FRA

Nu visas inlägg taggade med FRA.

Man börjar tappa räkningen nu

14 Oktober, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Så har då 158 väl inlästa riksdagsledamöter efter noggranna avväganden kommit till slutsatsen att signalspaning i kabel är någonting som är viktigare än brevhemligheten för elektroniska försändelser. Eller hur var det med de där kunskaperna egentligen.

Man kan ju undra över ledamöternas ointresse. Efter den stora debatt som var förra året, borde man inte fundera på om det kanske var dags att sätta sig in i frågan. Dom kan ju knappast tro att om man bara blundar och duckar för den här frågan så behöver man inte bekymra sig för de här jobbiga frågorna om internet och rättigheter i framtiden.

Jag är inte förvånad över hur det här slutade. Ingenting har väl talat för att lagen inte skulle ta vägen genom kammaren utan några större problem. Noterbart är att några röster från förra gången det begav nu var tysta. Var var ungdomsförbunden t.ex. Idag var det ingen som delade ut några exemplar av 1984.

Jag undrar vad hela den här affären har gjort för återväxten i politiken. Hade jag varit en ung ambitiös idealist i ett ungdomsförbund hade jag nog varit väldigt tveksam till att försöka ta mig in i rikspolitiken. Det är alldeles för tydligt att partiet alltid går först. Oavsett vilka demokratiska principer som står på spel.

Själv tillhör jag dom som absolut avskyr partipiskor. Enskilda riksdagsledamöter har en uppgift. Att kunna tillföra den enskilda individens perspektiv till olika lagförslag. Om man då inte bara röstar enbart efter partiledningens påbud utan också avstår från att läsa in sig på de lagförslag som man ska rösta om, då har man inte längre något existensberättigande. Då kan vi lika gärna låta partierna skicka en representant var till riksdagen för att avge en röst motsvarande partiets storlek.

Slutligen ska jag bara säga att jag hade förväntat mig att känna mer när det här var klart. Ilska, eller frustration eller vad som helst. Men, i själva verket är jag inte ens besviken. Man måste ha förväntningar för att kunna bli besviken.

Taggar: , , , , , ,

Fel tid för massövervakning

12 Juni, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

I Norge har det visat sig att försvarets säkerhetstjänst (fost) kan ha övervakat regeringskansliet olagligt. (SvD) Det här handlar om en organisation som inte har rätt att bedriva avlyssning vilket gör det hela lite märkligare. Naturligtvis är det så att trafik från regeringskansliet bör kunna övervakas. Man kan t.ex. tänka sig situationer med infiltration av någon främmande makt som lyckats placera en spion i den innersta kretsen kring statsministern. Men, det bör ske enligt strikta regler och efter misstanke om brott. Här verkar det ha skett bara för att man råkade ha tillgång till trafiken.

Men, egentligen är jag inte särskilt stort fan av självcensur inom underättelseorganisationer. Dvs. att man undviker att titta i material man tekniskt sett men inte juridiskt sett har tillgång till. Organisationer som FRA och säpo kommer att utnyttja allt material de kan komma över. Det är vad jag hade gjort i deras kläder. Om det fanns en chans att avstyra ett terrordåd genom att söka igenom all epost, oavsett om den var på väg till präster, journalister eller till vanliga Svenssons så hade jag gjort det. Det är jag helt säker på att dom kommer att göra också. Det var ett tag en diskussion om vad som skulle hända om man snappade upp ett brev till en journalist från en misstänkt terrorist. FRA svarade att man självklart skulle slänga det. Jag tycker tvärtom, man borde öppna det, och det är också vad jag tror man hade gjort i den aktuella situationen.

Problemet är att FRA överhuvudtaget hade tillgång till det brevet. Som jag skrev så tycker jag att dom ska utnyttja all information dom har tillgång till. Däremot är det upp till det civila samhället och den lagstiftande församlingen att sätta upp dessa gränser. FRA bör inte få någon möjlighet till massövervakning i normalfallet. Naturligtvis kan det finnas undantagslagar för väldigt speciella situationer.

