Jag betraktar mig som grön i många avseenden. Partipolitiskt också. Kanske inte direkt samma nyans som miljöpartiet men ändå på samma planhalva. Trots det så finns det en hel del som skiljer mig från den typiske miljöpartisten.
För det första så är jag ganska ambivalent till kärnkraften. Det är naturligtvis ingen framtidslösning, men det finns en hel del andra energikällor jag skulle avskaffa först innan jag gav mig på att avskaffa kärnkraften.
För det andra så är jag ganska ambivalent till växthuseffekten. Inte för att jag tror att forskarna har fel. Jag har inte kvalifikationerna att säga vilka modeller som fungerar eller inte. Däremot ser jag det som ett lyxproblem att kunna ägna sig åt lösningar som kommer ta kanske hundra år att få någon effekt. Det finns mer akuta problem som kommer växa, överbefolkning, matbrist, vattenbrist och energibrist.
Den som läser den här bloggen mer regelbundet vet också att jag är högst involverad när det gäller fisk och läget i Östersjön. Miljöpartiets andranamn Isabella Lövin borde då vara ett bra alternativ. Tyvärr är jag inte så förtjust i Isabella Lövin. Mest på grund av att hon är populist och litar alldeles för mycket på forskarna. I de områden jag känner till finns inga sanningar att få från forskarvärlden. Men, de ganska dåligt bevisade teorier som forskarna levererar förvandlas i Isabella Lövins värld till absoluta sanningar. Något som naturligtvis blir lite besvärligt om teorierna, som med torskbeståndet nu, slår fel.
Trots mina hårda ord har Isabella Lövin gjort mycket gott för fiskepolitiken, framför allt genom att sprida medvetenheten till medborgarna. Om det är så att du ogillar EUs fiskepolitik så bör du absolut kryssa henne. Hon är garanterat den som kommer lägga mest fokus på det området.

Foto: xm7
Vad nu då? Jag skulle ju skriva om varför jag ville rösta på miljöpartiet och så börjar jag med att skriva punkt efter punkt där jag inte håller med. Inga små punkter heller. Centrala delar som kärnkraften och klimatfrågan. Nu ska jag väl ändå tillägga att jag kanske överdrev skillnaderna lite. I princip så gillar jag de flesta åtgärder som görs för att minska klimatförändringar men av andra skäl. Jag tycker man ska minska användandet av fossila bränslen så mycket som möjligt, alldeles oavsett om det bidrar till växthuseffekter eller inte.
Det jag framför allt oroar mig för när det gäller fossila bränslen är peak oil. Inte att oljan skulle ta slut utan att tillgången inte kan matcha efterfrågan så priset stiger exponentiellt. Med tanke på hur mycket i vårat samhälle som är beroende av oljan så kommer en rejäl prishöjning leda till konsekvenser som blir ganska allvarliga. Tidsfrågan här är ett ganska stort frågetecken, men jag skulle hålla ett extra öga på bensinpriset den dagen lågkonjunkturen är över och alla ska till att börja investera.
Om man ska lita på undergångsprofeterna så skulle vi behöva lägga om vårt samhälle helt och helst ha börjat redan för några år sedan för att undvika problem. Kalla mig pessimist eller cyniker eller vad som helst men jag tror att det är omöjligt att göra något sådant genom vanlig politik. Jag tror helt enkelt att det är omöjligt att undvika en krasch med rejäl energibrist som följd.
Jag är lite emot att slåss mot väderkvarnar. Därför blir saker som vi inte kan undvika inte så intressanta ur ett politiskt perspektiv. Jag tänker inte kräva att vi genast fyrdubblar priset på bensin för att tvinga folk att ställa om till andra drivmedel. Det är meningslöst, tids nog blir vi tvingade till det.
Men, det var inte det här jag skulle skriva om idag. Jag lär nog komma tillbaks till ämnet tids nog.
Den främsta anledningen till att jag anser mig stå närmast miljöpartiet ideologiskt är att jag håller med om deras frågor snarare än att jag håller med om deras svar. I dagens politik så är det alldeles för mycket fokus på olika partiers lösningar. Jag står väldigt långt från både socialdemokraterna och moderaterna. Inte så mycket för att jag inte vill ha höjd skatt eller sänkt skatt, utan för att skatten överhuvudtaget inte intresserar mig. Visst har de andra frågor också, arbetsmarknad t.ex. men de har en tendens att falla för samma argument.
