rättssäkerhet

Nu visas inlägg taggade med rättssäkerhet.

En ganska så dålig dag

30 Oktober, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Det har tydligen gått 40 år sedan den första antydan till det som numera är det globala datornätet skapades. En dag som idag kan man undra om vi egentligen har lärt oss någonting alls under de här åren. Av någon anledning så hopades de konstiga idéerna och märkliga slutsatserna just idag.

Det började med att jag noterade en artikel om att man i Tyskland nu skulle från nyhetsföretag kräva betalt för all länkning till deras nyheter. Uppenbarligen är det några smarta personer som har suttit och funderat på hur den digitala ekonomin fungerar och kommit på att om man bara stänger in sitt material tillräckligt mycket och förstör alla vägar dit, då kommer folk som är där att tvingas att stanna kvar. Eller nått sånt. Själva processen om hur folk faktiskt hittar dit verkar höra till den riktiga världen framför datorskärmarna där riktiga företag skapar riktiga varumärken som inger trygghet och trovärdighet.

Självklart är det här direkt riktat mot google news, som jag själv inte använder, inte fattar riktigt poängen med, och framför allt undrar på vilket sätt det skulle vara någon form av konkurrent till tidningar på nätet. En annan fråga är vilka det egentligen är som ska betala de här licensavgifterna för att få länktillstånd. Att definiera vad som är kommersiellt eller inte på nätet är inte så självklart. Räcker det med reklambanners och 200 kr inkomst per månad eller är det det lite mer bedrägliga kommersiell skala så det blir aktuellt när antalet besökare per dag blir fyrsiffrigt. Eller måste jag kanske skaffa F-skattesedel först.

Dagens andra mindre genomtänkta förslag stod Storbritannien för genom att följa Frankrikes exempel med att försöka stänga av fildelare från internet. Som vanligt ska det vara straff utan någon form av föregående korrekt juridisk prövning och oskuldspresumtion. Man kan undra vad det är som gör att det för just fildelning ska vara acceptabelt att sänka nivån på rättssäkerheten.

Så, varför inte införa samma metoder för andra brott. Säg att du har åkt dit tre gånger för att ha plankat på tunnelbanan. Ett mycket allvarligt brott, till skillnad från piratkopiering som bara drabbar enskilda och företag, som drabbar oss alla och våra gemensamma resurser och den infrastruktur vi alla betalar för. Ett rimligt straff är då att du och din familj blir avstängd från all form av kollektiva transporter, buss, tåg och flyg, under ett års tid. Naturligtvis får du inte åka taxi heller och för säkerhets skulle så spärrar vi din bil så att du maximalt kan köra i 30 km/h. Som av samhället betraktad som oansvarig så får du naturligtvis inte använda våra europa-, riks- eller länsvägar. Övriga vägnätet får du använda helgfri tisdag och torsdag, med undantag för när det råder regn eller vinterföre. Du har naturligtvis som medborgare fri rätt att röra dig som du vill i landet men det innebär inte att samhället har skyldigheten att göra det enkelt för dig.

Efter denna långa satiriska utläggning är allt jag kan tänka en fundering om vad som för mig personligen egentligen skulle leda till störst problem. Att bli avskuren från det fysiska kommunikationsnätet eller att bli avskuren från det digitala.

Sen ser jag att det svenska domstolsväsendet fortsätter att göra sitt bästa för att sänka sitt eget rykte. Den här gången genom att hota Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm med miljonböter om de inte slutar upp med att jobba med the pirate bay. Hur nu domstolen hade tänkt få reda på om de båda faktiskt gör någonting på sajten eller inte känns mer oklart. Man verkar inte heller ha gjort någon större undersökning om det har skett någon större förändring i driften sedan 2005, som att det juridiska ansvaret t.ex. ligger någon annanstans.

Men, när nu domstolen har insett sina nya befogenheter att, med hot om vite, tvinga folk boende utomlands att sluta med en verksamhet som är baserad utomlands, så kanske de kan göra lite gott i alla fall. Jag föreslår ett vite på 500,000 kr åt staten Eritrea för varje dag som Dawit Isaak sitter fängslad. Efter någon månad så inser de nog att det är mest lönsamt i längden att bara släppa ut honom.

Annars kan dom kanske gå vidare med det här att inte riktigt ha koll på vem som bär ansvaret nuförtiden. Man skulle till exempel hota Lars-Eric Petersson med vite på 500,000 för varje gång Skandia bryter mot reglerna för bonusprogram och förmåner. Det skulle allt lära dom.

..

Allt det här får mig att fundera på var vi egentligen är på väg någonstans. Jag får en känsla av att de olika staterna bara kommer att köra på med det här. Medborgarna är ett alldeles för stort hot för att kunna tillåta den sorts makt som kan skapas genom människors kommunikation med varandra. Dom kommer att fortsätta så tills den dag det inte går längre. Den dag som de hjälplöst skriker ”Vad är det som pågår här?” och vi medborgare lugnt svarar: ”Om en halvtimme kommer du vara på sjukhus. Du kommer inte kunna se på nått av ögonen. Ditt näsben kommer vara av och båda dina armar brutna.”

