Gång på gång på gång så hör man forskare skylla beståndsnedgångar på skarpsillen som har fått stå som någon universell syndabock för alla problemen i haven. I DN idag så berättar Lars Ljunggren om nya lyckade projekt för att få gäddor att lyckas med reproduktionen i Kalmar Sund. Artikeln i sig är bra ända fram tills åsikterna börjar komma fram mot slutet:
Enligt Lars Ljunggren hänger gäddans tillbakagång samman med att torsken minskat så kraftigt. När torsken försvann från Östersjön fick skarpsillen fritt spelrum. I ytterskärgården konkurrerar skarpsillen med gädd- och abborrynglen om födan. I takt med gäddans tillbakagång i havet blir ynglen från den sötvattenslekande fisken allt viktigare.
– Vi håller bestånden av gädda och abborre under armarna tills vi kommit till rätta med de storskaliga problemen i Östersjön. Det är relativt enkla och billiga ingrepp som skulle kunna genomföras på många ställen, säger Lars Ljunggren.
Problemet med att skylla på skarpsillen är att det inte finns några som helst belägg överhuvudtaget att de skulle ha någonting att göra med nedgången för Gäddan.
Vad är det då vi vet om gäddan? Problemen började under 70-talet runt Gotland och Åland. Under 90-talet har sedan problemen dykt upp i Kalmar Sund och de rör sig succesivt från ytterskärgården längre och längre in mot land, och norrut längs Östersjökusten. Tidigare i år gällde larmen Roslagen. Symptomen är att trots att det finns gott om rom så dör ynglen strax efter att de gjort sig av med gulesäcken och börjat äta själv, till synes av svält.
Vad är det vi vet om skarpsillen? Sen torsken gick ned kraftigt under tidigt 90-tal så har skrpsillen ökat explosionsartat, enligt forskarna. Till antalet kanske det är sant, men samtidigt har medelvikten för skarpsill minskat så att den totala förändringen i biomassa har inte varit lika omfattande.
Vad vet vi om födan i skärgården, djurplankton alltså? I korta ord, ingenting. Mig veterligen finns inga tidsserier alls för hur mängden djurplankton har förändrats längs den svenska östersjökusten. Man ska komma ihåg här att en art som verkligen gått framåt är spiggen. Den som har sett en storspigg i aktion borde tycka det ganska konstigt att den skulle vara bättre på att hitta föda än en lite gädda.
Så vad är slutsatsen av det hela? Skarpsillens utveckling verkar inte visa någon korrelation med utvecklingen för gäddan. Att skylla på att det är matbrist som är problemet är minst sagt tveksamt.
Sen finns det också en grundläggande fråga här. Kan verkligen ett stim av skarpsill simma in från djuphavet nästan in på land där gäddynglen finns och där äta upp all mat. Jag tycker ändå att det borde vara en exponentiell nedgång i mängden mat så att det blir ofördelaktigt för stimmet att vara där inne, långt innan maten tar slut för gäddynglen.
Att såna här gissningar återges helt okritiskt i en av våra största dagstidningar är ett stort problem. Upprepas någonting tillräckligt många gånger så blir det en sanning. I det här fallet trots att bevisen antingen är mycket svaga eller rent obefintliga.
