Miljö

Nu visas arkiv för kategorin Miljö.

COP15 är avslutat och resultatet blev det väntade. För mycket talade emot en uppgörelse för att jag skulle förvänta mig något annat resultat. Det är nästan så att jag är nöjd med att det blev som det blev. Det känns ändå ärligt på nått sätt att komma med några halvdana åtaganden istället för något konkret bindande avtal. Det hade ändå brutits när ekonomin så krävde det.

Trots allt så finns ett stort hinder för ett stort avtal om begränsningar. Det skulle skada tillväxten. Såsom världsekonomin ser ut idag skulle det vara katastrofalt. Det är den bittra sanningen. Vi är totalt beroende av tillväxt. Visst finns det dom som tror på en grön tillväxt. Att vi skulle kunna växa, inte genom det brukliga att öka energianvändningen, utan genom att energieffektivisera.

Jag undrar om det  någon gång i historien har funnits ett samhälle som kunnat växa samtidigt som deras energitillgångar minskat. Det är samma som ett företag som helt plötsligt kommer på ett sätt att klara sig på halva personalstyrkan. Teoretiskt sätt så skulle de kunna låta alla gå ned på halvtid med bibehållen lön. I praktiken i en konkurrensutsatt värld så avskedar man de som är överflödiga och använder överskottet till att expandera. Det är därför som vi, 200 år efter att vi börjat låta maskiner ta över våra jobb, fortfarande är tvungna att jobba så mycket.

På samma sätt så kan man förvänta sig att om man t.ex. satsar på kolkraft med carbon capture, som kostar en viss mängd energi för att fungera. Då kommer man ersätta den förlorade energin med att helt enkelt bygga fler kraftverk. Inget som gör situationen bättre alltså.

..

En annan detalj som jag reagerat lite på är rapporteringen runt det hela. Man har i diverse medier kunnat se någon slumpvis vald person från den fattigare delarna av världen stå och peka på något tecken på klimatförändringar. Det kan vara en torr flodfåra eller kanske ett berg utan snö. Bakom det hela ligger en fråga. Vem är det som ska göra nått åt det här egentligen?

Problemet är att om klimatprognoserna skulle visa sig vara riktiga så finns det ingenting att göra åt det där. Inte under de närmaste hundra åren i alla fall. Åtgärderna som diskuteras för tillfället handlar om att undvika fler problem i framtiden inte att vända utvecklingen direkt nu. För det skulle krävas en total avveckling av det moderna samhället.

Min åsikt är, och har varit ganska länge, att det är ett väldigt bra bevis på hur rikt vårt nuvarande samhälle att vi kan diskutera att lägga hundratals miljarder på förebyggande åtgärder för ett problem som knappast har visat sig ännu.

Om det skulle vara så illa med klimatet som vissa prognoser säger så kommer en stor del av den summan att behöva styras om till mer direkta åtgärder mot symptom som torka, stormar och andra naturkatastrofer.

..

Men, till slut är det stora problemet med det här klimatmötet att man ignorerar de farligaste problemen vi kommer stöta på under de närmaste åren. Att ställa om till ett samhälle baserat mindre på fossila bränslen framstår som ett val och inte någonting oundvikligt. De problemen jag nämnde när det gäller minskad tillväxt kommer vi få hantera vare sig vi vill det eller inte.

I slutändan så har det ingen större betydelse om matbristen orsakas av torka från klimatförändringar, eller av att vi gjort slut på vattenreservoarerna, eller för att bönderna inte längre har råd med bränsle och konstgödsel. Det kommer kosta pengar och det finns en gräns för hur mycket pengar som finns tillgängliga.

Jag tror inte att de här klimatmötena kommer någon vart innan folk börjar inse vidden av de verkliga problemen. Någon tidning körde med rubriken ”Hur många måste dö?” för ett tag sedan. En väldigt bra fråga. Fler än vad som har skett hittills. Ganska många miljoner skulle jag tro. Det hela beror lite på vilka som dör. Så ser världen ut idag.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , ,

Taggar: , , , , , ,

Elefanten i rummet

Jag sitter och tittar på Lösningar för framtiden på SVT. Det börjar med en intervju med generaldirektören för energimyndigheten, Tomas Kåberger, om energi. Det är många saker som tas upp som jag skulle hålla med om som en diskussion om en mer decentraliserat elproduktion.

Men, samtidigt som man pratar om energikris och hur de förnyelsebara energikällorna blir billigare så sitter jag ändå och väntar på någonting. För hur kan man prata om energikris utan att nämna peak oil. Priset på den fossila bränslet ökar och kommer fortsätta öka i framtiden på grund av att man började bryta på de enklare ställena medan vi nu måste bryta Kanadensisk tjärsand eller borra olja i djuphavet vilket definitivt påverkar priset.

Att då de förnyelsebara energikällorna blir relativt sätt billigare är inte så konstigt. Men, de utgör bara en mycket liten del av den totala energiproduktionen. Frågan är hur billigt det kommer vara att skala upp det till att täcka en majoritet av energiproduktionen? Att inte nämna något av det här i programmet är i högsta grad missledande.

När programmet sedan fortsätter med årets svensk, Johan Rockström, så börjar jag allvarligt fundera på att stänga av. Nog för att jag gillar ekologisk och energieffektivt jordbruk men jag försöker i alla fall vara någorlunda realistisk när det gäller hur mycket det kan ge. Inte dra till med hur många procent produktionen kommer att öka med, trots att vi måste dra ner på det som gav den största ökningen den förra gröna revolutionen, energi och gödning.

Men, sen kom Klas Eklund, professor i nationalekonomi. Äntligen någon som hade lite koll. Även om vi har lite olika syn på vad som är det stora problemet så håller jag med honom fullständigt när det gäller metoderna. Vill man få en stor mängd människor att handla på ett visst sätt så är det bästa sättet att med ekonomiska styrmedel få folk att handla rätt av egenintresse. Vi kan inte förvänta oss att alla ska göra medvetna moraliska val hela tiden.

