februari 2009

Ni visas månatligt arkiv för februari 2009.

Då blir det IPRED också. Jag förstår inte hur Sveriges riksdag kan var med och driva igenom en så idiotisk lag. Om jag ska spå i framtiden så ser jag två möjliga utvecklingar för den här lagen. Antingen kommer det bli en katastrof, där oskyldiga personer får kravbrev och stämningar hit och dit. Eller också så kommer lagen bli helt tandlös om domstolarna väljer att hålla beviskravet högt (vilket man kan hoppas). Oavsett vilket så tror jag att vi kommer gå till val nästa år med två block som lovar att avskaffa den här lagen. Om dom verkligen gör det är en annan fråga. Är det någonting vi har lärt oss den här mandatperioden så är det att inte lita blint på vallöften.

Jag skrev för några veckor sedan en guide till hur man åsiktsregistrerar med hjälp av IPRED-lagen. Samma metod kan naturligtvis användas för ren utpressning. Ingenting har kommit fram i dagens riksdagsdebatt (så vitt jag hört) som tyder på att man ens erkänner att de här problemen finns. Istället verkar man ha en väldigt hög syn på upphovsrättsinnehavares moral och domstolars förmåga att bedöma tekniska bevis. Samtidigt har man en väldigt låg syn på vanliga människor som behöver övervakas ständigt.

Den här lagen följer samma väg som andra inskränkningar i integriteten på sista tiden, i det att den som syftet med lagen är att sätta dit ganska enkelt kan undkomma den genom t.ex. anonymiseringstjänster. Däremot kommer den bli ett stort irritationsmoment för de vanliga medborgarna. För att inte tala om att den kommer att förstärka bilden av mediaindustrin som en maffiaverksamhet.

Argumenten i debatten har varit ganska naiva från flera håll. Att hävda att ingen ny kultur skulle skapas om det inte fanns någon upphovsrätt är så oerhört korkat. Som om människans drift att skapa som funnits åtminstone under de senaste 30000 åren skulle ha något att göra med om man kan ta betalt för det eller inte. Naturligtvis är det så att en upphovsrätt i viss utsträckning främjar kulturen men sambandet är inte mer upphovsrätt – mer kultur. Tvärtom, går det för långt så begränsas våra möjligheter istället och mindre kultur skapas.

Frågan är nu vad som kommer sen. I takt med att man märker att IPRED-lagen inte får stopp på fildelningen så kan man räkna med att det kommer krav på ännu fler repressiva lagar för att byta ut våra mänskliga rättigheter mot rättighetsinnehavares immateriella rättigheter. Sen, kan man fråga sig vilken nästa grupp är som ska få begära ut adressuppgifter via domstol. Om polisen har problem med att utreda internetbedrägerier och spammare kanske det kan skötas via privata initiativ. Slutligen är det väl bara en tidsfråga innan det kommer konkreta förslag på hur man de-anonymiserar internet.  

Allt detta för att en bransch inte kan presentera varor som folk är beredda att betala för. Hur mycket dom än skulle vilja så går det inte att backa tillbaka till 90-talet. Idag vill folk ha tillgång till allt. Dom vill ha tillgång till det nu direkt och dom vill kunna använda det som dom betalar för. Om dom inte får det från bolagen så söker dom sig till andra vägar. Det går inte att undvika. Som tur var så finns det många olika sätt att tjäna pengar också i den nya världen, som jag skrivit om flera gånger.

Men, nu är beslutet fattat. Jag tycker synd regeringen som måste kunna förklara det här beslutet senare i valrörelsen.

 

Mer om IPRED i:

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Newsmill

Björn Wadström, Lage Rahm, Jinge, Svensk Myndighetskontroll, Erik Hultin, Calandrella, Henrik Alexandersson, Rolf Eriksson, Anders Mildner, Anna Troberg, Christian Engström, Jakob Heidbrink, Rick Falkvinge och många andra.

