gratis

Nu visas inlägg taggade med gratis.

Jag nämnde Björn Ulvaeus lite snabbt i mitt förra inlägg. Efter att jag skrivit klart det så gick jag runt och funderade på det här. Jag tycker så synd om karln, som inte har förstått vad det nya samhället innebär. Därför tänkte jag ge Björn några idéer för hur han ska kunna överleva i det nya digitala samhället.

För det första Björn så är folk verkligen beredda att betala. Vi har ungefär lika mycket i plånboken som tidigare och alltså ungefär lika mycket att  lägga på kultur som tidigare. Allt vi kräver är någonting att lägga våra pengar på. Vare sig du vill se det eller inte så är inte individuell exemplarframställning svaret. Ingen är beredd att betala för någonting utan värde. Det handlar om grundläggande tillgång och efterfrågan. Tillgången för en digital fil är oändlig. Kopiering och distribuering är gratis så det finns alltid exakt så många exemplar som behövs. I teorin ett oändligt antal. Någonting sådant kan inte ha ett värde i sig själv.

Jag ska snabbt bara stanna till vid ett av dina citat:

Låt oss stanna upp och glömma problematiken om den föreslagna lagstiftningen är lämplig eller inte för ett tag och ställa en enkel fråga: Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?

Det måste väl ändå vara otroligt nödvändigt att lagstiftningen är lämplig? Eller menar du allvarligt att det är värt att montera ner sådant som rättssäkerhet, brevhemlighet och budbärarimmunitet för att ett litet fåtal arbetare i en lyxindustri ska kunna sälja en vara utan något värde.

Men, innan du börjar säga någonting om kulturens död så måste jag påpeka att bara för att exemplarförsäljningen är död så innebär inte det att det inte går att tjäna pengar. Tvärtom tänkte jag ge dig några konkreta tips här så att du slipper stå på bar backe på äldre dar.

  1. Tjänster. Vi lever omgivna av en enorm informationsström. Att sålla ut det vi vill ha och att enkelt tillgängliggöra det är något som folk är beredda att betala för. Jag har laddat ned en hel del musik i mina dar. Det gör jag inte nuförtiden för det är så mycket smidigare att köra spotify än att hålla på med torrentfiler och mp3:or som ligger och tar plats på hårddisken. Det ska sägas att det är mycket som saknas i spotify idag, men det är så vitt jag vet det bästa som finns på marknaden.
  2. Upplevelser. Det finns inget bra sätt att uppleva en konsert på ett annat sätt än att faktiskt vara där. Du som skriver musikaler måste väl ändå inse att det som faktiskt är värt något är själva upplevelsen på plats. Det är också det här som de allra flesta artister tjänar sina pengar på.
  3. Ting. Till skillnad från digitala föremål så kan man ta betalt för de fysiska. Hit räknas inte cd-skivan som bara är en behållare för digitala filer. Däremot räknas sådant som omslag, häfte o.dy. Ge dina fans någonting mer än bara plastskivan så kommer de att vara beredda att betala. Det kan handla om så enkla saker som texter och ackord i häftet, extramaterial, lite dyrare limiterad upplaga med mer extramaterial eller mer absurda saker som cd-fodral i form av likkistor. Sen finns ju naturligtvis också den klassiska merchandisen också som t-shirts etc.
  4. Goodwill. Om dina fans gillar dig kan du få in ganska mycket pengar genom ren goodwill. Det kan handla om att ha en donera knapp på hemsidan. Något som ger intäkter till många mindre nätbaserade kulturutövare. En annan variant på det här är att bjuda ut din skiva för det pris som köparna själv väljer, som Radiohead eller Nine Inch Nails.

Avslutningsvis tycker jag att du ska studera den här presentationen noga. Det är ett utmärkt exempel på hur man konkurrerar med gratis. Du måste vara beredd att släppa lite av kontrollen över dina skapelser. I längden är det du som vinner på det.

