telekompaketet

Nu visas inlägg taggade med telekompaketet.

Fingertoppskänsla av Torstensson?

6 November, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Efter långa förhandlingar så blev det till slut en kompromisslösning. Jag satt den kvällen beredd att skriva en jämförelse mellan den dåliga dag jag skrev om förra veckan och den katastrofala dag då nya tråkigheter läckt ut från ACTA-förhandlingarna och parlamentet lagt sig platt om telekompaketet. Nu blev det inte så utan kompromissen ser faktiskt ut att vara rätt ok.

Men, det jag tänkte skriva om idag handlar mera om Åsa Torstensson och hennes aningen uppseendeväckande uttalande i P3-nyheter:

– Det är en bra överenskommelse som betyder rättsäkerhet för internetanvändare, säger Åsa Torstensson.

– Som du ser det kan det ske rättslig prövning någon annanstans än i domstol?

– Ja

– Så det ska vara en myndighet som ska avgöra det här?

– Ja, till exempel.

För den som inte hängt med så har hela striden om telekompaketet och 138:an handlat om det ska vara möjligt att stänga av någon från nätet utan föregående domstolsprövning. I slutändan gick det inte i kompromissen att få med ordet domstol i texten. Däremot en hel del andra villkor som gör att beslutande instans måste i alla fall vara mycket lik en domstol.

Det som Åsa Torstensson säger är nog förmodligen formellt korrekt, så länge den här myndigheten uppfyller saker som att den anklagade anses vara oskyldig till motsatsen bevisats, och att man har rätt att bli hörd innan dom faller etc. Men, det är inte det intryck man får av uttalandet. Där låter det snarast som att det handlar om en myndighet där en anonym tjänsteman kopplar bort dig om klagomålen blir lite för många. Alltså någonting helt annat än vad den slutgiltiga kompromissen säger.

Frågan är då om Åsa Torstensson själv förstod hur det här uttalandet skulle tolkas. Om man först utgår från att hon sade det här medvetet och med full förståelse för hur det skulle tolkas så kan man dra flera slutsatser. I princip låter det då som att hon säger att ministerrådet har gått segrande ur det här på något sätt, genom att det på något sätt finns ett kryphål i paragraferna som möjliggör avstängningar med löpandebandprincipen. Om det nu inte finns några sådana luckor så kan hon ändå försöka låtsas som att dom finns för att utmåla förespråkarna för rättssäkerhet som sell-outs som gått med på ett alldeles för dåligt förslag. Den typen av anklagelser kan man t.ex. hitta i kommentarsfältet hos Christian Engström. Problemet är att alla dessa tänkbara motiv för hennes uttalande bara slår tillbaka mot henne själv och ministerrådet. Förtroendet för det, som kanske inte var så bra sedan tidigare, blir inte bättre av att det låter som att man går ut och bryter mot ett ingånget avtal mindre än ett dygn efter att man accepterat det.

Men, det finns också en annan tolkning av det hela och det är att Åsa Torstensson inte har någon som helst aning om hur det här skulle kunna tolkas. Hon har helt missat vad allt ståhej går ut på. Tyvärr, verkar det i det här fallet vara det mest sannolika. Inte för att jag hellre hade velat haft en kunnig manipulatör som skrattar bakom våra ryggar och inte tvekar att använda svårtydda byråkratiska formuleringar och köra lite utpressning i korridorerna för att få igenom sin vilja till varje pris, utan för att det här är en av de stora frågorna i dagens samhälle. Medborgarna är med rätta oroliga för vissa delar av utvecklingen och vi behöver en person som förstår problematiken på alla plan. I nuläget ser det ut som om vi fortfarande letar efter en sådan person. Åsa Torstensson får gärna bevisa att jag har fel, men fortsätter hon med den här nivån på fingertoppskänsla så är jag tveksam.