Eller så skulle jag i alla fall säga om jag var revolutionär. Nu är jag inte direkt det i nuläget men det verkar finnas en hel del krafter där ute som verkligen vill göra mig till det. Jag undrar bara, är det verkligen det här samhället ni vill ha, för det är det ni kommer att få.

Taggar: , , , , , , ,

Om upphovsrättskonservatism och objektivitet

23 April, 2009 i Politik | 2 kommentarer

Jag skrev för några månader sedan ett inlägg som hette ”Vad vill Jan Rosén?”. Svenska föreningen för upphovsrätts ordförande hade då i Computer Sweden uttalat sig på ett sådant sätt att jag tyckte att det lät som att han försökte påverka domslutet i den då snart påbörjade pirate bay rättegången. Svenska föreningen för upphovsrätt hade jag redan tidigare sett som ett ganska suspekt sällskap efter ett inlägg av Christian Engström. Man får väl i alla fall hoppas att de idag kommit till insikt om att öppen källkod är något som faktiskt fungerar. Jan Rosén är också den enda i Sverige, utan direkt kontakt till skivindustrin, som har velat försvara det direkt vansinniga förslaget att förlänga delar av upphovsrätten från 50 till 95 år. Att han satts att leda den utredningen om upphovsrättens framtid i det här landet är en katastrof för allt vad kompromissande heter. Det är som att låta ledaren för plogbillsrörelsen leda undersökningen om Sveriges framtida behov av ett försvar. Han eller hon har säkert ett gediget kunnande om försvarsfrågor men resultatet lär blir ganska svårsmält för många.

Svenska föreningen för upphovsrätt är ett typexempel på en organisation av jurister som alla anser sig fullkomligt oberoende och objektiva, medans de i själva verket representerar en ytterlighetsposition i debatten i stort. Deras roll är ju, som de själva säger, bara att informera. Problemet är att det är en liten grupp, med en väldigt bestämd uppfattning, som inte inser att samhället i mångt och mycket har sprungit ifrån dom. Se bara på resultatet i Europaparlamentet idag. Där röstade 377 parlamentariker för att förlänga delar av upphovsrätten från 50 till 70 år (förkortat från det ursprungliga förslaget 95 år). Det är så långt från debatten här hemma man kan komma. Ingen, absolut ingen, vill ha denna förlängning. Folket vill absolut inte ha det, oavsett om man är piratpartist eller tycker tpb-gänget ska låsas in för gott, så säger alla unisont att upphovsrätten måste förkortas. Detsamma hörs från tidningar och från svenska politiker. 

Man kan undra då, är det bara i Sverige det är så här. Är vi speciella på något sätt? Enligt upphovsrättsadvokaterna så har Sverige hamnat efter i utvecklingen. Enligt alla andra så ligger Sverige flera år före. Om några år så kommer det se ut så här överallt. Då kommer det visa sig att de 377 parlamentariker som röstade ja idag har fattat ett beslut som folk kommer att minnas precis på samma sätt som de kommer att minnas riksbankens höjning av räntan förra hösten. Parlamentarikerna valde att lägga huvudet mot rälsen för att lyssna av stämningarna utan att märka att den räls de lyssnade på var den smalspåriga räls där skivbolagen kör sina ånglok. Bakom deras ryggar susar vi förbi i de nybyggda snabbtågen, på väg åt ett helt annat håll. Hur mycket svenska föreningen för upphovsrätt vill hänga på nödbromsen.

Det finns så klart en orsak till att jag pratar om den svenska föreningen för upphovsrätt just idag. Att domaren Tomas Norström skulle kunna vara jävig har väl knappast undgått någon. Jag förstår också varför han själv inte ansåg sig vara jävig. Precis som jag nämnde tidigare så är ju svenska föreningen för upphovsrätt bara en objektiv förening inriktad på information. Att sitta i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd har heller ingen betydelse eftersom dom inte sysslar med upphovsrätt. Trots det så verkar de för stärkt upphovsrätt, men enbart av juridiskt objektiva skäl får man anta. Följande utdrag från ett remissvar från SFIR är intressant:

I anledning av uttalandet i Promemorian, s. 117 ö, ”om ansvar för en mellanhand” finner Föreningen anledning erinra om att frågan om medverkansansvar för olaga upphovsrättsintrång inte syns ha fått ett klart svar vare sig i lag eller rättspraxis och att detsamma torde gälla fall av t.ex. varumärkesintrång. En generell regel om undantag från medverkansansvar för berörda fall kan enligt föreningen inte sägas finnas. 

Föreningen anser att det bör kunna ställas ansvarsgrundande krav på en tjänsteleverantör såsom mellanhand. Sådana krav behöver inte endast relatera till hur de förhåller sig till innehållet i vad som förmedlas utan även till hur mellanhanden har inrättat sina tjänster tekniskt, ekonomiskt eller personellt till att förhindra konflikter med de intressen som uppbär ansvarsreglerna i deras relation till innehållsförmedlingen. Direktivet syns inte uppställa hinder mot en sådan ansvarsutvidgning. Den som etablerar ordningar för att inte nås av kännedom om informations olaglighet, eller som reser hinder mot att få kännedom därom, bör kunna nås av ansvar härför. 