Det normala är också att alla organisationer ser sig själv som viktigare än de egentligen är, och det gäller i synnerhet allt som har med terrorbekämpning att göra. Ett av de allra första inlägg jag skrev på den här bloggen handlade om hur polisen i Maryland bland annat plockat upp två katolska nunnor på terrorlistan. I Sverige har vi exempel på hur man, i brist på riktiga Sovjetiska spioner, spionerat på dom som verkade stå närmast, ideologiskt sett. Därför tror jag att ett FRA (och säpo också för den delen) kommer att hitta yttre hot, oavsett om dom finns eller inte. Och dom kommer att använda alla tekniska medel tillgängliga för dom för att göra det, oavsett om det följer lagen eller inte. Det sistnämnda ser jag egentligen inget fel med, men det kräver också att politiker sätter upp tydliga gränser för vad som är tekniskt möjligt för dom.

För att till slut återknyta till det ursprungliga norska fallet så sägs det att det hela på något sätt hade sin utgångspunkt i att någon på justitiedepartementet porrsurfat. Här ser jag ett stort problem, och jag skulle helst se att våra politiker fick porrsurfa ifred. Det jag är rädd för är att någon tjänsteman ska sitta med uppgiften att t.ex. skolministern är väldigt förtjust i att sitta på småtimmarna och kolla BDSM. Ännu värre om den informationen hamnar hos någon underättelseorganisation. Det fanns ett skäl till varför Hoover kunde vara FBI-chef så länge.

För övrigt tycker jag att det är dags att prata mer FRA.

Taggar: , , , ,

En missad möjlighet för centerpartiet

11 Maj, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Jag har ett tag sett fram emot centerpartiets stämma. Äntligen skulle man få se om det högljudda FRA-motstånd som hörts från delar av medlemmarna bara var ett litet fåtal missnöjda medlemmar eller om stora delar av partiet hade betänkligheter med lagen. Nu när stämman är över så är det dags att sammanfatta resultatet. Jag ska villigt erkänna att jag inte har följt samtalet på själva stämman utan bara på diverse bloggar.

Reaktionerna på stämmans åsikt om FRA så här efteråt går från några avhopp, några som är besvikna men väljer att bli kvar, några är nöjda och några är misstänkt tysta i frågan.

Vad centern visade på stämman var ungefär vad man kunde förvänta sig. Man har visat att det finns många anledningar att rösta på centern. Om man t.ex. skulle vara marknadsliberal och vilja avskaffa LAS så känns centern som ett bra val. Samma om man värnar om småföretagen. Det är lite tveksamt om centern verkligen är ett bra val om man är miljöintresserad och nödvändigtvis vill rösta borgerligt. Men, framför allt så har man visat att om man är intresserad av integritetsfrågor och medborgerliga fri- och rättigheter så har man ingenting att hämta i centerpartiet.

En naturlig invändning är då att centern faktiskt antog ett nytt öppenhetsprogram. Det enda problemet är att det politiska klimatet är sådant att till nästa riksdagsval så kommer alla partier ha ett öppenhetsprogram av lite olika former där man med mer eller mindre generella ord kommer säga sig skydda medborgarnas integritet. Centerpartiet kommer inte på något sätt vara unikt och knappast heller den som går längst.

Ett sådant här program hade stuckit ut mer under förra valrörelsen och hade centern redan då börjat tala om individens frihet och minskad övervakning så hade man kunnat vinna en hel del liberala röster. Problemet är att det är precis vad man gjorde. Genom sitt beteende efter valet har centern däremot devalverat betydelsen av alla former av manifest om öppenhet och integritet från något av de etablerade partierna. Folk litar helt enkelt inte på att man faktiskt bryr sig om de vackra orden när man väl ska börja förhandla.

Det finns bara en sak att göra om man vill ha ett förtroende i integritetsfrågor. Man måste ta rätt ställning i just de specifika frågor som för tillfället är uppe på agendan och dessutom visa det i faktiska beslut. Med ett piratparti, ett gäng ungdomsförbund och många andra tänkare och tyckare både inom och utom partierna som integritetspolitiska samveten så kan man inte komma undan med att vara för FRA, IPRED och datalagring och ändå försöka framstå som ett frihetligt alternativ. Den bluffen är synad för länge sedan. De som är intresserade av frågan kommer välja något annat parti och de som inte är intresserade bryr sig helt enkelt inte.

