EU

Nu visas inlägg taggade med EU.

Fingertoppskänsla av Torstensson?

6 November, 2009 i Politik, Övervakning | 1 kommentar

Efter långa förhandlingar så blev det till slut en kompromisslösning. Jag satt den kvällen beredd att skriva en jämförelse mellan den dåliga dag jag skrev om förra veckan och den katastrofala dag då nya tråkigheter läckt ut från ACTA-förhandlingarna och parlamentet lagt sig platt om telekompaketet. Nu blev det inte så utan kompromissen ser faktiskt ut att vara rätt ok.

Men, det jag tänkte skriva om idag handlar mera om Åsa Torstensson och hennes aningen uppseendeväckande uttalande i P3-nyheter:

– Det är en bra överenskommelse som betyder rättsäkerhet för internetanvändare, säger Åsa Torstensson.

– Som du ser det kan det ske rättslig prövning någon annanstans än i domstol?

– Ja

– Så det ska vara en myndighet som ska avgöra det här?

– Ja, till exempel.

För den som inte hängt med så har hela striden om telekompaketet och 138:an handlat om det ska vara möjligt att stänga av någon från nätet utan föregående domstolsprövning. I slutändan gick det inte i kompromissen att få med ordet domstol i texten. Däremot en hel del andra villkor som gör att beslutande instans måste i alla fall vara mycket lik en domstol.

Det som Åsa Torstensson säger är nog förmodligen formellt korrekt, så länge den här myndigheten uppfyller saker som att den anklagade anses vara oskyldig till motsatsen bevisats, och att man har rätt att bli hörd innan dom faller etc. Men, det är inte det intryck man får av uttalandet. Där låter det snarast som att det handlar om en myndighet där en anonym tjänsteman kopplar bort dig om klagomålen blir lite för många. Alltså någonting helt annat än vad den slutgiltiga kompromissen säger.

Frågan är då om Åsa Torstensson själv förstod hur det här uttalandet skulle tolkas. Om man först utgår från att hon sade det här medvetet och med full förståelse för hur det skulle tolkas så kan man dra flera slutsatser. I princip låter det då som att hon säger att ministerrådet har gått segrande ur det här på något sätt, genom att det på något sätt finns ett kryphål i paragraferna som möjliggör avstängningar med löpandebandprincipen. Om det nu inte finns några sådana luckor så kan hon ändå försöka låtsas som att dom finns för att utmåla förespråkarna för rättssäkerhet som sell-outs som gått med på ett alldeles för dåligt förslag. Den typen av anklagelser kan man t.ex. hitta i kommentarsfältet hos Christian Engström. Problemet är att alla dessa tänkbara motiv för hennes uttalande bara slår tillbaka mot henne själv och ministerrådet. Förtroendet för det, som kanske inte var så bra sedan tidigare, blir inte bättre av att det låter som att man går ut och bryter mot ett ingånget avtal mindre än ett dygn efter att man accepterat det.

Men, det finns också en annan tolkning av det hela och det är att Åsa Torstensson inte har någon som helst aning om hur det här skulle kunna tolkas. Hon har helt missat vad allt ståhej går ut på. Tyvärr, verkar det i det här fallet vara det mest sannolika. Inte för att jag hellre hade velat haft en kunnig manipulatör som skrattar bakom våra ryggar och inte tvekar att använda svårtydda byråkratiska formuleringar och köra lite utpressning i korridorerna för att få igenom sin vilja till varje pris, utan för att det här är en av de stora frågorna i dagens samhälle. Medborgarna är med rätta oroliga för vissa delar av utvecklingen och vi behöver en person som förstår problematiken på alla plan. I nuläget ser det ut som om vi fortfarande letar efter en sådan person. Åsa Torstensson får gärna bevisa att jag har fel, men fortsätter hon med den här nivån på fingertoppskänsla så är jag tveksam.

Mer om ämnet hos: Lake, Henrik Alexandersson, Mikael Elmlund, Jan Lindgren, Juristens funderingar, Skapandets moral

Taggar: , , , , , ,

Ännu en i den långa tomma raden

18 Juli, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jag har i flera dagar försökt uppbåda tillräckligt mycket energi för att försöka skriva någonting konstruktivt om Stockholmsprogrammet. Men, av någon anledning kan jag inte känna den nödvändiga irritationen. Det är på något sätt som att det för tillfället är någonting tomt. Visst finns det all anledning att oroa sig för vad det kommer att fyllas med, och visst är det bra att hålla trycket uppe för att påverka det i en viss riktning. Men, det känns ändå än så länge så abstrakt att jag har svårt att känna något större engagemang.