Ansvarsfrihet bör mer allmänt inte gälla för den som inrättar sin verksamhet som tjänsteleverantör till att etablera system som omöjliggör skyndsamma ingripanden eller eljest innebär kringgåenden av de syften som uppbär avvägningen av ansvar enligt direktivets syften.  

Om något så får det här mig att hålla fast vid min tidigare uppfattning. Jag tror fortfarande att domen är moralisk mycket mer än den är politisk. Om domaren har umgåtts i sällskap där Linux anses vara kontroversiellt och där ingenting kan existera utan att någon direkt ansvarig har bestämt det så är det inte så konstigt att domen blev som den blev.

Nu är det här däremot inte hela sanningen. Tomas Norström är också den domare som godkände antipiratbyråns mycket omtvistade razzia mot Bahnhof 2005. Man kan ju bara undra om Danowsky och co. blev glada när de fick veta att Norström blivit utsedd till domare. Han hade trots allt gått deras ärenden tidigare och vara en person att lita på. Jag är tveksam till att det verkligen är så här, men bara de här funderingarna gör att Norström var mycket olämplig som domare i det här fallet. Det allra viktigaste måste ändå vara att förtroendet för domstolarna upprätthålls. Det sjönk rejält i samband med domen vilket syns tydligt i piratpartiets medlemslistor. Det här har knappast gjort saken bättre. I nuläget ser jag inget bättre sätt att behålla det förtroendet än att göra om målet i tingsrätten. Tyvärr, jag hade hellre sett att det gått vidare till en högre instans.

Taggar: , ,

En dom har fallit och framtiden är osäker

18 April, 2009 i Politik, Övervakning | 5 kommentarer

Nu när domen har fallit och reaktionerna svallar så är det väl dags för mig att ta mig ur min mer eller mindre självvalda semester från bloggen.

Domen blev hård, 1 år var i fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Om jag hade gjort en gissning innan domen föll så hade jag trott att det skulle bli två friande domar för Peter Sunde och Carl Lundström och fällande domar men relativt milda sådana för de övriga två. Det tror jag att det allmänna rättsmedvetandet hade kunnat acceptera. Det hade också kunnat vara en form av kompromiss i den allt mer polariserade debatten.

Istället har man skapat en bild av 4 martyrer som blivit helt överkörda av den pengastinna mediamaffian och dess lakejer i våra riksdagar och domstolar. Jag måste ändå sägas att det ändå måste ha krävts ett visst mått av mod från domare och nämndemän att presentera en så ensidig dom i ett så uppmärksammat mål där de visste att en mycket stor mängd juridiskt kunniga personer skulle läsa igenom domen i minsta detalj och påpeka minsta felaktighet. De borde ana att de om 10 år antingen kommer att betraktas som föregångare, eller tas upp i varje grundläggande kurs i upphovsrätt som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Personligen tror jag inte att det här är en politisk dom, så mycket som en moralisk dom. Jag har fortfarande ett visst förtroende för att våra domstolar står fria från politiska påtryckningar, men det är en väldigt sviktande uppfattning. Däremot har de en tendens att svepas med i någon form av moralisk hysteri. Vi kunde se det i Göteborg, och återigen här. I det läget är bevis ointressanta, de åtalade personerna har redan genom sitt omoraliska sätt och förakt för gällande lagar visat att de är skyldiga. Då gäller bara att sätta så högt straff som möjligt för att visa att sådant beteende inte är acceptabelt. Det här är illavarslande inför de kommande ipred-processerna om bevisbördan sätts så här lågt.

 

Film- och musikbranschen jublar naturligtvis, med det här och ipred så kan man satsa på lagliga tjänster. Jag tror det när jag ser det. Tvärtom så tror jag om något så skulle en minskad illegal fildelning göra bolagen mindre benägna att satsa på nya tjänster. Då köper ju folk sina skivor och då finns ingen anledning att göra något. En friande dom hade istället tvingat fram en ganska snabb omställning om de ville fortsätta tjäna pengar.

Det som jag också tror är ett stort problem är domen mot Carl Lundström. På vilket sätt skulle det vara bra för innovationen? Om jag minns rätt så började spotify genom att grundarna använde sina egna nedladdade musikbibliotek i alfaversionen innan de slutit några avtal med bolagen. (rätta mig om jag har fel) Vem vågar gå in och satsa pengar i något sådant nu när det visat sig att även om du drar dig ur när juristerna börjar bli tveksamma så kan du dömas till fängelse och höga skadestånd?

Jämförelsen med det första ipredmålet är också intressant här. Säg att jag skulle vilja starta ett företag liknande spotify för film och till att börja med använde min hypotetiska 5 TB  hårddisk med nedladdade filmer för att bygga upp den slutna betan, för att sedan försöka sluta avtal med filmindustrin och kunna släppa det öppet. I likhet med det första ipredmålet skulle då Henrik Pontén och antipiratbyrån kunna hacka in på min privata server och försöka sätta dit mig för brott mot upphovsrätten. Det känns inte riktigt som att sådant gynnar innovationen.

