Miljö

Nu visas inlägg taggade med Miljö.

Och så mer ekologikritik

11 Augusti, 2009 i Miljö | 6 kommentarer

Idag kom då nästa inlägg i Svenska dagbladets serie av debattartiklar kritiska mot all ekologisk odling. Den här gången var det biståndspolitiken och våra naiva försök att sprida ekologiska metoder till u-länderna  som kritiserades. Den revolution som vi i västvärlden upplevt under de senaste hundra åren, med ett ökat industriellt jordbruk och konstgödsling med ökande skördar, ska nu spridas till u-länderna.

Problemet är att även om man väldigt gärna vill lösa den framtida matbristen i världen, som jag antar att docent Björn Lundgren faktiskt vill, så kan man inte helt bortse från en del andra problem. Ett exempel på ett sådant problem är ett framtida höjt energipris, och efterföljande höjt pris för konstgödsel, som är mer eller mindre oundvikligt så länge inget enormt genombrott sker inom forskningen.

Vad händer då med den stackars afrikanska bonden som för varje säsong måste köpa sitt konstgödsel, sitt bränsle och sitt genmanipulerade utsäde för dyra pengar? Kostnaderna brukar ha en tendens att öka snabbare än vinsterna. Marginalerna minskar och någon gång kommer dagen då skörden slår fel. Vad som händer sen är ganska förutsägbart.

Energin är bara ett problem. Det finns flera, som t.ex. vattenbrist. I längden undrar man om det verkligen är bra om man ser det destruktiva västerländska jordbruket som en modell. Ett jordbruk som ger otroligt stora skördar, historiskt sett, men gör det genom att tillföra resurser till jordarna utifrån. Resurser som, kanske inte alltid själva är begränsade, men vars framställande är mycket energikrävande.

I själva verket är det vi som kommer behöva ställa om vårat jordbruk inom en inte alltför avlägsen framtid. Någonting som, baserat på artiklarna i SvD, SLU verkar bortse från totalt.

Nu tänker jag inte vara allt för kritisk mot dessa akademiker som antagligen fullt och fast anser att matbristen är ett stort problem och att dom har funnit det bästa sättet att lösa det på. Jag håller med dom om problemet men inte om lösningen. I själva verket tror jag det är Malthus som börjar komma ikapp oss. Under de senaste 200 åren har vi upplevt något unikt i världshistorien. Förbättringen i mattillgången har varit mycket snabbare än befolkningsökningen vilket har lett till ett välstånd. Enligt Malthus så kommer alltid en ökad födotillgång ätas upp av en växande befolkning så att den allmänna välståndsnivån är konstant.

Den tillväxt vi har sett under modern tid har i stort sett enbart drivits fram av fossila bränslen. Vad som kommer hända i framtiden känns väldigt osäkert. Enligt Björn Lundgren så krävs ungefär en fyrdubbling av hur mycket man kan få ut från jordarna i Afrika för att kunna föda befolkningen i framtiden. Baserat på den nuvarande befolkningstillväxten så känns det uppenbart att folkmängden och tillgången på mat kommer att mötas någonstans. Frågan är var och vad som är på väg upp eller ner.

Slutligen ska jag bara säga att alla dessa debattartiklar känns lite olustiga på nått sätt. Det känns som att det måste finnas pengar som förflyttas i bakgrunden. Frågan är från vem och till vem. Jag undrar om alla dessa forskare egentligen vet vems ärenden de går.

Mer hos: Cornucopia?,  Gröna Gårdar

Uppdatering, replik från kravs vd Lars Nellmer

Taggar: , , , , , , ,

Klimat och olja

3 Augusti, 2009 i Miljö | 0 kommentarer

Idag tog jag mig till slut modet att läsa Lars Berns krönika på Newsmill.  Det är alltid lite oroande när titeln är i stil med ”Så avslöjade jag klimatbluffen”. Det kan vara både självförhärligande och klimatstereotypt och en massa andra saker. Som tur var så blev jag glatt överraskad.

Lars Bern och jag har till viss del samma uppfattning men samtidigt också väldigt olika. Han säger definitivt att människan inte orsakar någon global uppvärmning. Själv har jag inte tagit ställning. Inte egentligen för att jag tycker att vi har för lite bevis eller nått sånt utan mest för att jag tycker det är ganska onödigt. Varför återkommer jag till.

Sen skriver han om något som jag verkligen tycker är ett problem. Likriktning i debatten. När de som kritiserar något automatiskt blir stämplade som förnekare så är det något som är fel. Förnekare kan man möjligtvis kallas om man vägrar tro på evolutionen, vilket var en mycket omstridd och debatterad teori när den dök upp för så där 150 år sedan medans den idag är grundbulten i ett helt vetenskapsområde och är en av de bäst bevisade teorier som vi har. Vad än de mest ambitiösa förespråkarna för antropogen global uppvärmning säger så har man inte nått upp till den nivån av bevis.

Problemet på forskarsidan dyker upp när det är folk med väldigt starka åsikter som sitter på pengarna. Något inte alltför ovanligt i dagens läge. Jag gissar att om man vill starta ett forskningsprojekt för att motbevisa att koldioxiden har med uppvärmning att göra så får man kämpa rejält för att få några pengar.

