lungor spricker. Vi kan resonera, vädja och till slut böna på våra bara knän.

Det stoppar ingenting. Papperskvarnen maler på. Vaxdockor i halvt mänsklig skepnad trycker på de knappar de blivit tillsagda. Bakom väggarna de ansiktslösa. Maskiner. Effektiva maskiner. Input och output. Allt enligt regelboken. En ansiktslös kan inget annat. Det är först med ett ansikte som man har ett val.

Längst bort de dolda. Väntandes i skuggorna. Viskar. Föreslår. Uppmanar. Påverkar utan att förstå. Utan att se. Dolda för andra. Dolda för sig själv. Blinda styr de skutan utan att förstå att de står vid rodret.

Så står han till sist där. Den store ledaren. Pekar ut vägen. Säger att folket segrar. Som det alltid segrar när det inte har ett val.

.

Vad kan man göra i det läget annat än att skrika. Ut i intet. Slänga ut sitt budskap som en flaskpost i syndafloden.

Så många som skriver så bra. Så många som vet så mycket. Vad spelar det för roll? Jag skriver för mig, ingen annan.

Taggar: , , , , ,

Ännu en i den långa tomma raden

18 Juli, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag har i flera dagar försökt uppbåda tillräckligt mycket energi för att försöka skriva någonting konstruktivt om Stockholmsprogrammet. Men, av någon anledning kan jag inte känna den nödvändiga irritationen. Det är på något sätt som att det för tillfället är någonting tomt. Visst finns det all anledning att oroa sig för vad det kommer att fyllas med, och visst är det bra att hålla trycket uppe för att påverka det i en viss riktning. Men, det känns ändå än så länge så abstrakt att jag har svårt att känna något större engagemang.

Jag har lite svårt att förstå hur Beatrice Ask och andra i förhandlingsdelegationen fortfarande kan försöka upprätthålla en bild av den goda politikern som arbetar för medborgarnas bästa och att om vi bara låter dom sköta de här svåra förhandlingsbitarna i fred så kommer allt lösa sig till det bättre. Det är precis samma sak här som med ACTA. Allt hemlighetsmakeri gör bara att acceptansen för det färdiga förslaget minskar, oavsett dess innehåll.

Att sedan hävda att alla kritiker inte har förstått är knappast något smart drag uttänkt av pr-genierna på justitiedepartementet. Det kanske fungerar när man talar till den stora pöbeln men den tiden är förbi. Nuförtiden kommer kritiken från så många distinkta röster med specificerade kvalifikationer åtminstone lika höga som de som finns tillgängliga på departementet. Att då hävda någon form av någon form av intellektuellt överläge ökar bara politikerföraktet.

Det är nått märkligt med alla dessa försök att minska oron som lyckas bra mycket bättre med att öka den. Som när Beatrice Ask försöker hävda att alla dom där dåliga förslagen från framtidsgruppen, som ska diskutera EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid, inte alls har någonting att göra med det program som konkret ska fastställa EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid. Eller när representanter för polisen står och säger att orsaken till att vi inte massövervakas mer idag mer eller mindre är att polisen inte har råd. Det känns inte så vidare betryggande.

Det känns på något sätt som att det är någon som beter sig väldigt naivt här. Dom eller jag. Och jag känner mig inte speciellt naiv.

Bildkälla

Taggar: , , , , ,

Fel tid för massövervakning

12 Juni, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

I Norge har det visat sig att försvarets säkerhetstjänst (fost) kan ha övervakat regeringskansliet olagligt. (SvD) Det här handlar om en organisation som inte har rätt att bedriva avlyssning vilket gör det hela lite märkligare. Naturligtvis är det så att trafik från regeringskansliet bör kunna övervakas. Man kan t.ex. tänka sig situationer med infiltration av någon främmande makt som lyckats placera en spion i den innersta kretsen kring statsministern. Men, det bör ske enligt strikta regler och efter misstanke om brott. Här verkar det ha skett bara för att man råkade ha tillgång till trafiken.