Taggar: , , , , ,

Var det ärligt talat någon som trodde att undersökningen skulle få ett annat resultat? Den ungdomsgeneration som Fredrik Reinfeldt bestämt sig för att jaga med alla medel visar nu hur mycket den bryr sig. Personligen hade jag en liten moralisk kris när jag var 13-14 och första gången fick tillgång till internet på riktigt. Vid den tiden var fildelning någonting nytt för mig. Visst hade jag bytt disketter och kassetter tidigare, men det kändes inte riktigt som samma sak. Men, jag kom över det ganska snabbt. Trots allt fanns det allt för mycket musik och för mycket filmer där ute för att jag skulle kunna låta bli någon längre tid.

 

För dagens ungdomar är inte internet någonting som har dykt upp. Det är någonting som alltid har funnits. För dom är upphovsrättsbrott ungefär som fortkörning. Visst finns det en förståelse för varför lagen finns någonstans i bakhuvudet. Men, trots det så kör i princip alla lite för fort. Jag tror att folk också kan ha en förståelse för att det finns fartkameror och poliskontroller. De är proportionerliga för att minska de värsta excesserna. Däremot tror jag inte det är samma sak om man skulle försöka införa bilar med specificerad maxhastighet, eller gps inbyggd i bilen så du automatiskt blir bötfälld när du kör för fort. Då står inte längre övervakningen i proportion hur allvarligt brottet upplevs vara. Precis sådana lagar är vi nu på väg att införa för fildelning.

 

Hur kommer då den generation av ungdomar, som redan nu håller på att bli en generation av unga vuxna, reagera på sådana lagar? Knappast med förståelse. Snarare med förakt för rättsväsendet och ”betonghäckarna” vid landets roder. Det kommer bara leda till konflikt mellan generationerna och vilka som kommer förlora framgår tydligt av Stefan Hallgrens gästinlägg på MinaModerataKarameller. Det är svårt att gå emot tidens utveckling.

 

Under tiden går fler och fler kulturarbetare ut och kallar sina fans och kunder för snåla. Man kan ju ifrågasätta om det är den bästa marknadsstrategin. Vad man definitivt kan ifrågasätta är sanningshalten. Vi har ungefär lika mycket pengar att lägga på kultur som tidigare. Bara för att vi inte vill köpa plastskivor så innebär inte det att vi inte är beredda att lägga pengar på andra saker. Jag betalar gladeligen till spotify varje månad för att få tillgång till en enorm mängd av musik. Jag hade lika gärna betalat för en motsvarande tjänst för film. Nu finns ingen sådan och följaktligen så tittar jag väldigt sällan på film nuförtiden. Det blir när det kommer någon bra på tv. 

 

När det gäller film så fattar jag inte vad filmbolagen håller på med. Den som är först med en bra tjänst för att streama filmer över nätet, och som kör en global release av filmer där, samt på DVD, Blu-Ray och på bio samtidigt kommer att tjäna massvis. Det är en fullständigt idiotisk idé att vänta med skivförsäljning till långt efter premiär (för att inte tala om att dela upp det i olika regioner).

 

Snart är det också dags för rättegången mot the Pirate Bay att köra igång igen. Mitt intryck från den första veckan är att åklagarsidan är lika bra som de åtalade på att spela teater. Allt verkar gå ut på att diskreditera piraterna (med benäget stöd från DN). Jag får bara den återkommande känslan att de som de verkligen skulle vilja komma åt är piratbyrån. Jag tror att industrin är fruktansvärt irriterade på att varje gång fildelning diskuteras i media så kräver medianeutraliteten att även någon som förespråkar fildelning ska få uttrycka sig.

 

Varför skulle man annars ge sig på en sida som the Pirate Bay som är symbolen för kampen för fri fildelning, men knappast den som skulle vara enklast att få dömd i domstol. Framför allt finns det flera organisationer med kunniga och medievana personer som ger den sitt stöd. Det finns inget sätt för industrin att komma vinnande ur den här striden. Vad jag inte förstår är varför dom inte kan se det här själva.