2314307808_3887324a97

Bildkälla

Den globala uppvärmningen är egentligen ganska tacksam för våra politiker. De stora bekymmren kommer när man måste väga miljöåtgärder mot ekonomisk tillväxt. Få är de politiker som går till val på att vi ska få det lite sämre. Istället kan man här, som illustreras i bilden ovan, försöka få oss att ändra oss själva.

De flesta sådana åtgärder är sådant som troligtvis är bra, oavsett om det finns en global uppvärmning eller inte. Men, framför allt, är det åtgärder som vi kan göra utan att egentligen sänka våran levnadsstandard. Snarare tvärtom.

I själva verket tror jag att det är någonting centralt i hela miljödebatten. Vi är beredda att kämpa för miljön så länge det inte kostar oss något. Vi är beredda att avstå från någonting som vi egentligen skulle ha råd med, men inte att göra det omöjligt att ha råd med det.

Kalla mig cynisk, men jag tror att vi kommer att fortsätta bränna fossila bränslen så länge vi kan. Det spelar ingen roll hur många Köpenhamnsmöten som hålls. Jag ser bara en sak som t.ex. skulle få oss att sluta använda olja, och det är om oljan skulle ta slut.

2994580354_d54546a0c2

Bildkälla

Händelsevis så dök det här upp i DN idag. Oljan tar slut fortare än vi tidigare trott säger IEA. Redan inom de närmsta 10 åren kan vi ha nått peak oil. Nu är det också så att många andra personer och organisationer, mig inkluderat, tror att vi nådde peak oil redan förra året. Alla verkar i alla fall överens om att det snart bär nedåt nu.

Det leder mig tillbaka till det jag skrev om i början om att jag egentligen inte tyckte det var nödvändigt att ta ställning till om den globala uppvärmningen existerar eller inte. Anledningen är helt enkelt att resursbrist kommer göra oss tvungna att lägga om ekonomin, och gå mot ett mer energieffektivt samhälle på ett sätt som inga avtal kan göra.

Taggar: , , , , , , ,

Vem är det som betalar egentligen?

25 Juli, 2009 i Miljö | 0 kommentarer

Jag skrev för några månader sedan om mina idéer för lösning av miljöproblemen. I princip tror jag på en marknadsekonomisk lösning på det sättet att vi inte ska fasas bort från det miljöfarliga av moraliska skäl utan av ekonomiska. Problemet med att folk semestrar på andra sidan jorden handlar inte om att vi inte är moraliska nog att kunna välja bort den typen av resor för klimatets skull utan att flygresor i allmänhet är för billiga. Ingvar Kamprad ska få ta sin privatjet till snabbköpet om han så vill. Så länge han betalar för sig.

Det som störde mig lite med det hela var att det enda sättet jag såg att få upp priserna var genom att lägga på skatter och tullar. Allt beroende på moraliska beslut i någon kammare. Det kanske var en nödvändighet men jag gillade ändå inte idén.

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Bildkälla

I sommar så läste jag en bok som bland annat berättade lite om gruvdriften i Montana. Gruvor har ofta det problemet att det dyker upp fler ämnen än dom som man vill utvinna. Ämnen som ofta är giftiga för omgivningen. Det är först under de senaste 40 åren som det kommit regleringar för hur ägarna till gruvan ska sanera efter att gruvan har stängts. Något som kan bli en väldigt dyr process.

Det dom fiffiga gruvägarna då kommit på som lösning på det hela är att, när gruvbrytningen avslutas och den stora räkningen för upprensning kommer, då inser man att man inte har pengar för det, går i konkurs och lämnar alla kostnader till staten. När kostnaderna börjar uppgå till hundratals miljoner dollar så kan man fundera på om gruvan överhuvudtaget varit samhällsekonomiskt lönsam.

Någonstans där börjar jag undra om det här inte är början på gåtans lösning. Den fria marknaden fungerar inte som den ska. Den måste ju ändå bygga på att ett företag får bära samtliga kostnader av sin verksamhet. Om dom kan ta alla intäkter själva men lämpa över stora delar av kostnader på andra (läs skattebetalarna) så måste ju det nedvrida konkurrensen.

Om man fortsätter med exemplet gruvor i Montana så har staten här i praktiken gått in och subventionerat gruvor med flera hundratals miljoner dollar. Det känns i det läget inte så orimligt att staten skulle gå in medans gruvan fortfarande är i bruk och försöka säkra de här pengarna för framtida utgifter. Alltså att se till att gruvan betalar för saneringen och att pengarna inte tas från skattebetalarna. Faktum är att det är precis vad man försöker göra. Tyvärr har gruvbolagen en tendens att underskatta framtida kostnader så alldeles för ofta finns för lite pengar och staten får skjuta till.

Vad gör det här för skillnad då? I det ena fallet så betalar vi en liten summa för själva metallen och en liten summa på skattesedeln. I det andra fallet så betalar vi hela summan för metallen och inget extra på skatten. Skillnaden är att kostnaden blir synlig, vilket antagligen skulle minska förbrukningen.

Hur ska man då kunna applicera det här på flera områden? Trots allt handlar det här exemplet om en ganska begränsad bransch med väldigt tydliga kostnader. Om man tar exemplet med luftföroreningar t.ex. så kostar det samhället miljarder årligen. Kanske inte så mycket i Sverige som i länder med värre problem med smog där sjukvårdskostnader och andra kostnader för minskad hälsa hos befolkningen hamnar hos samhället.

