öppenhet

Nu visas inlägg taggade med öppenhet.

Jag har ett tag sett fram emot centerpartiets stämma. Äntligen skulle man få se om det högljudda FRA-motstånd som hörts från delar av medlemmarna bara var ett litet fåtal missnöjda medlemmar eller om stora delar av partiet hade betänkligheter med lagen. Nu när stämman är över så är det dags att sammanfatta resultatet. Jag ska villigt erkänna att jag inte har följt samtalet på själva stämman utan bara på diverse bloggar.

Reaktionerna på stämmans åsikt om FRA så här efteråt går från några avhopp, några som är besvikna men väljer att bli kvar, några är nöjda och några är misstänkt tysta i frågan.

Vad centern visade på stämman var ungefär vad man kunde förvänta sig. Man har visat att det finns många anledningar att rösta på centern. Om man t.ex. skulle vara marknadsliberal och vilja avskaffa LAS så känns centern som ett bra val. Samma om man värnar om småföretagen. Det är lite tveksamt om centern verkligen är ett bra val om man är miljöintresserad och nödvändigtvis vill rösta borgerligt. Men, framför allt så har man visat att om man är intresserad av integritetsfrågor och medborgerliga fri- och rättigheter så har man ingenting att hämta i centerpartiet.

En naturlig invändning är då att centern faktiskt antog ett nytt öppenhetsprogram. Det enda problemet är att det politiska klimatet är sådant att till nästa riksdagsval så kommer alla partier ha ett öppenhetsprogram av lite olika former där man med mer eller mindre generella ord kommer säga sig skydda medborgarnas integritet. Centerpartiet kommer inte på något sätt vara unikt och knappast heller den som går längst.

Ett sådant här program hade stuckit ut mer under förra valrörelsen och hade centern redan då börjat tala om individens frihet och minskad övervakning så hade man kunnat vinna en hel del liberala röster. Problemet är att det är precis vad man gjorde. Genom sitt beteende efter valet har centern däremot devalverat betydelsen av alla former av manifest om öppenhet och integritet från något av de etablerade partierna. Folk litar helt enkelt inte på att man faktiskt bryr sig om de vackra orden när man väl ska börja förhandla.

Det finns bara en sak att göra om man vill ha ett förtroende i integritetsfrågor. Man måste ta rätt ställning i just de specifika frågor som för tillfället är uppe på agendan och dessutom visa det i faktiska beslut. Med ett piratparti, ett gäng ungdomsförbund och många andra tänkare och tyckare både inom och utom partierna som integritetspolitiska samveten så kan man inte komma undan med att vara för FRA, IPRED och datalagring och ändå försöka framstå som ett frihetligt alternativ. Den bluffen är synad för länge sedan. De som är intresserade av frågan kommer välja något annat parti och de som inte är intresserade bryr sig helt enkelt inte.

Men, jag ser ändå en viss ljusning. Jag tror inte att varken Staffan Danielsson eller Johan Linander tycker om att behöva stå och försvara FRA. Jag tror inte att det är dom som är problemet. Dom har bara hamnat lite fel pga sin vilja att vara pragmatiska och kompromissa i en fråga där någon borde ha sagt stopp långt innan den hamnade på riksdagens bord. Jag är säker på att centerpartiet arbetade för att göra FRA bättre. Jag tycker det är synd att dom inte lyckades få bort den från bordet helt, men jag vet inte hur dessa förhandlingar såg ut. Det stora problemet är dom som förhandlade från andra sidan. Dom som tycker att brevhemligheten är något som är onödigt och att den enda anledningen till att FRA inte går igenom våra vykort är att det är lite för tidskrävande. Dom som tycker att anonymitet är ett problem och att mobiler skulle fungera bra som spårsändare.

