östersjön

Nu visas inlägg taggade med östersjön.

Ständigt denna skarpsill

3 Maj, 2009 i Miljö | 16 kommentarer

Gång på gång på gång så hör man forskare skylla beståndsnedgångar på skarpsillen som har fått stå som någon universell syndabock för alla problemen i haven. I DN idag så berättar Lars Ljunggren om nya lyckade projekt för att få gäddor att lyckas med reproduktionen i Kalmar Sund. Artikeln i sig är bra ända fram tills åsikterna börjar komma fram mot slutet:

Enligt Lars Ljunggren hänger gäddans tillbakagång samman med att torsken minskat så kraftigt. När torsken försvann från Östersjön fick skarpsillen fritt spelrum. I ytterskärgården konkurrerar skarpsillen med gädd- och abborrynglen om födan. I takt med gäddans tillbakagång i havet blir ynglen från den sötvattenslekande fisken allt viktigare.

– Vi håller bestånden av gädda och abborre under armarna tills vi kommit till rätta med de storskaliga problemen i Östersjön. Det är relativt enkla och billiga ingrepp som skulle kunna genomföras på många ställen, säger Lars Ljunggren.

Problemet med att skylla på skarpsillen är att det inte finns några som helst belägg överhuvudtaget att de skulle ha någonting att göra med nedgången för Gäddan. 

Vad är det då vi vet om gäddan? Problemen började under 70-talet runt Gotland och Åland. Under 90-talet har sedan problemen dykt upp i Kalmar Sund och de rör sig succesivt från ytterskärgården längre och längre in mot land, och norrut längs Östersjökusten. Tidigare i år gällde larmen Roslagen. Symptomen är att trots att det finns gott om rom så dör ynglen strax efter att de gjort sig av med gulesäcken och börjat äta själv, till synes av svält.

Vad är det vi vet om skarpsillen? Sen torsken gick ned kraftigt under tidigt 90-tal så har skrpsillen ökat explosionsartat, enligt forskarna. Till antalet kanske det är sant, men samtidigt har medelvikten för skarpsill minskat så att den totala förändringen i biomassa har inte varit lika omfattande. 

Vad vet vi om födan i skärgården, djurplankton alltså? I korta ord, ingenting. Mig veterligen finns inga tidsserier alls för hur mängden djurplankton har förändrats längs den svenska östersjökusten. Man ska komma ihåg här att en art som verkligen gått framåt är spiggen. Den som har sett en storspigg i aktion borde tycka det ganska konstigt att den skulle vara bättre på att hitta föda än en lite gädda. 

Så vad är slutsatsen av det hela? Skarpsillens utveckling verkar inte visa någon korrelation med utvecklingen för gäddan. Att skylla på att det är matbrist som är problemet är minst sagt tveksamt. 

Sen finns det också en grundläggande fråga här. Kan verkligen ett stim av skarpsill simma in från djuphavet nästan in på land där gäddynglen finns och där äta upp all mat. Jag tycker ändå att det borde vara en exponentiell nedgång i mängden mat så att det blir ofördelaktigt för stimmet att vara där inne, långt innan maten tar slut för gäddynglen. 

Att såna här gissningar återges helt okritiskt i en av våra största dagstidningar är ett stort problem. Upprepas någonting tillräckligt många gånger så blir det en sanning. I det här fallet trots att bevisen antingen är mycket svaga eller rent obefintliga.

 

Läs mer om gäddan här och här.

Taggar: , , , ,

Vem ifrågasätter fiskforskarna?