Taggar: , , , , , ,

Jag råkade se en youtube video där någon satt ihop musik och bilder från Ronja Rövardotter. Direkt kände jag en klump i magen och jag rös i hela kroppen. Det är precis det här som är hela grunden för mitt miljöintresse. Vildmarken, som nu håller på att försvinna. Jag vill att mina barn ska kunna uppleva den. Den orörda skogen. Den vilda älven. Jag vet inte hur många mil jag måste åka för att hitta dom idag. För att inte tala om vargen. Det är så synd att inte våra stora rovdjur kan ha en större plats i vår natur. Det är alltid djuren som måste anpassa sig efter oss. 

När jag ser, lyssnar på eller läser något av Astrid Lindgren känner jag alltid hur min gröna vågs- och landsbygdsnostalgi- känslor kommer fram. Jag får en obändig lust att köpa mig en gammal gård. Bygga en gärdsgård. Hässja hö på gammalt vis och på andra sätt försöka skapa en bild av en tidlös idyll. Jag hoppas verkligen att jag någon gång i livet hamnar i en sådan situation att jag kan förverkliga det.

 

Men, likt förbaskat är jag en del av den nya tiden. Konstant koll på nya epostmeddelanden, nya blogginlägg, nyheter från hela världens hörn. Och det tråkar ut mig. Istället drömmer jag post-apokalyptiska drömmar. Att bli tvungen att börja om. Hur man bygger upp ett samhälle från grunden, och hur man överlever utan det moderna samhället.

Taggar: , , , , , ,

Miljöskepticism

I DN idag skriver Robert Nilsson en debattartikel om den svenska miljöextremismen. Jag tänkte inte ta ställning till de enstaka exempel som han tar upp. Personligen är jag t.ex. ganska ointresserad av växthuseffekten. Men, det finns några mer allmänna principer i debattartikeln som är värda att diskutera.

En av dessa är de folkvaldas okunskap i sakfrågor. Det finns åtgärder som för en relativ billig penning är en bra åtgärd för miljön samtidigt som det finns åtgärder som är dyra och som har en väldigt liten påverkan på miljön. Har man inte grundkunskaperna så är det inte lätt att bedöma vad som är vad. I värsta fall kan åtgärder få helt motsatt effekt när man försöker lösa ett miljöproblem genom att skapa ett annat. Exempelvis genom att hugga ner regnskog för att odla biodrivmedel.

Men, att skylla alla problem på okunniga politiker är inte rätt det heller. Jag som är intresserad av problemen i Östersjön har sett en annan sida av det också. Där är det forskarna som är oeniga och inte har några bra förklaringar till vad problemen egentligen är. Politikerna skriker att: vi har pengar, säg bara åt oss vad vi ska göra med dom. Men, forskarna har inga bra svar. Några säger si och andra säger så och allt slutar med att man plöjer ner stora pengar i helt hopplösa idéer som skarpsillsprojektet.

Jag har egentligen inga bättre råd att ge än gammal hederlig klassisk skepticism. Att bilda sig en egen uppfattning och inte enbart lita på vad andra säger.

Taggar: , ,

Fortsättning från del 1.

 

En mycket central del av kristendomen är själva Kristusfiguren. Den mest centrala dogmen har varit att man ska tro på Jesus Kristus. Exemplifierat här i trosbekännelsen:

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, 
himmelens och jordens skapare. 

Vi tror ock på Jesus Kristus, 
hans enfödde Son, vår Herre, 
vilken är avlad av den helige Ande, 
född av jungfrun Maria, 
pinad under Pontius Pilatus, 
korsfäst, död och begraven, 
nederstigen till dödsriket, 
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, 
uppstigen till himmelen, 
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, 
därifrån igenkommande till att döma 
levande och döda. 

Vi tror ock på den helige Ande, 
en helig allmännelig kyrka, 
de heligas samfund, syndernas förlåtelse, 
de dödas uppståndelse och ett evigt liv. 

Hela tiden är det själva tron som presenteras som det viktiga. ”Den som tror på mig ska få ett eget liv”. Det leder till ganska absurda konsekvenser för t.ex. personer som aldrig hört talas om den kristna tron eller personer som försöker leva ett gott och moraliskt liv utan att tro på just kristendomen.