Han tog också upp någonting som jag nämnde i min långa harang om klimatet igår. Att det som verkligen skulle krävas för att lösa problemen är ett verkligt genombrott i energiforskningen. En ny energikälla. I övrigt var alla väldigt positiva till att det skulle gå att lösa problemen. Jag delar inte den optimismen. Det kanske har att göra med den långa artikel jag läste om hur människor är överdrivet optimistiska, eller också kan dom se något jag inte ser.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Taggar: , , ,

Det hela började med ett inlägg jag läste för ett tag sedan på Hela Havet Stormar som handlade om att folk har en tendens att bli lite hysteriska när det gäller klimatet och skylla allt dåligt som händer på människans utsläpp av koldioxid. Det här är något jag stött på lite själv också i arbetet kring skogochfisk. Ganska ofta händer det, när man läser om något oförklarligt fiskproblem att författaren kastar fram klimatförändringar som tänkbara förklaringar. Ibland blir det ganska absurt när det handlar om väldigt snabba förlopp om man tänker på att klimatförändringar handlar om medelvärden. Bara för att medeltemperaturen stiger så innebär inte det att varje år blir varmare än det föregående.

Den andra grunden det här kommer av är flera inlägg av den här typen som dykt upp i spåren av climategate affären. Lite hårddraget så handlar de om att climategate gör att klimatförnekarna och konspirationsteoretikerna får vatten på sin kvarn. Man kan också ana antydningar om att olje- och kolindustrin skulle ha ett finger med i spelet i bakgrunden också. Sammantaget så skapar det en bild av folk som ifrågasätter de gällande klimatteorierna som antingen lite konstiga, eller nyttiga idioter som, med eller utan sin egen vetskap, jobbar för ett fortsatt status quo och fortsatta utsläpp.

I ljuset av allt det här så vill jag en gång för alla skriva ned mina egna åsikter i frågan. Sen får vi se vems ärenden jag går egentligen.

clouds

Prognoserna

Först och främst så litar jag inte på dagens klimatprognoser. Anledningen till det är samma som att jag inte litar på tysken som aftonbladet brukar ta in för att förutsäga sommarvädret några månader i förväg. Det handlar om komplexa dynamiska system och det finns en gräns för hur bra en modell över ett sådant kan vara. Oavsett om man faktiskt  lyckats hitta alla relevanta parametrar,vilket jag är skeptisk till, och deras betydelse, vilket jag också är skeptisk till, så kan man ändå hamna helt fel bara på grund av osäkerheter i ingångsvärdena. Sen kan man också börja prata katastrofteori och stabila eller instabila jämviktslägen. Saker som kan göra att klimatet ändras dramatiskt under en väldigt kort tid och alla tidigare prognoser blir oanvändbara.

I det läget så är det konstigt att folk förlitar sig på uppgifter om exakt hur många graders temperaturökning som en viss ökning av koldioxidhalten i atmosfären kommer att ge. I bästa fall så kan de ge en viss indikation.

Men, om man tittar tillbaka på det här så innebär inte det här att jag kan avfärda koldioxidrelaterade klimatförändringar. Bara att jag inte litar på modellerna. Det kan innebära två saker för det framtida klimatet. Antingen blir det bättre eller också blir det sämre.

cop

Den politiska viljan

Miljöpolitiken, och främst klimatpolitiken, har lett till flera modeord under de senaste åren, kanske främst från miljöpartiet. Det handlar om grön skatteväxling, grön tillväxt, gröna jobb etc. Jag och Birger Schlaug har ungefär samma syn på den utvecklingen.  Dvs. det finns några grundläggande problem med det hela.

Det första problemet är att ekonomin alltid går före miljön. Det är ett tecken på hur rikt vårt nuvarande samhälle är att vi faktiskt diskuterar åtgärder som skulle begränsa vår utveckling genom att t.ex. sätta begränsningar på energiproduktionen. Men, vad händer när det inte går så bra längre? Vilken stat kan förklara för invånarna i den lilla bruksorten att ortens stora industri, livskraften i samhället, måste läggas ned. I det läget så hänger alla överenskommelser löst.

På samma sätt gäller det för frågan om pengar som ska slussas över till u-länderna för åtgärder där. Hur ska en regering med budgetunderskott och skuldproblem kunna förklara att miljarder ska gå till länder med hög korruption och till projekt som kanske inte alltid ser helt bra ut. Sen kan man också undra om vissa i-länder vill begränsa sig själva och på så sätt minska det försprång man har mot utvecklingsländerna.

Man kan också fundera på hur u-ländernas regeringar ska förklara för sina befolkningar varför man inte bör försöka bli som västvärlden, med konsumtionskultur och privatbilism. Förhoppningar om en bättre framtid brukar ganska ofta vara materialistiska.

I slutändan så tror jag att även om vi får tydliga utfästelser och löften för de närmaste 50 åren så är det en helt annan sak när nedskärningarna ska börja på allvar. Då får vi se hur hållbara löftena är.

vindkraft

Teknisk utveckling

Tack vare klimatfrågan har det skett en stor utveckling på området grön energi under de senaste åren. Stora framsteg har gjorts inom vindkraft, solkraft och olika biobränslen. Men vad har det hela haft för någon effekt?

Spanien fick lite rubriker för ett tag sedan med sina vindkraftverk som för en kort stund producerade 53% av landets elenergi. Men, den bakomliggande historien förstår man bättre när man läser den här artikeln. Ett enkelt citat säger det mesta:

”Increasing the share of renewable energy will not make us any less dependent on fossil fuels as long as total energy consumption keeps rising. Renewable energy sources do not replace coal, oil or gas plants, they only meet (part of) the growing demand.”

Där har vi roten till problemet. Vi har inte ens börjat göra någon riktig energiomställning än. All alternativ energi går bara till att öka det totala energiutbudet, inte till att minska användningen av fossila bränslen.

När det gäller solkraft så hänger mycket på skalbarhet. Det går säkert att göra en väldigt bra och billig solcell med ingredienser som indium och tellur. Problemet är att man inte kan göra särskilt många av dom innan den begränsade råvarutillgången kommer göra att priset stiger rejält.

