Efter långa förhandlingar så blev det till slut en kompromisslösning. Jag satt den kvällen beredd att skriva en jämförelse mellan den dåliga dag jag skrev om förra veckan och den katastrofala dag då nya tråkigheter läckt ut från ACTA-förhandlingarna och parlamentet lagt sig platt om telekompaketet. Nu blev det inte så utan kompromissen ser faktiskt ut att vara rätt ok.
Men, det jag tänkte skriva om idag handlar mera om Åsa Torstensson och hennes aningen uppseendeväckande uttalande i P3-nyheter:
– Det är en bra överenskommelse som betyder rättsäkerhet för internetanvändare, säger Åsa Torstensson.
– Som du ser det kan det ske rättslig prövning någon annanstans än i domstol?
– Ja
– Så det ska vara en myndighet som ska avgöra det här?
– Ja, till exempel.
För den som inte hängt med så har hela striden om telekompaketet och 138:an handlat om det ska vara möjligt att stänga av någon från nätet utan föregående domstolsprövning. I slutändan gick det inte i kompromissen att få med ordet domstol i texten. Däremot en hel del andra villkor som gör att beslutande instans måste i alla fall vara mycket lik en domstol.
Det som Åsa Torstensson säger är nog förmodligen formellt korrekt, så länge den här myndigheten uppfyller saker som att den anklagade anses vara oskyldig till motsatsen bevisats, och att man har rätt att bli hörd innan dom faller etc. Men, det är inte det intryck man får av uttalandet. Där låter det snarast som att det handlar om en myndighet där en anonym tjänsteman kopplar bort dig om klagomålen blir lite för många. Alltså någonting helt annat än vad den slutgiltiga kompromissen säger.
Frågan är då om Åsa Torstensson själv förstod hur det här uttalandet skulle tolkas. Om man först utgår från att hon sade det här medvetet och med full förståelse för hur det skulle tolkas så kan man dra flera slutsatser. I princip låter det då som att hon säger att ministerrådet har gått segrande ur det här på något sätt, genom att det på något sätt finns ett kryphål i paragraferna som möjliggör avstängningar med löpandebandprincipen. Om det nu inte finns några sådana luckor så kan hon ändå försöka låtsas som att dom finns för att utmåla förespråkarna för rättssäkerhet som sell-outs som gått med på ett alldeles för dåligt förslag. Den typen av anklagelser kan man t.ex. hitta i kommentarsfältet hos Christian Engström. Problemet är att alla dessa tänkbara motiv för hennes uttalande bara slår tillbaka mot henne själv och ministerrådet. Förtroendet för det, som kanske inte var så bra sedan tidigare, blir inte bättre av att det låter som att man går ut och bryter mot ett ingånget avtal mindre än ett dygn efter att man accepterat det.
Men, det finns också en annan tolkning av det hela och det är att Åsa Torstensson inte har någon som helst aning om hur det här skulle kunna tolkas. Hon har helt missat vad allt ståhej går ut på. Tyvärr, verkar det i det här fallet vara det mest sannolika. Inte för att jag hellre hade velat haft en kunnig manipulatör som skrattar bakom våra ryggar och inte tvekar att använda svårtydda byråkratiska formuleringar och köra lite utpressning i korridorerna för att få igenom sin vilja till varje pris, utan för att det här är en av de stora frågorna i dagens samhälle. Medborgarna är med rätta oroliga för vissa delar av utvecklingen och vi behöver en person som förstår problematiken på alla plan. I nuläget ser det ut som om vi fortfarande letar efter en sådan person. Åsa Torstensson får gärna bevisa att jag har fel, men fortsätter hon med den här nivån på fingertoppskänsla så är jag tveksam.
Mer om ämnet hos: Lake, Henrik Alexandersson, Mikael Elmlund, Jan Lindgren, Juristens funderingar, Skapandets moral
