Övervakning

Nu visas inlägg taggade med Övervakning.

Ännu en i den långa tomma raden

18 Juli, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag har i flera dagar försökt uppbåda tillräckligt mycket energi för att försöka skriva någonting konstruktivt om Stockholmsprogrammet. Men, av någon anledning kan jag inte känna den nödvändiga irritationen. Det är på något sätt som att det för tillfället är någonting tomt. Visst finns det all anledning att oroa sig för vad det kommer att fyllas med, och visst är det bra att hålla trycket uppe för att påverka det i en viss riktning. Men, det känns ändå än så länge så abstrakt att jag har svårt att känna något större engagemang.

Jag har lite svårt att förstå hur Beatrice Ask och andra i förhandlingsdelegationen fortfarande kan försöka upprätthålla en bild av den goda politikern som arbetar för medborgarnas bästa och att om vi bara låter dom sköta de här svåra förhandlingsbitarna i fred så kommer allt lösa sig till det bättre. Det är precis samma sak här som med ACTA. Allt hemlighetsmakeri gör bara att acceptansen för det färdiga förslaget minskar, oavsett dess innehåll.

Att sedan hävda att alla kritiker inte har förstått är knappast något smart drag uttänkt av pr-genierna på justitiedepartementet. Det kanske fungerar när man talar till den stora pöbeln men den tiden är förbi. Nuförtiden kommer kritiken från så många distinkta röster med specificerade kvalifikationer åtminstone lika höga som de som finns tillgängliga på departementet. Att då hävda någon form av någon form av intellektuellt överläge ökar bara politikerföraktet.

Det är nått märkligt med alla dessa försök att minska oron som lyckas bra mycket bättre med att öka den. Som när Beatrice Ask försöker hävda att alla dom där dåliga förslagen från framtidsgruppen, som ska diskutera EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid, inte alls har någonting att göra med det program som konkret ska fastställa EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid. Eller när representanter för polisen står och säger att orsaken till att vi inte massövervakas mer idag mer eller mindre är att polisen inte har råd. Det känns inte så vidare betryggande.

Det känns på något sätt som att det är någon som beter sig väldigt naivt här. Dom eller jag. Och jag känner mig inte speciellt naiv.

Bildkälla

Taggar: , , , , ,

Fel tid för massövervakning

12 Juni, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

I Norge har det visat sig att försvarets säkerhetstjänst (fost) kan ha övervakat regeringskansliet olagligt. (SvD) Det här handlar om en organisation som inte har rätt att bedriva avlyssning vilket gör det hela lite märkligare. Naturligtvis är det så att trafik från regeringskansliet bör kunna övervakas. Man kan t.ex. tänka sig situationer med infiltration av någon främmande makt som lyckats placera en spion i den innersta kretsen kring statsministern. Men, det bör ske enligt strikta regler och efter misstanke om brott. Här verkar det ha skett bara för att man råkade ha tillgång till trafiken.

Men, egentligen är jag inte särskilt stort fan av självcensur inom underättelseorganisationer. Dvs. att man undviker att titta i material man tekniskt sett men inte juridiskt sett har tillgång till. Organisationer som FRA och säpo kommer att utnyttja allt material de kan komma över. Det är vad jag hade gjort i deras kläder. Om det fanns en chans att avstyra ett terrordåd genom att söka igenom all epost, oavsett om den var på väg till präster, journalister eller till vanliga Svenssons så hade jag gjort det. Det är jag helt säker på att dom kommer att göra också. Det var ett tag en diskussion om vad som skulle hända om man snappade upp ett brev till en journalist från en misstänkt terrorist. FRA svarade att man självklart skulle slänga det. Jag tycker tvärtom, man borde öppna det, och det är också vad jag tror man hade gjort i den aktuella situationen.

Problemet är att FRA överhuvudtaget hade tillgång till det brevet. Som jag skrev så tycker jag att dom ska utnyttja all information dom har tillgång till. Däremot är det upp till det civila samhället och den lagstiftande församlingen att sätta upp dessa gränser. FRA bör inte få någon möjlighet till massövervakning i normalfallet. Naturligtvis kan det finnas undantagslagar för väldigt speciella situationer.

Det normala är också att alla organisationer ser sig själv som viktigare än de egentligen är, och det gäller i synnerhet allt som har med terrorbekämpning att göra. Ett av de allra första inlägg jag skrev på den här bloggen handlade om hur polisen i Maryland bland annat plockat upp två katolska nunnor på terrorlistan. I Sverige har vi exempel på hur man, i brist på riktiga Sovjetiska spioner, spionerat på dom som verkade stå närmast, ideologiskt sett. Därför tror jag att ett FRA (och säpo också för den delen) kommer att hitta yttre hot, oavsett om dom finns eller inte. Och dom kommer att använda alla tekniska medel tillgängliga för dom för att göra det, oavsett om det följer lagen eller inte. Det sistnämnda ser jag egentligen inget fel med, men det kräver också att politiker sätter upp tydliga gränser för vad som är tekniskt möjligt för dom.

För att till slut återknyta till det ursprungliga norska fallet så sägs det att det hela på något sätt hade sin utgångspunkt i att någon på justitiedepartementet porrsurfat. Här ser jag ett stort problem, och jag skulle helst se att våra politiker fick porrsurfa ifred. Det jag är rädd för är att någon tjänsteman ska sitta med uppgiften att t.ex. skolministern är väldigt förtjust i att sitta på småtimmarna och kolla BDSM. Ännu värre om den informationen hamnar hos någon underättelseorganisation. Det fanns ett skäl till varför Hoover kunde vara FBI-chef så länge.

För övrigt tycker jag att det är dags att prata mer FRA.