Jag har lite svårt att förstå hur Beatrice Ask och andra i förhandlingsdelegationen fortfarande kan försöka upprätthålla en bild av den goda politikern som arbetar för medborgarnas bästa och att om vi bara låter dom sköta de här svåra förhandlingsbitarna i fred så kommer allt lösa sig till det bättre. Det är precis samma sak här som med ACTA. Allt hemlighetsmakeri gör bara att acceptansen för det färdiga förslaget minskar, oavsett dess innehåll.

Att sedan hävda att alla kritiker inte har förstått är knappast något smart drag uttänkt av pr-genierna på justitiedepartementet. Det kanske fungerar när man talar till den stora pöbeln men den tiden är förbi. Nuförtiden kommer kritiken från så många distinkta röster med specificerade kvalifikationer åtminstone lika höga som de som finns tillgängliga på departementet. Att då hävda någon form av någon form av intellektuellt överläge ökar bara politikerföraktet.

Det är nått märkligt med alla dessa försök att minska oron som lyckas bra mycket bättre med att öka den. Som när Beatrice Ask försöker hävda att alla dom där dåliga förslagen från framtidsgruppen, som ska diskutera EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid, inte alls har någonting att göra med det program som konkret ska fastställa EUs juridiska och säkerhetspolitiska framtid. Eller när representanter för polisen står och säger att orsaken till att vi inte massövervakas mer idag mer eller mindre är att polisen inte har råd. Det känns inte så vidare betryggande.

Det känns på något sätt som att det är någon som beter sig väldigt naivt här. Dom eller jag. Och jag känner mig inte speciellt naiv.

Bildkälla

Taggar: , , , , ,

Och så undrar man varför intresset för valet är lågt

17 Maj, 2009 i Politik | 1 kommentar

Jag slötittade lite ikväll på agendas partiledardebatt. Plötsligt blev det väldigt klart varför intresset för EU-valet är så lågt. Om inte ens de största medierna eller partiledarna är speciellt intresserade så är det inte så konstigt om inte stora delar av befolkningen bryr sig heller. Istället var det bara inrikespolitik som gällde. Inte speciellt intressant sådan enligt min egen åsikt, men det kanske bara är för att jag är fullkomligt ointresserad av procentsatser hit eller dit och särskilt mycket stora visioner för framtiden kan man knappast säga att det var.

Annars har diskussionen innan handlat om vilka partier som skulle få vara med och vilka som inte skulle få vara det. Hade debatten handlat om EU så hade det varit självklart att piratpartiet och junilistan skulle få vara med, kanske F! och Sd också. Nu verkade det snarare som att Svt lånat in någon dokusåparedaktör som hade bestämt dramaturgin i förväg. I den ingick två block med motsatt åsikt om saker som skatter och arbetsmarknad och där fanns ingen plats för partier som står utanför den traditionella blockpolitiken.

Nu hade inte piratpartiet något att göra i större delen av debatten. Däremot saknades dom rejält när fildelningen skulle debatteras. Man får väl ändå anta att det är piratpartiets framgångar som gjort att frågan kom upp på dagordningen. Men, det är ändå förvånande att de etablerade partierna så totalt verkar ha missat vad fildelningsfrågan egentligen gäller. Där tror jag att en Rick Falkvinge hade gjort en insats. Själv sympatiserar jag med piratpartiet för att jag fullständigt skiter i fildelningen.

Agenda ska visst hålla en debatt till strax innan själva valet. Man kan väl hoppas att i alla fall den ska handla lite om själva valet också. (Jo, man slängde visserligen in några floskler om att det är bra att gå och rösta 10 minuter innan slutet idag också.) Överhuvudtaget så känns den här debatten fullkomligt onödig och om något så minskade den min lust att gå och rösta i framtida val. Nu lär jag nog göra det ändå, men knappast med någon större entusiasm.

En debatt mellan de faktiska toppkandidaterna där de viktigaste frågorna i EU debaterades hade däremot varit mycket mer relevant och intressant. Dessutom hade den haft en mycket högre nivå av folkbildning, vilket borde vara av intresse för svt, eftersom en stor del av väljarna, mig inkluderat, inte har så oerhört stor koll på vilka frågor som faktiskt behandlas i EU. Istället valde man att diskutera inrikespolitiska procentsatser. Och så undrar man varför intresset för EU är så lågt…

Mer om debatten i:

Svd, Dn, Aftonbladet, Expressen

Johanna Nylander, Dick Erixon, Bloggen Bent, Sagor från livbåten, Johan Ingerö, Westerstrand

Uppdatering. Uppenbarligen var det fler än jag som reagerade på bristen på EU-frågor: Aftonbladet, SvD

Taggar: , , , ,

Funderingar inför ett val som närmar sig

3 Maj, 2009 i Politik | 0 kommentarer

5,1% till piratpartiet säger tydligen den senaste prognosen inför EU-valet. En siffra som verkar ha fått stopp på de värsta bagatelliseringarna av partiet. Istället börjar de varnande ropen skalla. Kent Persson jämför på Newsmill en röst på piratpartiet med att köpa grisen i säcken. Jag kan inte riktigt se varifrån han får för sig att det skulle vara så. Om något så är piratpartiet de som mest klart deklarerat exakt vad dom kommer att jobba med. Jag har däremot ingen aning om vad jag skulle få om jag röstade på moderaterna.