Egentligen så tyckte jag att det var positivt att det såg ut att gå lite bättre för skivaffärerna efter att ipred införts. Inte för att jag tror att skivaffärerna har någon annan framtid än som försäljare av samlarobjekt, men då kanske maffian skulle sluta kräva ännu hårdare övervakningslagar. Men, det tog bara en dag efter den här domen innan kraven på censur började dyka upp. 

Och utvecklingen går framåt på det området på alldeles för många fronter för att hålla reda på. FRA har visserligen inte kopplat in sina kablar än men vad än uppgörelsen från september sade så är den död nu och shoppen börjar öppnas för folk som inte bör ha tillgång till den typen av information. ACTA förhandlas och den handlar om upphovsrätt, vad än våra godtrogna riksdagsledamöter tror om saken. Förlängningen av upphovsrätten som ingen gynnas av försöks fulspelas genom parlamentet. Telekompaketet är snart redo för omröstning. Våra svenska parlamentariker gör vad de kan för att minska skadorna. Och vår minister står upp för våra rättigheter till ett fritt internet… snart… så fort Åsa Torstensson avgår från sin post och ansvariga statssekreterare och delegater avskedas. 

Ska jag se någonting positivt med det här med 3-strikes som man så gärna vill pressa igenom i Frankrike t.ex. så har jag en väldigt bra affärsidé för anonymiseringstjänsterna. Skaffa ett avtal med en internetleverantör så att varje gång internetleverantören skickar ut ett varningsbrev så medföljer ett litet reklambudskap också: Vill du bli anonym på nätet? Testa Virtual Mållgan nu! För att registrera dig gå in på www.virtualmallgan.nu och börja surfa anonymt på 5 minuter.

Är internet en mänsklig rättighet då? Hos infrastrukturministern så anses det klart att mänskliga rättigheter handlar om tak över huvudet och vatten för dagen. Inget så obskyrt som internet. Men, om man istället jämför med att du kan få hjälp av socialtjänsten för att kunna äga en tv, gissningsvis för att kunna ta del av nyheter, debatt, upplysningar och allmänt följa med i vad som händer i samhället. För varje dag som går så hamnar samhället allt mer på internet. För 10 år sedan var internet definitivt inte en mänsklig rättighet. Idag står vi på gränsen och om 10 år så kommer det inte vara någon tvekan alls. Jag hävdar fortfarande att en avstängning från internet för de yngre generationerna i stort sett motsvarar det gamla bibliska straffet att kastas ut ur sitt folk. Förhoppningsvis är det ändå få personer i dagens samhälle som ser det gamla testamentet som någon juridisk förebild.

 

För att sluta det här långa, virriga inlägget så vill jag bara säga att jag inte förstår hur det kan bli så mycket liv av en sån skitsak som upphovsrätten. Visst är det trevligt om kreatörer kan få betalt, men att någon ändå tror att det ligger på samma nivå som yttrandefrihet, brevhemlighet eller budbärarimmunitet är bara absurt.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

Vi måste vara mer visionära! Kanaler är framtiden!

1 April, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag såg Henrik Pontén sitta i morgonsoffan i morse och efterlysa digitala visioner. Visserligen ville han inte specificera exakt har det nya utopiska nätet skulle se ut men jag är säker på att det är visioner av en sådan grad att Baltzar von Platen skulle bli grön av avund.

Om jag får göra  några vågade gissningar vad dessa visioner skulle gå ut på så kommer i framtiden telias standardpaket bestå av deras eposttjänst, nyhetsservice (i samarbete med aftonbladet), digitala affär och en personlig hemsida, tillgänglig för alla andra i telias nät. Till det kan man köpa plustjänster som kan handla om sport, tv-program, filmer och tillgång till ett mindre antal specificerade domäner. Vill man betala lite mer så kan man ta premiumerbjudandet som gör det möjligt att surfa fritt inom Sveriges gränser, och för den äkta hackern så finns naturligtvis mastererbjudandet där du har fri tillgång till svenska såväl som utländska sidor. Dock med nackdelen att du automatiskt hamnar på säpos lista som misstänkt terrorist. Naturligtvis gäller alltid, oavsett abonnemang, att det är strikta regler för vad du har tillåtelse att ladda upp och ladda ned.

Jag kan förstå att det här är antipiratbyråns våta dröm, men varför har vi politiker som också vill ha det här. Eller vill och vill. Går man efter deras retorik så är det naturligtvis inte så här det ska bli men deras handlingar talar ett annat språk. Det finns alltid två alternativ här. Antingen förstår de inte vad deras handlingar får för följder, eller så är de medvetet oärliga. Jag är kanske godtrogen här, men jag tror att den senare gruppen är väldigt liten. Jag tror att de flesta helt enkelt inte ser längre än näsan räcker. 

Jag har teorin om att hela den här övervakningshysterin är som ett lämmeltåg. Det finns ingen som riktigt styr och försöker någon att vända så kommer det genast massa nya som håller tåget gående i rätt riktning. 

