Om man befinner sig i en nödsituation så gäller det att uppmana folk att inte vara rädda. Vi måste kunna fortsätta våra liv trots att bomberna faller. Ger vi efter för vår rädsla så vinner fienden.
Om man vill få folk att tro att de befinner sig i en nödsituation så gäller det att göra dom rädda. Att om och om igen i alla möjliga sammanhang pumpa ut devisen att allting är farligt. Det kan handla om att grannen slängt lite konstiga förpackningar eller att någon på gatan står och tittar lite för länge på, de numera allt mer frekvent använda, övervakningskamerorna. Bilderna ovan kommer från London-polisen. (via Boing Boing)
Övervakningskamerorna gör också sitt för att skrämma upp befolkningen. Det är klart att vi lever i ett farligt samhälle, tänker medborgaren, varför skulle vi annars behöva kameror överallt. Sånt får mig att tänka på en sak jag hörde i ett tv eller radio-program för länge sedan. Det var en man från Indonesien, tror jag, som sade att det är klart det finns spöken. Varför skulle ni i väst göra så mycket film om dom annars?
Vad kan då London-polisen ha för motivation att skrämma upp befolkningen, för det är precis den effekten det kommer få med ett samhälle där alla skvallrar på alla? Jag kan se två möjligheter. Det ena är att dom är precis så rädda själva att dom anser att det här är nödvändigt för att trygga deras egen och medborgarnas säkerhet. Det andra är att man bygger upp medborgarnas syfte för att åstadkomma nånting själv. Vad vet jag inte, men kontroll känns som rimligt.
Det första alternativet är oroande då det betyder att polismakten helt har tappat förmågan att bedöma hot och risker. Det andra alternativet är skrämmande eftersom det skulle betyda att konspirationsteoretikerna mer eller mindre har rätt, i att det finns en lite grupp människor där ute som inte vill oss väl. Svaret på frågan lär nog vara någonting mitt i mellan.
Det har talats mycket om bloggosfären som ett stort grupparbete. Nu var det helt plötsligt en tanke som slog mig. Den här processen mot ett mera stängt, mera skrämt samhälle är precis lika mycket ett grupparbete det. Det finns ingen som styr, ingen som kontrollerar. Faller en ur ledet så kommer två nya och skriker på censur. Politikerna vägrar ta ansvar för sina beslut. Allt är som ett enda stort lämmeltåg som med varje steg kommer närmare och närmare stupet.
Vad som krävs är att vi alla som ser att det här är fel väg att gå ställer oss och skriker: Det finns inga lämmeltåg! Det kanske kan vara ett sätt att bryta den kollektiva masspsykos som just nu råder.
En förutsättning för att politiker ska kunna frångå ett ansvar för sina beslut är att ingen tvingar dom att motivera hur dom har röstat. Det har blivit mycket svårare nu när varje medborgare är en potentiell journalist. Jag tänker här främst på de stackars människorna bakom riksdagssvar som förgäves försökt förmå våra folkvalda att stå för sin röst.
Jag försökte i ett av mina första inlägg berätta historien om en fiktiv folkvald person som skulle avtvingas en åsikt. Men, jag försökte beskriva ”Hasse” som en ganska sympatisk person som verkligen gått in i politiken med en vilja att förändra. Han hade bara tagits på sängen av integritetsdebatten och hamnat i en situation han inte kunde hantera.
Några sådana sympatiska drag finns inte hos socialdemokraten Carina Hägg. Hennes svar dryper så mycket av förakt att man blir rädd. Läs mer hos Svensk Myndighetskontroll eller på riksdagssvar. Att svara såsom hon gör får man inte göra som folkvald, aldrig, under några omständigheter!
Jag driver en blogg, som kanske inte är anonym men jag framhäver inte mig själv direkt, och ändå så försöker jag så gott jag kan svara hövligt och korrekt på alla kommentarer jag får. Jag representerar ingen utom mig själv. Hade jag varit representant för något (vilket jag är för skogochfisk på min andra blogg) så hade jag varit ännu mer noggrann med den saken.
Carina Hägg har här visat sig klart olämplig för sitt uppdrag som riksdagsledamot genom att på ett så föraktfullt sätt behandla politiskt intresserade och engagerade medborgare. Med ett sådant förkroppsligande av den politiska eliten och dess syn på vanligt folk så bör hon snarast avlägsnas från sin post. Allra senast vid nästa val.
Naturligtvis har Carina själv möjlighet att här i kommentarsfältet motivera sitt agerande och jag lovar att om hon är övertygande så ska jag genast erkänna att jag har fel och ta bort min sista uppmaning.