Samma problem finns inom många andra områden. Sällsynta grundämnen används allt mer i det moderna samhället. Kanske framför allt kopplat till elektricitet, t.ex. som nödvändiga delar i magneter och halvledare. Det här handlar om ämnen som finns i väldigt små volymer i jordskorpan, så i ett samhälle som försöker ställa om från förbränning till allt mer direkt eldrift så kommer tillgången till dessa bli ett problem.

Biobränslen är ett annat område som många tror hårt på. Men, även här finns många stora frågetecken. Det kan handla om energieffektivitet, konkurrens med matproduktion etc. Som del av skogochfisk så måste jag väl också peka på riskerna med att ta bort allt för mycket organiskt material ur skogen. Det är många ämnen, nödvändiga för balansen i ekosystemen, som har sitt ursprung därifrån.

Jag tror jag försöker skriva om det här ämnet mer detaljerat i ett senare inlägg. Det här är långt nog som det är.

2994580354_d54546a0c2

Business as usual?

Om man då ska sammanfatta den politiska viljan med den tekniska utvecklingen så är det en sak som framgår tydligt. Att ingenting kommer att hända. Orsaken till det är att politiker, och befolkning också för den delen, vill inte ha en förändring till det sämre. Samtidigt finns det i dagens läge ingen bra ersättning till de fossila bränslena.

I det läget, med det tryck som ändå finns på att någonting måste göras, så finns bara ett enda tänkbart förlopp för Köpenhamnsmötet. Att alla länder försöker göra allt för att göra så lite som möjligt och helst tjäna på hela processen. Om det, mot förmodan, skulle skrivas under ett papper som leder till reella begränsningar för vissa länder så kommer det inte vara mycket värt den dagen som ekonomi och klimat direkt står mot varandra.

Så, de närmsta åren tror jag på ett mer eller mindre business as usual scenario, med fortsatt utbyggnad av vindkraft, solkraft, biobränslen och andra gröna energiformer samtidigt som vårt beroende av fossila bränslen ökar. Jag säger de närmsta åren för det finns en liten viktig faktor som gör att business as usual inte är ett tänkbart scenario speciellt länge till.

Det som nu börjar synas i debatten, men ack så sent och ack så lite, är att de fossila bränslena inte är oändliga och vi börjar hamna farligt nära den punkt när vi måste dra ned användningen vare sig vi vill det eller inte. Dessvärre är världen, trots allt tal om klimat och energiomställningar, inte redo att göra det.

Om någon mot förmodan har hört att vi börjar närma oss en energikris så är det olja man pratar om. I själva verket är problemet värre än så. Även andra fossila bränslen börjar nå gränsen för hur mycket man kan utvinna inom en ganska snar framtid. Inte så att det tar slut alltså, utan en nivå då det hela tiden blir dyrare att producera mer, så det till slut blir oekonomiskt.

Det här handlar inte bara om fossila bränslen. Jag har redan nämnt sällsynta grundämnen och det finns en hel lista på saker som börjar ta slut. Allting går tillbaka till en enda orsak, vi är för många som försöker leva på den här planeten. Till slut når vi en gräns när det inte är hållbart längre och vi närmar oss den gränsen med stormsteg. Samtidigt är överbefolkning en fråga som ingen vill ta i med tång.

palm

Ekonomin

Folk som inte tror på klimatförändringarna brukar klaga på alla klimatåtgärder för att de är dåliga för ekonomin och dåliga för tillväxten. Saken är att jag tror dom. Skulle vi medvetet sätta ett tak på vår energiförbrukning eller till och med minska den så skulle det skada ekonomin och inte så lite heller.

Dagens ekonomiska system har visat sig väldigt hållbart och har kunnat konkurrera ut andra system såsom den kommunistiska planekonomin. Men, dessvärre finns det ett litet problem med det. En av de grundläggande delarna är en ekonomisk tillväxt. Det blir så när i princip alla pengar är lånade och måste betalas tillbaka med ränta. Skulle vi skapa oss ett samhälle utan, eller med negativ, tillväxt så kommer det ekonomiska systemet hamna i en rejäl kris.

Det i sig är ett bra argument till varför man skulle kunna skratta åt mossiga miljöpartister i gummistövlar som pratar om det hållbara samhället. Men nu ser det ut som om det är dom som skrattar sist. Som jag skrev så är inte business as usual ett alternativ. Våra energitillgångar kommer att minska i framtiden. Tillväxt har historiskt sätt alltid kunnat kopplas till ökande energitillgångar.

Hur den ekvationen ska gå ihop vet jag inte men jag ser det som det svåraste hot vi har att möta under den närmaste framtiden.

hus

Framtidsutsiker

Allt det jag har skrivit måste nu försöka vävas ihop till någon form av prognos. Tyvärr så blir det nog en ganska dyster sådan.

Om vi hade börjat att ställa om våra energisystem för 30 år sedan så hade vi varit i en helt annan situation nu. Nu gjorde vi inte det och då får vi lida av följdverkningarna. När tillgången inte längre kan möta efterfrågan så kommer priset på råvaror öka dramatiskt upp till den punkt där ekonomin helt enkelt kraschar, med följd att efterfrågan och därmed priset också kraschar. Sen börjar nästa cykel med ökande priser till nästa krasch, i en lång trappa nedåt.

I en tid av stegrande priser så kommer vissa av de fattiga länderna riskera att bli helt utan bränsle. Med tanke på hur bränsleintensivt det moderna jordbruket är så är det svårt att se hur matproduktionen för en växande befolkning ska se ut. Det finns en mycket stor risk att svält kommer att breda ut sig i vissa delar av världen. Andra länder med mer resurser kommer att använda våld för att säkerställa att de får de resurser de behöver.

Men nu var det klimatet det skulle handla om. Som jag sade om klimatprognoserna så litar jag inte på dom. Jag ser istället klimatförändringar som gubben i lådan i framtiden. Det kan gå 50 år utan att vi märker någonting alls eller så kan det dyka upp och göra allting värre. I en värld där folk redan är på flykt från kollapsade stater, svälter för att det inte finns bränsle eller gödningsmedel till matproduktionen och där världsmarknaden bara är en skugga av sitt forna jag, då blir torka, extremt väder och höjda havsnivåer bara några fler problem i den långa raden.

path

Lösningar?