Jag tror att det är bra att Piratpartiet existerar, om så bara för att det tvingar våra politiker att faktiskt motivera sina handlingar. Johan Hakelius skriver i Aftonbladet:

Låt mig vara den förste som påpekar att jag inte är särskilt inläst på Ipredlagen. Sannolikt har den en massa svagheter, eftersom politiker varit inblandade. Men låt mig också vara den förste som påpekar att jag fullständigt skiter i det.

Jag har gillat Johan Hakelius tidigare. Visserligen mest för hans medverkan i spanarna, men ändå. Men här illustrerar han på ett väldigt bra sätt ett beteende som inte är acceptabelt. Han har väldigt starka åsikter om en fråga som han själv erkänner att han inte vet någonting om. Tyvärr Johan, så kommer jag få väldigt svårt att bli av med olustkänslorna när jag hör eller läser något av dig i framtiden.

Men, tillbaka till politikerna. Riksdagssvar kommer inte att bli den sista sidan som kommer be våra politiker att offentligt kunna svara på några få enkla frågor om de lagar de har röstat igenom. Man kan ju undra om det därför finns en direkt vilja från vissa politiker att inskränka det offentliga samtalet. Jag följder Monica Horten på iptegrity och det är då en ständig ström av frihetskränkande förslag som dyker upp i t.ex. telekompaketet. Förslag som även om de till synes blir nedröstade ändå visar sitt fula tryne gång på gång på gång. 

Svenska EU-parlamentariker verkar visserligen sköta sig rätt ok (och bättre än vissa riksdagspolitiker många gånger) men jag undrar lite vad vi egentligen driver för linje i ministerrådet? Man får en känsla av att det är tjänstemännen där som jobbar hårdast för att trycka ned folket.

 

——————————————————–

 

Efter detta osammanhängande rabbel om politiker och diverse kränkningar så tänkte jag gå över till dagens stora fråga, IPRED-lagen.

Jag tror att det kan gå på två sätt beroende på hur domstolarna bedömer bevisen. Antingen blir lagen helt tandlös eller också så blir den ett monster. Jag har svårt att se något mellanting. Allt handlar om vilket bevisvärde man ger en skärmdump.

Sett ur en objektiv synvinkel så känns det konstigt om man skulle kunna bli dömd med bevis som det finns säkert 100,000 personer i det här landet som skulle kunna förfalska. Jag skulle nästan kunna fixa det själv om jag bara lade ner lite tid. 

Om domstolen skulle bedöma det så att skärmdumpar inte är tillräckligt bra bevis så är hela lagen i princip onödig för då kommer ingen kunna bli utlämnad.

Om de däremot anses ha ett bevisvärde så är då nästa fråga, beror det bevisvärdet på vem som lägger fram det? Gör det någon skillnad om det är jag eller Bonnier som kommer med bevisen? Jag vet inte hur det fungerar i svenska domstolar men det vore hemskt om det skulle finnas en uppdelning mellan vilka som kan använda skärmdumpar som bevis och vilka som inte kan det.

Vad händer då om en skärmdump ges 100% sanningsvärde? Jag såg att någon hade gjort en förutsägelse (i någon större tidning, men jag hittar det inte nu) att antalet IPRED-fall per år skulle vara runt 400-800. Från de stora företagen möjligtvis. Men, vad händer sen när det börjar växa upp en marknad. När advokatfirman Fuffel & Båg köper upp näträttigheterna för 200 porrfilmer och börjar skicka ut ”varningsbrev”. Eller varför inte lite åsiktsregistrering.

 

Jag känner att jag inte orkar skriva mer nu. Det finns så mycket som är fel på alla plan med den här lagen. Så mycket som hade kunnat göras annorlunda. Så många sätt att tjäna pengar även utan den. Men, det är kanske som Pontén säger, jag har helt enkelt inte de rätta visionerna.

 

Läs mer i Svd1, Svd2, DN1, DN2, DN3, DN4, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Expressen1, Expressen2, Expressen3, Expressen4

och på en massa bloggar.

Taggar: , , , , ,

Jaha, IPRED också

25 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Då blir det IPRED också. Jag förstår inte hur Sveriges riksdag kan var med och driva igenom en så idiotisk lag. Om jag ska spå i framtiden så ser jag två möjliga utvecklingar för den här lagen. Antingen kommer det bli en katastrof, där oskyldiga personer får kravbrev och stämningar hit och dit. Eller också så kommer lagen bli helt tandlös om domstolarna väljer att hålla beviskravet högt (vilket man kan hoppas). Oavsett vilket så tror jag att vi kommer gå till val nästa år med två block som lovar att avskaffa den här lagen. Om dom verkligen gör det är en annan fråga. Är det någonting vi har lärt oss den här mandatperioden så är det att inte lita blint på vallöften.

Jag skrev för några veckor sedan en guide till hur man åsiktsregistrerar med hjälp av IPRED-lagen. Samma metod kan naturligtvis användas för ren utpressning. Ingenting har kommit fram i dagens riksdagsdebatt (så vitt jag hört) som tyder på att man ens erkänner att de här problemen finns. Istället verkar man ha en väldigt hög syn på upphovsrättsinnehavares moral och domstolars förmåga att bedöma tekniska bevis. Samtidigt har man en väldigt låg syn på vanliga människor som behöver övervakas ständigt.