Jag ser en ljusning därför att jag tror att det är ett måste för varje parti att skaffa sig ett öppenhetsmanifest nu. Det och en nätpolitik som faktiskt stämmer överens med medborgarnas intressen (och inte med konsumenternas bästa som vissa vill ha det till). Centerpartiet hade kunnat bli en föregångare här med en kovändning om FRA och IPRED. Istället valde man att lägga sig på den minimala nivån och fortsätta samma väg som man har kört. Det är inget som kommer göra att centerpartiet sticker ut när valet kommer nästa år.

Taggar: , , , , ,

Idag kom då de samlade bloggande storebrorsfientliga socialdemokraternas motion till den egna partikongressen. Det är dags för ett stopp mot detta krig mot individerna som staten har bedrivit, egentligen oavsett partifärg. Om socialdemokraterna skulle rösta för det här så är det ett stort steg framåt. Det kanske inte är slutet, inte ens början på slutet men det är i alla fall slutet på början. Nu vänder vi skutan.

Det viktiga som den här motionen tar upp är, förutom stoppet för integritetskränkande lagar, vikten av att staten ska vara transparent och förståelig av medborgarna. Jag har tidigare varit in på liknande saker på EU-nivå i mitt försök till brev till Margot Wallström. Här är Sverige ett föregångsland med vår offentlighetsprincip. Den måste vi vara beredda att kämpa för.

För några kvällar sedan låg jag och sträckläste Anders R. Olssons Att stänga det öppna samhället. Det var en skrämmande läsning. Med all önskvärd tydlighet visade den hur offentlighetsprincipen håller på att monteras ned och ingen protesterar. Den nya tiden är här. Möjligheten finns att mycket enkelt göra offentliga uppgifter tillgängliga för medborgare genom öppna sökbara databaser. Varför vill ingen ta vara på möjligheterna?

Någonstans har det blivit fel. Staten har blivit en garant för att skydda oss från varandra. Offentlighetsprincipen monteras ned för att inte medborgare med skumma intressen ska utnyttja uppgifterna. FRA-lagen införs för att skydda medborgare mot skumma utlänningar genom att avlyssna alla. Varför hör man så sällan någon problematisera att staten ska ha tillgång till alla de här uppgifterna. 

Jag bryr mig inte om det går att få ut offentliga uppgifter om mig från diverse myndigheter. Jag är mycket mer orolig om en statlig organisation skulle få för sig att granska mig. Med tillgång till alla mina konversationer, vad jag är intresserad av och allt annat som behövs för att totalt kartlägga mitt liv, och utan någon som helst substans av saker som staten ska bry sig om. Såna här system missbrukas. Alltid.

Därför applåderar jag de socialdemokrater som skrivit ihop den här motionen. Jag hoppas att initiativet sprider sig till andra partier. Om inte annat så börjar de kanske inse att det här kommer att bli en valfråga nästa år. Till och med Fredrik Reinfeldt borde väl snart förstå att väljarnas minne kanske inte är så kort ändå. Han kommer nog få hålla på och tiga om FRA-lagen under åtminstonde de närmsta två valen.

 

De tappra sossebloggarna är:

Anders Widén, som jag för övrigt följt ett tag i hans imponerande försök att få sina partikamrater att förstå.

Johan Westerholm

Erik Laakso

Ann-Catrin Brockman

Thomas Hartman

Kristian Krassman

Ulrika Sandberg

Taggar: , , , , , ,

Hej Margot!

Jag har alltid varit en EU-vän. Inte för att EU alltid fungerat på ett särskilt bra sätt utan för att jag trodde på idén om ett enat Europa. På samma sätt så röstade jag ja till euron för att jag trodde att en gemensam valuta var någonting som i framtiden var oundvikligt. Det kanske inte skulle vara så bra i början men i längden var det ändå det bästa alternativet.

Idag har jag börjat tvivla. Ju mer jag hör från personer som har en aning om hur det verkligen fungerar desto mer tveksam blir jag. Det kan handla om viktiga politiska beslut som diskuteras fram i tysthet och sen klubbas igenom utan debatt i rådet för jordbruks- och fiskefrågor. Det kan vara regeringar som istället för att ta debatten på hemmaplan försöker övertyga EU istället och kan sen hävda att det är ett EU direktiv man måste genomdriva. Det kan vara ett försök av en branschorganisation att driva igenom ett EU beslut hur en svensk domstol ska agera i ett specifikt mål. Visserligen är inte beslutet fattat i den frågan än.