Framtidutsikterna lät ganska dystra. Är dom oundvikliga då? Till viss del i alla fall skulle jag säga. Det finns alltid en chans att det helt oväntade inträffar som att en ny energikälla upptäcks som skulle våra energiproblem för en lång framtid. Det skulle ge oss en möjlighet att ge oss tid att lösa de andra problemen också. Naturligtvis är det då så att om vi struntar i dom andra problemen så är det enda vi har gjort att förskjuta kollapsen en liten bit in i framtiden.

Just det här med dom andra problemen är en viktig faktor i dagens läge också. Det jag ser som en väldigt stor risk med den stora fokuseringen på just växthuseffekten är att resten glöms bort. Då får man dessa fantasifulla förslag om att skjuta upp saker i atmosfären för att minska instrålningen eller att försöka fånga in koldioxiden som bildas vid förbränning. Alla med den bakomliggande tanken att vi så mycket som möjligt ska kunna fortsätta i samma takt som idag.

Tyvärr tror jag det är ganska osannolikt att vi hittar denna nya energikälla inom den närmaste framtiden. Därmed så tror jag att det är oundvikligt att det kommer att börja gå nedåt. Om vi redan vid oljeshockerna under 70-talet hade börjat gå över till ett mer hållbart samhälle. Nu är det för sent att hinna göra den omställningen innan problemen växer sig för stora. Vi kommer att få uppleva någon form av nedgång. Om den växer till en total kollaps, bara en längre period av dåliga tider eller någonting däremellan är ännu svårt att säga.

Ofta brukar den totala kollapsen av nationalstaterna användas som skräckexemplet för vad som kan hända. Men, det finns flera skräckscenarier som inte involverar en sådan kollaps. Jag är speciellt rädd för en framtid där jorden domineras av ett antal hel- och halvfascistiska stater som tävlar om att exploatera de sista naturresurserna i så snabbt tempo som möjligt innan någon annan hinner före. I det läget hade en tidig kollaps varit att föredra.

Så, vad kan vi göra för att göra framtiden så bra som möjligt? Vi har idag ett samhälle som är väldigt beroende av transporter och en fungerande världsmarknad. Vi fraktar mat över hela jorden. Vi har i princip avskaffat lager och allt fraktas när det behövs. Allt blir då väldigt känsligt för störningar i marknaden. Jag tror på att gå tillbaka till en mer lokal produktion. I takt med att kostnaderna för transporter ökar känns också det lite vettigare.

Det som är mest naturligt att producera lokalt är mat och utvecklingen åt det hållet har redan börjat. Det som kanske inte är upenbart på samma sätt är elektricitet. En gång i tiden när elen första gången kom till dom små byarna så var det ofta genom att någon byggde ett mindre vattenkraftverk i den lokala ån. Idag kan vi göra det igen, men vi kan också bygga vindkraftverk och sätta solceller på husen etc. Däremot är jag lite skeptisk till kärnkraften som använder den motsatta principen med ett antal stora klossar som producerar väldigt mycket el var.

En annan fråga som sällan brukar dyka upp i miljödiskussioner är tillgången till information. Det viktigaste för att vi ska kunna fatta rätt beslut i framtiden är att det finns fri information att tillgå från hela världen. Det är den främsta anledningen till att jag stöder piratpartiet i många frågor. Om stater redan nu i goda tider börja inskränka våran rätt till fri kommunikation, hur ska det då bli i dåliga tider. Historiskt sätt har dåliga tider i ganska många fall följts av totalitära regimer.

I slutändan finns det ingen universallösning, men väldigt mycket hänger på vilka beslut som fattas under de närmaste åren. Det bästa vi kan göra är att försöka sprida information och påverka dessa beslut till det bättre.

hav

Slutord

Jag skulle skriva om vad jag tycker om klimatfrågan och det är vad jag har gjort också. Detta trots att jag knappt har nämnt växthuseffekten. Men, det finns ett bra skäl till det. Jag är helt enkelt inte speciellt intresserad av växthuseffekten. Vi har andra, värre, problem att oroa oss för och att kunna spendera idag för att minska effekten av problem som kommer drabba oss om 50-100 år är en lyx som vi inte kommer ha råd med så mycket längre.

Gustav Fridolin skriver på Newsmill att climategate inte bör göra någon skillnad för förhandlingarna i Köpenhamn. Jag håller helt med honom men av ett helt annat skäl. Klimatförändringar i sig bör inte göra någon skillnad för förhandlingarna i Köpenhamn. Klimatförändringar är en nyttig idiot som får folk att göra rätt saker av fel skäl.

För i slutändan så kommer jag att stöda de flesta åtgärder som kommer ur de förhandlingarna. Jag vill se ett minskat användande av fossila bränslen, minskad avverkning av regnskogarna etc. Men, jag vill också se en hel del andra förändringar som inte kommer att diskuteras för att man inte vill se vilka de verkliga problemen är.

I förordet undrade jag vems ärenden jag går genom att skriva den här texten. Jag vet inte. Jag har lagt korten på bordet. Det här är vad jag tror på idag. Imorgon kanske det förändras, kanske till det bättre kanske till det sämre. Texten är skriven. Tolkningar får andra göra.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , ,

Taggar: , , , , , , , , ,

Historien med de, från klimatforskarna, stulna mailen växer. Trots ett aktivt ointresse för det hela i de flesta svenska medier. På newsmill skriver däremot Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, iniktsfullt om det hela. Det är tydligen inte riktigt vilka forskare som helst som har blivit påkomna med att rucka lite på datan. Enligt Ingemar Nordin så står hela kärnan bakom IPCCs prognoser, att den uppvärmning vi har sett under de senaste åren varit exceptionell historiskt sett, på mycket ostadig grund nu.

Det här borde orsaka en ordentlig genomgång av all forskning på området för att se vad som är sant och vad som inte är sant. Trots allt handlar det om miljarder kronor som ska spenderas på diverse program för att få ner koldioxidutsläppen. IPCC har ett rejält förtroendeproblem att lösa nu.

