konsumism

Nu visas inlägg taggade med konsumism.

Det hela började med ett inlägg jag läste för ett tag sedan på Hela Havet Stormar som handlade om att folk har en tendens att bli lite hysteriska när det gäller klimatet och skylla allt dåligt som händer på människans utsläpp av koldioxid. Det här är något jag stött på lite själv också i arbetet kring skogochfisk. Ganska ofta händer det, när man läser om något oförklarligt fiskproblem att författaren kastar fram klimatförändringar som tänkbara förklaringar. Ibland blir det ganska absurt när det handlar om väldigt snabba förlopp om man tänker på att klimatförändringar handlar om medelvärden. Bara för att medeltemperaturen stiger så innebär inte det att varje år blir varmare än det föregående.

Den andra grunden det här kommer av är flera inlägg av den här typen som dykt upp i spåren av climategate affären. Lite hårddraget så handlar de om att climategate gör att klimatförnekarna och konspirationsteoretikerna får vatten på sin kvarn. Man kan också ana antydningar om att olje- och kolindustrin skulle ha ett finger med i spelet i bakgrunden också. Sammantaget så skapar det en bild av folk som ifrågasätter de gällande klimatteorierna som antingen lite konstiga, eller nyttiga idioter som, med eller utan sin egen vetskap, jobbar för ett fortsatt status quo och fortsatta utsläpp.

I ljuset av allt det här så vill jag en gång för alla skriva ned mina egna åsikter i frågan. Sen får vi se vems ärenden jag går egentligen.

clouds

Prognoserna

Först och främst så litar jag inte på dagens klimatprognoser. Anledningen till det är samma som att jag inte litar på tysken som aftonbladet brukar ta in för att förutsäga sommarvädret några månader i förväg. Det handlar om komplexa dynamiska system och det finns en gräns för hur bra en modell över ett sådant kan vara. Oavsett om man faktiskt  lyckats hitta alla relevanta parametrar,vilket jag är skeptisk till, och deras betydelse, vilket jag också är skeptisk till, så kan man ändå hamna helt fel bara på grund av osäkerheter i ingångsvärdena. Sen kan man också börja prata katastrofteori och stabila eller instabila jämviktslägen. Saker som kan göra att klimatet ändras dramatiskt under en väldigt kort tid och alla tidigare prognoser blir oanvändbara.

I det läget så är det konstigt att folk förlitar sig på uppgifter om exakt hur många graders temperaturökning som en viss ökning av koldioxidhalten i atmosfären kommer att ge. I bästa fall så kan de ge en viss indikation.

Men, om man tittar tillbaka på det här så innebär inte det här att jag kan avfärda koldioxidrelaterade klimatförändringar. Bara att jag inte litar på modellerna. Det kan innebära två saker för det framtida klimatet. Antingen blir det bättre eller också blir det sämre.

cop

Den politiska viljan

Miljöpolitiken, och främst klimatpolitiken, har lett till flera modeord under de senaste åren, kanske främst från miljöpartiet. Det handlar om grön skatteväxling, grön tillväxt, gröna jobb etc. Jag och Birger Schlaug har ungefär samma syn på den utvecklingen.  Dvs. det finns några grundläggande problem med det hela.

Det första problemet är att ekonomin alltid går före miljön. Det är ett tecken på hur rikt vårt nuvarande samhälle är att vi faktiskt diskuterar åtgärder som skulle begränsa vår utveckling genom att t.ex. sätta begränsningar på energiproduktionen. Men, vad händer när det inte går så bra längre? Vilken stat kan förklara för invånarna i den lilla bruksorten att ortens stora industri, livskraften i samhället, måste läggas ned. I det läget så hänger alla överenskommelser löst.

På samma sätt gäller det för frågan om pengar som ska slussas över till u-länderna för åtgärder där. Hur ska en regering med budgetunderskott och skuldproblem kunna förklara att miljarder ska gå till länder med hög korruption och till projekt som kanske inte alltid ser helt bra ut. Sen kan man också undra om vissa i-länder vill begränsa sig själva och på så sätt minska det försprång man har mot utvecklingsländerna.

Man kan också fundera på hur u-ländernas regeringar ska förklara för sina befolkningar varför man inte bör försöka bli som västvärlden, med konsumtionskultur och privatbilism. Förhoppningar om en bättre framtid brukar ganska ofta vara materialistiska.