I slutändan handlar ett val alltid om vilken fråga man tycker är viktigast. Jag brukar normalt rösta på miljöpartiet. Det handlar helt enkelt om vilka frågor jag tycker är viktigast. Men, framför allt så innebär det inte att jag håller med partiet i alla frågor. När det gäller vissa frågor, som t.ex. sjukvård så är jag fullkomligt ointresserad av vad partiet tycker.

EU-valet handlar mer om vilka frågor man är beredda att arbeta med än vilka frågor man har åsikter om. Jag kan köpa piratpartiets partiprogram rakt av. Naturligtvis ser jag helst att de sätter sig i den gröna gruppen i EU men det är inget som jag bryr mig så mycket om. Att då någon säger, vilket jag sett på några ställen, att vi vill allt som piratpartiet vill och dessutom det här, det här och det här, är inte nödvändigtvis någon fördel.

Är jag intresserad av integritetsfrågor så vill jag inte ha någon i EU-parlamentet som röstar på rätt tillägg till telekompaketet. Jag vill ha någon som jobbar aktivt och bygger allianser. Frågan är då hur många frågor man kan koncentrera sig på? Jag tror att vi har mer nytta i EU av en Christian Engström som sitter där som en representant för en rörelse, och som har total koll på allt som har en tendens att inskränka våra grundläggande rättigheter, än av någon som försöker vara aktiv inom t.ex. miljö, integritet och jämställdhet på samma gång. Oavsett om jag håller med den personens grundläggande åsikter eller inte.

I slutändan handlar det alltså om vilken fråga jag tycker är viktigast på valdagen. Våra politiker i riksdag, regering och annorstädes verkar göra allt för att jag ska prioritera ned miljön till att bli en senare fråga.

 

Jag läste ett intressant inlägg på Deepedition som jag tänkte kommentera också. Från visst politikerhåll, och i ledare i traditionell media har det framförts att piratpartiet måste granskas precis som andra partier. Vad de helt verkar ha missat är att piratpartiet hela tiden får utstå en mycket hårdare granskning. Från de egna medlemmarna och från andra. Det är så det blir när hela partiet existerar inför en öppen ridå. Jag hade gärna velat se Mona Sahlin delta lika mycket i socialdemokraternas offentliga idédebatt som Rick Falkvinge gör i piratpartiets. Jag har mycket svårt att hon skulle kunna klara den granskningen som det offentliga samtalet ger. 

Om jag får göra någon förutsägelse, eller förhoppning, så är det att i framtiden så kommer alla partier att bli tvungna att flytta ut sin interna debatt till offentligheten. Annars förlorar de sin trovärdighet.

Taggar: , , , ,

Så blir det väl datalagring också

10 Februari, 2009 i Politik, Övervakning | 0 kommentarer

Jaha, inte alldeles oväntat så sade då EU-domstolen ja till datalagringsdirektivet. Vid det här laget har man vant sig vid att vara pessimist.

Jag undrar om regeringen med Beatrice Ask i spetsen är glad över det här? Tror dom allvarligt på att vi får ett bättre samhälle av att lagra alla medborgares kommunikation. Annars hade det ju här varit en väldigt bra ursäkt för att inte införa en Bodström-lag om domen hade fallit annorlunda. Nu kommer det att bli strid om det här. Det är inte direkt så att det här är mindre integritetskränkande än FRA-lagen. Dessutom är den här lite lättare att förstå än IPRED så man får hoppas att massmedia vill vara med på tåget också. Dom har ändå ett rykte att försvara efter att totalt gjort bort sig förra året.

Lägligt nog så ska man lägga en proposition om det hela i juni, lagom till EU-valet. Kan man hoppas på att integritetsfrågorna dominerar debatten inför valet. Det kan ge en del intressanta resultat.

Det här är en färd ännu några meter nedför det glashala sluttande planet. För varje lag så sluttar planet allt mer i nån form av självaccelererande process. Det är dags att sätta stopp för det här innan vi går från att glida nedför ett plan till att falla utför ett stup.

Har någon myntat en lag för hur lång dubbleringstiden är för integritetskränkande lagar? 

 

Som väntat har inte den här nyheten gått stillsamt förbi i bloggosfären. Andra som skriver: Christian Engström, Johanna Nylander, Henrik Alexandersson, Hanna Wagenius, Otyg och många fler.

Även i SvD.

Taggar: , , , , ,

Försök till ett öppet brev till Margot Wallström

4 Februari, 2009 i Politik, Utrikes, Övervakning | 1 kommentar

Hej Margot!