Mer om ämnet hos: Lake, Henrik Alexandersson, Mikael Elmlund, Jan Lindgren, Juristens funderingar, Skapandets moral

Taggar: , , , , , ,

Telekompaketet kommer leda… … … … någonstans antar jag

7 Maj, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Det har varit mycket annat som hållit mig upptagen på sista tiden så jag har inte ägnat telekompaketet så mycket uppmärksamhet. Nu när röken lagt sig efter den värsta striden så är det kanske dags att försöka dra några slutsatser av det hela. Omröstningen i parlamentet slutade med ett stort frågetecken. Allting går vidare till flera förhandlingar och sker det vanliga fulspelet så lär väl det komma tillbaka en urvattnad version när kompromisserna är klara. Som tur var som kommer hela paketet under hösten hamna under de vakande händerna hos vår ståndaktige kämpe för integriteten. Våra digitala fri- och rättigheters försvarare. Infrastrukturminister Åsa Torstensson.

Två stora huvudproblem har nämnts när det gäller telekompaketet. Dels att det skulle öppna upp för att fildelare skulle kunna stängas av från nätet, dels att internet skulle gå från något fritt, öppet och deltagande till något begränsat där vi alla bara deltar i vår roll som konsumenter (eller möjligtvis som producenter). Internetleverantörer ska gå från att leverera innehåll mellan personer till att leverera lagligt innehåll mellan personer. 

Jag är egentligen inte särskilt orolig för några principbeslut som fattas i Bryssel. Naturligtvis så stödjer jag våra grundläggande rättigheter, och till skillnad från den franska ministären så tycker jag att internet för varje dag som går blir mer och mer en rättighet. Men, precis som Åsa Torstensson desperat försöker säga så finns det inget i paketet idag som säger att man ska kunna stänga av folk från internet. Jag tror henne också när hon säger att hon tänker kämpa med näbbar och klor för att det inte ska bli ett EU-beslut om avstängning. Helt enkelt av det skälet att det skulle vara politiskt självmord att försöka driva igenom något sådant i Sverige idag. Piratpartiet är redan Sveriges tredje största parti. Man kan bara ana vad som händer om man skulle försöka driva igenom den typen av lag. För att inte tala om frågan hur man rent praktiskt skulle genomföra det. Vad är egentligen en avstängning från internet? Blir jag förbjuden att teckna nya abonnemang eller kommer antipiratbyrån och tar min mobiltelefon och drar ut nätverkssladden till datorn på jobbet för att verkligen vara säker på att jag ska hålla mig afk?

När det gäller den andra delen och transformationen av internet till ett kabel-tv nät så tror jag redan att det är för sent. Internet är för stort. Vi är för många som lever i det. Det finns ingen marknad för några begränsade alternativ. FRA och IFPI kan ju försöka låtsas som att det finns nationsgränser, men vi andra lever redan i en annan värld. Jag känner att aktivisten i mig vaknar lite av det här. Försök ni bara! Försök begränsa och inruta! Försök dela upp oss i producenter och konsumenter! Jag säger bara: ”You’ve got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?”

 

Till sist bara en lite oroande tanke jag hade om en fortsatt gränslös värld. Vad blir nationalstatens roll i framtiden? Under den senaste tiden har det gått åt ett håll där vi som tidigare var medborgare i en stat, nu är en del av staten i form av konsumenter. I extremfallet i den gränslösa framtiden så är staten inte längre regionsbunden utan existerar mer som ett globalt företag där vi köper tjänster såsom sjukvård och social säkerhet. 

Det, eller en global supermakt känns som de möjliga styrelseformerna i en gränslös värld. Ingen av dom känns speciellt lockande så jag hoppas någon har bättre visioner än så här för framtiden.

Taggar: ,

En dom har fallit och framtiden är osäker

18 April, 2009 i Politik, Övervakning | 5 kommentarer

Nu när domen har fallit och reaktionerna svallar så är det väl dags för mig att ta mig ur min mer eller mindre självvalda semester från bloggen.

Domen blev hård, 1 år var i fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Om jag hade gjort en gissning innan domen föll så hade jag trott att det skulle bli två friande domar för Peter Sunde och Carl Lundström och fällande domar men relativt milda sådana för de övriga två. Det tror jag att det allmänna rättsmedvetandet hade kunnat acceptera. Det hade också kunnat vara en form av kompromiss i den allt mer polariserade debatten.