Om man går tillbaka till det jag började med, flygresor, så blir det mycket krångligare. Ska man börja försöka räkna in global uppvärming så finns det alldeles för många okänka faktorer för att en bra kostnadsbedömning ska kunna göras. Att flygplan har en effekt på atmosfären är ganska bevisat.

När det gäller begränsade resurser kan man också undra om det inte finns en ganska stor kostnad i och med att någonting tar slut.

Jag vill avsluta med poängen av det hela som egentligen inte handlar om att minska eller öka några kostnader, bara förflytta kostnader och göra dom mer synliga. Det finns ett problem i att vi överanvänder saker som ser ut att vara billiga men som har ett mycket högre pris framöver.

Taggar: , , , , ,

Lösningen på fågeldöden är ännu långt borta

14 Juli, 2009 i Miljö | 0 kommentarer

Idag rapporterar man i Svd och Svt om sjöfågeldöd längs den svenska kusten. Svt kör med rubriken ”Fågeldöd beror på B-vitaminbrist”, vilket visserligen är sant men samtidigt är det man har gjort bara att hitta ett lite mer grundläggande symptom. Det viktiga är det som står lite längre ner hos Svd: ”Vad som i sin tur orsakar tiaminbristen är däremot fortfarande en gåta.” Hade man lyckats lösa det så hade det varit en stor upptäckt. Att man lyckats bevisa att det handlar om tiaminbrist är bra men samtidigt är inte det någon revolutionär slutsats. Vi skrev t.ex. på skogochfisk om misstänkt tiaminbrist hos fåglar som en liten kommentar för kanske 2 år sedan i en bakgrundsartikel om tiamin/tiaminas, för att det var en mer eller mindre accepterad teori då.

Som namnet skogochfisk antyder så är jag mer insatt i fisk än fågel så jag tänkte berätta lite mer om vad man vet om tiaminbrist/M74 hos lax istället. Det grundläggande problemet är inte att laxen får i sig för lite tiamin utan att laxen får i sig för mycket aktivt tiaminas, ett enzym som bryter ned tiamin. Tiaminas finns naturligt i t.ex. skarpsill och strömming. Normalt är det här enzymet inaktivt i det levande värddjuret men aktiveras när det dör. Nu finns det tecken på att tiaminas har börjat bli aktivt även medans fisken lever. Orsaken är oklar.

Det finns flera andra komplicerande omständigheter för att kunna förklara M74, som att dödligheten varierar mellan älvarna, samtidigt som det ändå verkar finnas nationella tendenser i det hela också. En försvårande omständighet för alla som tror att det är miljögifter som ligger bakom är att de enda i Östersjön som klarat sig från M74 är Daugavalaxen.

M74 är inte bara ett svenskt fenomen utan finns också i Nordamerika under namnet EMS (early mortality syndrome)

När det gäller sjöfågel nu så gäller det att man inte går i samma fälla som man gjorde för lax och mer eller mindre ser det här som att man har löst problemet och att ingen mer forskning behövs. För lax har det lett till lite olika teorier om bakomliggande orsaken, som att problemet skulle vara att laxen äter skrapsill och inte strömming, eller att den äter strömming men inte skarpsill, eller att den simmar norrut, eller att den simmar söderut, osv. alla med en signifikant brist på den rådata som skulle krävas för att kunna bevisa någonting alls. Framför allt en mer eller mindre total brist på någon form av kemisk analys.

Slutligen, innan jag presenterar min egen teori om hur allting hänger ihop, så vill jag bara lyfta fram en liten del av det svt skriver:

Symptomen har konstaterats även på andra håll i världen.

-Australien är ett exempel, Mexikanska bukten, utmed Amerikas väst och ostkust och vid stora sjöarna. Är det så stort som vi befarar så är hela jorden drabbad, säger Per-Åke Hägerroth, forskningsassistent.

För den som känner till vad skogochfisk står för så kommer nog inte slutsatsen som någon större överraskning. Precis som forskarna i artikeln så tror vi också att det här beror på någon mänsklig aktivitet. Det hade varit väldigt osannolikt om flera olika skilda arter skulle börja få liknande symptom i olika delar av världen under bara några få år utan att det funnits något som helst samband. Ett sådant globalt fenomen som är gemensamt för alla drabbade områden är olika grader av avskogning.

Det leder till många olika typer av invändningar, som vad miljön på land har för inverkan på miljön i vattnet. Saken är den att skogen består av en enorm mängd organiskt material. I död ved börjar det brytas ned och restprodukter hamnar i vattendragen och spolas ut i haven. Det här är biologiskt aktivt material som alltid har funnits och det hade varit osannolikt om inte livet i haven anpassat sig till det och kanske utnyttjat det här materialet för t.ex. hormonellt bruk. Vi tror att lax, som i alla tider fått i sig tiaminas från bytesfisk, under sina första levnadsår i älven bygger upp ett skydd mot tiaminas. Detta skydd är beroende av landbaserat kemiskt material. T.ex. kan man se en tydlig koppling mellan när man slutade flotta i älvarna och när M74 började där. Flottningsavvecklingen måste ha förändrat den kemiska miljön i älven (och havet) avsevärt. Exakt hur motsvarande skulle fungera för sjöfågel kan jag inte svara på idag.