Men, jag ser ändå en viss ljusning. Jag tror inte att varken Staffan Danielsson eller Johan Linander tycker om att behöva stå och försvara FRA. Jag tror inte att det är dom som är problemet. Dom har bara hamnat lite fel pga sin vilja att vara pragmatiska och kompromissa i en fråga där någon borde ha sagt stopp långt innan den hamnade på riksdagens bord. Jag är säker på att centerpartiet arbetade för att göra FRA bättre. Jag tycker det är synd att dom inte lyckades få bort den från bordet helt, men jag vet inte hur dessa förhandlingar såg ut. Det stora problemet är dom som förhandlade från andra sidan. Dom som tycker att brevhemligheten är något som är onödigt och att den enda anledningen till att FRA inte går igenom våra vykort är att det är lite för tidskrävande. Dom som tycker att anonymitet är ett problem och att mobiler skulle fungera bra som spårsändare.

Jag ser en ljusning därför att jag tror att det är ett måste för varje parti att skaffa sig ett öppenhetsmanifest nu. Det och en nätpolitik som faktiskt stämmer överens med medborgarnas intressen (och inte med konsumenternas bästa som vissa vill ha det till). Centerpartiet hade kunnat bli en föregångare här med en kovändning om FRA och IPRED. Istället valde man att lägga sig på den minimala nivån och fortsätta samma väg som man har kört. Det är inget som kommer göra att centerpartiet sticker ut när valet kommer nästa år.

Taggar: , , , , ,

En dom har fallit och framtiden är osäker

18 April, 2009 i Politik, Övervakning | 5 kommentarer

Nu när domen har fallit och reaktionerna svallar så är det väl dags för mig att ta mig ur min mer eller mindre självvalda semester från bloggen.

Domen blev hård, 1 år var i fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Om jag hade gjort en gissning innan domen föll så hade jag trott att det skulle bli två friande domar för Peter Sunde och Carl Lundström och fällande domar men relativt milda sådana för de övriga två. Det tror jag att det allmänna rättsmedvetandet hade kunnat acceptera. Det hade också kunnat vara en form av kompromiss i den allt mer polariserade debatten.

Istället har man skapat en bild av 4 martyrer som blivit helt överkörda av den pengastinna mediamaffian och dess lakejer i våra riksdagar och domstolar. Jag måste ändå sägas att det ändå måste ha krävts ett visst mått av mod från domare och nämndemän att presentera en så ensidig dom i ett så uppmärksammat mål där de visste att en mycket stor mängd juridiskt kunniga personer skulle läsa igenom domen i minsta detalj och påpeka minsta felaktighet. De borde ana att de om 10 år antingen kommer att betraktas som föregångare, eller tas upp i varje grundläggande kurs i upphovsrätt som ett varnande exempel på hur illa det kan gå.

Personligen tror jag inte att det här är en politisk dom, så mycket som en moralisk dom. Jag har fortfarande ett visst förtroende för att våra domstolar står fria från politiska påtryckningar, men det är en väldigt sviktande uppfattning. Däremot har de en tendens att svepas med i någon form av moralisk hysteri. Vi kunde se det i Göteborg, och återigen här. I det läget är bevis ointressanta, de åtalade personerna har redan genom sitt omoraliska sätt och förakt för gällande lagar visat att de är skyldiga. Då gäller bara att sätta så högt straff som möjligt för att visa att sådant beteende inte är acceptabelt. Det här är illavarslande inför de kommande ipred-processerna om bevisbördan sätts så här lågt.

 

Film- och musikbranschen jublar naturligtvis, med det här och ipred så kan man satsa på lagliga tjänster. Jag tror det när jag ser det. Tvärtom så tror jag om något så skulle en minskad illegal fildelning göra bolagen mindre benägna att satsa på nya tjänster. Då köper ju folk sina skivor och då finns ingen anledning att göra något. En friande dom hade istället tvingat fram en ganska snabb omställning om de ville fortsätta tjäna pengar.

Det som jag också tror är ett stort problem är domen mot Carl Lundström. På vilket sätt skulle det vara bra för innovationen? Om jag minns rätt så började spotify genom att grundarna använde sina egna nedladdade musikbibliotek i alfaversionen innan de slutit några avtal med bolagen. (rätta mig om jag har fel) Vem vågar gå in och satsa pengar i något sådant nu när det visat sig att även om du drar dig ur när juristerna börjar bli tveksamma så kan du dömas till fängelse och höga skadestånd?