Taggar: , , , ,

En missad möjlighet för centerpartiet

11 Maj, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Jag har ett tag sett fram emot centerpartiets stämma. Äntligen skulle man få se om det högljudda FRA-motstånd som hörts från delar av medlemmarna bara var ett litet fåtal missnöjda medlemmar eller om stora delar av partiet hade betänkligheter med lagen. Nu när stämman är över så är det dags att sammanfatta resultatet. Jag ska villigt erkänna att jag inte har följt samtalet på själva stämman utan bara på diverse bloggar.

Reaktionerna på stämmans åsikt om FRA så här efteråt går från några avhopp, några som är besvikna men väljer att bli kvar, några är nöjda och några är misstänkt tysta i frågan.

Vad centern visade på stämman var ungefär vad man kunde förvänta sig. Man har visat att det finns många anledningar att rösta på centern. Om man t.ex. skulle vara marknadsliberal och vilja avskaffa LAS så känns centern som ett bra val. Samma om man värnar om småföretagen. Det är lite tveksamt om centern verkligen är ett bra val om man är miljöintresserad och nödvändigtvis vill rösta borgerligt. Men, framför allt så har man visat att om man är intresserad av integritetsfrågor och medborgerliga fri- och rättigheter så har man ingenting att hämta i centerpartiet.

En naturlig invändning är då att centern faktiskt antog ett nytt öppenhetsprogram. Det enda problemet är att det politiska klimatet är sådant att till nästa riksdagsval så kommer alla partier ha ett öppenhetsprogram av lite olika former där man med mer eller mindre generella ord kommer säga sig skydda medborgarnas integritet. Centerpartiet kommer inte på något sätt vara unikt och knappast heller den som går längst.

Ett sådant här program hade stuckit ut mer under förra valrörelsen och hade centern redan då börjat tala om individens frihet och minskad övervakning så hade man kunnat vinna en hel del liberala röster. Problemet är att det är precis vad man gjorde. Genom sitt beteende efter valet har centern däremot devalverat betydelsen av alla former av manifest om öppenhet och integritet från något av de etablerade partierna. Folk litar helt enkelt inte på att man faktiskt bryr sig om de vackra orden när man väl ska börja förhandla.

Det finns bara en sak att göra om man vill ha ett förtroende i integritetsfrågor. Man måste ta rätt ställning i just de specifika frågor som för tillfället är uppe på agendan och dessutom visa det i faktiska beslut. Med ett piratparti, ett gäng ungdomsförbund och många andra tänkare och tyckare både inom och utom partierna som integritetspolitiska samveten så kan man inte komma undan med att vara för FRA, IPRED och datalagring och ändå försöka framstå som ett frihetligt alternativ. Den bluffen är synad för länge sedan. De som är intresserade av frågan kommer välja något annat parti och de som inte är intresserade bryr sig helt enkelt inte.

Men, jag ser ändå en viss ljusning. Jag tror inte att varken Staffan Danielsson eller Johan Linander tycker om att behöva stå och försvara FRA. Jag tror inte att det är dom som är problemet. Dom har bara hamnat lite fel pga sin vilja att vara pragmatiska och kompromissa i en fråga där någon borde ha sagt stopp långt innan den hamnade på riksdagens bord. Jag är säker på att centerpartiet arbetade för att göra FRA bättre. Jag tycker det är synd att dom inte lyckades få bort den från bordet helt, men jag vet inte hur dessa förhandlingar såg ut. Det stora problemet är dom som förhandlade från andra sidan. Dom som tycker att brevhemligheten är något som är onödigt och att den enda anledningen till att FRA inte går igenom våra vykort är att det är lite för tidskrävande. Dom som tycker att anonymitet är ett problem och att mobiler skulle fungera bra som spårsändare.

Jag ser en ljusning därför att jag tror att det är ett måste för varje parti att skaffa sig ett öppenhetsmanifest nu. Det och en nätpolitik som faktiskt stämmer överens med medborgarnas intressen (och inte med konsumenternas bästa som vissa vill ha det till). Centerpartiet hade kunnat bli en föregångare här med en kovändning om FRA och IPRED. Istället valde man att lägga sig på den minimala nivån och fortsätta samma väg som man har kört. Det är inget som kommer göra att centerpartiet sticker ut när valet kommer nästa år.

Taggar: , , , , ,

En dom har fallit och framtiden är osäker

18 April, 2009 i Politik, Övervakning | 5 kommentarer

Nu när domen har fallit och reaktionerna svallar så är det väl dags för mig att ta mig ur min mer eller mindre självvalda semester från bloggen.

Domen blev hård, 1 år var i fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Om jag hade gjort en gissning innan domen föll så hade jag trott att det skulle bli två friande domar för Peter Sunde och Carl Lundström och fällande domar men relativt milda sådana för de övriga två. Det tror jag att det allmänna rättsmedvetandet hade kunnat acceptera. Det hade också kunnat vara en form av kompromiss i den allt mer polariserade debatten.

Istället har man skapat en bild av 4 martyrer som blivit helt överkörda av den pengastinna mediamaffian och dess lakejer i våra riksdagar och domstolar. Jag måste ändå sägas att det ändå måste ha krävts ett visst mått av mod från domare och nämndemän att presentera en så ensidig dom i ett så uppmärksammat mål där de visste att en mycket stor mängd juridiskt kunniga personer skulle läsa igenom domen i minsta detalj och påpeka minsta felaktighet. De borde ana att de om 10 år antingen kommer att betraktas som föregångare, eller tas upp i varje grundläggande kurs i upphovsrätt som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Personligen tror jag inte att det här är en politisk dom, så mycket som en moralisk dom. Jag har fortfarande ett visst förtroende för att våra domstolar står fria från politiska påtryckningar, men det är en väldigt sviktande uppfattning. Däremot har de en tendens att svepas med i någon form av moralisk hysteri. Vi kunde se det i Göteborg, och återigen här. I det läget är bevis ointressanta, de åtalade personerna har redan genom sitt omoraliska sätt och förakt för gällande lagar visat att de är skyldiga. Då gäller bara att sätta så högt straff som möjligt för att visa att sådant beteende inte är acceptabelt. Det här är illavarslande inför de kommande ipred-processerna om bevisbördan sätts så här lågt.