En annan invändning är att i Sverige så har vi väl ingen avskogning. Faktum är att vi har fördubblat det årliga uttaget ur skogen sedan 1950. Jag har redan nämnt flottningsavvecklingen. Nu var flottningen knappast ett naturligt system men den var en mycket bra kompensation för de andra förändringar som gjordes som att rensa flottleder och bygga dammar. Allt som allt har utvecklingen under de sista 50 åren lett till mycket mindre död ved i skogen och mycket mindre kontakt mellan död ved och vatten.

Så, då har jag gett min förklaring. Men, för att jag inte ska verka allt för kufisk med konstiga idéer om mystiska okända hormoner och långväga effekter så ska jag säga att jag framför allt stöder den vetenskapliga metoden. Det som framför allt behövs är mer forksning. Mer kemiska analyser. Det gäller att komma på hur den här samverkan tiamin/tiaminas fungerar. Vilka hormon som kontrollerar tiaminasens aktivitet osv. Om det sen skulle visa att jag har fel så har jag väl fel då. Det skulle jag gott kunna erkänna.

Bildkälla

Taggar: , , , , , , ,

Lite skogsbetraktelser

10 Juli, 2009 i Miljö | 0 kommentarer

Jag är tillbaka från min bloggsemester, och min vanliga semester också för den delen, inte för att jag hade tänkt börja jobba än på ett tag. De senaste veckorna har jag tillbringat på Bottenhavets pärla, Ulvön. En ö mest känd för sin surströmming och möjligtvis också för sin del i världsarvet Höga Kusten där landhöjningen har varit som allra störst och bergen störtar brant ner i haven. Betydligt mindre känd är den däremot för sin orörda natur.

Därför tänkte jag nyansera den bilden med att visa några bilder på hur en skog kan se ut. Inte de fina bilder jag hade tänkt lägga upp här men glömde få med mig hem, utan de suddiga reservbilderna jag smet ut bakom huset och tog med mobilkameran för att ha någonting att komplettera med.


När jag gick där i skogen, lite förvånad över att den stig som jag minns att jag cyklat på 15 år tidigare nu knappt var synbar och det inte gick många meter planmark innan man behövde klättra över nästa döda träd, så började jag inse vad skogen egentligen en gång hade varit. De svenska kulturbygderna hade en gång i tiden skiljts åt av milsvida stiglösa storskogar med namn som Kolmården och Tiveden, där vargen, björnen och trollen härskade.

Jag själv brukar ibland hävda att jag är uppväxt i skogen. Till viss del är det sant men det handlar om de beskedliga uppländska skogarna strax utanför Uppsala. Där det farligaste djuret i skogen var den tjur som ibland ryktades finnas i den stora kohage som var en del av min barndoms skogar, och varje dött träd i skogen betraktades som någon sorts kuriositet. Man kunde gå kilometervis i skogen utan större ansträngning än att då och då lyfta undan en och annan granruska eller ta några höga kliv upp på några stenhällar.

Idag har det här blivit vår normala syn på hur en skog ska se ut. Det ska vara monokulturer. Det ska var jämårigt och redo att skördas samtidigt. Det ska inte finnas någon undervegetation. All näring i marken ska gå till att bygga upp det organiska material som en dag ska ge markägaren värde för sin investering. Ingenting får gå till spillo och döda träd ses som ett misslyckande.

Till slut så känns det mest sorgligt att man känner en sån uppfriskande glädje av att gå i en skog som känns naturlig, där något av den Bauerska mystiken finns kvar. Sorgligt för att så få får uppleva det och för att det är så sällsynt att hitta att man blir förvånad. Sorgligt för att man måste söka sig till en ö där transportpriserna gjort att avverkningarna ännu så länge hållit sig på en relativt begränsad nivå. Troligtvis är det bara en tidsfråga innan de sista resterna av den naturliga skogen försvinner, också där ute. Jag hoppas jag har gjort någon form av gärning ändå genom att skriva om saken.

Taggar: , , , , ,

Varför jag skulle vilja rösta på miljöpartiet men inte kommer göra det

5 Juni, 2009 i Politik | 2 kommentarer

Jag betraktar mig som grön i många avseenden. Partipolitiskt också. Kanske inte direkt samma nyans som miljöpartiet men ändå på samma planhalva. Trots det så finns det en hel del som skiljer mig från den typiske miljöpartisten.

För det första så är jag ganska ambivalent till kärnkraften. Det är naturligtvis ingen framtidslösning, men det finns en hel del andra energikällor jag skulle avskaffa först innan jag gav mig på att avskaffa kärnkraften.

För det andra så är jag ganska ambivalent till växthuseffekten. Inte för att jag tror att forskarna har fel. Jag har inte kvalifikationerna att säga vilka modeller som fungerar eller inte. Däremot ser jag det som ett lyxproblem att kunna ägna sig åt lösningar som kommer ta kanske hundra år att få någon effekt. Det finns mer akuta problem som kommer växa, överbefolkning, matbrist, vattenbrist och energibrist.