Jämförelsen med det första ipredmålet är också intressant här. Säg att jag skulle vilja starta ett företag liknande spotify för film och till att börja med använde min hypotetiska 5 TB  hårddisk med nedladdade filmer för att bygga upp den slutna betan, för att sedan försöka sluta avtal med filmindustrin och kunna släppa det öppet. I likhet med det första ipredmålet skulle då Henrik Pontén och antipiratbyrån kunna hacka in på min privata server och försöka sätta dit mig för brott mot upphovsrätten. Det känns inte riktigt som att sådant gynnar innovationen.

Egentligen så tyckte jag att det var positivt att det såg ut att gå lite bättre för skivaffärerna efter att ipred införts. Inte för att jag tror att skivaffärerna har någon annan framtid än som försäljare av samlarobjekt, men då kanske maffian skulle sluta kräva ännu hårdare övervakningslagar. Men, det tog bara en dag efter den här domen innan kraven på censur började dyka upp. 

Och utvecklingen går framåt på det området på alldeles för många fronter för att hålla reda på. FRA har visserligen inte kopplat in sina kablar än men vad än uppgörelsen från september sade så är den död nu och shoppen börjar öppnas för folk som inte bör ha tillgång till den typen av information. ACTA förhandlas och den handlar om upphovsrätt, vad än våra godtrogna riksdagsledamöter tror om saken. Förlängningen av upphovsrätten som ingen gynnas av försöks fulspelas genom parlamentet. Telekompaketet är snart redo för omröstning. Våra svenska parlamentariker gör vad de kan för att minska skadorna. Och vår minister står upp för våra rättigheter till ett fritt internet… snart… så fort Åsa Torstensson avgår från sin post och ansvariga statssekreterare och delegater avskedas. 

Ska jag se någonting positivt med det här med 3-strikes som man så gärna vill pressa igenom i Frankrike t.ex. så har jag en väldigt bra affärsidé för anonymiseringstjänsterna. Skaffa ett avtal med en internetleverantör så att varje gång internetleverantören skickar ut ett varningsbrev så medföljer ett litet reklambudskap också: Vill du bli anonym på nätet? Testa Virtual Mållgan nu! För att registrera dig gå in på www.virtualmallgan.nu och börja surfa anonymt på 5 minuter.

Är internet en mänsklig rättighet då? Hos infrastrukturministern så anses det klart att mänskliga rättigheter handlar om tak över huvudet och vatten för dagen. Inget så obskyrt som internet. Men, om man istället jämför med att du kan få hjälp av socialtjänsten för att kunna äga en tv, gissningsvis för att kunna ta del av nyheter, debatt, upplysningar och allmänt följa med i vad som händer i samhället. För varje dag som går så hamnar samhället allt mer på internet. För 10 år sedan var internet definitivt inte en mänsklig rättighet. Idag står vi på gränsen och om 10 år så kommer det inte vara någon tvekan alls. Jag hävdar fortfarande att en avstängning från internet för de yngre generationerna i stort sett motsvarar det gamla bibliska straffet att kastas ut ur sitt folk. Förhoppningsvis är det ändå få personer i dagens samhälle som ser det gamla testamentet som någon juridisk förebild.

 

För att sluta det här långa, virriga inlägget så vill jag bara säga att jag inte förstår hur det kan bli så mycket liv av en sån skitsak som upphovsrätten. Visst är det trevligt om kreatörer kan få betalt, men att någon ändå tror att det ligger på samma nivå som yttrandefrihet, brevhemlighet eller budbärarimmunitet är bara absurt.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

En känga åt censuren

3 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Via Henrik Alexandersson och Dick Erixon blir jag varse Pär Ströms rapport Storebror tar fram munkavlen, En grundläggande genomgång av internetcensur. Hur det fungerar och var det förekommer. (Även i SvD)

Mycket intressant läsning. (Jag har inte hunnit titta på den medföljande youtube videon) Inte helt oväntat så är jag en stor motståndare till alla typer av censur. I grunden tycker jag att internetcensur lider av precis samma problem som de flesta andra repressiva lagar vi infört eller föreslagit på sista tiden, i det att de inte fungerar för just den grupp som den försöker att nå. Som även nämns i artikeln så finns det många sätt att komma runt censuren för den som verkligen är intresserad av att göra det. Däremot kommer den kunna bli ett irritationsmoment för oss övriga när den slår fel.

