Innerst inne är jag grön. Ett ganska självklart val för min del. Det handlar i grunden om vad det är som är viktigt. För egen del också insikten om min egen obetydlighet och vad det är som är riktigt värdefullt.
Tyvärr har gröna röster ofta varit för naiva. Det har kommit klagomål men inga konstruktiva förslag. Ett exempel på det är energifrågan. Hur ska vi producera vår energi? Det givna hatobjektet är kärnkraften, tätt följd av kolkraft och andra fossila bränslekällor. Protesterna är inte lika starka mot dessa. Kanske för att man inser att om man ska avskaffa kärnkraften idag så är i princip kolkraft det enda aktuella alternativet. Just i den frågan tycker jag den traditionella miljörörelsen har fel. Kärnkraft är bättre än kolkraft på ganska många plan. I det korta perspektivet är kärnkraft en av de få saker som kan producera all ström vi behöver utan allt för stora ingrepp i miljön.
I det långa loppet då? Fossila bränslen går bort. Fusion ligger mer än 50 år framåt i tiden. Vattenkraft är utbygd i princip så mycket som det går. Biobränsle har vi inte råmaterial till. Vindkraft? Ja, den går att bygga ut mycket. Solkraft likaså, men där dröjer det nog några år till innan vi har något riktigt bra system att använda. Geotermisk energi också där sådan finns att tillgå.
Två av de här skulle jag vilja tala lite mer om. Skog och vatten. Här är två områden där olika miljömål står emot varandra. Dels handlar det om att rädda klimatet, dels handlar det om att rädda naturen. I den debatten ställer jag mig solklart på naturens sida. Det är för mig fullkomligt oacceptabelt att bygga ut vattenkraften i Torneälven bara för att kunna minska vår import av kolenergi t.ex. Eller ännu värre, för att kunna stänga en reaktor.
Skogen är ett annat problem. Det finns en uppfattning att biobränsle (från skogen) är en förnyelsebar energikälla. Det är visserligen sant, men cirkulationstiden är väldigt lång. I praktiken så lång att sen det moderna industriella skogsbruket inleddes för 50 år sedan så har ingen skog nått upp till mogen ålder. Koldioxidneutraliteten hos skogen beror på att de nya träd som växer tar upp den koldioxid som de gamla släpper ifrån sig vid förbränning. Det gäller så länge skogen återplanteras, vilket den gör i Sverige, men knappast i alla länder. Att hugga ner regnskog för att plantera sockerrör och framställa etanol kanske inte är det bästa sättet att minska koldioxidutsläppen.
I Sverige är snarare problemet att vi tar ut för mycket material ur skogen. Dom som klagat hittils har varit ekologer och ornitologer som märker att barkborrar och hackspettar förlorar sina gamla livsnödvändiga träd. Men, det finns en annan aspekt på det hela. Skogen är en enorm källa av organiskt material för resten av ekosystemet. Substanser som kan vara väldigt viktiga. Jag är aktiv inom skogochfisk, en organisation som försöker visa på hur de stora förändringarna i skogen under de senaste 40 åren haft en enorm påverkan på tillståndet i våra vatten. (sidan är inte uppdaterad på ett tag, ska sätta igång med det under våren)
Trots att jag hittils nämnt klimatet ett antal gånger så är jag egentligen ganska ointresserad av växthuseffekten. Jag bryr mig inte så mycket om det är människan som orsakar förändringar i klimatet eller inte. Det viktiga är att dom åtgärder vi gör för att hjälpa klimatet, som att dra ner på koldioxidutsläpp och minska användningen av fossila bränslen, är bra i sig själva. Oavsett om klimatet blir bättre eller inte.
För några år sedan satt jag och kollade på live earth (tror jag). Något jag blev mer och mer irriterad på var de ständiga domedagsbudskapen följda av ”kom ihåg att släcka lyset när du lämnar rummet”. Det fanns någon form av naivitet över det hela. Borde vi inte vara på det stadiet att vi inser att det är större förändringar som måste till än att vi ser till att våra glödlampor är släckta när vi inte behöver dom. Kvällen slutade med att jag plockade fram min gitarr och komponerade en man som satt och väntade på att vattnet skulle stiga över världen och utplåna mänskligheten så att han ensam kunde segla fram över ett obegränsat hav.
En annan upplevelse var när jag var på ett seminarie i samband med kyrkans klimatmöte här i Uppsala förra hösten. Någon, jag kommer inte ihåg vem, yttrade orden att hon hoppades att vi i framtiden skulle vara beredda att betala lite extra för att köpa de miljövänliga varorna. Jag tror aldrig att det kommer att bli så. Vi är för mycket styrda av ekonomin. Det enda sättet att få folk att göra saker miljövänligt är att göra det billigare än alternativet. Om det inte är bra att folk flyger till Thailand på semestern så får vi se till att det är för dyrt för vanligt folk att åka dit. Så länge vi har råd så är vi ‘i princip’ människor. ”I princip tycker jag inte att det är bra för miljön när folk flyger så mycket, men nu passade det så bra med den här resan till Phuket för oss, nu när alla råkade vara lediga samtidigt och barnen har ju längtat så mycket.” Så länge det är ett moraliskt beslut och inte ett ekonomiskt så kommer det låta så för de flesta. Låt folk få slippa att källsortera om dom inte vill göra det, men låt det kosta lite extra.
Även om jag inte tycker klimatet är ett stort problem så finns det andra saker som jag oroar mig mer över. Framför allt hur en allt större befolkning ska kunna överleva på en värld med begränsade resurser. Vattenbristen börjar redan bli ett problem på många ställen. Det kan nog vara så att med ett ökat välstånd i världen så kommer den kurvan att plana ut. Frågan är om det sker före eller efter jordens resurser tar slut.