 

Film- och musikbranschen jublar naturligtvis, med det här och ipred så kan man satsa på lagliga tjänster. Jag tror det när jag ser det. Tvärtom så tror jag om något så skulle en minskad illegal fildelning göra bolagen mindre benägna att satsa på nya tjänster. Då köper ju folk sina skivor och då finns ingen anledning att göra något. En friande dom hade istället tvingat fram en ganska snabb omställning om de ville fortsätta tjäna pengar.

Det som jag också tror är ett stort problem är domen mot Carl Lundström. På vilket sätt skulle det vara bra för innovationen? Om jag minns rätt så började spotify genom att grundarna använde sina egna nedladdade musikbibliotek i alfaversionen innan de slutit några avtal med bolagen. (rätta mig om jag har fel) Vem vågar gå in och satsa pengar i något sådant nu när det visat sig att även om du drar dig ur när juristerna börjar bli tveksamma så kan du dömas till fängelse och höga skadestånd?

Jämförelsen med det första ipredmålet är också intressant här. Säg att jag skulle vilja starta ett företag liknande spotify för film och till att börja med använde min hypotetiska 5 TB  hårddisk med nedladdade filmer för att bygga upp den slutna betan, för att sedan försöka sluta avtal med filmindustrin och kunna släppa det öppet. I likhet med det första ipredmålet skulle då Henrik Pontén och antipiratbyrån kunna hacka in på min privata server och försöka sätta dit mig för brott mot upphovsrätten. Det känns inte riktigt som att sådant gynnar innovationen.

Egentligen så tyckte jag att det var positivt att det såg ut att gå lite bättre för skivaffärerna efter att ipred införts. Inte för att jag tror att skivaffärerna har någon annan framtid än som försäljare av samlarobjekt, men då kanske maffian skulle sluta kräva ännu hårdare övervakningslagar. Men, det tog bara en dag efter den här domen innan kraven på censur började dyka upp. 

Och utvecklingen går framåt på det området på alldeles för många fronter för att hålla reda på. FRA har visserligen inte kopplat in sina kablar än men vad än uppgörelsen från september sade så är den död nu och shoppen börjar öppnas för folk som inte bör ha tillgång till den typen av information. ACTA förhandlas och den handlar om upphovsrätt, vad än våra godtrogna riksdagsledamöter tror om saken. Förlängningen av upphovsrätten som ingen gynnas av försöks fulspelas genom parlamentet. Telekompaketet är snart redo för omröstning. Våra svenska parlamentariker gör vad de kan för att minska skadorna. Och vår minister står upp för våra rättigheter till ett fritt internet… snart… så fort Åsa Torstensson avgår från sin post och ansvariga statssekreterare och delegater avskedas. 

Ska jag se någonting positivt med det här med 3-strikes som man så gärna vill pressa igenom i Frankrike t.ex. så har jag en väldigt bra affärsidé för anonymiseringstjänsterna. Skaffa ett avtal med en internetleverantör så att varje gång internetleverantören skickar ut ett varningsbrev så medföljer ett litet reklambudskap också: Vill du bli anonym på nätet? Testa Virtual Mållgan nu! För att registrera dig gå in på www.virtualmallgan.nu och börja surfa anonymt på 5 minuter.

Är internet en mänsklig rättighet då? Hos infrastrukturministern så anses det klart att mänskliga rättigheter handlar om tak över huvudet och vatten för dagen. Inget så obskyrt som internet. Men, om man istället jämför med att du kan få hjälp av socialtjänsten för att kunna äga en tv, gissningsvis för att kunna ta del av nyheter, debatt, upplysningar och allmänt följa med i vad som händer i samhället. För varje dag som går så hamnar samhället allt mer på internet. För 10 år sedan var internet definitivt inte en mänsklig rättighet. Idag står vi på gränsen och om 10 år så kommer det inte vara någon tvekan alls. Jag hävdar fortfarande att en avstängning från internet för de yngre generationerna i stort sett motsvarar det gamla bibliska straffet att kastas ut ur sitt folk. Förhoppningsvis är det ändå få personer i dagens samhälle som ser det gamla testamentet som någon juridisk förebild.

 

För att sluta det här långa, virriga inlägget så vill jag bara säga att jag inte förstår hur det kan bli så mycket liv av en sån skitsak som upphovsrätten. Visst är det trevligt om kreatörer kan få betalt, men att någon ändå tror att det ligger på samma nivå som yttrandefrihet, brevhemlighet eller budbärarimmunitet är bara absurt.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

Var rädda! Var mycket rädda!

24 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Om man befinner sig i en nödsituation så gäller det att uppmana folk att inte vara rädda. Vi måste kunna fortsätta våra liv trots att bomberna faller. Ger vi efter för vår rädsla så vinner fienden.

Om man vill få folk att tro att de befinner sig i en nödsituation så gäller det att göra dom rädda. Att om och om igen i alla möjliga sammanhang pumpa ut devisen att allting är farligt. Det kan handla om att grannen slängt lite konstiga förpackningar eller att någon på gatan står och tittar lite för länge på, de numera allt mer frekvent använda, övervakningskamerorna. Bilderna ovan kommer från London-polisen. (via Boing Boing)

Övervakningskamerorna gör också sitt för att skrämma upp befolkningen. Det är klart att vi lever i ett farligt samhälle, tänker medborgaren, varför skulle vi annars behöva kameror överallt. Sånt får mig att tänka på en sak jag hörde i ett tv eller radio-program för länge sedan. Det var en man från Indonesien, tror jag, som sade att det är klart det finns spöken. Varför skulle ni i väst göra så mycket film om dom annars?