Tyvärr verkar det som att våra makthavare har någon global vilja att göra den till mer än ett irritationsmoment och det leder in till andra problem. Det finns en likhet här med FRA-lagen. Då passerade man en spärr och medgav att staten kunde bedriva massavlyssning utan misstanke om brott. När den spärren väl var passerad så är det svårt att hitta var nästa tydliga barriär är. Kan man bygga sociogram för att hitta terrorister och vapensmugglare borde man väl kunna göra det för att hitta politiska extremister eller varför inte fildelare också. Det handlar bara om en gradskillnad. Varför ens behöva en brottsrubricering. Det är väl lika bra att spana på allt hela tiden.

Samma sak kan man säga om censur. Har man väl tagit steget och infört censur så finns det ingen ny blockad att ta till. Av förståeliga skäl så inför man det med hänvisning till illegala sidor. Sen kanske för uppmaning till illegala handlingar, eller bara uppmaningar till skadliga handlingar. Med tanke på målsägarsidans beskrivning av Piratbyrån i gårdagens spectrial så ligger dom högt på listan. Sen slutar det med omoraliska sidor vilket i princip kan vara vad som helst som någon liten intressegrupp kan få för sig är skadlig för mig.

 

Jag förstår om våra riksdagsmän vill driva igenom censur av omsorg för medborgarna, men med bestämda ord betackar jag mig för den omsorgen. Jag förbehåller mig rätten att bilda min egen uppfattning i samtliga frågor. Jag förutsätter att mina infrastrukturleverantörer även i fortsättningen fortsätter att leverera el, telefonförbindelse och internetuppkoppling utan något intresse för vad jag använder det till. Att göra någonting annat är att försöka föra det här samhället åt hel fel håll.

Taggar: , , , ,

Inte helt oväntad bloggstorm

2 Mars, 2009 i Politik, Övervakning | 2 kommentarer

Veckans minst oväntade bloggstorm kom efter DNs granskning av FRA-debatten och den efterföljande ledaren. Jag var själv inte inblandad i den debatten så jag kan inte ta åt mig själv på något sätt. Däremot kan jag mycket väl förstå att personer som var med, som offrade sin tid och sina egna pengar, känner sig förolämpade när det påstås att de antingen var medvetet styrda av några okända finansiärer med dold agenda eller i bästa fall var nyttiga idioter.

Jag väcktes till insikt om det ankommande övervakningssamhället under förra hösten, även om jag lite slentrianmässigt varit emot FRA-lagen tidigare. Det var vissa personer som stod bakom den förändringen. Inflytelserika bloggare som visste mycket mer än mig om de här frågorna. Har det någon betydelse vilket syfte de här personerna har? Om någon hade betalat dom för att bistå med de här upplysningarna, att skola allmänheten, så hade det väl varit jättebra. Nu tror jag inte att så varit fallet och jag tror inte heller att DNs granskning ger en speciellt korrekt bild av hur det egentligen gick till.

Sen kan man också undra vad DN har för syfte med det hela. Det är helt förståeligt att DN granskar debatten runt FRA-lagens införande. Men, sen granskningen publicerades igår så har över 100 bloggar kommenterat artikeln. Jag har inte gjort någon vetenskaplig granskning men jag skulle uppskatta att minst 95% är negativa och anser att artikeln helt har missat målet. Gör DN då såsom många tidningar gör nuförtiden och lägger till en ny artikel om häftiga reaktioner från allmänheten eller något liknande? Nej, man tar den ursprungliga artikeln som en sanning och lyfter upp det hela på ledarplats.

Det är nästan så jag undrar om inte DN har som syfte att försöka väcka liv i FRA debatten som inte varit så livlig på sistonde. Nu har man med hjälp av en enda artikel lyckats få samtliga medlemmar av förra sommarens bloggstorm att skriva om FRA. De gamla argumenten har plockats fram igen. Listor på problem med lagen har postats. Personer och grupper som är emot har listats. Jag måste säga att DN har lyckats med sitt syfte att lyfta fram debatten igen. Nu återstår bara att se hur DN själva kan komma ur det här.