Men, egentligen är jag inte särskilt stort fan av självcensur inom underättelseorganisationer. Dvs. att man undviker att titta i material man tekniskt sett men inte juridiskt sett har tillgång till. Organisationer som FRA och säpo kommer att utnyttja allt material de kan komma över. Det är vad jag hade gjort i deras kläder. Om det fanns en chans att avstyra ett terrordåd genom att söka igenom all epost, oavsett om den var på väg till präster, journalister eller till vanliga Svenssons så hade jag gjort det. Det är jag helt säker på att dom kommer att göra också. Det var ett tag en diskussion om vad som skulle hända om man snappade upp ett brev till en journalist från en misstänkt terrorist. FRA svarade att man självklart skulle slänga det. Jag tycker tvärtom, man borde öppna det, och det är också vad jag tror man hade gjort i den aktuella situationen.

Problemet är att FRA överhuvudtaget hade tillgång till det brevet. Som jag skrev så tycker jag att dom ska utnyttja all information dom har tillgång till. Däremot är det upp till det civila samhället och den lagstiftande församlingen att sätta upp dessa gränser. FRA bör inte få någon möjlighet till massövervakning i normalfallet. Naturligtvis kan det finnas undantagslagar för väldigt speciella situationer.

Det normala är också att alla organisationer ser sig själv som viktigare än de egentligen är, och det gäller i synnerhet allt som har med terrorbekämpning att göra. Ett av de allra första inlägg jag skrev på den här bloggen handlade om hur polisen i Maryland bland annat plockat upp två katolska nunnor på terrorlistan. I Sverige har vi exempel på hur man, i brist på riktiga Sovjetiska spioner, spionerat på dom som verkade stå närmast, ideologiskt sett. Därför tror jag att ett FRA (och säpo också för den delen) kommer att hitta yttre hot, oavsett om dom finns eller inte. Och dom kommer att använda alla tekniska medel tillgängliga för dom för att göra det, oavsett om det följer lagen eller inte. Det sistnämnda ser jag egentligen inget fel med, men det kräver också att politiker sätter upp tydliga gränser för vad som är tekniskt möjligt för dom.

För att till slut återknyta till det ursprungliga norska fallet så sägs det att det hela på något sätt hade sin utgångspunkt i att någon på justitiedepartementet porrsurfat. Här ser jag ett stort problem, och jag skulle helst se att våra politiker fick porrsurfa ifred. Det jag är rädd för är att någon tjänsteman ska sitta med uppgiften att t.ex. skolministern är väldigt förtjust i att sitta på småtimmarna och kolla BDSM. Ännu värre om den informationen hamnar hos någon underättelseorganisation. Det fanns ett skäl till varför Hoover kunde vara FBI-chef så länge.

För övrigt tycker jag att det är dags att prata mer FRA.

Taggar: , , , ,

En våg mot framtiden

2 Juni, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag har hört lite löst prat om Google Wave under de senaste dagarna så idag så beslöt jag mig för att faktiskt ta reda på vad det var för något. Det jag hittade var den här sidan som för tillfället innehåller en 80 minuters film om hela konceptet. Jag hade planerat att se några minuter för att få en idé om vad det hela gick ut på, men det slutade med att jag mycket imponerad såg igenom hela filmen. Här är det äntligen någon som har fattat hela idén med internet som en pågående konversation. Som kan se möjligheterna.

Ett bra exempel på motsatsen är Hans Wallmark som tycks vara helt förblindad av alla faror och problem. Hans och Beatrice Asks debattartikel i Corren känns symptomatisk. De skriver att ”Nätet innebär stora friheter och möjligheter.” men av någon outgrundlig anledning så är det inte dessa friheter och möjligheter som nämns i själva artikeln. Inte heller är det hur man ska ta vara på dessa möjligheter och gynna företagarklimatet för de svenska småföretag som vill utnyttja dom. Istället fokuseras bara på problem, barnporr och knarkhandel. Som om internet skulle vara någon lite skum plats. En bakgata i en nedgången förort där vi alla måste se oss noga för och man aldrig vet riktigt vem man kan lita på.

