datalagring

Nu visas inlägg taggade med datalagring.

Jaha, inte alldeles oväntat så sade då EU-domstolen ja till datalagringsdirektivet. Vid det här laget har man vant sig vid att vara pessimist.

Jag undrar om regeringen med Beatrice Ask i spetsen är glad över det här? Tror dom allvarligt på att vi får ett bättre samhälle av att lagra alla medborgares kommunikation. Annars hade det ju här varit en väldigt bra ursäkt för att inte införa en Bodström-lag om domen hade fallit annorlunda. Nu kommer det att bli strid om det här. Det är inte direkt så att det här är mindre integritetskränkande än FRA-lagen. Dessutom är den här lite lättare att förstå än IPRED så man får hoppas att massmedia vill vara med på tåget också. Dom har ändå ett rykte att försvara efter att totalt gjort bort sig förra året.

Lägligt nog så ska man lägga en proposition om det hela i juni, lagom till EU-valet. Kan man hoppas på att integritetsfrågorna dominerar debatten inför valet. Det kan ge en del intressanta resultat.

Det här är en färd ännu några meter nedför det glashala sluttande planet. För varje lag så sluttar planet allt mer i nån form av självaccelererande process. Det är dags att sätta stopp för det här innan vi går från att glida nedför ett plan till att falla utför ett stup.

Har någon myntat en lag för hur lång dubbleringstiden är för integritetskränkande lagar? 

 

Som väntat har inte den här nyheten gått stillsamt förbi i bloggosfären. Andra som skriver: Christian Engström, Johanna Nylander, Henrik Alexandersson, Hanna Wagenius, Otyg och många fler.

Även i SvD.

Taggar: , , , , ,

För ett år sedan var jag lyckligt ovetande. FRA fick mig att långsamt vakna ur min slummer för att under hösten långsamt börja förstå vad som håller på att hända. Resultatet av det hela är att jag har hamnat här med min egen blogg och försöker få till ett första inlägg, plågsamt medveten om att det är att komma igång som är det svåra.

Så, vad är det då som gjort mig så engagerad att jag inte kan hålla mig ifrån att uttrycka min åsikt offentligt? För ett år sedan var jag trygg. Jag skrattade gott åt vänner som ville kryptera våra internet konversationer. Men, tänkte jag, vem skulle vilja vara intresserad av vad vi säger? Under året har svaret på det framgått allt tydligare. Därför sitter jag nu och ser över alternativ för hur man kan surfa anonymt och hur man gör för att kryptera hårddisken. Inte för att jag egentligen tror att någon skulle bry sig om mig. Mest för att det skulle få mig att känna lite tryggare.

Någonstans där är det som det har blivit fel. I ett försök att minska vår frihet för att öka vår trygghet så har istället otryggheten varit det som ökat mest. Jag undrar om våra politiker verkligen tror att t.ex. datalagringslagen kommer få oss att känna oss tryggare? Kommer dom fortfarande att tro det när samma rapporter börjar ramla in här som i Tyskland, där folk slutat ringa psykologen?

Det var en sak som Rick Falvinge skrev som jag reagerade på. Inlägget handlade om piratpartiets ideologi och i allmänhet om vad nya partier säger om samhällsutvecklingen. Tanken var, som jag tolkar det, att nya partier dyker upp när samhällsutvecklingen sprungit ifrån de gamla frågorna och inget parti finns att representera de nya. Jag hoppas verkligen att han har fel och att piratpartiet bara blir en historisk parentes och att det här inte är en början på en kamp genom flera decennier mellan stat och individ om integritet och övervakning. Jag hoppas det för i en sådan strid så kommer jag att stå på barrikaderna och jag vill inte göra det. Jag vill verkligen inte det.

Därför gäller det att få stopp på alla galenskaper redan nu. Innan de brutit ut på allvar. Få undan det från agendan så vi kan ägna oss åt det som verkligen är viktigt istället.

Taggar: , , , , ,