Taggar: , , , , , ,

Dags att vända skutan nu

12 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Idag kom då de samlade bloggande storebrorsfientliga socialdemokraternas motion till den egna partikongressen. Det är dags för ett stopp mot detta krig mot individerna som staten har bedrivit, egentligen oavsett partifärg. Om socialdemokraterna skulle rösta för det här så är det ett stort steg framåt. Det kanske inte är slutet, inte ens början på slutet men det är i alla fall slutet på början. Nu vänder vi skutan.

Det viktiga som den här motionen tar upp är, förutom stoppet för integritetskränkande lagar, vikten av att staten ska vara transparent och förståelig av medborgarna. Jag har tidigare varit in på liknande saker på EU-nivå i mitt försök till brev till Margot Wallström. Här är Sverige ett föregångsland med vår offentlighetsprincip. Den måste vi vara beredda att kämpa för.

För några kvällar sedan låg jag och sträckläste Anders R. Olssons Att stänga det öppna samhället. Det var en skrämmande läsning. Med all önskvärd tydlighet visade den hur offentlighetsprincipen håller på att monteras ned och ingen protesterar. Den nya tiden är här. Möjligheten finns att mycket enkelt göra offentliga uppgifter tillgängliga för medborgare genom öppna sökbara databaser. Varför vill ingen ta vara på möjligheterna?

Någonstans har det blivit fel. Staten har blivit en garant för att skydda oss från varandra. Offentlighetsprincipen monteras ned för att inte medborgare med skumma intressen ska utnyttja uppgifterna. FRA-lagen införs för att skydda medborgare mot skumma utlänningar genom att avlyssna alla. Varför hör man så sällan någon problematisera att staten ska ha tillgång till alla de här uppgifterna. 

Jag bryr mig inte om det går att få ut offentliga uppgifter om mig från diverse myndigheter. Jag är mycket mer orolig om en statlig organisation skulle få för sig att granska mig. Med tillgång till alla mina konversationer, vad jag är intresserad av och allt annat som behövs för att totalt kartlägga mitt liv, och utan någon som helst substans av saker som staten ska bry sig om. Såna här system missbrukas. Alltid.

Därför applåderar jag de socialdemokrater som skrivit ihop den här motionen. Jag hoppas att initiativet sprider sig till andra partier. Om inte annat så börjar de kanske inse att det här kommer att bli en valfråga nästa år. Till och med Fredrik Reinfeldt borde väl snart förstå att väljarnas minne kanske inte är så kort ändå. Han kommer nog få hålla på och tiga om FRA-lagen under åtminstonde de närmsta två valen.

 

De tappra sossebloggarna är:

Anders Widén, som jag för övrigt följt ett tag i hans imponerande försök att få sina partikamrater att förstå.

Johan Westerholm

Erik Laakso

Ann-Catrin Brockman

Thomas Hartman

Kristian Krassman

Ulrika Sandberg

Taggar: , , , , , ,

Så blir det väl datalagring också

10 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jaha, inte alldeles oväntat så sade då EU-domstolen ja till datalagringsdirektivet. Vid det här laget har man vant sig vid att vara pessimist.

Jag undrar om regeringen med Beatrice Ask i spetsen är glad över det här? Tror dom allvarligt på att vi får ett bättre samhälle av att lagra alla medborgares kommunikation. Annars hade det ju här varit en väldigt bra ursäkt för att inte införa en Bodström-lag om domen hade fallit annorlunda. Nu kommer det att bli strid om det här. Det är inte direkt så att det här är mindre integritetskränkande än FRA-lagen. Dessutom är den här lite lättare att förstå än IPRED så man får hoppas att massmedia vill vara med på tåget också. Dom har ändå ett rykte att försvara efter att totalt gjort bort sig förra året.

Lägligt nog så ska man lägga en proposition om det hela i juni, lagom till EU-valet. Kan man hoppas på att integritetsfrågorna dominerar debatten inför valet. Det kan ge en del intressanta resultat.