Vad de inte förstår är att internet inte är en plats. Det är lika mycket den verkliga världen som allting annat. Och den verkliga världen är under förändring. Frågan är om framtiden tillhör Google Wave eller Hans Wallmark. Mitt svar på den frågan är ganska väntat. Du kan skrika hur mycket du vill att världen är en farlig plats. Vi tänker leva i den ändå. För det är det vi gör idag. Vi lever.

Taggar: , , , ,

En missad möjlighet för centerpartiet

11 Maj, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Jag har ett tag sett fram emot centerpartiets stämma. Äntligen skulle man få se om det högljudda FRA-motstånd som hörts från delar av medlemmarna bara var ett litet fåtal missnöjda medlemmar eller om stora delar av partiet hade betänkligheter med lagen. Nu när stämman är över så är det dags att sammanfatta resultatet. Jag ska villigt erkänna att jag inte har följt samtalet på själva stämman utan bara på diverse bloggar.

Reaktionerna på stämmans åsikt om FRA så här efteråt går från några avhopp, några som är besvikna men väljer att bli kvar, några är nöjda och några är misstänkt tysta i frågan.

Vad centern visade på stämman var ungefär vad man kunde förvänta sig. Man har visat att det finns många anledningar att rösta på centern. Om man t.ex. skulle vara marknadsliberal och vilja avskaffa LAS så känns centern som ett bra val. Samma om man värnar om småföretagen. Det är lite tveksamt om centern verkligen är ett bra val om man är miljöintresserad och nödvändigtvis vill rösta borgerligt. Men, framför allt så har man visat att om man är intresserad av integritetsfrågor och medborgerliga fri- och rättigheter så har man ingenting att hämta i centerpartiet.

En naturlig invändning är då att centern faktiskt antog ett nytt öppenhetsprogram. Det enda problemet är att det politiska klimatet är sådant att till nästa riksdagsval så kommer alla partier ha ett öppenhetsprogram av lite olika former där man med mer eller mindre generella ord kommer säga sig skydda medborgarnas integritet. Centerpartiet kommer inte på något sätt vara unikt och knappast heller den som går längst.

Ett sådant här program hade stuckit ut mer under förra valrörelsen och hade centern redan då börjat tala om individens frihet och minskad övervakning så hade man kunnat vinna en hel del liberala röster. Problemet är att det är precis vad man gjorde. Genom sitt beteende efter valet har centern däremot devalverat betydelsen av alla former av manifest om öppenhet och integritet från något av de etablerade partierna. Folk litar helt enkelt inte på att man faktiskt bryr sig om de vackra orden när man väl ska börja förhandla.

Det finns bara en sak att göra om man vill ha ett förtroende i integritetsfrågor. Man måste ta rätt ställning i just de specifika frågor som för tillfället är uppe på agendan och dessutom visa det i faktiska beslut. Med ett piratparti, ett gäng ungdomsförbund och många andra tänkare och tyckare både inom och utom partierna som integritetspolitiska samveten så kan man inte komma undan med att vara för FRA, IPRED och datalagring och ändå försöka framstå som ett frihetligt alternativ. Den bluffen är synad för länge sedan. De som är intresserade av frågan kommer välja något annat parti och de som inte är intresserade bryr sig helt enkelt inte.

Men, jag ser ändå en viss ljusning. Jag tror inte att varken Staffan Danielsson eller Johan Linander tycker om att behöva stå och försvara FRA. Jag tror inte att det är dom som är problemet. Dom har bara hamnat lite fel pga sin vilja att vara pragmatiska och kompromissa i en fråga där någon borde ha sagt stopp långt innan den hamnade på riksdagens bord. Jag är säker på att centerpartiet arbetade för att göra FRA bättre. Jag tycker det är synd att dom inte lyckades få bort den från bordet helt, men jag vet inte hur dessa förhandlingar såg ut. Det stora problemet är dom som förhandlade från andra sidan. Dom som tycker att brevhemligheten är något som är onödigt och att den enda anledningen till att FRA inte går igenom våra vykort är att det är lite för tidskrävande. Dom som tycker att anonymitet är ett problem och att mobiler skulle fungera bra som spårsändare.