Den här lagen följer samma väg som andra inskränkningar i integriteten på sista tiden, i det att den som syftet med lagen är att sätta dit ganska enkelt kan undkomma den genom t.ex. anonymiseringstjänster. Däremot kommer den bli ett stort irritationsmoment för de vanliga medborgarna. För att inte tala om att den kommer att förstärka bilden av mediaindustrin som en maffiaverksamhet.

Argumenten i debatten har varit ganska naiva från flera håll. Att hävda att ingen ny kultur skulle skapas om det inte fanns någon upphovsrätt är så oerhört korkat. Som om människans drift att skapa som funnits åtminstone under de senaste 30000 åren skulle ha något att göra med om man kan ta betalt för det eller inte. Naturligtvis är det så att en upphovsrätt i viss utsträckning främjar kulturen men sambandet är inte mer upphovsrätt – mer kultur. Tvärtom, går det för långt så begränsas våra möjligheter istället och mindre kultur skapas.

Frågan är nu vad som kommer sen. I takt med att man märker att IPRED-lagen inte får stopp på fildelningen så kan man räkna med att det kommer krav på ännu fler repressiva lagar för att byta ut våra mänskliga rättigheter mot rättighetsinnehavares immateriella rättigheter. Sen, kan man fråga sig vilken nästa grupp är som ska få begära ut adressuppgifter via domstol. Om polisen har problem med att utreda internetbedrägerier och spammare kanske det kan skötas via privata initiativ. Slutligen är det väl bara en tidsfråga innan det kommer konkreta förslag på hur man de-anonymiserar internet.  

Allt detta för att en bransch inte kan presentera varor som folk är beredda att betala för. Hur mycket dom än skulle vilja så går det inte att backa tillbaka till 90-talet. Idag vill folk ha tillgång till allt. Dom vill ha tillgång till det nu direkt och dom vill kunna använda det som dom betalar för. Om dom inte får det från bolagen så söker dom sig till andra vägar. Det går inte att undvika. Som tur var så finns det många olika sätt att tjäna pengar också i den nya världen, som jag skrivit om flera gånger.

Men, nu är beslutet fattat. Jag tycker synd regeringen som måste kunna förklara det här beslutet senare i valrörelsen.

 

Mer om IPRED i:

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Newsmill

Björn Wadström, Lage Rahm, Jinge, Svensk Myndighetskontroll, Erik Hultin, Calandrella, Henrik Alexandersson, Rolf Eriksson, Anders Mildner, Anna Troberg, Christian Engström, Jakob Heidbrink, Rick Falkvinge och många andra.

Taggar: , , , , ,

Några råd till Björn Ulvaeus

17 Februari, 2009 i Musik, Politik, Övervakning | 2 kommentarer

Jag nämnde Björn Ulvaeus lite snabbt i mitt förra inlägg. Efter att jag skrivit klart det så gick jag runt och funderade på det här. Jag tycker så synd om karln, som inte har förstått vad det nya samhället innebär. Därför tänkte jag ge Björn några idéer för hur han ska kunna överleva i det nya digitala samhället.

För det första Björn så är folk verkligen beredda att betala. Vi har ungefär lika mycket i plånboken som tidigare och alltså ungefär lika mycket att  lägga på kultur som tidigare. Allt vi kräver är någonting att lägga våra pengar på. Vare sig du vill se det eller inte så är inte individuell exemplarframställning svaret. Ingen är beredd att betala för någonting utan värde. Det handlar om grundläggande tillgång och efterfrågan. Tillgången för en digital fil är oändlig. Kopiering och distribuering är gratis så det finns alltid exakt så många exemplar som behövs. I teorin ett oändligt antal. Någonting sådant kan inte ha ett värde i sig själv.

Jag ska snabbt bara stanna till vid ett av dina citat:

Låt oss stanna upp och glömma problematiken om den föreslagna lagstiftningen är lämplig eller inte för ett tag och ställa en enkel fråga: Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?

Det måste väl ändå vara otroligt nödvändigt att lagstiftningen är lämplig? Eller menar du allvarligt att det är värt att montera ner sådant som rättssäkerhet, brevhemlighet och budbärarimmunitet för att ett litet fåtal arbetare i en lyxindustri ska kunna sälja en vara utan något värde.

Men, innan du börjar säga någonting om kulturens död så måste jag påpeka att bara för att exemplarförsäljningen är död så innebär inte det att det inte går att tjäna pengar. Tvärtom tänkte jag ge dig några konkreta tips här så att du slipper stå på bar backe på äldre dar.