Vad kan då London-polisen ha för motivation att skrämma upp befolkningen, för det är precis den effekten det kommer få med ett samhälle där alla skvallrar på alla? Jag kan se två möjligheter. Det ena är att dom är precis så rädda själva att dom anser att det här är nödvändigt för att trygga deras egen och medborgarnas säkerhet. Det andra är att man bygger upp medborgarnas syfte för att åstadkomma nånting själv. Vad vet jag inte, men kontroll känns som rimligt.

Det första alternativet är oroande då det betyder att polismakten helt har tappat förmågan att bedöma hot och risker. Det andra alternativet är skrämmande eftersom det skulle betyda att konspirationsteoretikerna mer eller mindre har rätt, i att det finns en lite grupp människor där ute som inte vill oss väl. Svaret på frågan lär nog vara någonting mitt i mellan.

 

Det har talats mycket om bloggosfären som ett stort grupparbete. Nu var det helt plötsligt en tanke som slog mig. Den här processen mot ett mera stängt, mera skrämt samhälle är precis lika mycket ett grupparbete det. Det finns ingen som styr, ingen som kontrollerar. Faller en ur ledet så kommer två nya och skriker på censur. Politikerna vägrar ta ansvar för sina beslut. Allt är som ett enda stort lämmeltåg som med varje steg kommer närmare och närmare stupet.

Vad som krävs är att vi alla som ser att det här är fel väg att gå ställer oss och skriker: Det finns inga lämmeltåg! Det kanske kan vara ett sätt att bryta den kollektiva masspsykos som just nu råder.

 

En förutsättning för att politiker ska kunna frångå ett ansvar för sina beslut är att ingen tvingar dom att motivera hur dom har röstat. Det har blivit mycket svårare nu när varje medborgare är en potentiell journalist. Jag tänker här främst på de stackars människorna bakom riksdagssvar som förgäves försökt förmå våra folkvalda att stå för sin röst.

Jag försökte i ett av mina första inlägg berätta historien om en fiktiv folkvald person som skulle avtvingas en åsikt. Men, jag försökte beskriva ”Hasse” som en ganska sympatisk person som verkligen gått in i politiken med en vilja att förändra. Han hade bara tagits på sängen av integritetsdebatten och hamnat i en situation han inte kunde hantera.

Några sådana sympatiska drag finns inte hos socialdemokraten Carina Hägg. Hennes svar dryper så mycket av förakt att man blir rädd. Läs mer hos Svensk Myndighetskontroll eller på riksdagssvar. Att svara såsom hon gör får man inte göra som folkvald, aldrig, under några omständigheter!

Jag driver en blogg, som kanske inte är anonym men jag framhäver inte mig själv direkt, och ändå så försöker jag så gott jag kan svara hövligt och korrekt på alla kommentarer jag får. Jag representerar ingen utom mig själv. Hade jag varit representant för något (vilket jag är för skogochfisk på min andra blogg) så hade jag varit ännu mer noggrann med den saken.

Carina Hägg har här visat sig klart olämplig för sitt uppdrag som riksdagsledamot genom att på ett så föraktfullt sätt behandla politiskt intresserade och engagerade medborgare. Med ett sådant förkroppsligande av den politiska eliten och dess syn på vanligt folk så bör hon snarast avlägsnas från sin post. Allra senast vid nästa val.

Naturligtvis har Carina själv möjlighet att här i kommentarsfältet motivera sitt agerande och jag lovar att om hon är övertygande så ska jag genast erkänna att jag har fel och ta bort min sista uppmaning.

Taggar: , , , ,

Varför så kinesiskt helt plötsligt?

23 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Under förra veckan ägnade jag större delen av en natt åt att läsa mitt pris i boktävlingen, Little Brother av Cory Doctorow, från pärm till pärm. Jag började skriva på en bloggpost för några dagar sedan, men snabbt kom insikten att man inte borde läsa hela natten om man ska upp och jobba dagen efter att stoppa det hela. Det tog några dagar att jobba av sig slitenheten.

I alla fall, det jag hade tänkt skriva var att boken var mycket intressant och den hade också vissa likheter med den novell som jag vann den med, även om han drar hela övervakningsivern lite längre. Jag tänkte också skriva att jag inte tror att den utvecklingen han beskriver, med ett terrordåd som leder fram till en okontrollerad polisstat, skulle kunna hända här. Men, även fast jag inte trodde att det kunde hända så kände jag att jag inte kunde garantera att det inte hände. Man kan aldrig riktigt veta och det verkar finnas många krafter i samhället som drar åt det hållet. Både medvetet och omedvetet.

Vad som hänt sen jag gick omkring och funderade på det här är att helt plötsligt börjar man från flera håll dra fram Kina som ett mönsterexempel på hur ett samhälle ser ut. Först kom Henrik Alexandersson ut och varnade för Q6/17. FN förhandlingar som bekräftar alla FN-motståndares åsikt om att FN bara är en pratklubb för diktaturer. Att någon ens kan tro att det kan komma något fruktbart ur att komma tillrätta med problem som det följande:

”En politisk opponent till en regering publicerar artiklar som framställer regeringen i dåligt ljus. Regeringen, som har en lag mot all opposition, försöker identifiera källan till de negativa artiklarna men dessa har publicerats via en proxyserver. Regeringen kan inte spåra källan och författarens anonymitet skyddas.”