Min åsikt om saken är att Jesus misslyckades. Han försökte predika ett fredsbudskap. Han försökte visa folk hur de skulle leva sina liv. Istället dyrkade de honom som en gud. Hans existens blev viktigare än hans ord.

Innan hans ankomst så levde folk i enlighet med lagen. Straffen var hårda och det stod väldigt klart vad som var tillåtet och vad som inte var det. Men, den här lagen var barbarisk och Gud ville inte att folket skulle använda hans namn för att rättfärdiga sina egna barbarier. Det var anledningen till att han skickade sin ende son till jorden.

Och Jesus kom med budskap om att vi skulle älska våra nästa. Vi skulle värna de svaga i samhället. Vi skulle behandla andra såsom vi själva ville bli behandlade. Vi skulle förlåta de som ångrar sina handlingar.

Vad som händer är att han blir betraktad som Messias, judarnas konung, som ska återupprätta kung Davids rike och slänga av det romerska oket. Något som inte alls var syftet med att han var där. Av den anledningen blev beslutet att judarnas konung måste dö. Folket måste förstå att det var inte personen som de skulle förlita sig på. Han var oviktig. Det var hans ord som skulle spridas över världen. Därför dog judarnas konung på korset. 

På den tredje dagen återuppstod guds son från graven. Människan blev kvar däri. Han vandrade runt på jorden för att förvissa sig om att hans ord skulle överleva innan han valde att återvända till sitt hem och sin far.

Men, som jag sade, han misslyckades. Nog spreds hans ord runt världen men människan Jesus, judarnas konung, dog inte på korset. Det är hans arv vi ser idag. Inte fredens budbärare, guds son.

 

 

fortsättning följer

Taggar: , , , , , , ,

Det känns som att jag hela tiden får sitta här och ge råd åt personer som inte verkat fatta hur deras egen bransch fungerar. Först Jan Rosén, sen Björn Ulvaeus och nu senast är det dataspelsbranschens Per Strömbäck som uttalar sig i Svenska Dagbladet om de hemska piraterna.

Dataspel är till sin natur digitala och vi har lång erfarenhet av att utveckla de digitala affärsmodeller – prenumerationer, annonsfinansiering, mikrobetalningar och så vidare – som ofta efterfrågas i debatten. Erfarenheten är entydig: även de mest nyskapande speltjänsterna drabbas av illegal konkurrens. Idag är piratkopieringen det enda som står i vägen för en bred övergång till digital distribution, men så länge rättslösheten består kommer fysisk distribution att vara norm.

Det börjar så bra i den första meningen, men sen visar Per Strömbäck hur lite han förstår det moderna samhället. I sista meningen så framgår det också med all önskvärd tydlighet vem som är den verkliga bakåtsträvaren här. 

Så, var ligger felen i hans resonemang? Den illegala konkurrensen som Per Strömbäck pratar om kommer alltid vara en konsekvens av hur internet fungerar. Så länge filer är gratis att kopiera och distribuera så kommer piratkopiering att förekomma. Men, som tur är, så går det att konkurrera med gratis. De allra flesta personer är faktiskt beredda att betala för sina dataspel, bara de får det de vill ha när de vill ha det.

Att då påstå att det bästa sättet att konkurrera är att använda fysisk distribution är inte bara dumt utan också helt felaktigt. Det kunderna vill ha är ett spel som fungerar så snabbt så möjligt efter det har kommit ut. Helst också en möjlighet att testa det innan man spenderar sina pengar. Som jag sa så kommer piratkopian alltid att finnas där ute. Att försöka konkurrera med den genom att tillhandahålla en sämre produkt, t.ex. genom att vänta med distributionen inom en viss region eller att ha DRM, är dödsdömt. 

Det finns ingenting som retar upp kunderna så mycket som DRM. Det är det du måste tänka på. Personerna där ute är dina presumtiva kunder. Ge dom en anledning att köpa. Bygg upp en relation med dom. Att komma med hot och och tillhandahålla en dålig produkt kommer bara leda till förakt och en ovilja att betala.