Det kan också vara en kommunikationsansvarig som i en intervju säger att medborgarna inte kan stoppa Lissabon fördraget. Missförstå mig inte, jag förstår problematiken med en organisation som växer. Det krävs nya regler. Problemet är att varje gång det sker en folkomröstning i frågan så röstas den ner. Som du säger så får man då lyssna på de enskilda ländernas klagomål och se vad man kan göra för förbättringar, och sen försöka igen. Snabbt inställer sig frågan, hur ska vi veta om de franska och holländska väljarna är nöjda med det nuvarande förslaget? Innebär en felaktig röst att man har straffat ut sig och inte får rösta igen?

Det tycks finnas ett glapp mellan politiker och väljare när det gäller EU. Jag vet inte vad det är som politikerna ser som så positivt men jag förstår många väljares bild av att EU är en mycket krånglig skapelse. Beslutsvägar är oklara och ibland verkar ingen riktigt veta när ett beslut ska tas egentligen. Jag, som anser mig vara en någorlunda välutbildad person, har ingen som helst aning om beslutsgången i EU. Man kan tycka att det är mitt eget fel, så jag letade upp en bra beskrivande bild av det hela. Säga vad man vill om processen men så hemskt enkel är den inte. Börjar man sen blanda in A-punkter och B-punkter och sånt så gör det inte saken lättare.

Om EU någonsin ska kunna få ett bredare folkligt stöd så måste allting göras mer transparent. Senare i år kommer runt 40% av den röstberättigade befolkningen i Sverige rösta i parlamentsvalet. Enda möjligheten att den siffran ökar är om det dyker upp någon stor debatt framemot valet som lockar EU-skeptiker att aktivt rösta istället för att bara ignorera valet. Majoriteten av dom som röstar vet inte riktigt vad dom röstar för eller vad deras framröstade parlamentariker egentligen har för uppgifter.

EU är ett dött ämne i media. Enda skälet till att jag överhuvudtaget hör något om de strider som pågår där är för att jag följer några parlamentarikers bloggar, några andra som bloggar om EU, och för att mitt fiskintresse har fått mig att läsa Tyst Hav. Det krävs en massiv utbildningsåtgärd för att förändra det här och det är du som måste göra det. Men, det räcker inte att bara göra det åt ett håll. Det måste finnas en vilja hos EU att visa sig utåt.

Vi lever i ett samhälle då det är enklare än någonsin tidigare att granska makten och nå ut med sina åsikter. Om politikerna inte förstår det och inte vill svara på frågor från medborgarna så leder det bara till apati och cynism. Ännu värre blir det när man smyger med beslut och har hemliga förhandlingar utan insyn.

Nu vill jag gå tillbaka till där jag startade. Jag trodde på EU. Det kanske inte var perfekt men det var bättre än alternativen. Med tiden så skulle vi fixa till problemen och förbättra transparensen och demokratin. Men, jag kan inte se den utvecklingen. Istället ser jag en utveckling mot en betongkoloss där ingen riktigt verkar veta hur den fungerar och den som har mest pengar är den som får bestämma. Det är dags att den utvecklingen vänder nu om EU ska ha en framtid. I alla fall en framtid som jag vill leva i.

Därför vänder jag mig här till dig för att berätta min syn på det hela. Du har ett hårt jobb framför dig om det ska lyckas. Ett jobb som måste riktas både inåt och utåt men framför allt är det EU själv som måste förändras.

Slutligen vill jag önska dig lycka till med det framtida arbetet.

.
.
.

Ok, det här kanske funkar bättre som en aningen frustrerad bloggpost än som ett brev. Får se om jag någonsin går vidare och skriver om det till en version som jag faktiskt kan skicka.

Taggar: , , , ,