I slutändan så tror jag att även om vi får tydliga utfästelser och löften för de närmaste 50 åren så är det en helt annan sak när nedskärningarna ska börja på allvar. Då får vi se hur hållbara löftena är.

vindkraft

Teknisk utveckling

Tack vare klimatfrågan har det skett en stor utveckling på området grön energi under de senaste åren. Stora framsteg har gjorts inom vindkraft, solkraft och olika biobränslen. Men vad har det hela haft för någon effekt?

Spanien fick lite rubriker för ett tag sedan med sina vindkraftverk som för en kort stund producerade 53% av landets elenergi. Men, den bakomliggande historien förstår man bättre när man läser den här artikeln. Ett enkelt citat säger det mesta:

”Increasing the share of renewable energy will not make us any less dependent on fossil fuels as long as total energy consumption keeps rising. Renewable energy sources do not replace coal, oil or gas plants, they only meet (part of) the growing demand.”

Där har vi roten till problemet. Vi har inte ens börjat göra någon riktig energiomställning än. All alternativ energi går bara till att öka det totala energiutbudet, inte till att minska användningen av fossila bränslen.

När det gäller solkraft så hänger mycket på skalbarhet. Det går säkert att göra en väldigt bra och billig solcell med ingredienser som indium och tellur. Problemet är att man inte kan göra särskilt många av dom innan den begränsade råvarutillgången kommer göra att priset stiger rejält.

Samma problem finns inom många andra områden. Sällsynta grundämnen används allt mer i det moderna samhället. Kanske framför allt kopplat till elektricitet, t.ex. som nödvändiga delar i magneter och halvledare. Det här handlar om ämnen som finns i väldigt små volymer i jordskorpan, så i ett samhälle som försöker ställa om från förbränning till allt mer direkt eldrift så kommer tillgången till dessa bli ett problem.

Biobränslen är ett annat område som många tror hårt på. Men, även här finns många stora frågetecken. Det kan handla om energieffektivitet, konkurrens med matproduktion etc. Som del av skogochfisk så måste jag väl också peka på riskerna med att ta bort allt för mycket organiskt material ur skogen. Det är många ämnen, nödvändiga för balansen i ekosystemen, som har sitt ursprung därifrån.

Jag tror jag försöker skriva om det här ämnet mer detaljerat i ett senare inlägg. Det här är långt nog som det är.

2994580354_d54546a0c2

Business as usual?

Om man då ska sammanfatta den politiska viljan med den tekniska utvecklingen så är det en sak som framgår tydligt. Att ingenting kommer att hända. Orsaken till det är att politiker, och befolkning också för den delen, vill inte ha en förändring till det sämre. Samtidigt finns det i dagens läge ingen bra ersättning till de fossila bränslena.

I det läget, med det tryck som ändå finns på att någonting måste göras, så finns bara ett enda tänkbart förlopp för Köpenhamnsmötet. Att alla länder försöker göra allt för att göra så lite som möjligt och helst tjäna på hela processen. Om det, mot förmodan, skulle skrivas under ett papper som leder till reella begränsningar för vissa länder så kommer det inte vara mycket värt den dagen som ekonomi och klimat direkt står mot varandra.

Så, de närmsta åren tror jag på ett mer eller mindre business as usual scenario, med fortsatt utbyggnad av vindkraft, solkraft, biobränslen och andra gröna energiformer samtidigt som vårt beroende av fossila bränslen ökar. Jag säger de närmsta åren för det finns en liten viktig faktor som gör att business as usual inte är ett tänkbart scenario speciellt länge till.

Det som nu börjar synas i debatten, men ack så sent och ack så lite, är att de fossila bränslena inte är oändliga och vi börjar hamna farligt nära den punkt när vi måste dra ned användningen vare sig vi vill det eller inte. Dessvärre är världen, trots allt tal om klimat och energiomställningar, inte redo att göra det.

Om någon mot förmodan har hört att vi börjar närma oss en energikris så är det olja man pratar om. I själva verket är problemet värre än så. Även andra fossila bränslen börjar nå gränsen för hur mycket man kan utvinna inom en ganska snar framtid. Inte så att det tar slut alltså, utan en nivå då det hela tiden blir dyrare att producera mer, så det till slut blir oekonomiskt.