Fungerande marknadsekonomi på internet är ett samhällsintresse som sträcker sig långt utanför underhållningsvärlden.

Men marknadsekonomin på internet fungerar precis som den ska. Det finns ett potentiellt oändligt utbud av alla digitala filer, alltså går priset per exemplar mot noll. Förstå det och utnyttja det så finns det massor av pengar att tjäna. Du kan se grunden redan i din första mening där ovan. Bygg på det, utnyttja det till fullo. Ta in folk som förstår det. Då ska du se att det finns en framtid för dataspelsbranschen även i det globala digitala samhället.

 

P.S upptäckte att han skrev på Newsmill också.

Taggar: , , , ,

Jag nämnde Björn Ulvaeus lite snabbt i mitt förra inlägg. Efter att jag skrivit klart det så gick jag runt och funderade på det här. Jag tycker så synd om karln, som inte har förstått vad det nya samhället innebär. Därför tänkte jag ge Björn några idéer för hur han ska kunna överleva i det nya digitala samhället.

För det första Björn så är folk verkligen beredda att betala. Vi har ungefär lika mycket i plånboken som tidigare och alltså ungefär lika mycket att  lägga på kultur som tidigare. Allt vi kräver är någonting att lägga våra pengar på. Vare sig du vill se det eller inte så är inte individuell exemplarframställning svaret. Ingen är beredd att betala för någonting utan värde. Det handlar om grundläggande tillgång och efterfrågan. Tillgången för en digital fil är oändlig. Kopiering och distribuering är gratis så det finns alltid exakt så många exemplar som behövs. I teorin ett oändligt antal. Någonting sådant kan inte ha ett värde i sig själv.

Jag ska snabbt bara stanna till vid ett av dina citat:

Låt oss stanna upp och glömma problematiken om den föreslagna lagstiftningen är lämplig eller inte för ett tag och ställa en enkel fråga: Är det så förbannat besvärligt att betala för sig?

Det måste väl ändå vara otroligt nödvändigt att lagstiftningen är lämplig? Eller menar du allvarligt att det är värt att montera ner sådant som rättssäkerhet, brevhemlighet och budbärarimmunitet för att ett litet fåtal arbetare i en lyxindustri ska kunna sälja en vara utan något värde.

Men, innan du börjar säga någonting om kulturens död så måste jag påpeka att bara för att exemplarförsäljningen är död så innebär inte det att det inte går att tjäna pengar. Tvärtom tänkte jag ge dig några konkreta tips här så att du slipper stå på bar backe på äldre dar.

  1. Tjänster. Vi lever omgivna av en enorm informationsström. Att sålla ut det vi vill ha och att enkelt tillgängliggöra det är något som folk är beredda att betala för. Jag har laddat ned en hel del musik i mina dar. Det gör jag inte nuförtiden för det är så mycket smidigare att köra spotify än att hålla på med torrentfiler och mp3:or som ligger och tar plats på hårddisken. Det ska sägas att det är mycket som saknas i spotify idag, men det är så vitt jag vet det bästa som finns på marknaden.
  2. Upplevelser. Det finns inget bra sätt att uppleva en konsert på ett annat sätt än att faktiskt vara där. Du som skriver musikaler måste väl ändå inse att det som faktiskt är värt något är själva upplevelsen på plats. Det är också det här som de allra flesta artister tjänar sina pengar på.
  3. Ting. Till skillnad från digitala föremål så kan man ta betalt för de fysiska. Hit räknas inte cd-skivan som bara är en behållare för digitala filer. Däremot räknas sådant som omslag, häfte o.dy. Ge dina fans någonting mer än bara plastskivan så kommer de att vara beredda att betala. Det kan handla om så enkla saker som texter och ackord i häftet, extramaterial, lite dyrare limiterad upplaga med mer extramaterial eller mer absurda saker som cd-fodral i form av likkistor. Sen finns ju naturligtvis också den klassiska merchandisen också som t-shirts etc.
  4. Goodwill. Om dina fans gillar dig kan du få in ganska mycket pengar genom ren goodwill. Det kan handla om att ha en donera knapp på hemsidan. Något som ger intäkter till många mindre nätbaserade kulturutövare. En annan variant på det här är att bjuda ut din skiva för det pris som köparna själv väljer, som Radiohead eller Nine Inch Nails.

