internet

Nu visas inlägg taggade med internet.

Jag har hört lite löst prat om Google Wave under de senaste dagarna så idag så beslöt jag mig för att faktiskt ta reda på vad det var för något. Det jag hittade var den här sidan som för tillfället innehåller en 80 minuters film om hela konceptet. Jag hade planerat att se några minuter för att få en idé om vad det hela gick ut på, men det slutade med att jag mycket imponerad såg igenom hela filmen. Här är det äntligen någon som har fattat hela idén med internet som en pågående konversation. Som kan se möjligheterna.

Ett bra exempel på motsatsen är Hans Wallmark som tycks vara helt förblindad av alla faror och problem. Hans och Beatrice Asks debattartikel i Corren känns symptomatisk. De skriver att ”Nätet innebär stora friheter och möjligheter.” men av någon outgrundlig anledning så är det inte dessa friheter och möjligheter som nämns i själva artikeln. Inte heller är det hur man ska ta vara på dessa möjligheter och gynna företagarklimatet för de svenska småföretag som vill utnyttja dom. Istället fokuseras bara på problem, barnporr och knarkhandel. Som om internet skulle vara någon lite skum plats. En bakgata i en nedgången förort där vi alla måste se oss noga för och man aldrig vet riktigt vem man kan lita på.

Vad de inte förstår är att internet inte är en plats. Det är lika mycket den verkliga världen som allting annat. Och den verkliga världen är under förändring. Frågan är om framtiden tillhör Google Wave eller Hans Wallmark. Mitt svar på den frågan är ganska väntat. Du kan skrika hur mycket du vill att världen är en farlig plats. Vi tänker leva i den ändå. För det är det vi gör idag. Vi lever.

Taggar: , , , ,

Det är mycket tal om en digital allemansrätt för tillfället. Jag har varit ganska ointresserad av idén. I grunden är jag teknikdeterminist på det här området. Låt dom bygga stängsel. Låt dom försöka sälja digitala ting. Det kommer naturligtvis inte att gå. Det kommer dom att lära sig förr eller senare, den mjuka eller den hårda vägen.

Spelar det egentligen någon roll om vi inför IPRED nu. Den kommer ju ändå vara verkningslös. Det kommer bli en och annan som drabbas men i grunden är ju lagen verkningslös. Hela idén är som att försöka stoppa ett vattenfall med en sil. Visst kommer kanske en och annan droppe stanna, men du är inte ens säker på att stoppa vattnet som träffar själva silen. Sen kan dom stå där och gorma hur mycket dom vill över allt vatten som försvinner och hur rätt dom har. Det förändrar ingenting.

Och skulle det egentligen vara så förfärligt att införa den här avstängningen från nätet. 3 strikes and you’re out. Vi kommer ju ändå börja fildela krypterat med OneSwarm eller från Usenet. En och annan eftersläntare kanske  åker dit men har det så stor betydelse egentligen.

Och skulle det egentligen spela så stor roll om man förbjöd anonym uppkoppling….

Någonstans här börjar jag reflektera över det hela. Var finns slutet? Var finns den naturliga väggen där ingen mer lagstiftning är möjlig? Var finns principerna? Jag kan inte se dom. På gårdagens debatt på tekniska muséet var det några som pratade om att det här bara rörde små förändringar i lagen. I antal ord så kan det mycket väl vara så. När det gäller principer så är det en milsvid skillnad. Vi går från någonting fritt till någonting kontrollerat. Har man väl tagit det principiella steget så kommer de små lagändringarn bara bli fler och fler. Speciellt när folk börjar bli desperata för att deras första försök att anpassa världen efter kartan inte fungerar.

Det borde gå att hitta andra principer att bygga på. Några som inte bygger på stängsel och förbud och där du måste passa dig jävligt noga om du någon gång skulle komma fram till skylten Här slutar allmän väg.

En första idé till sådana principer har jag hämtat direkt från Mårtensson:

Grundstenarna är:
-Att fritt kunna ta del av material och förfoga över det för privat bruk på internet. Det är också allas rätt till information, kunskap bildning och interaktivitet.
-Att fritt kunna röra sig i det virtuella rummet, internet. Intellektuell och interaktiv rörelsefrihet.
-Att fritt kunna var och verka i det virtuella rummet, ha rätt till att inte ge sig tillkänna och att inte bli registrerad där av myndigheter när man vistas där
-Rätten att få brevhemligheten respekterad oberoende av om de utnyttjas elektronisk eller på papper

Jag vet inte om det här är det bästa som går att komma på eller om det finns svagheter i resonemangen här eller där. Oavsett, så är de bra mycket bättre än den kontrollfixering som idag råder.

Jag gillar inte att skriva under namninsamlingar. Det känns obehagligt på något sätt att veta att mitt namn finns där för tid och evighet. Hur länge kan jag stå för det jag skriver under. Men, den här gången gör jag ett undantag. Mitt namn finns nu med på listan.

Förresten, är det någon som tror att den vanliga allemansrätten hade funnits kvar idag om den inte hade funnits som allmän princip. Om varje liten del stod för sig i lagboken. Hade det inte ganska snabbt blivit ett förbud mot camping, eller bärplockning, eller eldning kanske, det som är så farligt?