Men, om man ska gå över till riskerna med det här avslöjandet att folk får för sig att man nu kan fortsätta som om inget har hänt. Det är inte helt ovanligt att höra från de som verkar tro på klimathotet att om man bara stoppar uppvärmningen så blir allt bra. Mest extremt blir det när folk kommer in på olika typer av geoengineering, som att slänga upp massa skrot i atmosfären för att reflektera bort lite solljus. Tanken bakom är alltså att bota symptomen medans vi här nere på jorden kan köra på i ganska bra takt ändå.

För säga vad man vill om klimatförändringarna men det är ändå det hotet som har drivit frågan om en omställning från fossila bränslen till mer förnyelsebara dito. Risken är att det från politikerhåll nu kommer börja talas om att det kanske inte är lika nödvändigt att göra den omställning. Bara under en kort tid naturligtvis, det kommer inte dröja speciellt länge innan de minskande tillgångarna till fossila bränslen gör sig påminda och tvingar oss till en omställning vare sig vi vill det eller inte.

Om man kan hoppas på någonting av hela den här affären så är det på lite diversifiering från miljörörelsen. Det har varit väldigt mycket klimat, klimat och klimat på sista tiden och man får väl anta att det kommer fortsätta så året ut i alla fall med tanke på vad som är på gång. Klimatet kanske kommer bli ett problem framöver. Jag kan ärligt talat säga att jag inte vet. Det är alldeles för mycket osäkerhet och jag litar definitivt inte på dagens modeller. Men, det finns många andra problem där ute. Problem som kommer att drabba oss snabbare och hårdare i framtiden. Det är dom som framför allt förmörkar mina framtidsprognoser, inte klimatförändringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Taggar: , , , , ,

Ett missvisande val

3591660132_243ab61aa0

Maria Krüger från Greenpeace skriver på newsmill om konflikten mellan kärnkraft och förnyelsebart. På något sätt är det intressant att jag som troligtvis står ganska nära henne i grundvärderingar ändå inte kan hålla med om särskilt mycket av det hon säger. Framför allt så håller jag inte med om hennes grundtes att miljöskadlig kärnkraft står mot miljövänlig grön el.

För det första så pratar Krüger om ett worst-case scenario där allt bara fortsätter som vanligt och energiförbrukningen och utsläppen ökar i samma takt som tidigare. Då skulle man få en rejäl dos klimatförändring med en total temperaturökning av 6 grader. Problemet med det här scenariet är att buisness-as-usual inte är ett alternativ. Det blev ganska klart för alla oss som var och lyssnade på Kjell Aleklett förra veckan. Att minska användandet av fossila bränslen är inte ett val vi måste göra utan oundvikligt.  (Visserligen finns lite kritik mot Uppsalamodellen men de flesta oberoende källor är överens om slutresultatet)

Är det viktigt att överhuvudtaget bry sig om klimatförändringar då? En större mängd stulna mail tycks tyda på att forskarna överdriver hoten.(Uppdatering: Aftonbladet kör hårt på det här nu) Själv litar jag inte på modeller över komplexa, troligtvis kaotiska, system som sträcker sig över flera decennier.  Det innebär inte att jag inte tror att vi behöver bry oss. Jag ser klimatförändringar som någon sorts gubben i lådan. Det kan bli lite vad som helst. Både bättre eller sämre än prognoserna. Den som lever får se.

Det som jag direkt kan säga är att det är ett tecken på hur rikt och välfungerande vårt samhälle är när vi kan bry oss om ett problem som kommer att orsaka störst problem 50 år framåt i tiden. Tyvärr tror jag att det är en övergående fas. Det finns mer kritiska problem som behöver lösas i dagsläget. Alla dessa problem går tillbaka på en enda orsak, överbefolkning. Och nej, jag tror inte att man kan lösa det problemet genom att öka tillväxten i världens fattiga länder så att de fattiga blir mer utbildade och skaffar färre barn. I alla fall inte så länge ingen kommer på ett sätt att få tillväxt utan att öka konsumtionen av naturresurser.

Just där ligger också det jag tror är det allvarligaste konkreta hotet idag. Vi har ett ekonomiskt system som är helt byggt på kontinuerlig tillväxt. Men, tillväxten har alltid byggt på någonting av substans i den verkliga världen. Problemet vi står inför är att det begränsade klot vi befinner oss på inte kan leverera och öka produktionstakten på vissa kritiska saker. Tillväxt har hittills alltid varit kopplat till en ökad användning av fossila bränslen. När det inte klarar av att hålla takten, vad är det då som håller tillväxten igång.

Det är  i skuggan av det här som vi återvänder till den ursprungliga frågan om den miljöfarliga kärnkraften eller den miljövänliga gröna energin. Jag tror inte att det här är det val vi måste göra. De här båda alternativen kommer stå på samma sida i debatten. På andra sidan kommer ett ökat utnyttjande av kol och gas stå. Idag är det inte helt politiskt korrekt att bygga ut kolkraften, men är det nånting man har lärt sig av senaste årens miljödebatt så är det att när tillväxten hotas så får miljön stå tillbaka. Det förklarar senaste årens modeord grön tillväxt.

Om alternativet är att länder bygger fast sig i fossilteknik med en konstant minskad tillgång till resurser, med alla konflikter som följer på det, så börjar kärnkraften se lite bättre ut. Jag är ändå inte så förtjust i kärnkraften av flera skäl. Dels för att de har en tendens att dra över budgeten och ta tid när de byggs. Dels för att det är osäkert hur tillgången till bränsle ser ut i framtiden. Dels för att man inte riktigt vet hur man ska bli av med restprodukterna. Men, framför allt för att jag inte riktigt tror på modellen med elproduktion i stora högteknologiska klossar. Jag hade mycket hellre sett en mer decentraliserad modell.

Trots det så kan det finnas ett behov av kärnkraften under en övergångsperiod i framtiden. Det är inte så att de förnyelsebara energikällorna saknar fel och brister.

Taggar: , , , , ,

Normalt skulle jag aldrig skriva någonting om nobelpriset i ekonomi. Man skulle kunna säga att de flesta ekonomiprisvinnare bedriver forskning på områden som inte intresserar mig. Jag hade inte förväntat mig något annorlunda i år och därför ögnade jag bara snabbt igenom någon artikel där pristagarna beskrevs efter att de offentliggjorts, utan att tänka mer på saken.