  1. Tjänster. Vi lever omgivna av en enorm informationsström. Att sålla ut det vi vill ha och att enkelt tillgängliggöra det är något som folk är beredda att betala för. Jag har laddat ned en hel del musik i mina dar. Det gör jag inte nuförtiden för det är så mycket smidigare att köra spotify än att hålla på med torrentfiler och mp3:or som ligger och tar plats på hårddisken. Det ska sägas att det är mycket som saknas i spotify idag, men det är så vitt jag vet det bästa som finns på marknaden.
  2. Upplevelser. Det finns inget bra sätt att uppleva en konsert på ett annat sätt än att faktiskt vara där. Du som skriver musikaler måste väl ändå inse att det som faktiskt är värt något är själva upplevelsen på plats. Det är också det här som de allra flesta artister tjänar sina pengar på.
  3. Ting. Till skillnad från digitala föremål så kan man ta betalt för de fysiska. Hit räknas inte cd-skivan som bara är en behållare för digitala filer. Däremot räknas sådant som omslag, häfte o.dy. Ge dina fans någonting mer än bara plastskivan så kommer de att vara beredda att betala. Det kan handla om så enkla saker som texter och ackord i häftet, extramaterial, lite dyrare limiterad upplaga med mer extramaterial eller mer absurda saker som cd-fodral i form av likkistor. Sen finns ju naturligtvis också den klassiska merchandisen också som t-shirts etc.
  4. Goodwill. Om dina fans gillar dig kan du få in ganska mycket pengar genom ren goodwill. Det kan handla om att ha en donera knapp på hemsidan. Något som ger intäkter till många mindre nätbaserade kulturutövare. En annan variant på det här är att bjuda ut din skiva för det pris som köparna själv väljer, som Radiohead eller Nine Inch Nails.

Avslutningsvis tycker jag att du ska studera den här presentationen noga. Det är ett utmärkt exempel på hur man konkurrerar med gratis. Du måste vara beredd att släppa lite av kontrollen över dina skapelser. I längden är det du som vinner på det.

Taggar: , , ,

Och så har två dagar gått

17 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Två dagar har gått av en av de allra mest intressanta rättegångarna i modern tid. Två dagar som gett tristessen ett ansikte. Nog förstår jag att den svenska domstolsmodellen förutsätter ett sådant beteende men det blir lätt både komiskt och sövande i takt med att informationsmängden växer.

Två dagar av åklagarens sakframställan. Borde det inte vara så att åklagarsidan står starkare efteråt innan försvaret fått chansen att säga sitt. Istället har Håkan Roswall lyckats schabbla bort halva åtalet och hans sakkunskaper har inte direkt imponerat. Jag har tidigare varit ganska säker på att det skulle bli en fällande dom på grund av det enorma tryck som finns på domare och nämndemän. Men, just nu verkar åklagaren gå försvarets ärenden så jag vet inte riktigt längre.

Bevisningen verkar till stor del bestå av skärmdumpar. Det ska bli väldigt intressant när det här fallet tar sig upp till HD om vi kan få ett prejudikat på hur mycket en skärmdump egentligen är värd. Att lita totalt på något som säkert åtminstone 100000 personer i det här landet kan förfalska känns inte helt rättssäkert.

Monique Wadsted fortsätter att raljera om pengarna. Det är helt klart rätt väg att gå om hon har rätt. The Pirate Bay har ett enormt stöd bland allmänheten. Om dom skulle visa sig vara giriga och ha miljoner i skatteparadis så kommer den bilden naturligtvis att ändras. Men, efter att ha lyssnat på Håkan Roswall uppläsandes epostmeddelanden idag så känns inte det så troligt. Det är trots allt ganska små summor det rör sig om. Räknar man in kostnader för hårdvara och bandbredd kan det inte ha funnits mycket kvar att plocka ut i lön.

Bild från tpbtrialimages.blogspot.com

Bild från tpbtrialimages.blogspot.com

Hittils tycker jag att medierapporteringen varit förhållandevis bra från de flesta håll. De flesta större media har liverapportering från rättssalen. Kanske dittvingade för att inte förlora för mycket av ensamrätten till att publicera nyheter. Man kan också märka en ganska tydlig skillnad beroende på varifrån de inkallade experterna kommer. Folk som förstår tekniken tror inte att rättegången har någon betydelse alls egentligen och folk som kommer från annat håll, oftast politiker eller jurister, tror att det här är nödvändigt. Egentligen oavsett om det har nån effekt eller inte.

Fortfarande kan man höra en och annan oinformerad röst yttra något argument som borde vara avklarat för mycket mycket länge sedan. Tänker då främst på journalisten Annika Rydman i Studio Ett igår och musikindustrins nya frälsare Björn Ulvéus som idag skriver på Newsmill om snyltarna som tar hans surt förvärvade pengar.

Nu är det väl så att Björn Ulvaeus borde vara en av dom svenska kulturarbetare som tjänat allra mest genom alla tider och dessutom har sin bästa tid bakom sig. Så något bra exempel för de musikskapare som dör om ingen köper deras skivor är han inte. Tvärtom tror jag att det här nonschalanta inlägget bara ökar föraktet för den maffia som stjäl pengarna från de hårt arbetande kulturarbetarna på botten. (Läs mina råd till Björn här)

Men, för att avsluta ska jag säga att jag ser fram emot morgondagen för att se hur de stora mediebolagen tänker lägga fram sina skadeståndskrav. Hur mycket en enskild nedladdning är värd borde vara en sån sak som får effekt nu när våra politiker bestämt sig för att kollektivt ställa sig och dunka huvudet i väggen.

Taggar: , , , , ,

Vad vill Jan Rosén?