Det här är en färd ännu några meter nedför det glashala sluttande planet. För varje lag så sluttar planet allt mer i nån form av självaccelererande process. Det är dags att sätta stopp för det här innan vi går från att glida nedför ett plan till att falla utför ett stup.

Har någon myntat en lag för hur lång dubbleringstiden är för integritetskränkande lagar? 

 

Som väntat har inte den här nyheten gått stillsamt förbi i bloggosfären. Andra som skriver: Christian Engström, Johanna Nylander, Henrik Alexandersson, Hanna Wagenius, Otyg och många fler.

Även i SvD.

Taggar: , , , , ,

FRA och anpassning till den nya världen

29 Januari, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Jag tänkte berätta om Hasse*. Hasse är riksdagsman och sitter i trafikutskottet. Han har förstått hur viktiga kommunikationerna är för våra liv. Hasse brinner särskilt för att skapa en trafikmiljö anpassad för var och en. Där kommunikationerna fungerar oavsett var du bor. Han vill känna att vi kan leverera ett fungerande samhälle till våra barn. Han vill satsa förframtiden.

Hasse vet att när partiet diskuterar trafikfrågor, då lyssnar dom på honom. Han känner sig stolt när han presenterar sina åsikter. Hasse känner att, det här är mitt område, det här kan jag. Om någon har en fråga så vet jag svaret. Dom litar på mig.

Hasse vet också att när andra frågor diskuteras så är det andra personer som är experterna. Han känner de här personerna. Han litar på dom. Det är så det ska gå till, tycker Hasse. Han kämpar för att människor ska få det bättre på sitt område. Andra gör det på deras.

När FRA frågan dyker upp så känner sig Hasse lite besvärad. Han vet inte så mycket om underättelsetjänst och trafikstråk förstår han inte alls. Hasse anser sig annars ganska kunnig på det där med IT. Han använder sin dator regelbundet, både för att skriva på och för att skicka epost. På sista tiden har han också tyckt det varit så praktiskt att man kan läsa lokaltidningen hemifrån via nätet. 

Hasse tycker att det där med massavlyssning känns lite oroväckande men han blir lugnad av de personerna inom partiet som ansvarar för frågan. Personer som han litar på. Visst finns det dom inom partiet som tycker annorlunda men så brukar det vara. Till slut brukar man ändå komma överens. Så också den här gången även om Hasse känner ett visst obehag av de hårda ord som partiledaren uttalat.

När de första breven dyker upp i Hasses inkorg så tänker han inte så mycket på saken. Det här är ju inte mitt område, det får andra ta tag i. När allt fler brev dyker upp och frågorna varvas i media gång efter gång så börjar Hasse inse hur viktig frågan är. Folk förväntar sig att han ska kämpa för något som han inte riktigt begriper. Nått som inte är hans område.

Hasse har förstått att man måste välja sina strider. Om frågan hade gällt trafiken. Om det hade varit vägar eller järnvägar folk slogs om, då hade de fått se honom kämpa. Då hade han kunnat stått där mot en samlad riksdag och partigrupp och slagits för sina åsikter. 

När första brevet dyker upp om en enkät om FRA, inte om åsikterna om det utan om kunskaperna om det, så känner sig Hasse förvirrad. Instinktivt så tycker Hasse att det är klart staten inte kan bedriva åsiktsregistrering. Men samtidigt så demonstrerar folk ute på gatorna. Det måste ju finnas någonting tveksamt med lagen ändå.

Hasse ignorerar enkäten, men efter tredje påminnelsen går han ändå in på hemsidan och ser närmare på vad det handlar om. Där hittar han svaren från många av riksdagsledamöterna. Vettigt folk, som tror att FRA visst kan bedriva åsiktsregistrering med hjälp av lagen. Hasse vet inte riktigt vad han ska tro. Han känner att partiledningen vill att han ska säga att allt är bra. Samtidigt vill han inte svara när han inte riktigt vet vad som är rätt. Vem vet om det här dyker upp i valrörelsen. Hasse vill svara på frågor om trafik, inte om spioneri.

 

Här tänkte jag lämna Hasse och gå över till sakfrågan. På något sätt så håller jag med honom ändå. Något så komplicerat som en ganska teknisk lag om var försvarets radioanstalt ska ha rätt att spana eller inte bör inte vara en samvetsfråga. Den bör ligga på en mycket högre nivå.