Jag ser en ljusning därför att jag tror att det är ett måste för varje parti att skaffa sig ett öppenhetsmanifest nu. Det och en nätpolitik som faktiskt stämmer överens med medborgarnas intressen (och inte med konsumenternas bästa som vissa vill ha det till). Centerpartiet hade kunnat bli en föregångare här med en kovändning om FRA och IPRED. Istället valde man att lägga sig på den minimala nivån och fortsätta samma väg som man har kört. Det är inget som kommer göra att centerpartiet sticker ut när valet kommer nästa år.

Taggar: , , , , ,

Telekompaketet kommer leda… … … … någonstans antar jag

7 Maj, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Det har varit mycket annat som hållit mig upptagen på sista tiden så jag har inte ägnat telekompaketet så mycket uppmärksamhet. Nu när röken lagt sig efter den värsta striden så är det kanske dags att försöka dra några slutsatser av det hela. Omröstningen i parlamentet slutade med ett stort frågetecken. Allting går vidare till flera förhandlingar och sker det vanliga fulspelet så lär väl det komma tillbaka en urvattnad version när kompromisserna är klara. Som tur var som kommer hela paketet under hösten hamna under de vakande händerna hos vår ståndaktige kämpe för integriteten. Våra digitala fri- och rättigheters försvarare. Infrastrukturminister Åsa Torstensson.

Två stora huvudproblem har nämnts när det gäller telekompaketet. Dels att det skulle öppna upp för att fildelare skulle kunna stängas av från nätet, dels att internet skulle gå från något fritt, öppet och deltagande till något begränsat där vi alla bara deltar i vår roll som konsumenter (eller möjligtvis som producenter). Internetleverantörer ska gå från att leverera innehåll mellan personer till att leverera lagligt innehåll mellan personer. 

Jag är egentligen inte särskilt orolig för några principbeslut som fattas i Bryssel. Naturligtvis så stödjer jag våra grundläggande rättigheter, och till skillnad från den franska ministären så tycker jag att internet för varje dag som går blir mer och mer en rättighet. Men, precis som Åsa Torstensson desperat försöker säga så finns det inget i paketet idag som säger att man ska kunna stänga av folk från internet. Jag tror henne också när hon säger att hon tänker kämpa med näbbar och klor för att det inte ska bli ett EU-beslut om avstängning. Helt enkelt av det skälet att det skulle vara politiskt självmord att försöka driva igenom något sådant i Sverige idag. Piratpartiet är redan Sveriges tredje största parti. Man kan bara ana vad som händer om man skulle försöka driva igenom den typen av lag. För att inte tala om frågan hur man rent praktiskt skulle genomföra det. Vad är egentligen en avstängning från internet? Blir jag förbjuden att teckna nya abonnemang eller kommer antipiratbyrån och tar min mobiltelefon och drar ut nätverkssladden till datorn på jobbet för att verkligen vara säker på att jag ska hålla mig afk?

När det gäller den andra delen och transformationen av internet till ett kabel-tv nät så tror jag redan att det är för sent. Internet är för stort. Vi är för många som lever i det. Det finns ingen marknad för några begränsade alternativ. FRA och IFPI kan ju försöka låtsas som att det finns nationsgränser, men vi andra lever redan i en annan värld. Jag känner att aktivisten i mig vaknar lite av det här. Försök ni bara! Försök begränsa och inruta! Försök dela upp oss i producenter och konsumenter! Jag säger bara: ”You’ve got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?”

 

Till sist bara en lite oroande tanke jag hade om en fortsatt gränslös värld. Vad blir nationalstatens roll i framtiden? Under den senaste tiden har det gått åt ett håll där vi som tidigare var medborgare i en stat, nu är en del av staten i form av konsumenter. I extremfallet i den gränslösa framtiden så är staten inte längre regionsbunden utan existerar mer som ett globalt företag där vi köper tjänster såsom sjukvård och social säkerhet. 

Det, eller en global supermakt känns som de möjliga styrelseformerna i en gränslös värld. Ingen av dom känns speciellt lockande så jag hoppas någon har bättre visioner än så här för framtiden.

Taggar: ,

« Äldre inlägg