Det här handlar inte bara om fossila bränslen. Jag har redan nämnt sällsynta grundämnen och det finns en hel lista på saker som börjar ta slut. Allting går tillbaka till en enda orsak, vi är för många som försöker leva på den här planeten. Till slut når vi en gräns när det inte är hållbart längre och vi närmar oss den gränsen med stormsteg. Samtidigt är överbefolkning en fråga som ingen vill ta i med tång.

palm

Ekonomin

Folk som inte tror på klimatförändringarna brukar klaga på alla klimatåtgärder för att de är dåliga för ekonomin och dåliga för tillväxten. Saken är att jag tror dom. Skulle vi medvetet sätta ett tak på vår energiförbrukning eller till och med minska den så skulle det skada ekonomin och inte så lite heller.

Dagens ekonomiska system har visat sig väldigt hållbart och har kunnat konkurrera ut andra system såsom den kommunistiska planekonomin. Men, dessvärre finns det ett litet problem med det. En av de grundläggande delarna är en ekonomisk tillväxt. Det blir så när i princip alla pengar är lånade och måste betalas tillbaka med ränta. Skulle vi skapa oss ett samhälle utan, eller med negativ, tillväxt så kommer det ekonomiska systemet hamna i en rejäl kris.

Det i sig är ett bra argument till varför man skulle kunna skratta åt mossiga miljöpartister i gummistövlar som pratar om det hållbara samhället. Men nu ser det ut som om det är dom som skrattar sist. Som jag skrev så är inte business as usual ett alternativ. Våra energitillgångar kommer att minska i framtiden. Tillväxt har historiskt sätt alltid kunnat kopplas till ökande energitillgångar.

Hur den ekvationen ska gå ihop vet jag inte men jag ser det som det svåraste hot vi har att möta under den närmaste framtiden.

hus

Framtidsutsiker

Allt det jag har skrivit måste nu försöka vävas ihop till någon form av prognos. Tyvärr så blir det nog en ganska dyster sådan.

Om vi hade börjat att ställa om våra energisystem för 30 år sedan så hade vi varit i en helt annan situation nu. Nu gjorde vi inte det och då får vi lida av följdverkningarna. När tillgången inte längre kan möta efterfrågan så kommer priset på råvaror öka dramatiskt upp till den punkt där ekonomin helt enkelt kraschar, med följd att efterfrågan och därmed priset också kraschar. Sen börjar nästa cykel med ökande priser till nästa krasch, i en lång trappa nedåt.

I en tid av stegrande priser så kommer vissa av de fattiga länderna riskera att bli helt utan bränsle. Med tanke på hur bränsleintensivt det moderna jordbruket är så är det svårt att se hur matproduktionen för en växande befolkning ska se ut. Det finns en mycket stor risk att svält kommer att breda ut sig i vissa delar av världen. Andra länder med mer resurser kommer att använda våld för att säkerställa att de får de resurser de behöver.

Men nu var det klimatet det skulle handla om. Som jag sade om klimatprognoserna så litar jag inte på dom. Jag ser istället klimatförändringar som gubben i lådan i framtiden. Det kan gå 50 år utan att vi märker någonting alls eller så kan det dyka upp och göra allting värre. I en värld där folk redan är på flykt från kollapsade stater, svälter för att det inte finns bränsle eller gödningsmedel till matproduktionen och där världsmarknaden bara är en skugga av sitt forna jag, då blir torka, extremt väder och höjda havsnivåer bara några fler problem i den långa raden.

path

Lösningar?

Framtidutsikterna lät ganska dystra. Är dom oundvikliga då? Till viss del i alla fall skulle jag säga. Det finns alltid en chans att det helt oväntade inträffar som att en ny energikälla upptäcks som skulle våra energiproblem för en lång framtid. Det skulle ge oss en möjlighet att ge oss tid att lösa de andra problemen också. Naturligtvis är det då så att om vi struntar i dom andra problemen så är det enda vi har gjort att förskjuta kollapsen en liten bit in i framtiden.

Just det här med dom andra problemen är en viktig faktor i dagens läge också. Det jag ser som en väldigt stor risk med den stora fokuseringen på just växthuseffekten är att resten glöms bort. Då får man dessa fantasifulla förslag om att skjuta upp saker i atmosfären för att minska instrålningen eller att försöka fånga in koldioxiden som bildas vid förbränning. Alla med den bakomliggande tanken att vi så mycket som möjligt ska kunna fortsätta i samma takt som idag.