28 April, 2009 i Miljö | 2 kommentarer

Så har då nyheten om att torsken har börjat återhämta sig på vissa platser börjat leta sig upp i dagspressen. Expressen har idag en lång artikel där de frågar sig vad som hände egentligen och om det är ok att äta torsk nu. (Även på DN nu, och Isabella Lövin på Newsmill) Igår lyssnade jag på Studio Ett där Isabella Lövin skulle försöka förklara för en fiskare varför det nu inte är så dåligt som tidigare och varför hon hade fel tidigare. Isabella Lövin har gjort mycket bra för miljön i haven och för synen på fisk i stort, men hon är inte felfri. Det hon framför allt lider av är att hon litar allt för blint på det hon får höra av forskarna. I det här fallet har de blivit tagna helt på sängen. Det fanns ingenting i deras modeller som kan förklara den här uppgången. Till TT säger Sture Hansson, den ledande forskaren på området att:

Det som hänt är att vi har haft en naturlig ökning i kombination med återhållsamma fångstkvoter. Vi har tagit ut en mindre del än tillväxten till skillnad från tidigare då vi beskattade beståndet för hårt.

Detta följs märkvärdigt nog inte av några ganska uppenbara besvärande frågor. Som t.ex. varför fångstkvoterna nu skulle anses vara återhållsamma när de tidigare ansågs vara på tok för höga och ett totalt stopp var det enda som skulle kunna rädda arten. Den andra frågan är vad den här naturliga ökningen kommer sig av och varför man inte kunde se den redan för två år sedan när det nu talas om att det är årskullarna från 2005 och framåt som är stora.

Jag skrev för några veckor sedan ett inlägg där jag förklarade varför torsken nu kommer tillbaka och varför det här bara är en tillfällig uppgång. Jag tänker inte upprepa vad jag skrev där, men jag vill säga var att det jag presenterade var en bakomliggande teori till den här uppgången, en orsak till varför den kommer just nu och en förutsägelse för framtiden.

Vad Sture Hansson säger är att bestånden av torsk nu ökar därför att det finns mer torsk, fast med lite andra ord. Eller för att förtydliga, han har ingen som helst aning om varför torsken ökar. Varför han kan komma undan med det är helt oförklarligt. Men, resultatet kunde vi höra i Studio Ett där Isabella Lövin skulle försöka förklara den linjen att torsken har kommit tillbaka utan någon direkt synbar orsak. Naturligtvis är det inte en lätt linje att försvara så det var fiskaren som kom ur det hela med störst trovärdighet.

Noterbart i sammanhanget är att modeordet inom fiskforskningen under senare år har varit trofisk kaskad. Östersjön har fastnat i ett skarpsillsdominerat tillstånd som gör att torsken hålls på en låg nivå. För att testa det har man för dyra pengar dragit igång det så kallade skarpsillsuppdraget med målet att fiska ut skarpsillen inom vissa begränsade områden. Som jag ser det så är det ett väldigt sofistikerat sätt att slänga pengar i sjön, bokstavligt talat. Det finns inte en chans i världen att man ska kunna få ut några som helst resultat av det här, oavsett om den bakomliggande teorin är korrekt, vilket är mycket mycket tveksamt.

Det här nämns det inte ett ord om nu när torsken istället har ökat så jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det här skarpsillsuppdraget lite tyst avvecklas.

Läs mer om tilståndet i Östersjön på www.skogochfisk.se.

Taggar: , , , , , ,

Varför torsken kommer tillbaka och varför det snart går utför igen

26 Mars, 2009 i Miljö | 2 kommentarer

Nu börjar torsken komma tillbaka igen rapporterar SVT, och Blekinge Läns tidning hänger på. Vad däremot inte framgår så klart är varför torsken kommer tillbaka igen. Sture Hansson, från Stockholms Universitet, pratar om de starka årskullarna 2005-2007 utan att egentligen komma med någon förklaring varför de har blivit så starka.

I själva verket är det så att, visst är årsklasserna stora, men inte direkt anmärkningsvärt. Följande figur visar ungtorsken i det östra och det västra beståndet.

Östra beståndet

Östra beståndet

Västra beståndet

Västra beståndet

Med lite god vilja så kan man se en uppgång i det östra beståndet efter 2005 medans någon sådan inte finns att finna i det västra. Bara för att förtydliga så är det västra beståndet väster om Bornholm medans det östra då är öster om Bornholm.