Taggar: , , , , ,

Via Henrik Alexandersson och Dick Erixon blir jag varse Pär Ströms rapport Storebror tar fram munkavlen, En grundläggande genomgång av internetcensur. Hur det fungerar och var det förekommer. (Även i SvD)

Mycket intressant läsning. (Jag har inte hunnit titta på den medföljande youtube videon) Inte helt oväntat så är jag en stor motståndare till alla typer av censur. I grunden tycker jag att internetcensur lider av precis samma problem som de flesta andra repressiva lagar vi infört eller föreslagit på sista tiden, i det att de inte fungerar för just den grupp som den försöker att nå. Som även nämns i artikeln så finns det många sätt att komma runt censuren för den som verkligen är intresserad av att göra det. Däremot kommer den kunna bli ett irritationsmoment för oss övriga när den slår fel.

Tyvärr verkar det som att våra makthavare har någon global vilja att göra den till mer än ett irritationsmoment och det leder in till andra problem. Det finns en likhet här med FRA-lagen. Då passerade man en spärr och medgav att staten kunde bedriva massavlyssning utan misstanke om brott. När den spärren väl var passerad så är det svårt att hitta var nästa tydliga barriär är. Kan man bygga sociogram för att hitta terrorister och vapensmugglare borde man väl kunna göra det för att hitta politiska extremister eller varför inte fildelare också. Det handlar bara om en gradskillnad. Varför ens behöva en brottsrubricering. Det är väl lika bra att spana på allt hela tiden.

Samma sak kan man säga om censur. Har man väl tagit steget och infört censur så finns det ingen ny blockad att ta till. Av förståeliga skäl så inför man det med hänvisning till illegala sidor. Sen kanske för uppmaning till illegala handlingar, eller bara uppmaningar till skadliga handlingar. Med tanke på målsägarsidans beskrivning av Piratbyrån i gårdagens spectrial så ligger dom högt på listan. Sen slutar det med omoraliska sidor vilket i princip kan vara vad som helst som någon liten intressegrupp kan få för sig är skadlig för mig.

 

Jag förstår om våra riksdagsmän vill driva igenom censur av omsorg för medborgarna, men med bestämda ord betackar jag mig för den omsorgen. Jag förbehåller mig rätten att bilda min egen uppfattning i samtliga frågor. Jag förutsätter att mina infrastrukturleverantörer även i fortsättningen fortsätter att leverera el, telefonförbindelse och internetuppkoppling utan något intresse för vad jag använder det till. Att göra någonting annat är att försöka föra det här samhället åt hel fel håll.

Taggar: , , , ,

Karl Sigfrid skriver idag på Aftonbladets debattsida om att Sverige bör bli en frizon för internetanvändarna. Censur och övervakning har gått för långt. Det är dags att vända nu.

Tyvärr är det så att Karl Sigfrid är en av mycket få riksdagsledamöter som överhuvudtaget har någon form av vision på området. Den känsla man mest får när man lyssnar till folk i ledande ställning är att internet är någon form av problem i dess nuvarande skick. Ett problem som måste rättas till.

Därför lyssnar de, utan kritik, på diverse intresseorganisationer som vill ha inskränkningar på just sitt område. Det kan vara säpo, polisen, fra, ifpi eller vilken moraliserande organisation som helst. 

Vad jag inte gillar med det här är att det inte finns någon principiell gräns att luta sig tillbaka mot. När går det att säga att ytterligare inskränkningar är omöjliga (t.ex. enligt grundlagen)? Den gränsen har en gång funnits, när internetcensur var olagligt. Polisen kunde bara få ut abonnentuppgifter vid misstanke om grova brott och brevhemligheten var helig.

I och med FRA-lagen skedde en förändring av principerna. Helt plötsligt blev det accepterat att bedriva insamlande av material från människor utan någon brottsmisstanke. Det vi ser idag med polismetodutredningen är bara en anpassning av övrigt rättsväsende efter den principen. För lagen måste ju vara enhetlig. Får en myndighet spana på oskyldiga så måste ju alla andra få det också. 

Jag förespår därför att inom en snar framtid så kommer säpo också få rätt att spana i inhemsk trafik. Troligtvis med motiveringen att terrorister kan skicka meddelanden inom landet också. Man kan säkert komma på nått argument om MC-gäng också.

Anonymitet är också ett sånt område som mycket snart kommer att försvinna om lobbygrupperna får som dom vill. För naturligtvis så är anonymiteten på internet bara till för att skydda nätpedofilerna. Man kan ju undra vad den Burmesiska demokratirörelsen tycker om det. 

Till sist vill jag bara avsluta med att uppmana våra riksdagsledamöter att, likt Karl Sigfrid, försöka sig på att formulera någon form av vision för hur vår digitala framtid ska se ut. Att blint acceptera varje lagändring utan att se helheten är inte acceptabelt. Vill du avskaffa brevhemligheten eller meddelarfriheten på internet så säg det rakt ut då.

Taggar: , , , , , ,