Avslutningsvis tycker jag att du ska studera den här presentationen noga. Det är ett utmärkt exempel på hur man konkurrerar med gratis. Du måste vara beredd att släppa lite av kontrollen över dina skapelser. I längden är det du som vinner på det.

Taggar: , , ,

Två dagar har gått av en av de allra mest intressanta rättegångarna i modern tid. Två dagar som gett tristessen ett ansikte. Nog förstår jag att den svenska domstolsmodellen förutsätter ett sådant beteende men det blir lätt både komiskt och sövande i takt med att informationsmängden växer.

Två dagar av åklagarens sakframställan. Borde det inte vara så att åklagarsidan står starkare efteråt innan försvaret fått chansen att säga sitt. Istället har Håkan Roswall lyckats schabbla bort halva åtalet och hans sakkunskaper har inte direkt imponerat. Jag har tidigare varit ganska säker på att det skulle bli en fällande dom på grund av det enorma tryck som finns på domare och nämndemän. Men, just nu verkar åklagaren gå försvarets ärenden så jag vet inte riktigt längre.

Bevisningen verkar till stor del bestå av skärmdumpar. Det ska bli väldigt intressant när det här fallet tar sig upp till HD om vi kan få ett prejudikat på hur mycket en skärmdump egentligen är värd. Att lita totalt på något som säkert åtminstone 100000 personer i det här landet kan förfalska känns inte helt rättssäkert.

Monique Wadsted fortsätter att raljera om pengarna. Det är helt klart rätt väg att gå om hon har rätt. The Pirate Bay har ett enormt stöd bland allmänheten. Om dom skulle visa sig vara giriga och ha miljoner i skatteparadis så kommer den bilden naturligtvis att ändras. Men, efter att ha lyssnat på Håkan Roswall uppläsandes epostmeddelanden idag så känns inte det så troligt. Det är trots allt ganska små summor det rör sig om. Räknar man in kostnader för hårdvara och bandbredd kan det inte ha funnits mycket kvar att plocka ut i lön.

Bild från tpbtrialimages.blogspot.com

Bild från tpbtrialimages.blogspot.com

Hittils tycker jag att medierapporteringen varit förhållandevis bra från de flesta håll. De flesta större media har liverapportering från rättssalen. Kanske dittvingade för att inte förlora för mycket av ensamrätten till att publicera nyheter. Man kan också märka en ganska tydlig skillnad beroende på varifrån de inkallade experterna kommer. Folk som förstår tekniken tror inte att rättegången har någon betydelse alls egentligen och folk som kommer från annat håll, oftast politiker eller jurister, tror att det här är nödvändigt. Egentligen oavsett om det har nån effekt eller inte.

Fortfarande kan man höra en och annan oinformerad röst yttra något argument som borde vara avklarat för mycket mycket länge sedan. Tänker då främst på journalisten Annika Rydman i Studio Ett igår och musikindustrins nya frälsare Björn Ulvéus som idag skriver på Newsmill om snyltarna som tar hans surt förvärvade pengar.

Nu är det väl så att Björn Ulvaeus borde vara en av dom svenska kulturarbetare som tjänat allra mest genom alla tider och dessutom har sin bästa tid bakom sig. Så något bra exempel för de musikskapare som dör om ingen köper deras skivor är han inte. Tvärtom tror jag att det här nonschalanta inlägget bara ökar föraktet för den maffia som stjäl pengarna från de hårt arbetande kulturarbetarna på botten. (Läs mina råd till Björn här)

Men, för att avsluta ska jag säga att jag ser fram emot morgondagen för att se hur de stora mediebolagen tänker lägga fram sina skadeståndskrav. Hur mycket en enskild nedladdning är värd borde vara en sån sak som får effekt nu när våra politiker bestämt sig för att kollektivt ställa sig och dunka huvudet i väggen.