Tyvärr tror jag det är ganska osannolikt att vi hittar denna nya energikälla inom den närmaste framtiden. Därmed så tror jag att det är oundvikligt att det kommer att börja gå nedåt. Om vi redan vid oljeshockerna under 70-talet hade börjat gå över till ett mer hållbart samhälle. Nu är det för sent att hinna göra den omställningen innan problemen växer sig för stora. Vi kommer att få uppleva någon form av nedgång. Om den växer till en total kollaps, bara en längre period av dåliga tider eller någonting däremellan är ännu svårt att säga.

Ofta brukar den totala kollapsen av nationalstaterna användas som skräckexemplet för vad som kan hända. Men, det finns flera skräckscenarier som inte involverar en sådan kollaps. Jag är speciellt rädd för en framtid där jorden domineras av ett antal hel- och halvfascistiska stater som tävlar om att exploatera de sista naturresurserna i så snabbt tempo som möjligt innan någon annan hinner före. I det läget hade en tidig kollaps varit att föredra.

Så, vad kan vi göra för att göra framtiden så bra som möjligt? Vi har idag ett samhälle som är väldigt beroende av transporter och en fungerande världsmarknad. Vi fraktar mat över hela jorden. Vi har i princip avskaffat lager och allt fraktas när det behövs. Allt blir då väldigt känsligt för störningar i marknaden. Jag tror på att gå tillbaka till en mer lokal produktion. I takt med att kostnaderna för transporter ökar känns också det lite vettigare.

Det som är mest naturligt att producera lokalt är mat och utvecklingen åt det hållet har redan börjat. Det som kanske inte är upenbart på samma sätt är elektricitet. En gång i tiden när elen första gången kom till dom små byarna så var det ofta genom att någon byggde ett mindre vattenkraftverk i den lokala ån. Idag kan vi göra det igen, men vi kan också bygga vindkraftverk och sätta solceller på husen etc. Däremot är jag lite skeptisk till kärnkraften som använder den motsatta principen med ett antal stora klossar som producerar väldigt mycket el var.

En annan fråga som sällan brukar dyka upp i miljödiskussioner är tillgången till information. Det viktigaste för att vi ska kunna fatta rätt beslut i framtiden är att det finns fri information att tillgå från hela världen. Det är den främsta anledningen till att jag stöder piratpartiet i många frågor. Om stater redan nu i goda tider börja inskränka våran rätt till fri kommunikation, hur ska det då bli i dåliga tider. Historiskt sätt har dåliga tider i ganska många fall följts av totalitära regimer.

I slutändan finns det ingen universallösning, men väldigt mycket hänger på vilka beslut som fattas under de närmaste åren. Det bästa vi kan göra är att försöka sprida information och påverka dessa beslut till det bättre.

hav

Slutord

Jag skulle skriva om vad jag tycker om klimatfrågan och det är vad jag har gjort också. Detta trots att jag knappt har nämnt växthuseffekten. Men, det finns ett bra skäl till det. Jag är helt enkelt inte speciellt intresserad av växthuseffekten. Vi har andra, värre, problem att oroa oss för och att kunna spendera idag för att minska effekten av problem som kommer drabba oss om 50-100 år är en lyx som vi inte kommer ha råd med så mycket längre.

Gustav Fridolin skriver på Newsmill att climategate inte bör göra någon skillnad för förhandlingarna i Köpenhamn. Jag håller helt med honom men av ett helt annat skäl. Klimatförändringar i sig bör inte göra någon skillnad för förhandlingarna i Köpenhamn. Klimatförändringar är en nyttig idiot som får folk att göra rätt saker av fel skäl.

För i slutändan så kommer jag att stöda de flesta åtgärder som kommer ur de förhandlingarna. Jag vill se ett minskat användande av fossila bränslen, minskad avverkning av regnskogarna etc. Men, jag vill också se en hel del andra förändringar som inte kommer att diskuteras för att man inte vill se vilka de verkliga problemen är.