Jag har alltid varit en EU-vän. Inte för att EU alltid fungerat på ett särskilt bra sätt utan för att jag trodde på idén om ett enat Europa. På samma sätt så röstade jag ja till euron för att jag trodde att en gemensam valuta var någonting som i framtiden var oundvikligt. Det kanske inte skulle vara så bra i början men i längden var det ändå det bästa alternativet.

Idag har jag börjat tvivla. Ju mer jag hör från personer som har en aning om hur det verkligen fungerar desto mer tveksam blir jag. Det kan handla om viktiga politiska beslut som diskuteras fram i tysthet och sen klubbas igenom utan debatt i rådet för jordbruks- och fiskefrågor. Det kan vara regeringar som istället för att ta debatten på hemmaplan försöker övertyga EU istället och kan sen hävda att det är ett EU direktiv man måste genomdriva. Det kan vara ett försök av en branschorganisation att driva igenom ett EU beslut hur en svensk domstol ska agera i ett specifikt mål. Visserligen är inte beslutet fattat i den frågan än.

Det kan också vara en kommunikationsansvarig som i en intervju säger att medborgarna inte kan stoppa Lissabon fördraget. Missförstå mig inte, jag förstår problematiken med en organisation som växer. Det krävs nya regler. Problemet är att varje gång det sker en folkomröstning i frågan så röstas den ner. Som du säger så får man då lyssna på de enskilda ländernas klagomål och se vad man kan göra för förbättringar, och sen försöka igen. Snabbt inställer sig frågan, hur ska vi veta om de franska och holländska väljarna är nöjda med det nuvarande förslaget? Innebär en felaktig röst att man har straffat ut sig och inte får rösta igen?

Det tycks finnas ett glapp mellan politiker och väljare när det gäller EU. Jag vet inte vad det är som politikerna ser som så positivt men jag förstår många väljares bild av att EU är en mycket krånglig skapelse. Beslutsvägar är oklara och ibland verkar ingen riktigt veta när ett beslut ska tas egentligen. Jag, som anser mig vara en någorlunda välutbildad person, har ingen som helst aning om beslutsgången i EU. Man kan tycka att det är mitt eget fel, så jag letade upp en bra beskrivande bild av det hela. Säga vad man vill om processen men så hemskt enkel är den inte. Börjar man sen blanda in A-punkter och B-punkter och sånt så gör det inte saken lättare.

Om EU någonsin ska kunna få ett bredare folkligt stöd så måste allting göras mer transparent. Senare i år kommer runt 40% av den röstberättigade befolkningen i Sverige rösta i parlamentsvalet. Enda möjligheten att den siffran ökar är om det dyker upp någon stor debatt framemot valet som lockar EU-skeptiker att aktivt rösta istället för att bara ignorera valet. Majoriteten av dom som röstar vet inte riktigt vad dom röstar för eller vad deras framröstade parlamentariker egentligen har för uppgifter.

EU är ett dött ämne i media. Enda skälet till att jag överhuvudtaget hör något om de strider som pågår där är för att jag följer några parlamentarikers bloggar, några andra som bloggar om EU, och för att mitt fiskintresse har fått mig att läsa Tyst Hav. Det krävs en massiv utbildningsåtgärd för att förändra det här och det är du som måste göra det. Men, det räcker inte att bara göra det åt ett håll. Det måste finnas en vilja hos EU att visa sig utåt.

Vi lever i ett samhälle då det är enklare än någonsin tidigare att granska makten och nå ut med sina åsikter. Om politikerna inte förstår det och inte vill svara på frågor från medborgarna så leder det bara till apati och cynism. Ännu värre blir det när man smyger med beslut och har hemliga förhandlingar utan insyn.

Nu vill jag gå tillbaka till där jag startade. Jag trodde på EU. Det kanske inte var perfekt men det var bättre än alternativen. Med tiden så skulle vi fixa till problemen och förbättra transparensen och demokratin. Men, jag kan inte se den utvecklingen. Istället ser jag en utveckling mot en betongkoloss där ingen riktigt verkar veta hur den fungerar och den som har mest pengar är den som får bestämma. Det är dags att den utvecklingen vänder nu om EU ska ha en framtid. I alla fall en framtid som jag vill leva i.

Därför vänder jag mig här till dig för att berätta min syn på det hela. Du har ett hårt jobb framför dig om det ska lyckas. Ett jobb som måste riktas både inåt och utåt men framför allt är det EU själv som måste förändras.

Slutligen vill jag önska dig lycka till med det framtida arbetet.

.
.
.

Ok, det här kanske funkar bättre som en aningen frustrerad bloggpost än som ett brev. Får se om jag någonsin går vidare och skriver om det till en version som jag faktiskt kan skicka.

Taggar: , , , ,