Det som fick mig att titta mer noggrant på saken var när hyllningar till Elinor Ostrom började dyka upp på flera av de miljöbloggar jag följer. Så därför ska jag presentera min personliga tolkning av det som framför allt brukar nämnas när man pratar om Elinor Ostrom, nämligen allmänningens tragedi. Myt eller verklighet? Jag ska dessutom göra det utan att ha läst ett ord från något publicerat material utan enbart baserat på det jag har lyckats snappa upp i diverse bloggar och artiklar.

Jag gillar konceptet allmänningens tragedi. Inte så att jag tycker att det är ett bra beteende, utan jag tycker att det är ett bra sätt att beskriva många situationer. I grunden handlar det om att kunna privatisera vinster medans man lägger över kostnader, framför allt långtida sådana, på någon större grupp. I princip kommer alla lida för de här kostnaderna i framtiden, men för varje enskild individ finns bara incitament för att driva på det här till allting kollapsar.

Det exempel som brukar plockas fram är de gamla byallmänningarna där varje bonde kunde släppa ut sina djur på bete. Tragedin kommer av att bonden har mycket att tjäna själv på att skaffa sig fler djur medans kostnaden för det i betesmark delas av alla. Det leder till att alla bönder kommer att skaffa sig mer och mer djur för att gynna sig själva ända tills den punkten då allmänningen är helt sönderbetad och alla blir tvungna att flytta sina djur. Hade man på ett tidigt stadie bestämt tydliga regler för hur många djur var och en fick ha så hade man kunnat hålla det hela på en nivå som var hållbar istället.

Gärdsgård

Jag skrev ett inlägg tidigare i år om just det här. Att marknadsekonomi inte fungerar i många av de potentiellt miljöfarliga näringarna, när intäkterna går till privata företag medans utgifterna (t.ex. upprensning, utsläpp, utdöenden) hamnar hos staten, eller kanske ännu värre hos någon abstrakt global överstatlig enhet. I själva verket så är mycket av det som miljöskadligt, t.ex. användandet av fossila bränslen, kraftigt subventionerat av staten. Det hindrar oss från att se hur mycket vissa saker verkligen kostar och anpassa vårt beteende därefter.

Så vad var det egentligen Elinor Ostrom hade kommit fram till? Existerar inte allmänningens tragedi? Ja och nej. Det hon säger är att det inte behöver bli någon tragedi. Inte om de enskilda brukarna själva får vara med och styra över sin begränsade resurs. Om de upplever reglerna som legitima så blir de mycket lättare att följa. Sen blir det också bättre om den stora abstrakta grupp som får ta de framtida smällarna konkretiseras. Så kan t.ex. den amerikanske bonden i de torrare delarna av landet, som förr ivrigt pumpade upp vatten till sin egen gård utan hänsyn till den abstrakta samling andra bönder i samma vattensystem, nu istället anpassa sig till vattentillgången när den abstrakta samlingen blir en konkret grupp som samtalar öga mot öga och sätter upp regler för hur det ska fungera bäst för samtliga.

Jag vill här också göra en koppling till en bok som jag skrivit om tidigare, nämligen Jared Diamonds Kollaps. I den nämner han några exempel där det inte slutade med kollaps också, bland annat ön Tikopia. Tikopia var på god väg mot en kollaps, men istället valde man att ställa om sin livsstil helt, genom att t.ex. slakta öns alla grisar. Enligt Jared Diamond så var en av anledningarna till att man kunde göra det på Tikopia medans man misslyckades på Påskön att Tikopia var tillräckligt liten. Alla visste vad som fanns på den andra sidan. Alla visste vilka som fanns på den andra sidan och alla kunde identifiera sig med dom som fanns på andra sidan. I det läget kunde problemen inte längre vara någon annans problem.

Så, för att avsluta det hela så skulle jag tro att de gamla byallmänningarna i själva verket fungerade ganska bra på de allra flesta ställen. Regler sattes upp av brukarna och reglerna följdes. Problemet kommer när man kan lägga över ansvaret på någonting annat, visserligen något som man själv är en  del av, fast bara en mycket liten del och det är ingenting man bygger speciellt mycket av sin identitet kring. Det här någonting annat kan vara staten eller kanske något ännu mer abstrakt som jorden.

.

Jag är bara en av nio miljoner, en av femhundra miljoner, en av sex miljarder. Är jag tillräckligt mycket världsmedborgare för att känna ett ansvar för det som i framtiden kommer drabba oss alla? Jag tror inte det. Inte nu. Kanske därför jag föredrar det lokala och det småskaliga. Medbestämmanderätt ger legitimitet. En på sex miljarder är helt enkelt inte tillräckligt. Där är demokrati meningslöst.

Mer om Elinor Ostrom här, här och här.

Taggar: , , ,

Idag kom då nästa inlägg i Svenska dagbladets serie av debattartiklar kritiska mot all ekologisk odling. Den här gången var det biståndspolitiken och våra naiva försök att sprida ekologiska metoder till u-länderna  som kritiserades. Den revolution som vi i västvärlden upplevt under de senaste hundra åren, med ett ökat industriellt jordbruk och konstgödsling med ökande skördar, ska nu spridas till u-länderna.

Problemet är att även om man väldigt gärna vill lösa den framtida matbristen i världen, som jag antar att docent Björn Lundgren faktiskt vill, så kan man inte helt bortse från en del andra problem. Ett exempel på ett sådant problem är ett framtida höjt energipris, och efterföljande höjt pris för konstgödsel, som är mer eller mindre oundvikligt så länge inget enormt genombrott sker inom forskningen.

Vad händer då med den stackars afrikanska bonden som för varje säsong måste köpa sitt konstgödsel, sitt bränsle och sitt genmanipulerade utsäde för dyra pengar? Kostnaderna brukar ha en tendens att öka snabbare än vinsterna. Marginalerna minskar och någon gång kommer dagen då skörden slår fel. Vad som händer sen är ganska förutsägbart.