Inte att undra på att förhandlingarna sker i yppersta hemlighet. Det skulle vara mycket svårt att få något stöd för sånt här i ett demokratiskt land. Men man kanske skulle kunna använda den jäviga utredaren Jan Roséns taktik och hävda att lagstiftningen bara skulle behöva harmoniseras lite. Det blir ju jättekonstigt om Kina håller på och censurerar och filtrerar när inte vi gör det. Så skapas inte en rättvis marknad. Vi måste vara solidariska med Kineserna och censurera lite vi också.

 

En trend är inte en trend med bara ett exempel. Så, för att ytterligare visa på Kinas nya positiva ställning så tar jag Liza Marklunds senaste krönika i expressen. Här är det artisten Johan från det populära(?) bandet Stockholm Stoner som yttrar den briljanta repliken:

”Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.”

Att bara publicera något sådant i en svensk tidning är att verkligen be om att få kritik, och mycket riktigt så har en och annan uppmärksammat det hela. När det nu till och med skrivs på Newsmill om det hela och det är ganska klarlagt att de 80,000 nedladdningarna som nämns bara är ett fantasifoster i hjärnan på antingen bandet eller författaren, så kanske man kan tycka att Liza Marklund borde komma ut med en ursäkt och en rättelse. Men, från det jag hört om henne så antar jag att det bästa vi kan hoppas på är att hon går ut säger att vi inte ska ta det där med sanningar så bokstavligt och man borde mer se själva krönikan som om den vore baserad på en sann historia.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om bandet själva. Att tro att en exklusiv lansering enbart på Coop skulle vara positivt för någonting överhuvudtaget känns bara dumt. Att då gå ut och kräva att vi ska införa kinesiska metoder för att motverka en nedladdning som inte har skett och öka köpandet av en skiva som knappt finns att få tag på borde resultera att hela bandet, och Liza Marklund för den delen, förlorade sin licens som kreatörer och genast omplacerades till facket konsumenter som vi andra. 

Jag undrar bara vad bandets nästa förslag är när man nu insett att det inte är fildelarna som har stulit deras pengar utan de dåliga recensionerna och den dåliga tillgången som gör att folk inte köper? Ska staten gå in och stödköpa skivor som inte folk vill ha bara för att alla ska kunna leva på sin musik, oavsett om någon vill lyssna eller inte?

 

Men tillbaka till Little Brother nu. Det boken också visar är att det går att stå emot det här. Staten och kapitalet, den korporativistiska eliten, förväntar sig motståndare som har struktur. Ledning och organisation. Dom förväntar sig inte trassel, som veckans modeord verkar vara. Löst sammansatta nätverk, utan ledare. Jag kommer ihåg att jag satt på en föreläsning och lyssnade på när Alexander Bard pratade om nätverken för en 5-6 år sedan. Tror inte jag riktigt förstod det hela då när nätverk mest användes för att beskriva Al Quaeda. Idag ser jag det på ett lite annat sätt. Inte så konstigt när de finns överallt. Jag bygger vidare på vad någon skriver och det kanske finns någon där ute som får lite inspiration av det här.

En polisstat gör sig ganska bra i litteraturen, men betydligt sämre i verkligheten. Jag hoppas att det finns folk där ute som hjälper till att se till att den stannar där den hör hemma.

 

Slutligen vill jag bara visa lite om författaren Cory Doctorow. Så här beskrivs han:

och så här ser han ut i verkligheten:

Taggar: , , , , , ,

Ett annat liv

10 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 3 kommentarer

Mycket oväntat men mycket hedrande så seglade jag visst upp som vinnare av Leo Erlandssons boktävling. Extra roligt var det eftersom de två andra på pallen, Mary X Jensen och Anders Widén, båda är bloggare som jag respekterar och läser regelbundet. Jag, som nystartad bloggare utan några egentliga meriter av skrivande är glad bara över att nämnas i samma sällskap.

Hela min lilla novell ”Ett annat liv” finns att läsa här.

 

För den som är lite mer intresserad så tänkte jag berätta lite om novellen och mina tankar bakom. Hela idén är att jag projicerar fram mig själv, i min nuvarande livssituation som 25-årig singel utan några direkta planer på söndagarna, X antal år framåt i tiden, då allt bara har blivit lite mer … irriterande.

 

11.27. Kanske dags att gå upp. Söndag idag, inga planer. Slänger snabbt på mig lite kläder.  En besk ölsmak i munnen efter gårdagen. Måste dricka nånting. Borde finnas nått i kylen.

Det blinkar en röd lampa på dörren. Har den lyst länge? Tror jag har sett den tidigare. Inte orkat bry mig. Bäst att kolla i alla fall. Aj då, mjölkpaketet gick visst ut för två veckor sen.  En vecka till sen hade väl socialtjänsten knackat på dörren. Eller kollar dom bara barnfamiljer kanske, jag vet inte så noga. Kylskåpet ger ifrån sig ett litet tick av tacksamhet när jag tar ut mjölken för sista gången. Jag öppnar ett nytt paket och tar två klunkar direkt ur förpackningen. Kollar snabbt på kylskåpsdörren för att se om den ger några fler varningar. Ingenting. Tar två klunkar till och ställer tillbaks paketet. 

Datorn har blivit en del av hemmet. Fullt integrerad i alla hushållsapparater, med kylskåp som håller koll på varornas hållbarhet, näringsvärde och annat nyttigt. Men, samtidigt finns ingen kontroll över var all denna information tar vägen. Ryktena går att socialtjänsten använder sådan information för att hitta skadliga element i samhället. Om det faktiskt är så är osäkert, men bara ryktet gör att folk förändrar sina beteenden.

Slänger mig i soffan och plockar upp skärmen som ligger på bordet. Var har jag gjort av id-kortet nu då? Letar slött bland alla papprena som är spridda över bordsytan. Hittar det under en hög reklam. Sätter i det i läsaren och systemet startar. Praktiskt egentligen med allting samlat på ett kort men ett helvete när man inte hittar det. 