14 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 3 kommentarer

Idag uttalar sig Jan Rosén i Computer Sweden om rättegången mot the Pirate Bay. Han tror att en friande dom skulle kunna ge Sverige problem i det internationella samarbetet. Vi har bindande avtal som kräver att vi tar tag i de här ”problemen”. Det kan mycket väl vara så och Ulf Bernitz verkar hålla med i SvD. Men, det är något med hur Jan Rosén uttrycker sig som verkar konstigt.

Problemet, enligt Rosén, om det blir en friande dom är att Sverige inte har lagar som lever upp till de internationella avtalen. Rimligtvis borde han vända sig till Sveriges Regering och Riksdag för att få dom att stifta bättre lagar med mindre kryphål. Jag får istället en känsla av att det han försöker göra är att sätta press på domstolen att fälla. Märkligt uppträdande för en jurist skulle jag säga.

Känner Stockholms tingsrätt av den pressen?

– Tingsrätten känner till de internationella normerna och det internationella sammanhanget. Stockholms tingsrätt har en särskild position när det gäller prövning av immaterialrätt och kompetensen är mycket hög.

Så, vad betyder det här? Ska domstolen inte bara ta hänsyn till svenska lagar utan även till internationella normer i sin dom? Jag är visserligen inte jurist, men det låter inte som ett korrekt domstolsförfarande.

Taggar: , , ,

Stenkastare frikända efter polismiss

11 Februari, 2009 i Politik | 0 kommentarer

Så har två av de åtalade efter kravallerna i Rosengård blivit frikända efter att polisen misslyckats med att göra en korrekt identifiering.

På nått sätt glädjer det mig. Inte för att jag skulle sympatisera med personerna på något vis utan för att det visar att rättsäkerheten fungerar även för stenkastande anarkister. Det var inte exakt det intryck man fick efter Göteborgskravallerna. Man kan ju hoppas att rättsväsendet trots allt har lärt sig nånting sen dess.

Jag har svårt att förstå varför polisen inte ens skulle följa sina egna riktlinjer för vittneskonfrontationer. Den enda orsak jag kan komma på är slarv orsakad av att man ändå är så van att vinna dessa rättsfall att man inte är så noga med bevisen. Polisens ord tas ändå som sanning.

Undrar om det finns en omedveten koppling mellan det här och polisens agerande under kravallerna. Hade man inte kallat en av de åtalade för apajävel så hade kanske domstolen varit lite mer överseende med lite misstag i protokollet.

 

DN, SvD

Taggar: , , , ,

Poliser och subkulturer

5 Februari, 2009 i Politik | 5 kommentarer

Så har då några poliser gjort bort sig igen och lämnat rasistiska uttalanden om ungdomarna i Rosengård. (Svd, Aftonbladet, DN) Jag önskar att jag kunde säga att jag var förvånad men det är jag inte. Känner mig mest trött. Några ord som går runt i huvudet är de som uttalades av den stackars kyrkogårdsvaktmästaren som blivit tagen på bara gärning. ”Ja men det är ju så man gör” upprepas i ett desperat försök att rättfärdiga hans handlande.

Jag har en känsla av att det är samma inom polisen. Det kanske finns ett fåtal riktiga rasister men det stora flertalet har inte sådana åsikter. Tyvärr tror jag att dom dras med i jargongen. Det bildas en subkultur med väldigt liten insyn där ord som blattar används utan att någon egentligen reagerar på vad det symboliserar för resten av samhället. Jag tror inte att de här poliserna när de lämnar piketbussen och kommer hem till sina köksbord uttrycker sin glädje av att sätta dit apdjävlarna.

Man kan i alla fall hoppas att det är så det ligger till och att poliserna idag är ångerfulla. Jag tror att det mer handlar om ett ledarskapsproblem. Någon måste säga stopp. Någon måste sätta en gräns för vilket beteende som är acceptabelt. Någon måste se till att det finns en transparens och rörelse inom de små grupperna.

Hade jag varit närpolis i Rosengård idag hade jag varit oerhört förbannad på de skyldiga. Det som tar skada allra mest är allmänhetens förtroende för polisen. Här har dom jobbat hårt för att bygga upp ett förtroende från dessa ungdomar och så kommer någon idiot utifrån och bara raserar det. Det måste bli en syndabock av det här och förhoppningsvis blir det någon högre upp i hierarkin än de som faktiskt uttalade de hårda orden. 

Alldeles för många utredningar mot poliser har lagts ner utan att egentligen ha undersökts. Det bidrar inte till någonting annat än att rötan växer. Om domstolar och åklagare har åsikten att poliser aldrig ljuger, vilket verkar vara fallet, så är det inte så konstigt om det smittar av sig till de enskilda poliserna som, med viss rätt, tror att de kan komma undan med vad som helst.

Min förutsägelse är att ingen i den aktuella bussen kommer att ha någon minnesbild av den aktuella händelsen, att rösterna har för dålig kvalité på videobandet för att identifieras och att åklagare och internutredare inte finner något skäl att ifrågasätta detta. För polisens och dess förtroende hos allmänheten så hoppas jag verkligen att jag har fel i det här fallet.

Taggar: , , ,