För den som inte känner till det så är jag med och driver Skogochfisk som försöker sprida information om hur förändringar i skogen kan ha stora effekter ute i haven. Men, hur kan då en organisation som säger att stora delar av de problem vi ser i haven idag beror på de förändringar som skogsbruket gått igenom, framför allt flottningsavvecklingen, förklara den här ökningen av torsken. Mycket enkelt ska det visa sig.

Vi har ingen möjlighet att göra några fältstudier, därför får vi lita på att naturen gör det åt oss. Det skedde den 8-9 Januari 2005. Då drog stormen Gudrun upp genom Sydsverige och vräkte omkull miljontals träd. Ur den enorma mängd död ved som bildades så kunde stora mängder organiska ämnen läcka ut. Ämnen som är positiva för livet i vattnen och som har varit en bristvara under de senaste åren. Om våra teorier skulle vara någonting alls att komma med så måste man kunna se en effekt av det här.

Det började direkt. Det följande är ett citat från en hallandsfiskare:

Stormen Gudrun har rört om i havet. Idag får man fisk i områden som man inte har fått fisk i på länge.

Men, de stora effekterna kommer först med nästa generation, eftersom vi tror att dessa hormoner främst har en effekt under fiskens tidigare stadium, och i tillväxten.

Det är dessa effekter vi nu kan se på torsken i havet. De har en bättre överlevnad, och mår i allmänhet bättre på grund av de här utflödena som skett. Man kan också notera skillnaden mellan det västra och det östra beståndet. De områden som drabbades allra värst av stormen Gudrun är avrinningsområdena till Helge å, Mörrumsån, Bräkneån, Ronnebyån och Lyckebyån som samtliga mynnar i det östra torskbeståndet.

För att visa att det här verkligen inte är någon tillfällighet så ska jag jämföra med rödingen i Vättern. Där hade man sett en nedgång under flera år, men nu har siffrorna vänt uppåt. Från fiskeriverket hävdas det att det beror att man har fredat vissa områden sedan 2005, men det är högst tveksamt. Fisket hade minskat kraftigt redan innan 2005 utan att några förändringar skett. Följande är ett citat från en mångårig rödingfiskare i Vättern:

Att antalet rödingar har ökat är helt klart, men det kan inte enbart bero på fiskestoppet. – Det kan inte påverka på det sättet, så snabbt och så mycket

Det kan också nämnas att det verkar som om beståndet av signalkräftor också har ökat i de berörda områdena. Det är annars en art som har minskat kraftigt.

Jag har berört den första punkten i min titel, varför torsken kommer tillbaka. Tyvärr måste jag också komma till den andra delen för det är så att Sture Hansson har rätt när han säger att larmen om utfiskning inte var överdrivna och att fortsatt torskfiske måste ske med samma försiktighet. För stormen Gudrun var ändå bara en tillfällig händelse och det utflöde som skedde var ändligt.

Men, för att jag inte ska låta alldeles för pessimistisk så ska jag säga att om det är så att vi har rätt i våra teorier om skogen, då finns det väldigt mycket som går att göra för att säkerställa våra fiskbestånd. Vi kan ge konkreta förslag. Tyvärr är det andra som har makten över vad som betraktas som sanningen om fiskbestånden. Personer som blir tagna på sängen varje gång en förändring sker och som har väldigt svårt att bygga någon form av modeller för att beskriva skeendena.

Jag hade tänkt att skriva något mer detaljerat om just stormen Gudrun i min andra blogg till helgen. Det kanske får bli en omarbetad, mer detaljerad, version av den här texten.

Taggar: , , , ,

Miljöskepticism

22 Februari, 2009 i Miljö | 2 kommentarer

I DN idag skriver Robert Nilsson en debattartikel om den svenska miljöextremismen. Jag tänkte inte ta ställning till de enstaka exempel som han tar upp. Personligen är jag t.ex. ganska ointresserad av växthuseffekten. Men, det finns några mer allmänna principer i debattartikeln som är värda att diskutera.