Energin är bara ett problem. Det finns flera, som t.ex. vattenbrist. I längden undrar man om det verkligen är bra om man ser det destruktiva västerländska jordbruket som en modell. Ett jordbruk som ger otroligt stora skördar, historiskt sett, men gör det genom att tillföra resurser till jordarna utifrån. Resurser som, kanske inte alltid själva är begränsade, men vars framställande är mycket energikrävande.

I själva verket är det vi som kommer behöva ställa om vårat jordbruk inom en inte alltför avlägsen framtid. Någonting som, baserat på artiklarna i SvD, SLU verkar bortse från totalt.

Nu tänker jag inte vara allt för kritisk mot dessa akademiker som antagligen fullt och fast anser att matbristen är ett stort problem och att dom har funnit det bästa sättet att lösa det på. Jag håller med dom om problemet men inte om lösningen. I själva verket tror jag det är Malthus som börjar komma ikapp oss. Under de senaste 200 åren har vi upplevt något unikt i världshistorien. Förbättringen i mattillgången har varit mycket snabbare än befolkningsökningen vilket har lett till ett välstånd. Enligt Malthus så kommer alltid en ökad födotillgång ätas upp av en växande befolkning så att den allmänna välståndsnivån är konstant.

Den tillväxt vi har sett under modern tid har i stort sett enbart drivits fram av fossila bränslen. Vad som kommer hända i framtiden känns väldigt osäkert. Enligt Björn Lundgren så krävs ungefär en fyrdubbling av hur mycket man kan få ut från jordarna i Afrika för att kunna föda befolkningen i framtiden. Baserat på den nuvarande befolkningstillväxten så känns det uppenbart att folkmängden och tillgången på mat kommer att mötas någonstans. Frågan är var och vad som är på väg upp eller ner.

Slutligen ska jag bara säga att alla dessa debattartiklar känns lite olustiga på nått sätt. Det känns som att det måste finnas pengar som förflyttas i bakgrunden. Frågan är från vem och till vem. Jag undrar om alla dessa forskare egentligen vet vems ärenden de går.

Mer hos: Cornucopia?,  Gröna Gårdar

Uppdatering, replik från kravs vd Lars Nellmer

Taggar: , , , , , , ,

Klimat och olja

Idag tog jag mig till slut modet att läsa Lars Berns krönika på Newsmill.  Det är alltid lite oroande när titeln är i stil med ”Så avslöjade jag klimatbluffen”. Det kan vara både självförhärligande och klimatstereotypt och en massa andra saker. Som tur var så blev jag glatt överraskad.

Lars Bern och jag har till viss del samma uppfattning men samtidigt också väldigt olika. Han säger definitivt att människan inte orsakar någon global uppvärmning. Själv har jag inte tagit ställning. Inte egentligen för att jag tycker att vi har för lite bevis eller nått sånt utan mest för att jag tycker det är ganska onödigt. Varför återkommer jag till.

Sen skriver han om något som jag verkligen tycker är ett problem. Likriktning i debatten. När de som kritiserar något automatiskt blir stämplade som förnekare så är det något som är fel. Förnekare kan man möjligtvis kallas om man vägrar tro på evolutionen, vilket var en mycket omstridd och debatterad teori när den dök upp för så där 150 år sedan medans den idag är grundbulten i ett helt vetenskapsområde och är en av de bäst bevisade teorier som vi har. Vad än de mest ambitiösa förespråkarna för antropogen global uppvärmning säger så har man inte nått upp till den nivån av bevis.

Problemet på forskarsidan dyker upp när det är folk med väldigt starka åsikter som sitter på pengarna. Något inte alltför ovanligt i dagens läge. Jag gissar att om man vill starta ett forskningsprojekt för att motbevisa att koldioxiden har med uppvärmning att göra så får man kämpa rejält för att få några pengar.

2314307808_3887324a97

Bildkälla

Den globala uppvärmningen är egentligen ganska tacksam för våra politiker. De stora bekymmren kommer när man måste väga miljöåtgärder mot ekonomisk tillväxt. Få är de politiker som går till val på att vi ska få det lite sämre. Istället kan man här, som illustreras i bilden ovan, försöka få oss att ändra oss själva.

De flesta sådana åtgärder är sådant som troligtvis är bra, oavsett om det finns en global uppvärmning eller inte. Men, framför allt, är det åtgärder som vi kan göra utan att egentligen sänka våran levnadsstandard. Snarare tvärtom.

I själva verket tror jag att det är någonting centralt i hela miljödebatten. Vi är beredda att kämpa för miljön så länge det inte kostar oss något. Vi är beredda att avstå från någonting som vi egentligen skulle ha råd med, men inte att göra det omöjligt att ha råd med det.

Kalla mig cynisk, men jag tror att vi kommer att fortsätta bränna fossila bränslen så länge vi kan. Det spelar ingen roll hur många Köpenhamnsmöten som hålls. Jag ser bara en sak som t.ex. skulle få oss att sluta använda olja, och det är om oljan skulle ta slut.

2994580354_d54546a0c2

Bildkälla

Händelsevis så dök det här upp i DN idag. Oljan tar slut fortare än vi tidigare trott säger IEA. Redan inom de närmsta 10 åren kan vi ha nått peak oil. Nu är det också så att många andra personer och organisationer, mig inkluderat, tror att vi nådde peak oil redan förra året. Alla verkar i alla fall överens om att det snart bär nedåt nu.

Det leder mig tillbaka till det jag skrev om i början om att jag egentligen inte tyckte det var nödvändigt att ta ställning till om den globala uppvärmningen existerar eller inte. Anledningen är helt enkelt att resursbrist kommer göra oss tvungna att lägga om ekonomin, och gå mot ett mer energieffektivt samhälle på ett sätt som inga avtal kan göra.

Taggar: , , , , , , ,

Senaste tiden har det rått en viss debatt om det bra eller dåliga med ekologiskt jordbruk. För egen del har verkligheten stått i vägen några dagar men nu tänkte jag att det var dags att skriva en kommentar om det hela.

I princip handlar det hela om vilka miljöproblem som man tycker är värst. Förespråkarna av konventionellt jordbruk brukar hävda framtida matbrist medans den ekologiska faktionen mer ser problem med användning av gifter och utarmning av jorden, och till viss del också det jag ser som viktigast, nämligen ett energieffektivt jordbruk.