Istället har man skapat en bild av 4 martyrer som blivit helt överkörda av den pengastinna mediamaffian och dess lakejer i våra riksdagar och domstolar. Jag måste ändå sägas att det ändå måste ha krävts ett visst mått av mod från domare och nämndemän att presentera en så ensidig dom i ett så uppmärksammat mål där de visste att en mycket stor mängd juridiskt kunniga personer skulle läsa igenom domen i minsta detalj och påpeka minsta felaktighet. De borde ana att de om 10 år antingen kommer att betraktas som föregångare, eller tas upp i varje grundläggande kurs i upphovsrätt som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Personligen tror jag inte att det här är en politisk dom, så mycket som en moralisk dom. Jag har fortfarande ett visst förtroende för att våra domstolar står fria från politiska påtryckningar, men det är en väldigt sviktande uppfattning. Däremot har de en tendens att svepas med i någon form av moralisk hysteri. Vi kunde se det i Göteborg, och återigen här. I det läget är bevis ointressanta, de åtalade personerna har redan genom sitt omoraliska sätt och förakt för gällande lagar visat att de är skyldiga. Då gäller bara att sätta så högt straff som möjligt för att visa att sådant beteende inte är acceptabelt. Det här är illavarslande inför de kommande ipred-processerna om bevisbördan sätts så här lågt.

 

Film- och musikbranschen jublar naturligtvis, med det här och ipred så kan man satsa på lagliga tjänster. Jag tror det när jag ser det. Tvärtom så tror jag om något så skulle en minskad illegal fildelning göra bolagen mindre benägna att satsa på nya tjänster. Då köper ju folk sina skivor och då finns ingen anledning att göra något. En friande dom hade istället tvingat fram en ganska snabb omställning om de ville fortsätta tjäna pengar.

Det som jag också tror är ett stort problem är domen mot Carl Lundström. På vilket sätt skulle det vara bra för innovationen? Om jag minns rätt så började spotify genom att grundarna använde sina egna nedladdade musikbibliotek i alfaversionen innan de slutit några avtal med bolagen. (rätta mig om jag har fel) Vem vågar gå in och satsa pengar i något sådant nu när det visat sig att även om du drar dig ur när juristerna börjar bli tveksamma så kan du dömas till fängelse och höga skadestånd?

Jämförelsen med det första ipredmålet är också intressant här. Säg att jag skulle vilja starta ett företag liknande spotify för film och till att börja med använde min hypotetiska 5 TB  hårddisk med nedladdade filmer för att bygga upp den slutna betan, för att sedan försöka sluta avtal med filmindustrin och kunna släppa det öppet. I likhet med det första ipredmålet skulle då Henrik Pontén och antipiratbyrån kunna hacka in på min privata server och försöka sätta dit mig för brott mot upphovsrätten. Det känns inte riktigt som att sådant gynnar innovationen.

Egentligen så tyckte jag att det var positivt att det såg ut att gå lite bättre för skivaffärerna efter att ipred införts. Inte för att jag tror att skivaffärerna har någon annan framtid än som försäljare av samlarobjekt, men då kanske maffian skulle sluta kräva ännu hårdare övervakningslagar. Men, det tog bara en dag efter den här domen innan kraven på censur började dyka upp. 

Och utvecklingen går framåt på det området på alldeles för många fronter för att hålla reda på. FRA har visserligen inte kopplat in sina kablar än men vad än uppgörelsen från september sade så är den död nu och shoppen börjar öppnas för folk som inte bör ha tillgång till den typen av information. ACTA förhandlas och den handlar om upphovsrätt, vad än våra godtrogna riksdagsledamöter tror om saken. Förlängningen av upphovsrätten som ingen gynnas av försöks fulspelas genom parlamentet. Telekompaketet är snart redo för omröstning. Våra svenska parlamentariker gör vad de kan för att minska skadorna. Och vår minister står upp för våra rättigheter till ett fritt internet… snart… så fort Åsa Torstensson avgår från sin post och ansvariga statssekreterare och delegater avskedas. 