Vi kan inte kräva att våra riksdagsmän sätter sig in i smådetaljer i alla områden. Vad vi däremot bör kunna kräva är att de kan huvuddragen i alla ämnen och var konfliktlinjerna går. Problemet i fallet FRA var att de som hade ansvaret för ärendet svek. De kunde inte se hur det här påverkade andra områden och vilka principer som sattes på spel. Nästa problem kom från partiledningarna som bestämt sig för att pressa igenom lagen vad som än skedde. Varifrån denna tvärsäkerhet kom är en annan fråga.

Som jag sade så borde inte FRA-lagen ha varit en samvetsfråga (och definitivt inte en kabinettsfråga) Vad som borde ha varit det är en grundprincip i hur långt man får lov att gå när det gäller övervakning, t.ex. en grundlagsändring eller en konstitutionsdomstol. Idag befinner vi oss istället på ett såphalt sluttande plan utan någon som helst aning om var det tar slut. Den nedre gränsen är inte definierad.

Om inte det skapas något direkt skydd mot ökad övervakning så kommer den här debatten blomma upp på fråga efter fråga. Det kan var polismetodutredningen, telekompaketet, Ipred eller någon annan lag. Inte bara bland pseudomännsikor ute på nätet utan också inom partierna själva. Det är dags för Hasse att lära sig att debatten kommer att finnas kvar länge. Folk kommer att förvänta sig att han vet, om inte alla detaljer, så i alla fall åt vilket håll vi är på väg. Så ser verkligheten ut.

 

*All eventuell likhet med verklig person är bara en tillfällighet

Intressant nog kan du också läsa andra bloggares åsikter om , , ,  och .

Taggar: , , , ,

Politiker och digitala visioner

27 Januari, 2009 i Politik, Övervakning | 2 kommentarer

Karl Sigfrid skriver idag på Aftonbladets debattsida om att Sverige bör bli en frizon för internetanvändarna. Censur och övervakning har gått för långt. Det är dags att vända nu.

Tyvärr är det så att Karl Sigfrid är en av mycket få riksdagsledamöter som överhuvudtaget har någon form av vision på området. Den känsla man mest får när man lyssnar till folk i ledande ställning är att internet är någon form av problem i dess nuvarande skick. Ett problem som måste rättas till.

Därför lyssnar de, utan kritik, på diverse intresseorganisationer som vill ha inskränkningar på just sitt område. Det kan vara säpo, polisen, fra, ifpi eller vilken moraliserande organisation som helst. 

Vad jag inte gillar med det här är att det inte finns någon principiell gräns att luta sig tillbaka mot. När går det att säga att ytterligare inskränkningar är omöjliga (t.ex. enligt grundlagen)? Den gränsen har en gång funnits, när internetcensur var olagligt. Polisen kunde bara få ut abonnentuppgifter vid misstanke om grova brott och brevhemligheten var helig.

I och med FRA-lagen skedde en förändring av principerna. Helt plötsligt blev det accepterat att bedriva insamlande av material från människor utan någon brottsmisstanke. Det vi ser idag med polismetodutredningen är bara en anpassning av övrigt rättsväsende efter den principen. För lagen måste ju vara enhetlig. Får en myndighet spana på oskyldiga så måste ju alla andra få det också. 

Jag förespår därför att inom en snar framtid så kommer säpo också få rätt att spana i inhemsk trafik. Troligtvis med motiveringen att terrorister kan skicka meddelanden inom landet också. Man kan säkert komma på nått argument om MC-gäng också.

Anonymitet är också ett sånt område som mycket snart kommer att försvinna om lobbygrupperna får som dom vill. För naturligtvis så är anonymiteten på internet bara till för att skydda nätpedofilerna. Man kan ju undra vad den Burmesiska demokratirörelsen tycker om det. 

Till sist vill jag bara avsluta med att uppmana våra riksdagsledamöter att, likt Karl Sigfrid, försöka sig på att formulera någon form av vision för hur vår digitala framtid ska se ut. Att blint acceptera varje lagändring utan att se helheten är inte acceptabelt. Vill du avskaffa brevhemligheten eller meddelarfriheten på internet så säg det rakt ut då.

Taggar: , , , , , ,

« Äldre inlägg