Taggar: , , ,

Igår följde jag den mycket intressanta debatten Vem tjänar på gratis kultur på nätet. 5 ”profeter” på området diskuterade framtiden. Jag tyckte hela debatten var så skönt post-piratisk. Fri kultur var något självklart vare sig upphovsmännen ville det eller inte. Däremot finns oerhörda möjligheter för entreprenörer att tjäna pengar ändå. Se exempelvis på Trent Reznor. Från anti-pirater tror jag det finns en bild av hopplöshet, ingen satsar för folk kommer ändå att stjäla materialet. Från entrerenörerna finns en helt annan bild. De kan se möjligheterna med den nya tekniken (tänk spotify) men får istället stå och banka huvudet i väggen över den tröghet och brist på flexibilitet som finns inbyggd i t.ex. skivindustrin.

Monique Wadstedt ondgör sig i DN över de onda piraterna och den lilla sekt kopimister de omger sig med. Hon fortsätter med: 

”En vanlig tonåring förstår att det här med olaglig fildelning är brottsligt och inte kan pågå för evigt.”

Det är en tanke som förmodligen är totalt felaktig. Jag tänker då speciellt på en av deltagarna i den tidigare nämnda debatten som hade sin 15-åriga lillebror som exempel. För honom var musik något som bara fanns. Inte något som egentligen kostade pengar och som man kunde stjäla. Inte ens som nånting gratis som det bara var att plocka på sig av. Musik var något fritt, som alltid finns tillgängligt överallt och (för honom) alltid har funnits. En sådan person förstår inte hur man kan ta betalt för ett enstaka exemplar.

Man får hoppas att den dagen när Monique Wadstedt inte längre får sin lön från medieindustrin så inser hon hur samhället egentligen ser ut. 

 

En annan sak jag tänkte nämna lite var att jag läste på Enligt min humla hur man hittar någon bra analogi för fildelning från den analoga världen som vanligt folk begriper. Jag har funderat över det tidiagre men nu slog det mig: Grus. Jag jämför min musikdatabas med en grusgång. Även om jag vill ha en stor och fin grusgång så är jag inte beredd att betala styckpris för varje litet korn. Däremot är jag mycket benägen att betala för att någon distribuerar ett lass grus åt mig. Skulle jag dessutom ha lite kvalitetskrav, t.ex. för att göra det extra fint på ett ställe, så hade jag varit beredd att betala för att någon skulle välja ut de allra bästa och finaste gruskornen.

Analogin stämmer inte riktigt eftersom det är möjligt att stjäla gruskorn, men den känns ändå bättre än att jämföra med t.ex. gräsklippare.

 

Taggar: , , ,

En helt fri tanke

Pirater fortsätter att uppmärksammas i media. Idag en recension av Piraterna i SvD. En sak som jag har tänkt på, som nämns i artikeln och Rick Falkvinge noterar och som jag tidigare även läst från Rasmus Fleischer tidigare, nämligen distinktinktionen mellan fri och gratis.

Det finns en anledning till att jag inte skriver nånting om licens någonstans på bloggen. Texterna är inte släppta under nångon form av CC. Anledningen är enkel, jag har alltid sett det som självklart att när jag väl publicerat dessa texter så är de fria. De existerar i det virtuella myllret för alla som vill åt dom. Samma sak gäller eventuella bilder som jag lägger upp. Om någon t.ex. skulle använda min bild på den Australiensiska regnbågen av en eller annan anledning så känner jag att jag inte har någon moralisk möjlighet att stoppa denne. Oavsett syfte. Det hade naturligtvis varit lite trevligt om jag fick credit för saker jag gjort men det är inte på något sätt nödvändigt.

Någonstans där är det jag hoppas vi hamnar till slut. Att material som inte medvetet upphovsrättsskyddas innan publicering automatiskt blir fria. Eftersom jag inte skickat in mina texter till PRV i förväg så är de inte skyddade. Nu, när de är publicerade så är de redan i den offentliga sfären och kan inte skyddas längre. Sen kan man kanske fundera på olika skyddstid för olika material. 2 veckor för en tidningsartikel eller 2 år för en forskningsartikel eller 10 år för en bok. Kanske lite beroende på hur mycket du är beredd att betala för det.

Taggar: , , ,