I förordet undrade jag vems ärenden jag går genom att skriva den här texten. Jag vet inte. Jag har lagt korten på bordet. Det här är vad jag tror på idag. Imorgon kanske det förändras, kanske till det bättre kanske till det sämre. Texten är skriven. Tolkningar får andra göra.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , ,

Taggar: , , , , , , , , ,

Jag skrev för några månader sedan om mina idéer för lösning av miljöproblemen. I princip tror jag på en marknadsekonomisk lösning på det sättet att vi inte ska fasas bort från det miljöfarliga av moraliska skäl utan av ekonomiska. Problemet med att folk semestrar på andra sidan jorden handlar inte om att vi inte är moraliska nog att kunna välja bort den typen av resor för klimatets skull utan att flygresor i allmänhet är för billiga. Ingvar Kamprad ska få ta sin privatjet till snabbköpet om han så vill. Så länge han betalar för sig.

Det som störde mig lite med det hela var att det enda sättet jag såg att få upp priserna var genom att lägga på skatter och tullar. Allt beroende på moraliska beslut i någon kammare. Det kanske var en nödvändighet men jag gillade ändå inte idén.

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Berkley Pits koppargruva, Butte Montana

Bildkälla

I sommar så läste jag en bok som bland annat berättade lite om gruvdriften i Montana. Gruvor har ofta det problemet att det dyker upp fler ämnen än dom som man vill utvinna. Ämnen som ofta är giftiga för omgivningen. Det är först under de senaste 40 åren som det kommit regleringar för hur ägarna till gruvan ska sanera efter att gruvan har stängts. Något som kan bli en väldigt dyr process.

Det dom fiffiga gruvägarna då kommit på som lösning på det hela är att, när gruvbrytningen avslutas och den stora räkningen för upprensning kommer, då inser man att man inte har pengar för det, går i konkurs och lämnar alla kostnader till staten. När kostnaderna börjar uppgå till hundratals miljoner dollar så kan man fundera på om gruvan överhuvudtaget varit samhällsekonomiskt lönsam.

Någonstans där börjar jag undra om det här inte är början på gåtans lösning. Den fria marknaden fungerar inte som den ska. Den måste ju ändå bygga på att ett företag får bära samtliga kostnader av sin verksamhet. Om dom kan ta alla intäkter själva men lämpa över stora delar av kostnader på andra (läs skattebetalarna) så måste ju det nedvrida konkurrensen.

Om man fortsätter med exemplet gruvor i Montana så har staten här i praktiken gått in och subventionerat gruvor med flera hundratals miljoner dollar. Det känns i det läget inte så orimligt att staten skulle gå in medans gruvan fortfarande är i bruk och försöka säkra de här pengarna för framtida utgifter. Alltså att se till att gruvan betalar för saneringen och att pengarna inte tas från skattebetalarna. Faktum är att det är precis vad man försöker göra. Tyvärr har gruvbolagen en tendens att underskatta framtida kostnader så alldeles för ofta finns för lite pengar och staten får skjuta till.

Vad gör det här för skillnad då? I det ena fallet så betalar vi en liten summa för själva metallen och en liten summa på skattesedeln. I det andra fallet så betalar vi hela summan för metallen och inget extra på skatten. Skillnaden är att kostnaden blir synlig, vilket antagligen skulle minska förbrukningen.

Hur ska man då kunna applicera det här på flera områden? Trots allt handlar det här exemplet om en ganska begränsad bransch med väldigt tydliga kostnader. Om man tar exemplet med luftföroreningar t.ex. så kostar det samhället miljarder årligen. Kanske inte så mycket i Sverige som i länder med värre problem med smog där sjukvårdskostnader och andra kostnader för minskad hälsa hos befolkningen hamnar hos samhället.

Om man går tillbaka till det jag började med, flygresor, så blir det mycket krångligare. Ska man börja försöka räkna in global uppvärming så finns det alldeles för många okänka faktorer för att en bra kostnadsbedömning ska kunna göras. Att flygplan har en effekt på atmosfären är ganska bevisat.

När det gäller begränsade resurser kan man också undra om det inte finns en ganska stor kostnad i och med att någonting tar slut.

Jag vill avsluta med poängen av det hela som egentligen inte handlar om att minska eller öka några kostnader, bara förflytta kostnader och göra dom mer synliga. Det finns ett problem i att vi överanvänder saker som ser ut att vara billiga men som har ett mycket högre pris framöver.

Taggar: , , , , ,