Den som läser den här bloggen mer regelbundet vet också att jag är högst involverad när det gäller fisk och läget i Östersjön. Miljöpartiets andranamn Isabella Lövin borde då vara ett bra alternativ. Tyvärr är jag inte så förtjust i Isabella Lövin. Mest på grund av att hon är populist och litar alldeles för mycket på forskarna. I de områden jag känner till finns inga sanningar att få från forskarvärlden. Men, de ganska dåligt bevisade teorier som forskarna levererar förvandlas i Isabella Lövins värld till absoluta sanningar. Något som naturligtvis blir lite besvärligt om teorierna, som med torskbeståndet nu, slår fel.

Trots mina hårda ord har Isabella Lövin gjort mycket gott för fiskepolitiken, framför allt genom att sprida medvetenheten till medborgarna. Om det är så att du ogillar EUs fiskepolitik så bör du absolut kryssa henne. Hon är garanterat den som kommer lägga mest fokus på det området.

xm7

Foto: xm7

Vad nu då? Jag skulle ju skriva om varför jag ville rösta på miljöpartiet och så börjar jag med att skriva punkt efter punkt där jag inte håller med. Inga små punkter heller. Centrala delar som kärnkraften och klimatfrågan. Nu ska jag väl ändå tillägga att jag kanske överdrev skillnaderna lite. I princip så gillar jag de flesta åtgärder som görs för att minska klimatförändringar men av andra skäl. Jag tycker man ska minska användandet av fossila bränslen så mycket som möjligt, alldeles oavsett om det bidrar till växthuseffekter eller inte.

Det jag framför allt oroar mig för när det gäller fossila bränslen är peak oil. Inte att oljan skulle ta slut utan att tillgången inte kan matcha efterfrågan så priset stiger exponentiellt. Med tanke på hur mycket i vårat samhälle som är beroende av oljan så kommer en rejäl prishöjning leda till konsekvenser som blir ganska allvarliga. Tidsfrågan här är ett ganska stort frågetecken, men jag skulle hålla ett extra öga på bensinpriset den dagen lågkonjunkturen är över och alla ska till att börja investera.

Om man ska lita på undergångsprofeterna så skulle vi behöva lägga om vårt samhälle helt och helst ha börjat redan för några år sedan för att undvika problem. Kalla mig pessimist eller cyniker eller vad som helst men jag tror att det är omöjligt att göra något sådant genom vanlig politik. Jag tror helt enkelt att det är omöjligt att undvika en krasch med rejäl energibrist som följd.

Jag är lite emot att slåss mot väderkvarnar. Därför blir saker som vi inte kan undvika inte så intressanta ur ett politiskt perspektiv. Jag tänker inte kräva att vi genast fyrdubblar priset på bensin för att tvinga folk att ställa om till andra drivmedel. Det är meningslöst, tids nog blir vi tvingade till det.

Men, det var inte det här jag skulle skriva om idag. Jag lär nog komma tillbaks till ämnet tids nog.

Den främsta anledningen till att jag anser mig stå närmast miljöpartiet ideologiskt är att jag håller med om deras frågor snarare än att jag håller med om deras svar. I dagens politik så är det alldeles för mycket fokus på olika partiers lösningar. Jag står väldigt långt från både socialdemokraterna och moderaterna. Inte så mycket för att jag inte vill ha höjd skatt eller sänkt skatt, utan för att skatten överhuvudtaget inte intresserar mig. Visst har de andra frågor också, arbetsmarknad t.ex. men de har en tendens att falla för samma argument.

Jag delar miljöpartiets syn på vilka frågor som är viktigast. Det är största anledningen till att jag skulle vilja rösta på dom.

xm7

Foto: xm7

Men, som rubriken antyder så kommer jag inte att göra det i det här valet. Det kommer kanske inte heller som någon större överraskning för de som känner mig, för i år kommer jag att lägga min röst på piratpartiet.

En första invändning mot det, som redan framförts en del, är att jag borde rösta på miljöpartiet istället eftersom dom vill samma sak som piratpartiet i deras frågor men dessutom har dom åsikter i andra frågor också. Jag tycker att det bygger på ett litet missförstånd om vad vi faktiskt röstar på. Vilka knappar en parlamentariker trycker på är inte hälften så viktigt som vilka frågor parlamentarikern driver. Det finns någon konstig idé om att alla är insatta i alla frågor, men det såg vi tydligt under FRA-debaclet att det är knappast fallet i någon lagstiftande församling. Det utspelade sig också i riksdagen där det borde vara enklare att hänga med än i EU där man kan bli förvirrad bara av beslutsgången.

Jag har egentligen inga större förväntningar på att en piratpartistisk eu-parlamentariker faktiskt ska åstadkomma någonting i parlamentet. Bara det att de kommer in är en symbolhandling och skulle skapa mycket mer uppmärksamhet kring frågorna än vad något annat parti skulle kunna lyckas med. Oavsett hur mycket dom brinner för de här frågorna.

Om piratpartiet skulle misslyckas med att komma in nu skulle då vara en katastrof. Det skulle tolkas som att det var mycket hype från en liten högljudd grupp, men befolkningen i stort bryr sig inte om integriteten. För, en röst på piratpartiet kommer alltid att tolkas som en röst för mer personlig integritet och mindre repressiva lagar. En röst på miljöpartiet däremot tolkas som en röst för att ge miljön större betydelse. Jag ser egentligen inga fel med att det fungerar så. Eu-parlamentet skulle egentligen fungera bra med fler enfrågepartier.