Båda sidor försöker samtidigt visa att just deras metod är den som orsakar minst antal utsläpp av gaser skadliga för klimatet. Det för tillfället mest moderiktiga miljöproblemet.

Båda sidor irriterar mig, men på lite olika sätt. Den ekologiska för att det många gånger framstår som att de enda förespråkarna för ekologisk odling är tomtar som inte bara tycker att det är viktigt att odla giftfritt utan också att så under fullmåne och att ett nedgrävt oxhuvud gör under för skörden. Jag såg en kort intervju i rapport för några dagar senare när en försvarare av ekologisk odling bara pratade om gifter.

Visst finns det många problem med om fel ämnen kommer ut i naturen och visserligen har inte vi människor så bra track-record när det gäller sådant. Men, det känns som att det mer handlar om att värna till någon naiv rädsla än att faktiskt tala om de stora problemen som väntar det framtida jordbruket.

Det leder mig osökt in på den konventionella jordbruket. Jag kan inte tolka debattartiklarna annorlunda än att det är SLUs och centerns plan att de framtida matbristerna, för att inte tala om stora koldioxidutsläppen från jordbruket, ska lösas genom ett storskaligt industriellt jordbruk som använder alla tillgängliga medel såsom stora mängder bränsle och konstgödsel.

Vad som mycket märkligt nog saknas är en analys av hur ett framtida jordbruk ska kunna ske om de nyss nämnda tillgängliga medlen inte inkluderar stora bränsle- och konstgödseltillgångar. Cuba känns som ett intressant exempel här.

Mycket tyder på att vi går mot en tid då oljan inte flödar riktigt lika lätt som tidigare. Då tycker man att Sveriges jordbruksforskning i alla fall borde vara medvetna om det och verka för ett mindre energiberoende jordbruk. Man börjar ju undra här vilka det är som vill vrida klockan tillbaka egentligen.

Mer i: Svd1, Svd2, Svd3, Svd4

Cornucopia, Forskarbloggen, Staffan Danielsson, Johannes Danielsson,

Taggar: , , , ,

Jag skrev för några månader sedan om mina idéer för lösning av miljöproblemen. I princip tror jag på en marknadsekonomisk lösning på det sättet att vi inte ska fasas bort från det miljöfarliga av moraliska skäl utan av ekonomiska. Problemet med att folk semestrar på andra sidan jorden handlar inte om att vi inte är moraliska nog att kunna välja bort den typen av resor för klimatets skull utan att flygresor i allmänhet är för billiga. Ingvar Kamprad ska få ta sin privatjet till snabbköpet om han så vill. Så länge han betalar för sig.

Det som störde mig lite med det hela var att det enda sättet jag såg att få upp priserna var genom att lägga på skatter och tullar. Allt beroende på moraliska beslut i någon kammare. Det kanske var en nödvändighet men jag gillade ändå inte idén.

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Bildkälla

I sommar så läste jag en bok som bland annat berättade lite om gruvdriften i Montana. Gruvor har ofta det problemet att det dyker upp fler ämnen än dom som man vill utvinna. Ämnen som ofta är giftiga för omgivningen. Det är först under de senaste 40 åren som det kommit regleringar för hur ägarna till gruvan ska sanera efter att gruvan har stängts. Något som kan bli en väldigt dyr process.

Det dom fiffiga gruvägarna då kommit på som lösning på det hela är att, när gruvbrytningen avslutas och den stora räkningen för upprensning kommer, då inser man att man inte har pengar för det, går i konkurs och lämnar alla kostnader till staten. När kostnaderna börjar uppgå till hundratals miljoner dollar så kan man fundera på om gruvan överhuvudtaget varit samhällsekonomiskt lönsam.

Någonstans där börjar jag undra om det här inte är början på gåtans lösning. Den fria marknaden fungerar inte som den ska. Den måste ju ändå bygga på att ett företag får bära samtliga kostnader av sin verksamhet. Om dom kan ta alla intäkter själva men lämpa över stora delar av kostnader på andra (läs skattebetalarna) så måste ju det nedvrida konkurrensen.

Om man fortsätter med exemplet gruvor i Montana så har staten här i praktiken gått in och subventionerat gruvor med flera hundratals miljoner dollar. Det känns i det läget inte så orimligt att staten skulle gå in medans gruvan fortfarande är i bruk och försöka säkra de här pengarna för framtida utgifter. Alltså att se till att gruvan betalar för saneringen och att pengarna inte tas från skattebetalarna. Faktum är att det är precis vad man försöker göra. Tyvärr har gruvbolagen en tendens att underskatta framtida kostnader så alldeles för ofta finns för lite pengar och staten får skjuta till.

Vad gör det här för skillnad då? I det ena fallet så betalar vi en liten summa för själva metallen och en liten summa på skattesedeln. I det andra fallet så betalar vi hela summan för metallen och inget extra på skatten. Skillnaden är att kostnaden blir synlig, vilket antagligen skulle minska förbrukningen.

Hur ska man då kunna applicera det här på flera områden? Trots allt handlar det här exemplet om en ganska begränsad bransch med väldigt tydliga kostnader. Om man tar exemplet med luftföroreningar t.ex. så kostar det samhället miljarder årligen. Kanske inte så mycket i Sverige som i länder med värre problem med smog där sjukvårdskostnader och andra kostnader för minskad hälsa hos befolkningen hamnar hos samhället.

Om man går tillbaka till det jag började med, flygresor, så blir det mycket krångligare. Ska man börja försöka räkna in global uppvärming så finns det alldeles för många okänka faktorer för att en bra kostnadsbedömning ska kunna göras. Att flygplan har en effekt på atmosfären är ganska bevisat.

När det gäller begränsade resurser kan man också undra om det inte finns en ganska stor kostnad i och med att någonting tar slut.

Jag vill avsluta med poängen av det hela som egentligen inte handlar om att minska eller öka några kostnader, bara förflytta kostnader och göra dom mer synliga. Det finns ett problem i att vi överanvänder saker som ser ut att vara billiga men som har ett mycket högre pris framöver.

Taggar: , , , , ,

« Äldre inlägg