En av dessa är de folkvaldas okunskap i sakfrågor. Det finns åtgärder som för en relativ billig penning är en bra åtgärd för miljön samtidigt som det finns åtgärder som är dyra och som har en väldigt liten påverkan på miljön. Har man inte grundkunskaperna så är det inte lätt att bedöma vad som är vad. I värsta fall kan åtgärder få helt motsatt effekt när man försöker lösa ett miljöproblem genom att skapa ett annat. Exempelvis genom att hugga ner regnskog för att odla biodrivmedel.

Men, att skylla alla problem på okunniga politiker är inte rätt det heller. Jag som är intresserad av problemen i Östersjön har sett en annan sida av det också. Där är det forskarna som är oeniga och inte har några bra förklaringar till vad problemen egentligen är. Politikerna skriker att: vi har pengar, säg bara åt oss vad vi ska göra med dom. Men, forskarna har inga bra svar. Några säger si och andra säger så och allt slutar med att man plöjer ner stora pengar i helt hopplösa idéer som skarpsillsprojektet.

Jag har egentligen inga bättre råd att ge än gammal hederlig klassisk skepticism. Att bilda sig en egen uppfattning och inte enbart lita på vad andra säger.

Taggar: , ,

Missriktad satsning för fisket

22 Januari, 2009 i Miljö | 0 kommentarer

Rapport rapporterar att polisen, kustbevakningen och länsstyrelsen ska ta till hårdare tag för att skydda fredade fiskezoner i Stockholms skärgård.   Främst är det abborre och gädda som ska skyddas. Nu kan det här låta som en jättebra åtgärd och jag är också i allmänhet positiv till alla åtgärder för att skydda fisken.

Det finns bara ett problem och det är att det inte är fisket som är orsaken till att abborren och gädda har problem. För att gå tillbaka till problemets ursprung så började det under 70-talet när båda fiskarna försvann från haven runt Gotland, Åland och i de yttre delarna av Stockholms skärgård. Under 90-talet spred sig problemen längre in i innerskärgården och till Kalmar sund.

Symptomen är lika överallt. Fisken leker normalt och det blir mycket rom som också kläcks. Men, någon gång under ynglens första tid så dör de av okänd orsak.  De vanligaste teorierna handlar om att ynglen dör av svält, men det finns en hel del problem med de teorierna. Framför allt för att man inte på ett bra sätt kan förklara varför abborr- och gäddynglen dör av svält medans t.ex. spiggen överlever.

För att ytterligare understryka att det inte är fisket (och definitivt inte sportfisket) som ligger bakom så är det inte bara abborren och gäddan som har problem utan även de lite mindre populära fiskarna mört, björkna och löja som inte direkt fiskas i så stor utsträckning. I själva verket verkar det som om sötvattensfiskar får svårare och svårare att överleva ute i havet.

Jag hade inte varit en äkta medlem av skogochfisk om jag inte hade haft en alternativ förklaring att komma med. Om man ser att problemen uppstår ute i ytterskärgården och sedan rör sig inåt så tyder det på två saker. Antingen är det nått utifrån det öppna havet som ökat, eller nått landbaserat som minskat. Forskarna på området har fokuserat på den första punkten och har som förklaringsmodell bl.a. framkastat att det är det enorma skarpsillsbeståndet som sätter sina spår genom att äta upp maten. Tyvärr så håller inte den teorin om man börjar titta på tidsperspektiv.

Vi har istället valt att fokusera på den andra punkten. Det som har minskat i havet är landbaserade organiska ämnen.  Denna förändring har skett i.o.m. ett förändrat skogsbruk och en reglering av vattendragen. Det område som allra först då drabbas är områdena allra längst ifrån några större utflöden, dvs. haven runt Gotland, vilket i det här fallet stämmer med syndromen.

I vilket fall som helst så nöjer jag mig med den här förklaringen idag. Jag lär nog komma in på det här ämnet fler gånger.

Taggar: , , , ,