Inte för att jag egentligen betecknar piratpartiet som ett enfrågeparti. Att Henrik Pontén tror att piratpartiet bara består av snyltare är väl en sak men man hade väl trott att Mats Knutsson borde vetat bättre än att stå i aktuellt igår kväll och hävda att piratpartiet bara handlar om fildelning. Om Linda Skugge kan förstå så borde väl han också kunna göra det.

Vad finns det att förstå då? Jag räknade upp en del andra problem tidigare. Det handlade om energibrist, matbrist, vattenbrist och överbefolkning. I ingen av dessa frågor så har piratpartiet någon egentlig åsikt. Saken är den att ingen av de här frågorna skrämmer mig. De handlar om naturliga effekter och saker som är ganska oundvikliga. Sker inga stora teknologiska förändringar så kommer vi att hamna i svåra lägen i framtiden.

Men, det som skrämmer mig idag är att det sitter folk som bestämmer och försöker minska våra grundläggande fri- och rättigheter. Skära ner våran yttrandefrihet. Och dom gör det för en sån skitsak som fildelning. Ska vi gå in i några kriser i framtiden så vill jag inte göra det med en stat som ser mig bara som en konsument och potentiell terrorist istället för en medborgare.

Därför röstar jag på piratpartiet på söndag. För att kväva alla dessa tendenser i sin linda. Det finns andra saker jag skulle vilja rösta för också men de får vänta tills det här är avklarat. Jag hoppas verkligen att jag slipper rösta på piratpartiet igen om 5 år, men jag kommer göra det om jag måste.

Slutligen vill jag bara skänka några länkar till de piratbloggar jag läser som hjälpt mig att gå från någon som visserligen sympatiserade med piratpartiet för ett år sedan, men knappast såg dom som särskilt seriösa eller något värt att rösta på, till att nu på söndag bli en röstare. (men jag räknar mig fortfarande som oberoende miljöpartist)

Rick Falkvinge, Christian Engström, Opassande, Anna Troberg, Calandrella, Enligt min humla, Leo Erlandsson, Mattias Bjärnemalm, Oscar Swartz, Argast Nu, projO, satamaran

Taggar: , , , , , , ,

Ständigt denna skarpsill

3 Maj, 2009 i Miljö | 16 kommentarer

Gång på gång på gång så hör man forskare skylla beståndsnedgångar på skarpsillen som har fått stå som någon universell syndabock för alla problemen i haven. I DN idag så berättar Lars Ljunggren om nya lyckade projekt för att få gäddor att lyckas med reproduktionen i Kalmar Sund. Artikeln i sig är bra ända fram tills åsikterna börjar komma fram mot slutet:

Enligt Lars Ljunggren hänger gäddans tillbakagång samman med att torsken minskat så kraftigt. När torsken försvann från Östersjön fick skarpsillen fritt spelrum. I ytterskärgården konkurrerar skarpsillen med gädd- och abborrynglen om födan. I takt med gäddans tillbakagång i havet blir ynglen från den sötvattenslekande fisken allt viktigare.

– Vi håller bestånden av gädda och abborre under armarna tills vi kommit till rätta med de storskaliga problemen i Östersjön. Det är relativt enkla och billiga ingrepp som skulle kunna genomföras på många ställen, säger Lars Ljunggren.

Problemet med att skylla på skarpsillen är att det inte finns några som helst belägg överhuvudtaget att de skulle ha någonting att göra med nedgången för Gäddan. 

Vad är det då vi vet om gäddan? Problemen började under 70-talet runt Gotland och Åland. Under 90-talet har sedan problemen dykt upp i Kalmar Sund och de rör sig succesivt från ytterskärgården längre och längre in mot land, och norrut längs Östersjökusten. Tidigare i år gällde larmen Roslagen. Symptomen är att trots att det finns gott om rom så dör ynglen strax efter att de gjort sig av med gulesäcken och börjat äta själv, till synes av svält.

Vad är det vi vet om skarpsillen? Sen torsken gick ned kraftigt under tidigt 90-tal så har skrpsillen ökat explosionsartat, enligt forskarna. Till antalet kanske det är sant, men samtidigt har medelvikten för skarpsill minskat så att den totala förändringen i biomassa har inte varit lika omfattande. 

Vad vet vi om födan i skärgården, djurplankton alltså? I korta ord, ingenting. Mig veterligen finns inga tidsserier alls för hur mängden djurplankton har förändrats längs den svenska östersjökusten. Man ska komma ihåg här att en art som verkligen gått framåt är spiggen. Den som har sett en storspigg i aktion borde tycka det ganska konstigt att den skulle vara bättre på att hitta föda än en lite gädda. 

Så vad är slutsatsen av det hela? Skarpsillens utveckling verkar inte visa någon korrelation med utvecklingen för gäddan. Att skylla på att det är matbrist som är problemet är minst sagt tveksamt. 

Sen finns det också en grundläggande fråga här. Kan verkligen ett stim av skarpsill simma in från djuphavet nästan in på land där gäddynglen finns och där äta upp all mat. Jag tycker ändå att det borde vara en exponentiell nedgång i mängden mat så att det blir ofördelaktigt för stimmet att vara där inne, långt innan maten tar slut för gäddynglen. 