Taggar: , , , , ,

Idag uttalar sig Jan Rosén i Computer Sweden om rättegången mot the Pirate Bay. Han tror att en friande dom skulle kunna ge Sverige problem i det internationella samarbetet. Vi har bindande avtal som kräver att vi tar tag i de här ”problemen”. Det kan mycket väl vara så och Ulf Bernitz verkar hålla med i SvD. Men, det är något med hur Jan Rosén uttrycker sig som verkar konstigt.

Problemet, enligt Rosén, om det blir en friande dom är att Sverige inte har lagar som lever upp till de internationella avtalen. Rimligtvis borde han vända sig till Sveriges Regering och Riksdag för att få dom att stifta bättre lagar med mindre kryphål. Jag får istället en känsla av att det han försöker göra är att sätta press på domstolen att fälla. Märkligt uppträdande för en jurist skulle jag säga.

Känner Stockholms tingsrätt av den pressen?

– Tingsrätten känner till de internationella normerna och det internationella sammanhanget. Stockholms tingsrätt har en särskild position när det gäller prövning av immaterialrätt och kompetensen är mycket hög.

Så, vad betyder det här? Ska domstolen inte bara ta hänsyn till svenska lagar utan även till internationella normer i sin dom? Jag är visserligen inte jurist, men det låter inte som ett korrekt domstolsförfarande.

Taggar: , , ,

Igår följde jag den mycket intressanta debatten Vem tjänar på gratis kultur på nätet. 5 ”profeter” på området diskuterade framtiden. Jag tyckte hela debatten var så skönt post-piratisk. Fri kultur var något självklart vare sig upphovsmännen ville det eller inte. Däremot finns oerhörda möjligheter för entreprenörer att tjäna pengar ändå. Se exempelvis på Trent Reznor. Från anti-pirater tror jag det finns en bild av hopplöshet, ingen satsar för folk kommer ändå att stjäla materialet. Från entrerenörerna finns en helt annan bild. De kan se möjligheterna med den nya tekniken (tänk spotify) men får istället stå och banka huvudet i väggen över den tröghet och brist på flexibilitet som finns inbyggd i t.ex. skivindustrin.

Monique Wadstedt ondgör sig i DN över de onda piraterna och den lilla sekt kopimister de omger sig med. Hon fortsätter med: 

”En vanlig tonåring förstår att det här med olaglig fildelning är brottsligt och inte kan pågå för evigt.”

Det är en tanke som förmodligen är totalt felaktig. Jag tänker då speciellt på en av deltagarna i den tidigare nämnda debatten som hade sin 15-åriga lillebror som exempel. För honom var musik något som bara fanns. Inte något som egentligen kostade pengar och som man kunde stjäla. Inte ens som nånting gratis som det bara var att plocka på sig av. Musik var något fritt, som alltid finns tillgängligt överallt och (för honom) alltid har funnits. En sådan person förstår inte hur man kan ta betalt för ett enstaka exemplar.

Man får hoppas att den dagen när Monique Wadstedt inte längre får sin lön från medieindustrin så inser hon hur samhället egentligen ser ut. 

 

En annan sak jag tänkte nämna lite var att jag läste på Enligt min humla hur man hittar någon bra analogi för fildelning från den analoga världen som vanligt folk begriper. Jag har funderat över det tidiagre men nu slog det mig: Grus. Jag jämför min musikdatabas med en grusgång. Även om jag vill ha en stor och fin grusgång så är jag inte beredd att betala styckpris för varje litet korn. Däremot är jag mycket benägen att betala för att någon distribuerar ett lass grus åt mig. Skulle jag dessutom ha lite kvalitetskrav, t.ex. för att göra det extra fint på ett ställe, så hade jag varit beredd att betala för att någon skulle välja ut de allra bästa och finaste gruskornen.

Analogin stämmer inte riktigt eftersom det är möjligt att stjäla gruskorn, men den känns ändå bättre än att jämföra med t.ex. gräsklippare.

 

Taggar: , , ,

« Äldre inlägg