Ska jag se någonting positivt med det här med 3-strikes som man så gärna vill pressa igenom i Frankrike t.ex. så har jag en väldigt bra affärsidé för anonymiseringstjänsterna. Skaffa ett avtal med en internetleverantör så att varje gång internetleverantören skickar ut ett varningsbrev så medföljer ett litet reklambudskap också: Vill du bli anonym på nätet? Testa Virtual Mållgan nu! För att registrera dig gå in på www.virtualmallgan.nu och börja surfa anonymt på 5 minuter.

Är internet en mänsklig rättighet då? Hos infrastrukturministern så anses det klart att mänskliga rättigheter handlar om tak över huvudet och vatten för dagen. Inget så obskyrt som internet. Men, om man istället jämför med att du kan få hjälp av socialtjänsten för att kunna äga en tv, gissningsvis för att kunna ta del av nyheter, debatt, upplysningar och allmänt följa med i vad som händer i samhället. För varje dag som går så hamnar samhället allt mer på internet. För 10 år sedan var internet definitivt inte en mänsklig rättighet. Idag står vi på gränsen och om 10 år så kommer det inte vara någon tvekan alls. Jag hävdar fortfarande att en avstängning från internet för de yngre generationerna i stort sett motsvarar det gamla bibliska straffet att kastas ut ur sitt folk. Förhoppningsvis är det ändå få personer i dagens samhälle som ser det gamla testamentet som någon juridisk förebild.

 

För att sluta det här långa, virriga inlägget så vill jag bara säga att jag inte förstår hur det kan bli så mycket liv av en sån skitsak som upphovsrätten. Visst är det trevligt om kreatörer kan få betalt, men att någon ändå tror att det ligger på samma nivå som yttrandefrihet, brevhemlighet eller budbärarimmunitet är bara absurt.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

Vi måste vara mer visionära! Kanaler är framtiden!

1 April, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag såg Henrik Pontén sitta i morgonsoffan i morse och efterlysa digitala visioner. Visserligen ville han inte specificera exakt har det nya utopiska nätet skulle se ut men jag är säker på att det är visioner av en sådan grad att Baltzar von Platen skulle bli grön av avund.

Om jag får göra  några vågade gissningar vad dessa visioner skulle gå ut på så kommer i framtiden telias standardpaket bestå av deras eposttjänst, nyhetsservice (i samarbete med aftonbladet), digitala affär och en personlig hemsida, tillgänglig för alla andra i telias nät. Till det kan man köpa plustjänster som kan handla om sport, tv-program, filmer och tillgång till ett mindre antal specificerade domäner. Vill man betala lite mer så kan man ta premiumerbjudandet som gör det möjligt att surfa fritt inom Sveriges gränser, och för den äkta hackern så finns naturligtvis mastererbjudandet där du har fri tillgång till svenska såväl som utländska sidor. Dock med nackdelen att du automatiskt hamnar på säpos lista som misstänkt terrorist. Naturligtvis gäller alltid, oavsett abonnemang, att det är strikta regler för vad du har tillåtelse att ladda upp och ladda ned.

Jag kan förstå att det här är antipiratbyråns våta dröm, men varför har vi politiker som också vill ha det här. Eller vill och vill. Går man efter deras retorik så är det naturligtvis inte så här det ska bli men deras handlingar talar ett annat språk. Det finns alltid två alternativ här. Antingen förstår de inte vad deras handlingar får för följder, eller så är de medvetet oärliga. Jag är kanske godtrogen här, men jag tror att den senare gruppen är väldigt liten. Jag tror att de flesta helt enkelt inte ser längre än näsan räcker. 

Jag har teorin om att hela den här övervakningshysterin är som ett lämmeltåg. Det finns ingen som riktigt styr och försöker någon att vända så kommer det genast massa nya som håller tåget gående i rätt riktning. 