Att såna här gissningar återges helt okritiskt i en av våra största dagstidningar är ett stort problem. Upprepas någonting tillräckligt många gånger så blir det en sanning. I det här fallet trots att bevisen antingen är mycket svaga eller rent obefintliga.

 

Läs mer om gäddan här och här.

Taggar: , , , ,

Vem ifrågasätter fiskforskarna?

28 April, 2009 i Miljö | 2 kommentarer

Så har då nyheten om att torsken har börjat återhämta sig på vissa platser börjat leta sig upp i dagspressen. Expressen har idag en lång artikel där de frågar sig vad som hände egentligen och om det är ok att äta torsk nu. (Även på DN nu, och Isabella Lövin på Newsmill) Igår lyssnade jag på Studio Ett där Isabella Lövin skulle försöka förklara för en fiskare varför det nu inte är så dåligt som tidigare och varför hon hade fel tidigare. Isabella Lövin har gjort mycket bra för miljön i haven och för synen på fisk i stort, men hon är inte felfri. Det hon framför allt lider av är att hon litar allt för blint på det hon får höra av forskarna. I det här fallet har de blivit tagna helt på sängen. Det fanns ingenting i deras modeller som kan förklara den här uppgången. Till TT säger Sture Hansson, den ledande forskaren på området att:

Det som hänt är att vi har haft en naturlig ökning i kombination med återhållsamma fångstkvoter. Vi har tagit ut en mindre del än tillväxten till skillnad från tidigare då vi beskattade beståndet för hårt.

Detta följs märkvärdigt nog inte av några ganska uppenbara besvärande frågor. Som t.ex. varför fångstkvoterna nu skulle anses vara återhållsamma när de tidigare ansågs vara på tok för höga och ett totalt stopp var det enda som skulle kunna rädda arten. Den andra frågan är vad den här naturliga ökningen kommer sig av och varför man inte kunde se den redan för två år sedan när det nu talas om att det är årskullarna från 2005 och framåt som är stora.

Jag skrev för några veckor sedan ett inlägg där jag förklarade varför torsken nu kommer tillbaka och varför det här bara är en tillfällig uppgång. Jag tänker inte upprepa vad jag skrev där, men jag vill säga var att det jag presenterade var en bakomliggande teori till den här uppgången, en orsak till varför den kommer just nu och en förutsägelse för framtiden.

Vad Sture Hansson säger är att bestånden av torsk nu ökar därför att det finns mer torsk, fast med lite andra ord. Eller för att förtydliga, han har ingen som helst aning om varför torsken ökar. Varför han kan komma undan med det är helt oförklarligt. Men, resultatet kunde vi höra i Studio Ett där Isabella Lövin skulle försöka förklara den linjen att torsken har kommit tillbaka utan någon direkt synbar orsak. Naturligtvis är det inte en lätt linje att försvara så det var fiskaren som kom ur det hela med störst trovärdighet.

Noterbart i sammanhanget är att modeordet inom fiskforskningen under senare år har varit trofisk kaskad. Östersjön har fastnat i ett skarpsillsdominerat tillstånd som gör att torsken hålls på en låg nivå. För att testa det har man för dyra pengar dragit igång det så kallade skarpsillsuppdraget med målet att fiska ut skarpsillen inom vissa begränsade områden. Som jag ser det så är det ett väldigt sofistikerat sätt att slänga pengar i sjön, bokstavligt talat. Det finns inte en chans i världen att man ska kunna få ut några som helst resultat av det här, oavsett om den bakomliggande teorin är korrekt, vilket är mycket mycket tveksamt.

Det här nämns det inte ett ord om nu när torsken istället har ökat så jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det här skarpsillsuppdraget lite tyst avvecklas.

Läs mer om tilståndet i Östersjön på www.skogochfisk.se.

Taggar: , , , , , ,

Opium för samvetet

29 Mars, 2009 i Miljö | 13 kommentarer

För några timmar sedan var det Earth Hour. Hos mig var lamporna tända. Trots att jag betecknar mig som oberoende miljöpartist så är jag ganska ointresserad av växthuseffekter och koldioxidutsläpp. Men, oavsett vad man tycker om det hela så finns det en hel del brister i hela konceptet earth hour.

Jag kommer ihåg att jag läste en lista någonstans med olika saker vi kan göra för att rädda klimatet, sorterade efter hur effektiva de var och hur mycket de dövar samvetet. Att släcka lamporna under en timme hör definitivt till den senare kategorin. Det leder inte till någon minskad energiåtgång och jag har väldigt svårt att se vad symbolvärdet skulle vara, utöver det rent samvetsmässiga.

Dessutom tror jag att det är fel väg att gå. Det ger en bild av att det man måste göra är att ständigt ta medvetna beslut för att rädda klimatet. Kalla mig cyniker men jag tror inte på det. Vill man komma till rätta med energiförbrukningen så måste man se till att alla, inklusive industrin, hela tiden tar omedvetna beslut för att spara energi. 

Du kommer inte släcka lampan när du går ut ur rummet för att det är bättre för miljön. Du kommer däremot att göra det om de tända lamporna gjorde en tydlig skillnad i din elräkning. På samma sätt tror jag att det enda sättet att få folk att sluta flyga till Thailand på semestern är att det helt enkelt blir för dyrt.