I ett hem där allt är digitaliserat så behövs någon form av kontrollanordning. Jag har tänkt mig den här skärmen ungefär som skärmdelen av en laptop. Med den kan du styra all annan utrustning i hemmet, och göra vardagliga ting som vi idag gör framför datorn. Skärmen i sig är inte speciell, du kan lika gärna styra allting genom TV skärmen på väggen, eller kylskåpet om du hellre vill det. Allt är sammankopplat. Den är bara mer praktisk om man t.ex. vill sköta allt liggandes i soffan.

En av de första förändringarna mot ett stängt nät var att införa obligatoriska id-kort och inloggning till internet. Allt för att göra folk personligt ansvariga för allt de kan tänkas göra. Det här kortet är universellt och används också som t.ex. bankkort och pass, och innehåller även uppgifter om dig, som biometrisk information och fingeravtryck.

Trycker igång TV:n med ena handen utan att egentligen tänka på saken och den stora skärmen på väggen lyser upp. Kan man hoppas på skidåkning. Nähä, statsnyheter. Det var ju så lagom intressant. Bra om jag vill veta vad staten tycker, inte så bra om man faktiskt vill veta vad som hänt. Nån ny varning från livsmedelsverket verkar det som. Undrar om det finns nånting som inte är farligt längre. Funderar på att stänga av TV:n. Tittar på den lilla skärmen i knät. Tittar på den stora skärmen på väggen. Tittar på den lilla skärmen. Trycker på några knappar. Tittar på den stora skärmen som nu speglar vad den lilla skärmen visar.

Det är inte Nordkorea. Det finns andra kanaler än de statliga, men i takt med att samhällsklimatet gått mot ett större direkt pressansvar och ett stort antal stämningar och rättsprocesser så har de flesta kanaler valt att undvika känsliga ämnen. TV utbudet domineras mer av lekprogram och såpor helt utan något politiskt innehåll. TV3 har fått stå modell för hur nyheter ska skötas.

Undantaget är SVT som gått mot en mycket större statlig styrning där nyheterna visserligen är utförliga, men bara i bästa fall kan kallas lite vinklade. En stor del av nyheterna har sina källor inom staten och mycket stor vikt läggs vid information från de olika myndigheterna. Mycket handlar om varningar och, även om det kanske inte är medvetet, så skapar det en mycket rädd befolkning som skriker efter mer skydd.

Kommer på att jag lovat läsa in mig lite på biobränslen. Klickar mig dit. En ruta fyller hela skärmen. Du har inte licens för att se innehållet på denna sida. Vill du köpa rättigheterna att läsa om: biobränslen, förnyelsebara energikällor, bränsle, energi? Skit, jag trodde det låg under naturvetenskap. Då hade i alla fall universitetet betalat. Har ingen större lust att lägga ut massa pengar på biobränsle nu bara för att läsa igenom det lite snabbt.  För att inte tala om licensen för hela energiområdet som jag inte skulle ha råd med vare sig jag ville det eller inte. Kollar med Mark istället, han borde ha rättigheterna. Ringer.

Patenten har exploderat till den nivå att det går att köpa rätten till undervisning och information om ett visst ämne. En stor del av universitetens budget går åt till att lösa dessa avgifter så att deras studenter kan få de uppgifter de behöver. Den fria informationen har kollapsat efter att det direkta ansvaret tvingat wikipedia och liknande sidor att stänga efter rader av stämningar. I övrigt förs en politik mycket skeptisk till allt som är gratis och där t.ex. creative commons inte erkänns som riktiga licenser. All information om vad du har rätt att se och vad du inte har rätt att se är kopplat till ditt id-kort.

-       Tja, vad gör du?

-       Ok, lust att komma över ett tag?

-       Jo du är trevlig och så men just nu behöver jag mest ditt id-kort.

-       Mmm, biobränslen.

-       Mmm, bra.

-       Jo

-       Ja, jag vet men jag har inte orkat lära mig.

-       Jo, jag har koll på ett ungefär. Man ska…

-       Du har rätt vi tar det sen.

-       Mmm

-       Mark, var inte så jävla paranoid, min lägenhet är inte buggad.

-       Ok, vi ses sen då.

-       Ciao

Men, efter den dystopiska inledningen så dyker en lite annan bild upp. Även om det inte sägs något rakt ut, inte så mycket för att någon skulle sitta direkt och lyssna utan kanske mer av rädsla för automatiska system som lyssnar efter ord, så framgår det att det finns sätt att komma runt hela systemet med id-kort. Inte bara det. Även jag, med ganska liten bekantskapskrets känner någon som skulle kunna göra det. Jag hade till och med kunnat göra det själv kanske om jag inte var så lat.

Alltid lika försiktig, men den här gången hade han faktiskt en poäng. Vissa ord bör man inte yppa på telefon. Borde sätta på lite musik egentligen. Om inte annat, för att irritera den som skulle försöka lyssna. Plockar fram biblioteket. Vad ska man ta för något. Kanske lite 90-tal med nån gammal Kent-skiva. Nä, det får bli Isadora Overdrive så det blir lite mer fart i alla fall. Ok, varför gick inte det då? Nej men vad fan, måste jag förnya licensen igen. Ska det vara så nödvändigt att bara pumpa ut nytt material hela tiden. Kan ni inte bara lägga av så jag kan köpa hela katalogen en gång för alla. Får bli nånting ur 80-talssamlingen jag fick tag på billigt. Raj Montana Band fyller rummet.