Jag delar miljöpartiets syn på vilka frågor som är viktigast. Det är största anledningen till att jag skulle vilja rösta på dom.

Foto: xm7
Men, som rubriken antyder så kommer jag inte att göra det i det här valet. Det kommer kanske inte heller som någon större överraskning för de som känner mig, för i år kommer jag att lägga min röst på piratpartiet.
En första invändning mot det, som redan framförts en del, är att jag borde rösta på miljöpartiet istället eftersom dom vill samma sak som piratpartiet i deras frågor men dessutom har dom åsikter i andra frågor också. Jag tycker att det bygger på ett litet missförstånd om vad vi faktiskt röstar på. Vilka knappar en parlamentariker trycker på är inte hälften så viktigt som vilka frågor parlamentarikern driver. Det finns någon konstig idé om att alla är insatta i alla frågor, men det såg vi tydligt under FRA-debaclet att det är knappast fallet i någon lagstiftande församling. Det utspelade sig också i riksdagen där det borde vara enklare att hänga med än i EU där man kan bli förvirrad bara av beslutsgången.
Jag har egentligen inga större förväntningar på att en piratpartistisk eu-parlamentariker faktiskt ska åstadkomma någonting i parlamentet. Bara det att de kommer in är en symbolhandling och skulle skapa mycket mer uppmärksamhet kring frågorna än vad något annat parti skulle kunna lyckas med. Oavsett hur mycket dom brinner för de här frågorna.
Om piratpartiet skulle misslyckas med att komma in nu skulle då vara en katastrof. Det skulle tolkas som att det var mycket hype från en liten högljudd grupp, men befolkningen i stort bryr sig inte om integriteten. För, en röst på piratpartiet kommer alltid att tolkas som en röst för mer personlig integritet och mindre repressiva lagar. En röst på miljöpartiet däremot tolkas som en röst för att ge miljön större betydelse. Jag ser egentligen inga fel med att det fungerar så. Eu-parlamentet skulle egentligen fungera bra med fler enfrågepartier.
Inte för att jag egentligen betecknar piratpartiet som ett enfrågeparti. Att Henrik Pontén tror att piratpartiet bara består av snyltare är väl en sak men man hade väl trott att Mats Knutsson borde vetat bättre än att stå i aktuellt igår kväll och hävda att piratpartiet bara handlar om fildelning. Om Linda Skugge kan förstå så borde väl han också kunna göra det.
Vad finns det att förstå då? Jag räknade upp en del andra problem tidigare. Det handlade om energibrist, matbrist, vattenbrist och överbefolkning. I ingen av dessa frågor så har piratpartiet någon egentlig åsikt. Saken är den att ingen av de här frågorna skrämmer mig. De handlar om naturliga effekter och saker som är ganska oundvikliga. Sker inga stora teknologiska förändringar så kommer vi att hamna i svåra lägen i framtiden.
Men, det som skrämmer mig idag är att det sitter folk som bestämmer och försöker minska våra grundläggande fri- och rättigheter. Skära ner våran yttrandefrihet. Och dom gör det för en sån skitsak som fildelning. Ska vi gå in i några kriser i framtiden så vill jag inte göra det med en stat som ser mig bara som en konsument och potentiell terrorist istället för en medborgare.
Därför röstar jag på piratpartiet på söndag. För att kväva alla dessa tendenser i sin linda. Det finns andra saker jag skulle vilja rösta för också men de får vänta tills det här är avklarat. Jag hoppas verkligen att jag slipper rösta på piratpartiet igen om 5 år, men jag kommer göra det om jag måste.
Slutligen vill jag bara skänka några länkar till de piratbloggar jag läser som hjälpt mig att gå från någon som visserligen sympatiserade med piratpartiet för ett år sedan, men knappast såg dom som särskilt seriösa eller något värt att rösta på, till att nu på söndag bli en röstare. (men jag räknar mig fortfarande som oberoende miljöpartist)
Rick Falkvinge, Christian Engström, Opassande, Anna Troberg, Calandrella, Enligt min humla, Leo Erlandsson, Mattias Bjärnemalm, Oscar Swartz, Argast Nu, projO, satamaran