Jag tror att det är bra att Piratpartiet existerar, om så bara för att det tvingar våra politiker att faktiskt motivera sina handlingar. Johan Hakelius skriver i Aftonbladet:

Låt mig vara den förste som påpekar att jag inte är särskilt inläst på Ipredlagen. Sannolikt har den en massa svagheter, eftersom politiker varit inblandade. Men låt mig också vara den förste som påpekar att jag fullständigt skiter i det.

Jag har gillat Johan Hakelius tidigare. Visserligen mest för hans medverkan i spanarna, men ändå. Men här illustrerar han på ett väldigt bra sätt ett beteende som inte är acceptabelt. Han har väldigt starka åsikter om en fråga som han själv erkänner att han inte vet någonting om. Tyvärr Johan, så kommer jag få väldigt svårt att bli av med olustkänslorna när jag hör eller läser något av dig i framtiden.

Men, tillbaka till politikerna. Riksdagssvar kommer inte att bli den sista sidan som kommer be våra politiker att offentligt kunna svara på några få enkla frågor om de lagar de har röstat igenom. Man kan ju undra om det därför finns en direkt vilja från vissa politiker att inskränka det offentliga samtalet. Jag följder Monica Horten på iptegrity och det är då en ständig ström av frihetskränkande förslag som dyker upp i t.ex. telekompaketet. Förslag som även om de till synes blir nedröstade ändå visar sitt fula tryne gång på gång på gång. 

Svenska EU-parlamentariker verkar visserligen sköta sig rätt ok (och bättre än vissa riksdagspolitiker många gånger) men jag undrar lite vad vi egentligen driver för linje i ministerrådet? Man får en känsla av att det är tjänstemännen där som jobbar hårdast för att trycka ned folket.

 

——————————————————–

 

Efter detta osammanhängande rabbel om politiker och diverse kränkningar så tänkte jag gå över till dagens stora fråga, IPRED-lagen.

Jag tror att det kan gå på två sätt beroende på hur domstolarna bedömer bevisen. Antingen blir lagen helt tandlös eller också så blir den ett monster. Jag har svårt att se något mellanting. Allt handlar om vilket bevisvärde man ger en skärmdump.

Sett ur en objektiv synvinkel så känns det konstigt om man skulle kunna bli dömd med bevis som det finns säkert 100,000 personer i det här landet som skulle kunna förfalska. Jag skulle nästan kunna fixa det själv om jag bara lade ner lite tid. 

Om domstolen skulle bedöma det så att skärmdumpar inte är tillräckligt bra bevis så är hela lagen i princip onödig för då kommer ingen kunna bli utlämnad.

Om de däremot anses ha ett bevisvärde så är då nästa fråga, beror det bevisvärdet på vem som lägger fram det? Gör det någon skillnad om det är jag eller Bonnier som kommer med bevisen? Jag vet inte hur det fungerar i svenska domstolar men det vore hemskt om det skulle finnas en uppdelning mellan vilka som kan använda skärmdumpar som bevis och vilka som inte kan det.

Vad händer då om en skärmdump ges 100% sanningsvärde? Jag såg att någon hade gjort en förutsägelse (i någon större tidning, men jag hittar det inte nu) att antalet IPRED-fall per år skulle vara runt 400-800. Från de stora företagen möjligtvis. Men, vad händer sen när det börjar växa upp en marknad. När advokatfirman Fuffel & Båg köper upp näträttigheterna för 200 porrfilmer och börjar skicka ut ”varningsbrev”. Eller varför inte lite åsiktsregistrering.

 

Jag känner att jag inte orkar skriva mer nu. Det finns så mycket som är fel på alla plan med den här lagen. Så mycket som hade kunnat göras annorlunda. Så många sätt att tjäna pengar även utan den. Men, det är kanske som Pontén säger, jag har helt enkelt inte de rätta visionerna.

 

Läs mer i Svd1, Svd2, DN1, DN2, DN3, DN4, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Expressen1, Expressen2, Expressen3, Expressen4

och på en massa bloggar.

Taggar: , , , , ,