Vad alla redan borde veta är att man inte kan ta betalt för enstaka exemplar av musik. Men, om man hela tiden vet vem du är genom ditt id-kort så kan man istället låta musikfilerna sväva fritt och istället sälja licenser för att få lyssna. T.ex. någon form av prenumerationslösning där varje ny skiva kräver nya pengar, eller som snåljåparna här som kräver nya pengar för hela skivlistan varje gång dom släpper nått nytt.

Funderar på om jag ska orka leta fram lite nyheter. Måste vara försiktig nu när jag använder mitt eget id. Sist jag råkade gå in på fel sida blev jag avstängd från nätet i en vecka. Får försöka undvika det ett tag. Kanske ser misstänkt ut om man ”råkar” hamna fel lite för ofta. Inte så bra om jag hamnar på nån lista nånstans. En veckas uteslutning från samhället är hanterbar men man vill ju inte direkt göra det permanent.

Sociogram har blivit statens nya modeord. Hela tiden bygger dom upp bilder av sina medborgare. Det kan handla om allt från vilka internetsidor du besöker, vad du handlar, vad du pratar om på telefonen eller om mjölken ofta går över tiden i ditt kylskåp. Slentrianmässigt bestraffas brott med kortare avstängning från nätet. Det kan t.ex. handla om att du har besökt fel nyhetskälla. Grövre brott som t.ex. att ha varit uppkopplad utan ett giltigt id-kort kan leda till en permanent avstängning. I det moderna nätsamhället så ligger inte ett sådant straff allt för långt ifrån det gamla bibliska utstötning från ditt folk.

Ett pling från dörren. Vänlistan visas på skärmen och Marks glada ansikte plockas snabbt fram. Med den frisyren lär inte igenkänningsprogrammet fått jobba så hårt den här gången.  Uppenbarligen verkar datorn tycka att det är okej att släppa in honom. Inte så konstigt. Det är antagligen jag som har ställt in det så en gång i tiden.  Jag signalerar åt dörren att öppna sig.

Återigen, ditt hem är uppkopplat. Ringklockan är kopplad till listan över dina vänner. Hade han räknats som en familjemedlem hade dörren öppnats automatiskt.

Till sist så ska jag nämna att det finns en anledning till att jag inte sagt exakt när den här lilla historien utspelar sig. Med all inlåsning av information så har utvecklingen stagnerat. Det är egentligen inget särskilt avancerat samhälle jag beskriver, men det kan ändå ligga ganska många år framåt i tiden. Men, jag ska göra vad jag kan för att inte den här novellen ska tas som en instruktionsbok.

 

Slutligen vill jag också ge ett litet tack till Mark som ställde upp i en liten biroll i berättelsen. Han är en högst verklig person och har enligt ryktesvägen senast setts springa runt med en stor kamera på någon beryktad rättegången neråt Stockholmstrakten för några veckor sedan.

Taggar: , , , , ,

En känga åt censuren

3 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Via Henrik Alexandersson och Dick Erixon blir jag varse Pär Ströms rapport Storebror tar fram munkavlen, En grundläggande genomgång av internetcensur. Hur det fungerar och var det förekommer. (Även i SvD)

Mycket intressant läsning. (Jag har inte hunnit titta på den medföljande youtube videon) Inte helt oväntat så är jag en stor motståndare till alla typer av censur. I grunden tycker jag att internetcensur lider av precis samma problem som de flesta andra repressiva lagar vi infört eller föreslagit på sista tiden, i det att de inte fungerar för just den grupp som den försöker att nå. Som även nämns i artikeln så finns det många sätt att komma runt censuren för den som verkligen är intresserad av att göra det. Däremot kommer den kunna bli ett irritationsmoment för oss övriga när den slår fel.

Tyvärr verkar det som att våra makthavare har någon global vilja att göra den till mer än ett irritationsmoment och det leder in till andra problem. Det finns en likhet här med FRA-lagen. Då passerade man en spärr och medgav att staten kunde bedriva massavlyssning utan misstanke om brott. När den spärren väl var passerad så är det svårt att hitta var nästa tydliga barriär är. Kan man bygga sociogram för att hitta terrorister och vapensmugglare borde man väl kunna göra det för att hitta politiska extremister eller varför inte fildelare också. Det handlar bara om en gradskillnad. Varför ens behöva en brottsrubricering. Det är väl lika bra att spana på allt hela tiden.

Samma sak kan man säga om censur. Har man väl tagit steget och infört censur så finns det ingen ny blockad att ta till. Av förståeliga skäl så inför man det med hänvisning till illegala sidor. Sen kanske för uppmaning till illegala handlingar, eller bara uppmaningar till skadliga handlingar. Med tanke på målsägarsidans beskrivning av Piratbyrån i gårdagens spectrial så ligger dom högt på listan. Sen slutar det med omoraliska sidor vilket i princip kan vara vad som helst som någon liten intressegrupp kan få för sig är skadlig för mig.

 

Jag förstår om våra riksdagsmän vill driva igenom censur av omsorg för medborgarna, men med bestämda ord betackar jag mig för den omsorgen. Jag förbehåller mig rätten att bilda min egen uppfattning i samtliga frågor. Jag förutsätter att mina infrastrukturleverantörer även i fortsättningen fortsätter att leverera el, telefonförbindelse och internetuppkoppling utan något intresse för vad jag använder det till. Att göra någonting annat är att försöka föra det här samhället åt hel fel håll.

Taggar: , , , ,

Inte helt oväntad bloggstorm

2 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 2 kommentarer

Veckans minst oväntade bloggstorm kom efter DNs granskning av FRA-debatten och den efterföljande ledaren. Jag var själv inte inblandad i den debatten så jag kan inte ta åt mig själv på något sätt. Däremot kan jag mycket väl förstå att personer som var med, som offrade sin tid och sina egna pengar, känner sig förolämpade när det påstås att de antingen var medvetet styrda av några okända finansiärer med dold agenda eller i bästa fall var nyttiga idioter.