Visst finns det dom som konsekvent har ett miljötänkande i allt som dom gör men de allra flesta av oss gör det bara i princip. Varje enskild person tycker att något är principiellt fel, men samtidigt att deras eget bidrag är så litet att de tillåter sig att göra ett undantag för egen del. ”I princip tycker jag det är fel att åka till Phuket på semestern men just i år passade det så bra för oss när vi fått lite pengar över och barnen var lediga…”

Det är egentligen min lösning på de flesta miljöproblem. Man ska få vara omiljövänlig, bara man betalar lite extra för det. Du behöver inte källsortera, bara du betalar lite extra. Du får flygpendla mellan Stockholm och New York, men du får räkna med att det kommer kosta dig dyrt. Du får köpa grönsaker som inte är ekologiskt odlade, bara du betalar lite extra.

 

Nu ska jag ändå säga att jag inte direkt förespråkar införandet av massa straffskatter. Speciellt inte av klimatskäl eftersom jag, som sagt, är ganska ointresserad av det. Jag bara skriver vad jag tror behöver göras för att det ska få någon effekt. Sen handlar det om att bestämma vad som ska vara önskvärt eller inte.

Taggar: , ,

En framtid också för vargen

5 Mars, 2009 i Miljö, Politik | 28 kommentarer

Jag vill att vi ska ha varg i våra skogar. Inte alldeles oväntat så finns det folk med annan åsikt, vilket framkommer tydligt i dagens debattartiklar i Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Den första artikeln fullkomligt dryper av förakt för de ”rovdjurstalibaner” som sitter nere i Fjollträsk och bestämmer att det ska finnas små gulliga rovdjur uppe i lappmarkerna. Om dessa sedan förstör för hela den samiska befolkningen så är det inget som vargkramarna bryr sig om.

Den andra insändaren är lite mer nyanserad och handlar mer om att staten borde införa en klarare rovdjurspolitik med mer självbestämmande åt regionerna. Men, även här finns en underton av ‘Ni ska inte tro att ni vet nått om hur det är att leva med vargen’. Och en illa dold fortsättning ‘Hade vi fått bestämma hade det inte funnits nån varg här!’.

 

Om jag går tillbaka till den första debattartikeln om samerna. Den är ett svar på en tidigare artikel som är mycket kritisk mot samernas nuvarande metoder i renhållningen och den olovliga jakten som sker i området. Ska samerna få betraktas, och få stöd, som ursprungsbefolkning så bör inte den ursprungliga livsstilen få förändras allt för mycket och djurhållningen bör inte industrialiseras. Jag tycker inte att det är rätt väg att gå, och jag förstår om människor blir provocerade av det. Istället bör man utnyttja den moderna tekniken. Det borde gå att förändra renhållningen på ett sådant sätt att den kan fungera ihop med en livskraftig vargstam. T.ex. tycker jag lite naivt att det inte borde vara så svårt att konstruera någon form av vargskrämma att utrusta renarna med i vissa utsatta områden. Kombinera det med en statlig ersättning per förlorad ren, så lär inte de ekonomiska förlusterna orsakade av våra rovdjur vara oöverkomliga.

 

Den andra insändaren har mer sin bakgrund i rädsla snarare än någon ekonomisk förlust. 

Situationen för de människor som tvingas leva med varg är ohållbar, och för Värmlands del är den på väg att bli otäck. 

Är den här rädslan välgrundad? I själva verket är det svårt att hitta ett enda välgrundat exempel på en människa som blivit tagen av en vild varg under de senaste 200 åren. Man kan läsa mer om vargens farlighet här. Talande är den lettiske skogvaktarens motfråga på frågan om han är rädd för vargen. 

Är ni rädda för räv också?

 

Men, det finns några argument till som brukar tas fram i debatten. Jägare är ofta arga på att vargarna antingen tar deras hundar eller deras vilt. När det gäller hundar så dör de av många olika anledningar, t.ex. i trafiken. Frågan är vem som egentligen har ansvaret för att så inte sker? Är det egentligen så självklart att man ska kunna låta hunden springa fritt i skogen överallt utan skydd? Personligen tycker jag att ägaren ska ha det ansvaret att antagligen ha sin hund kopplad eller om man inte vill det, skaffa sig lämplig skyddsanordning.

Slutligen, när det gäller viltfrågan så har vi en väldigt stor älgstam som orsakar stora skador för skogsindustrin. Jag kan inte se det som något större problem om det sker en större naturlig begränsning av älgstammen via våra stora rovdjur, istället för att vi måste skicka ut jägare för att göra det manuellt.

 

Hittills har jag bara skrivit om argument mot och mina åsikter om dom. Vad finns det då för argument för en större vargstam? Den frågan är svår att svara på. Visst kanske det finns en viss ekonomisk vinst för turistnäringen men det är inte huvudsaken för egen del. Istället handlar det om någon form av egenvärde i en orörd natur. En känsla av att det är bättre att bevara än att förstöra. Om mina förfäder levde med varg omkring sig så nog ska jag kunna göra det också.

 

Läs mer om ämnet hos Jinge

Taggar: , , , ,

« Äldre inlägg