Jag väcktes till insikt om det ankommande övervakningssamhället under förra hösten, även om jag lite slentrianmässigt varit emot FRA-lagen tidigare. Det var vissa personer som stod bakom den förändringen. Inflytelserika bloggare som visste mycket mer än mig om de här frågorna. Har det någon betydelse vilket syfte de här personerna har? Om någon hade betalat dom för att bistå med de här upplysningarna, att skola allmänheten, så hade det väl varit jättebra. Nu tror jag inte att så varit fallet och jag tror inte heller att DNs granskning ger en speciellt korrekt bild av hur det egentligen gick till.

Sen kan man också undra vad DN har för syfte med det hela. Det är helt förståeligt att DN granskar debatten runt FRA-lagens införande. Men, sen granskningen publicerades igår så har över 100 bloggar kommenterat artikeln. Jag har inte gjort någon vetenskaplig granskning men jag skulle uppskatta att minst 95% är negativa och anser att artikeln helt har missat målet. Gör DN då såsom många tidningar gör nuförtiden och lägger till en ny artikel om häftiga reaktioner från allmänheten eller något liknande? Nej, man tar den ursprungliga artikeln som en sanning och lyfter upp det hela på ledarplats.

Det är nästan så jag undrar om inte DN har som syfte att försöka väcka liv i FRA debatten som inte varit så livlig på sistonde. Nu har man med hjälp av en enda artikel lyckats få samtliga medlemmar av förra sommarens bloggstorm att skriva om FRA. De gamla argumenten har plockats fram igen. Listor på problem med lagen har postats. Personer och grupper som är emot har listats. Jag måste säga att DN har lyckats med sitt syfte att lyfta fram debatten igen. Nu återstår bara att se hur DN själva kan komma ur det här.

Taggar: , , , , , ,

Jaha, IPRED också

25 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Då blir det IPRED också. Jag förstår inte hur Sveriges riksdag kan var med och driva igenom en så idiotisk lag. Om jag ska spå i framtiden så ser jag två möjliga utvecklingar för den här lagen. Antingen kommer det bli en katastrof, där oskyldiga personer får kravbrev och stämningar hit och dit. Eller också så kommer lagen bli helt tandlös om domstolarna väljer att hålla beviskravet högt (vilket man kan hoppas). Oavsett vilket så tror jag att vi kommer gå till val nästa år med två block som lovar att avskaffa den här lagen. Om dom verkligen gör det är en annan fråga. Är det någonting vi har lärt oss den här mandatperioden så är det att inte lita blint på vallöften.

Jag skrev för några veckor sedan en guide till hur man åsiktsregistrerar med hjälp av IPRED-lagen. Samma metod kan naturligtvis användas för ren utpressning. Ingenting har kommit fram i dagens riksdagsdebatt (så vitt jag hört) som tyder på att man ens erkänner att de här problemen finns. Istället verkar man ha en väldigt hög syn på upphovsrättsinnehavares moral och domstolars förmåga att bedöma tekniska bevis. Samtidigt har man en väldigt låg syn på vanliga människor som behöver övervakas ständigt.

Den här lagen följer samma väg som andra inskränkningar i integriteten på sista tiden, i det att den som syftet med lagen är att sätta dit ganska enkelt kan undkomma den genom t.ex. anonymiseringstjänster. Däremot kommer den bli ett stort irritationsmoment för de vanliga medborgarna. För att inte tala om att den kommer att förstärka bilden av mediaindustrin som en maffiaverksamhet.

Argumenten i debatten har varit ganska naiva från flera håll. Att hävda att ingen ny kultur skulle skapas om det inte fanns någon upphovsrätt är så oerhört korkat. Som om människans drift att skapa som funnits åtminstone under de senaste 30000 åren skulle ha något att göra med om man kan ta betalt för det eller inte. Naturligtvis är det så att en upphovsrätt i viss utsträckning främjar kulturen men sambandet är inte mer upphovsrätt – mer kultur. Tvärtom, går det för långt så begränsas våra möjligheter istället och mindre kultur skapas.

Frågan är nu vad som kommer sen. I takt med att man märker att IPRED-lagen inte får stopp på fildelningen så kan man räkna med att det kommer krav på ännu fler repressiva lagar för att byta ut våra mänskliga rättigheter mot rättighetsinnehavares immateriella rättigheter. Sen, kan man fråga sig vilken nästa grupp är som ska få begära ut adressuppgifter via domstol. Om polisen har problem med att utreda internetbedrägerier och spammare kanske det kan skötas via privata initiativ. Slutligen är det väl bara en tidsfråga innan det kommer konkreta förslag på hur man de-anonymiserar internet.  

Allt detta för att en bransch inte kan presentera varor som folk är beredda att betala för. Hur mycket dom än skulle vilja så går det inte att backa tillbaka till 90-talet. Idag vill folk ha tillgång till allt. Dom vill ha tillgång till det nu direkt och dom vill kunna använda det som dom betalar för. Om dom inte får det från bolagen så söker dom sig till andra vägar. Det går inte att undvika. Som tur var så finns det många olika sätt att tjäna pengar också i den nya världen, som jag skrivit om flera gånger.

Men, nu är beslutet fattat. Jag tycker synd regeringen som måste kunna förklara det här beslutet senare i valrörelsen.

 

Mer om IPRED i:

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Newsmill

Björn Wadström, Lage Rahm, Jinge, Svensk Myndighetskontroll, Erik Hultin, Calandrella, Henrik Alexandersson, Rolf Eriksson, Anders Mildner, Anna Troberg, Christian Engström, Jakob Heidbrink, Rick Falkvinge och många andra.

Taggar: , , , , ,

« Äldre inlägg